Måndag: full fart…

Hon: Allt jag skulle gjort igår har jag försökt hinna ikapp idag. Gått ganska bra tack vare att Han envisades med att visa hur jag borde göra rent översta fönstren mot havet, och hur man bäst tar bort alla spindlar. Bra sa jag, bäst du gör det själv då så går jag ut och klipper gräset istället… blev väldigt rent och fint 🙂

Sen tog jag tag i alla goda plommon vi fått. Tack Tina, Kicki och Bibi. Blev nog i alla fall fyra burkar sylt/marmelad trots att jag fick slänga en del som börjat ruttna. Mitt fel, väntat för länge. Och så gjorde jag en stor burk grenola. Ja, ska ju försöka göra så mycket som möjligt från grunden. Tar tid, pust, och vet inte om det blir billigare precis. Men det känns meningsfullt. Fast kommer nog snart behöva en weekend på hotell i Stockholm. Nu drink i växthuset, det nya. Här står alla misskötta plantor, men jag tycker de börjar arta sig trots att säsongen börjar gå mot sitt slut.

Han: Inspirerande frukost på sjösidan, idag med med Anns banankaka. Ann är ordförande i vår förening och en fena på bakverk. Hade en plan. Tänkte skriva om den amerikanska valrörelsen. Känner igen lössen på gången från år 2016. Joe Biden har en betryggande ledning enligt opinionsmätningarna och än en gång tar svenska journalister ut demokraternas seger i förskott.
Liberalt önsketänkande!
– Än gång tror jag att mina gamla kollegor har fel: Trump vinner.

Jag spår inte i döda fiskrens eller i hur stjärnorna står. Money talks och det räcker att titta på bettingbolagens prognoser:

Hade åtminstone kommentera en liten notis i Barometern: Även jag skickar en ros till Dr Abdulla idag – det var han som hittade en förändring i mitt öga som sjukvärden sedan dess lagt ner många tusen skattekronor på att identifiera. En lokal nyhet som jag naturligtvis hade tänkt sätta in ien större vårdpolitisk kontext.

Dessutom hade jag tänkt placera vårt lokala scoop i ett större sammanhang: Sop-Bengt och Höjdhopparn har ägnat helgen åt att installera stugföreningens hjärtstartare i sitt skåp på Pumphusets vägg. – Vi hoppas att den aldrig kommer att behöva lämna det skåpet, säger Bengt till lokalpressen (som råkar vara undertecknad).

Men nu när klockan är snart sju undrar jag fortfarande var den här dagen tagit vägen. Ja, som hon redan påpekat har jag putsat fönster. Det ändrar inte världens gång. Men det gör i alla fall att man får perspektiv på vad som är viktigt där ute.

Hon: precis när jag skulle göra såsen till kvällens middag hittade jag en stolt fjällskivling utanför Chateau Margareta. Jag skulle bara hämta lite pasta därinne eftersom vi inte hade någon kvar i hus 1. Och så stod den där, bara sådär. Perfekt, stekte den och sen hamnade den rakt ner i gräddsåsen.

Han: vaktavlösning. Nu när månen tar äver kan gubben på udden gå och lägga sig. God natt jord.