Fredag: Undvik Yoggi – Är du man blir du dum i huvet

Han: Hade man skojat med muslimer eller svarta på det här sättet hade tusentals gått ut på gator och torg och bränt bilar och plundrat butiker – och om det handlat om Sverige:
– Åtminstone krävt att någon ska avgå.

Medlemmarna i The Kazakh American association är förbannade på Amazon som distribuerar Borats nya film som ”förlöjligar en marginaliserad grupp”. Så kan man tycka. Men vi behöver inte gå över vatten (Atlanten) om man vill känna sig krääänkt.
Ta bara Yoggi-reklamen som nu går på TV4 och andra kommersiella kanaler.
– Pappa, får jag låna bilen och åka till Roskilde med min nya pojkvän och hans band.
– Mmmmm. svarar tonårstjejens pappa med ett debilt fånleende över sin yoghurt tallrik och ser inte det övertydliga vi tv-tittare ser: Dottern är ihop med en karikatyr på allt en förälder inte förväntas vilja att ha till svärson.

Undvik Yoggi – det gör dig dum i huvet! Det borde vara slutsatsen, men meningen är att vi ska skratta åt den korkade farsan och svälja yoghurten på köpet. Och det är bara ett i raden av exempel. Hade svenska kvinnor och mammor idiotförklarats som vi män och pappor förlöjligas i reklam och filmer skulle reaktionerna få häxprocesserna under Metoo-kampanjen att framstå som smeksamma viskningar och rop.
– Vems fel det är?

Jag vet: Ledsna kor, sprätthönor och minkars medborgerliga rättigheter kämpade hon för. En grupp har Astrid Lindgren dock under 50 år systematiskt förödmjukat, baktalat och förlöjligat – oss pappor. Tänk efter: Vad förenar Emils, Lottas och Madickens och Ronjas pappor, Skrållans klant till morfar och en rad andra fadersgestalter i Lindgrens 88 böcker?!
– Jo, de är alla karikerade nidbilder. Kollektivt dömda som mindre vetande (Madickens pappa), bindgalna koleriker (Emilis stolle till far), frånvarande som Pippis farsa (”min pappa, fordom havets skräck, numera negerkung, Efraim Långstrump”), lättmanipulerade och lätt korkade jättebarn (Björn Ahlstedt som Ronjas rövare till far) och allmänt löjliga figurer (Lottas lätt debile far, utomordentligt rolltolkad av Claes Malmberg).

Och Astrid Lindgren har varit inflytelserik. Hennes förklenande mans- och papparoller förvaltats in i det absurda av dagens filmmakare och reklamare. Yoggireklamen är bara ett ovanligt tragiskt exempel i mängden  – tänk bort mansrollen i nästan samtliga filmer för telekombolagen och budskapet skulle reduceras till hö!
– Men det får väl inte (en) man säga i det här jävla landet längre?
Inte ens de humorbefriade medlemmarna i The Kazakh American association verkar bry sig om oss.
– Nån som vet var chipsen är en sån här kväll?

PS: Ovanstående text skulle ha publicerats igår på Den Internationella Mansdagen. Men den fick inte plats. Det händer ju mycket i en kvinnas liv också.

Hon: hur kunde jag glömma…

Och Happy friday till er andra. Kvällens drink blev en whisky sour, det är ju ändå fredag. Skål!