Måndag: Medan tranorna flyger söderut

Hon: nu flyger tranorna söderut. Jag tror i alla fall det är tranorna. Det var så många sträck, och lät precis som de brukar. Men det borde komma fler ändå. Vanligtvis ser man sträck på sträck hela dagen. Nu tycker jag faktiskt jag hör fler… återkommer!

På återseende i vår!

Plockat in de vintertomater som fortfarande var okej från friggeboden. Fattar inte vad jag gör för fel, de bara möglar och ruttnar för mig. Attans!!!Kanske att det är för kallt och fuktigt därute. Testar nu med inomhusvärmen för de mest hållbara, de orangea. Resten åkte in i ugnen för att bli ”soltorkade”.

Måste börja mala chiliblandningen på allvar nu. Brickan är full och nyskördade väntar på att komma in i ugnen för att torkas.

Han: Tranorna väljer att lämna landet samma dag som Sveriges riksdagsmän samlas i Stockholm.
– Se där ett samband man skulle kunna spekulera länge kring.
Det ska vi inte göra här. Istället ska vi göra som vi medborgare ofta gör – överlåter till våra valda politiker att sköta demokratin.

För egen del känns det fint att ligga här på rygg medan den demokratiska processen rullar vidare på tv-skärmen. Riksdagsmännen samlas alltså idag för att välja oss de talmän som vi väljare förtjänar. Talmannen är riksdagens främsta representant och den högst rankade folkvalde företrädaren i landet. 

Hur det går? Jag hoppas alla skolungar och inte minst kulturskribenter tittar på tv-sändningarna som när detta skrivs pågått i 2 timmar och femton minuter.
– Det är det här som är den svenska demokratins dna.


Osvuret och oskrivet är bäst, men så här långt verkar det inte riktigt som att vi befinner oss i ”de sista dagarna innan demokratins sabotörer” tar makten och att vi fått ”en fascistisk regim på blekingska”, vilket Dagens Nyheters kulturredaktörer spekulerat i.
Det enhälliga valet av nygamle Andreas Norlén känns snarare som en hemmaseger för demokratin.

Söndag: I kräftans vänkrets

(Uppdaterad 18:02)

Han: ”Kräftan tar gärna på sig rollen som den ansvarsfulla. Det kan ge kräftan ett ganska hårt yttre, men på insidan är hon desto mjukare och känslorna svallar. Kräftan är plikttrogen, ansvarsfull men eftersom hon är rädd för att misslyckas, händer det att kräftan överpresterar och tar ansvar för sådant som egentligen inte borde ligga på hennes bord. Därför gör kräftan klokt i att se upp så att ingen utnyttjar hennes välvilja och höga krav på sig själv.”

Stämmer bra. Fantasifullt citat ur beskrivning av Kräftans stjärntecken, men omdömet kunde vara hämtat ur en recension av helgens nykokta kräftor hos Lasse PalmqvistKalmar fisk.

Det blev bara en bild från festen.

Hårt yttre men på mjuk på insidan. ­Väl presterat. Avåts i kräftans vän(d)krets som under trevliga former utnyttjade de plikttrogna vattendjurens välvilja ända fram till slutet (kladdkaka med päron, G&T) och förklarar varför ingen i den bofasta redaktionen dagen efter ansågs sig ha något vettigt att bidra med till bloggen.

Lördagen tillbringades i sängen (tänk gärna John & Yokos Bed-Ins for Peace) om du vill göra nåt fint av det också). Men idag är en annan dag. Vacker morgon, uppe före solen!

Hon: så idag blev det långpromenad till Järnsida, stugområdet lite söder om oss. Och eftersom han har läst att promenader förhindrar demens så följde han med. Kors i taket!!!

Och medan han skenade iväg för att titta på deras fina hamn, för att få lite tips inför upprustningen av vårt stugområdes förfallna båtbrygga, snackade jag lite med fåren som betar intill. Jag skulle gärna ha lite får gående utanför oss också faktiskt.

Fredag: Storbak och andra glada nyheter

Formfranska

Hon: bakat. Och bara bröd som han gillar, det vill säga på vanlig jäst, inte surdeg. Igår ville han köpa ”rostbröd”, men det går jag inte med på, men baka ett par limpor kan jag väl göra för hans skull.

Frukt- och nötbröd

Det mörka frukt- och nötbrödet som jag också bakat är på bakpulver. Det tycker han också är jättegott. Men efter helgen blir det allt surdegsbröd igen 😉

Kladdig chokladkaka med päron och valnötter

Chokladkakan var på mitt initiativ. Vi har ju gråpäron i torpet så när jag såg ett receptet som innehöll päron så tyckte jag det var värt att pröva, det är ju ändå fredag!

Ur senaste numret av Allt om mat

Han: Ibland ligger man och kvinna i samma säng men drömmer olika drömmar. Han tassar upp 06:13 (en vuxen frisk man kissar fyra till åtta gånger per dygn, i regel 2–4 deciliter per gång och 1 till 2 liter per dygn och inte alltid när han vill).
Termometern visar +3°. Kondens på fönstren, älvdans över havet. Ute vid Fimpan ligger en spolformad säl och funderar över tillståndet i världen  
– Tyvärr inga bildbevis, mobilen ligger på sängbordet och jag vill inte väcka henne.

Dagens nyheter: Protester mot Putins illegala folkomröstningar på ockuperad mark. Små män gör världen mindre. Hon vet inte om det ännu, men i morgon kommer uddens styrande parti meddela att den här kråkudden inte längre tillhör Småland utan har anslutit sig till Västerbotten där elpriserna är lägre.
Detta efter en enhällig folkomröstning som inspirerats av skåningen Pontus Andersson (SD) som hux-fux kommer att representera Västerbotten i riksdagen.
– Han har heller aldrig varit i Västerbotten, men va fan demokrati är ju bara den minst dåliga av alla dåliga statsskick.

Veckans insats: kartor, 263 tomtpinnar och 9 800 steg. Så långt gick fyra gubbar i solen. Detta för att fastställa framtida tomtgränser i vår stugförening.
Och den minsta grabben får som vanligt göra grovjobbet. Det var jag som bar Samuelssons slägga.
Slutsats?
– Behövs inget gym den här veckan heller.

Dagens glada banan: Bokbranschens inverkan på klimatet har kartlagts i en rapport som presenterades på bokmässan idag.
– Rapporten visar ju att bokhandeln inte är en särskilt smutsig bransch en genomsnittlig bok har ju ungefär samma avtryck som två bananer så det är ju ett ganska lågt avtryck, berättar Jesper Monthán är ordförande för Svenska förläggarföreningen i morgonens Kulturnytt.
– Det är kanske nåt att hoppas på? Dom över död man: Gubben på udden gjorde i alla fall inte större avtryck än en banan.

Dagens ångest, hennes: Stockholmsbörsen öppnade fredagens handel oregelbundet för att sedan fortsätta söderut, skriver Avanza.
– Ja, det heter så.
När det går åt helvete går börsen söderut.
Ännu ett skäl varför udden flyttar norrut.

Men som alla nyhetsredaktioner avslutar vi fredagens sändning med en glad nyhet: Bokbranschens inverkan på klimatet har kartlagts i en rapport som presenterades på bokmässan idag.
– Rapporten visar ju att bokhandeln inte är en särskilt smutsig bransch en genomsnittlig bok har ju ungefär samma avtryck som två bananer så det är ju ett ganska lågt avtryck, berättar Jesper Monthán är ordförande för Svenska förläggarföreningen i dagens Kulturnytt.
– Det är kanske nåt att hoppas på? Dom över död man:
– Vid närmare eftertanke gjorde gubben på udden inte större avtryck än en banan.
Möjligen två, med tanke på alla böckerna hade fyllde sina hus med.

Onsdag: Underrättelser från en udde

Nånting är på gång.

Han: Onsdag och i den stora världen har Putin hittat på att genomföra folkröstningar i de ockupera delarna av Ukraina. Vad jag tycker? Jag nöjer mig med att citera en bloggkompis på andra sidan sundet: Ryssarna torterar, mördar och skjuter sönder Ukraina. Nu ska ryssarna införa ”folkomröstningar” i de ukrainska regionerna Luhansk och Donetsk. Omvärlden fördömer. Men jag hör inte en enda svensk politiker säga ett enda ord om det fasansfulla som pågår. Har alla alla våra politiker tappat talförmågan? Eller är bara den egna makten, de egna förlusterna viktiga?

Dagens UFO (Unidentified Floating Object): Sedan någon vecka tillbaka har uddens frivilliga försvarsmakt noterat att nånting är på gång utanför udden. En mindre katamaran kartlägger botten runt Fimpan. Enligt UFU (Uddens Frivilliga Underrättelsetjänst) är fartyget identifierat som ”M/V Northern Star”.

En elementär okulär besiktning visar att fartyget tillhör ett bolag som heter Clinton Marine Survey AB. Företaget är baserat i Sverige med kontor i Malmö, Göteborg och Stockholm och äger ett antal fartyg ”som är särskilt utformade för att arbeta i extremt grunda till medeldjupa vatten”. Företaget arbetar ”enbart med den senaste utrustningen och tekniken som kan uppnå och i många fall överstiga International Hydrographic Organization (IHO) S-44 Order 1a standard.”

Samtliga fartyg är utrustade ”för hydrografiska och geofysiska ändamål för att försäkra kunden om att vårt stora fokus på kvalitet kan upprätthållas och vi strävar alltid efter att leverera en produkt enligt specifikationer eller högre”.
Företaget, som bl a levererat fartyg till the U.S. Army Corps of Engineers, tillhandahåller tjänster som Bottenkarteringar, Volymkalkyleringar, Geofysiska mätningar, UXO mätningar och klassificeringar, mm.

Andra underrättelser (typ en snabb sökning på Google) visar att företaget under våren på uppdrag av wpd Offshore framgångsrikt genomfört en omfattande geofysisk sjömätning av projektområdet för den havsbaserade vindkraftparken Eystrasalt Offshore, som planeras i Bottenhavet cirka 60 km från kusten i norra Hälsingland och Medelpad.
– Spännande eller hur?

Nåja, det får väl så småningom sin förklaring. Eller om vindkraften slutat snurra i det nya Sverige?
När vi ändå är inne på tekniska prylar kan jag avslöja att det står en liten grävskopa på udden. Det är dock inget mysterium. Torsnet håller äntligen på att gräva ner fiber i vår avlägsna landsända.
Vet inte hur mycket bättre uppkoppling det ger. Men även en ytlig okulär geologisk besiktning bekräftar att Småland är ett stenigt land.

Hon: varit och hälsat på min faster Gun och farbror Sten i Ronneby idag. Nu är de båda två på seniorboendet Vidablick, han på våning 6, hon på demensavdelningen på våning 4. Men när vi kom satt de hand i hand i hennes rum. Så söta! Glömde ta en bild.

En pytteliten rotselleri…

Inte hunnit så mycket mer idag. Slängde mig över middagsförberedelserna när jag kom hem. Kycklingklubbor, från Germundslycke gård, i ugn tillsammans med uddens grödor. Bara ut och skörda. Börjar med att se om rotsellerin är klar. Var den väl inte riktigt, liten men naggande god kanske…

Väldigt mjäll och fin dock

Drog upp tre små morötter, en polkabeta, en liten zucchini. Två små vita aubergine och en vanlig något större. Tre stora spanska paprikor, tre olika chili (hoppas inte föööör starka) lite grönkål och purpurkål. Två små lökar och ett gäng vitlök. Och några fina potatisar från Attanäs gård som vi passerade på vägen hem. Några tomater slank också i. Och så lite rosmarin, salvia, timjan och oregano från kryddlandet. Alltid lika spännande att smaka av. Blir det gott idag?

Skjuts in i ugnen

Tisdag: Aldrig för sent att längta tillbaka till skolan

UR Samtiden – Capellagården – Siv och Carl Malmstens skola/UR

Han: ”När jag var barn lärde jag mig nästan ingenting – skolan tog all min tid”. Ofta har jag citerar Jan Myrdals sågning av den svenska skolan.
Många tycker att det är kul sagt.
Det var länge sen jag insåg att ”oraklet i Mariefred” inte satt inne med alla svar, men analysen om skolan har jag köpt rakt av.  
– Ända tills vi träffade Bodil Anjar, före detta rektor och vd på Capellagården i Vickleby på Öland.

”Den hösten gick jag i Olofsskolan”, skriver Myrdal i Min barndom. ”Det bör ha varit då jag började i första förberedande. Det hette så. Det var en privat försöksskola dit Stockholms radikala intelligentia skickade sina barn för att de i social gemenskap skulle självförverkliga sig under förtroendefullt samarbete mellan skola och hem. Det var förebådande…”

Olofskolan var en privat grundskola i Stockholm långt innan vi fick en friskoledebatt i Sverige. Grundad år 1927 av möbelformgivaren Carl Malmsten tillsammans med sin fru Siv (som naturligtvis var den som såg till att visionerna blev verklighet).
Skolan, som alltså Jan Myrdal föraktade men hans systrar älskade, var en förlaga till Capellagården, en kreativ hantverksskola där målet är att ”ge kunskap och utbyta erfarenheter om materialets inneboende egenskaper.”

Trodde aldrig jag skulle säga det här. Men Bodils berättelse om Malmstens pedagogiska grundbult väckte nåt som slumrat länge. Efter några timmar med Bodil Anjar i glada kamraters lag skuttar jag omkring som Rönnerdahl i Evert Taubes visa och säger till alla:
– Här skulle jag vilja gå i skola!
Teoretisk undervisning blandad med handfast praktik. Fri tillgång till ateljéer dygnet runt och däremellan inhyst på ett elevhem med unga människor som även de försöker uppfinna det kreativa hjulet.
– Och allt annat.

Okej, eftersom jag tillhör ett gäng i min egen ålder som är lite äldre, kom snacket snart att handla om att här borde man bygga seniorboende. Tänk dig en egen lya, en liten ateljé och en liten täppa! Och inom gångavstånd Capellagårdens trädgårdar, matsal och en pub mitt i naturen.
– Vad säger du älskling?

Okej, jag fattar. Sjön suger också gott på en udde på andra sidan sundet. Men tänk om…

Hon: jaaaa, Öland! Fast kanske inte ändå. Om vi inte vinner på EuroJackpot ikväll förstås…

vilket verkligen skulle behövas för att täcka dagens inköp i Capellagårdens fina trädgårdsshop.

Love it!!!

Trädgårdsförklädet var nog det bästa köpet jag gjort på länge. Önskar jag hade haft det redan i våras när säsongen började. Fast invigde faktiskt det direkt när jag kom hem idag och skulle ut i växthusen för att vattna. Stoppade ner mobilen, sekatören och lite uppbindningssnöre. Bara för att känna på hur det kändes. Blev inte besviken.

Och skorna, wow!

Hittade också ett par superbra skor med vattentät gummisula och flärpar där bak så de gick lätt att få på. Dessutom fyndade jag en ursnygg korg att lägga skörden i. Och det snygga jutesnöret som också slank med. Såååå nöjd!

Nu kommer jag säkert också att få upp sådana här fina kålhuvuden:

Utan tillstymmelse till kålmaskar 🙂

Men det allra bästa med senaste dygnet var förstås att få besöka Lena och Anders i Kalkstad igen, stanna över natten i deras nya fina hus och där få stifta nya bekantskaper över en supergod middag. Så roligt. Tack!

Tack Anders och Lena för ett superduperdygn!

Måndag: vitlökspyssel och nya rosor

Hon: borde för det första tagit in vitlöken från husväggen innan första höststormen med skyfallsregn kom, och för det andra flyttat in dem från den höstkalla och råa friggeboden (dit jag till slut flyttade dem) redan för ett par veckor sedan. Vitlök mår bäst i torr inomhusluft.

Ganska fin, tycker jag 🙂

Men idag tog jag alltså tag i det. Tycker inte det blev så mycket kvar efter att ha putsat dem och klippt bort stjälkarna på de med hårda stammar. De mjuka som hade hyfsad storlek gjorde jag en fläta av. Den är jag ganska nöjd med faktiskt. Gjorde en liten också som passade bra vid kryddhyllan.

Några stora och fina med hårda stjälkar fick ligga i den italienska ”trädgårds-väskan” av patinerad stål. Den tycker jag är så himla fin. Men var ska den få plats inne… stått på bordet ute i sommar.

Skrapet” , det vill säga de små och sådana som var lite skadade eller hade öppnat sig, hamnade i vitlökskrukan av keramik. Det är de vi får använda, flätorna förblir nog prydnad ;). Eller förresten, jag måste ju ha till utsäde också… attans!

Kaoset efter…
Svärmors gula Goldstern blommar igen


Han: Ännu en morgon. Men denna försov jag mig. När jag vaknade (07:59) hade hon redan gett katterna mat, hämtat tidningarna, satt på kaffet och börjat ugnstorka sin chili. Försov mig ska tolka som att jag blev stressad för jag skulle åka till Nybro och hämta en canvas, en målarduk.

Dagens hösttecken: Rosorna blommar igen. Jo, det är ett hösttecken. På direkt fråga om varför vi har så mycket rosor har jag bara haft ett råd:
– Behandla rosorna som du behandlat dina barn!
Det vill säga inte som du hade tänkt att du skulle uppfostra dem – utom som det blev. Men jag har faktiskt ett råd till: – Välj rosor som du väljer partner. Snyggaste i stan förstås, men nån som aldrig slutar överraska dig.

Mindre metaforiskt: satsa på remonterande rosor om du vill att de ska blomma länge. Anna-Brittas gula Goldstern stod tidigare vid sidan av trappan upp på altanen mot sjön, nu utbyggd och därför inbyggd.
Rosa ‘Goldstern’ är en modern klätterros som kan bli två, tre meter hög och klarar sig utan stöd tack vare sitt robusta och upprätta växtsätt.
De gula blommorna är stora, fyllda, varmt mörkgula. Doften är medelstark och frisk, men poängen är att den blommar från juni till oktober.
– Inte hela tiden förstås utan i skov, de nuvarande blommorna tillhör säkert de femte eller sjätte generationen knoppar i sommar.

Femte eller sjätte uppsättningen.

Det sägs att för den bästa utvecklingen ska Goldstern planteras i mullrik, näringsrik och väldränerad jord gärna sol/ halvskugga. Dessutom ska den beskäras på våren. Anna-Brittas gula Goldstern har stått i samma jord i snart 20 år. I sol och halvskugga, men också i vinterstormar och hagelskurar.
Om jag beskär den? Knappast. Orsaken är enkel:
– Jag försöker så gott jag kan att låta bli att begränsa, tukta och förminska henne också. Det är därför hon aldrig slutar överraska mig.

Nu till nåt annat. I Rosengård centrum röstade knappt en procent på så kallade Övriga partier i valet 2018. I år var siffran närmare 31 procent. SVT ville inte nämna det partiet vid namn på sin valvaka men det är alltså Partiet Nyans som lyckats med den bedriften.
Och det är inte bara i Rosengård, partiet har fått över 10 procent i 54 andra valdistrikt. Enligt Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är det nya ”dolda Sverige” som röstar.

Som man ropar får man svar.

– Det etablerade Majoritetssverige har inte en susning hur folk tänker i det här minoritetsgrupperna, säger Esaiasson till SVT Nyheter.

Läs gärna Mustafa Panshiris artikel om parallellerna mellan Partiet Nyans och Sverigedemokraterna när partiet var nytt.
– Det kommer inte att hjälpa att stöta ut Nyans också, anser Panshiri.

Söndag: Är whiskyprovning det svenskaste som finns?

Han: Lugn och vacker söndagsmorgon efter en trevlig lördagkväll. Kompisar undrar om jag inte längtar tillbaka till huvudstaden.
– Varför skulle jag?
Veckans höjdpunkt har varit Connys eleganta whiskyprovning hemma i stugan på den andra udden.
Irländsk, skotts finsk, fransk, indisk och svensk single malt.
– Egentligen var tillställningen lite för fin för mig. Vilken halvalkoholiserad redaktör har råd med flaskor a 600-1000 kronor?
Mer i hennes klass (och mängd), men gott var det.
En intressant slutsats:
– Vem hade trott att den indiska whiskyn från Paul John skulle smaka bäst, till och med bättre än tjäran från den gamla kolonialmakten.
Tack för lektionen Conny!

En sista fråga bara: Handen på hjärtat – har inte whiskyprovning blivit det svenskaste som finns?
(särskilt när man går vidare mellan stugorna och avslutar kvällen med en hemkörd G&T och inte minst en nygrillad korv med bröd).

Det svenskaste som finns?

– Fika och äta kakor är väl det svenskaste som finns.
Det säger allas vår talman Andreas Norlén i min radio. Han är förvånad över att hans kafferep med partiledarna väckt sån uppståndelse under de senaste mandatperioderna.

Annars är det väl korven som förenar oss – sex av nio (sic!) partiledare har käkat korv i det offentliga rummet de senaste sex månaderna.
– Falukorv är väl det svenskaste vi har, hävdade en partiledare i valrörelsens sista desperata pr-utspel.
– Och det var ingen liten prinskorv Ebba viftar med, noterade Expressens krönikör Cecilia Hagen som satte in falukorven i ett lång svensk tradition: Skojat och skaldat om korv har vi gjort sen tidernas begynnelse. Vem minns inte den otippade succélåten ”Fånt ja en körv så huppa ja i älva”? Eller ”Falukorvsvisan”, med text av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel från 1986? De oskuldsfulla små flickorna Anna och Lisa är på väg till affären för att handla och under tiden sjunger de: ”Nu vill jag hava falukorv på denna sköna dag/ och det ska vara falukorv av allra bästa slag/ ja den ska vara himla god och flera meter lång/ och föras hem till Bullerbyn med munter lek och sång. Hon var inte alltid alldeles rumsren, vår Astrid…”

Lite snusk är väl också typiskt svenskt?

Skriver en svensk krönikör som var typiskt svensk krönikör redan när jag var aktiv i spalterna förr-i-förr-i-tiden. ”Men nu är just jag en ytlig och lättroad person med dragning åt det ekivoka och därför kan jag inte släppa taget om den där korven”, flamsar Cecilia Hagen vidare.
Se där alltså något annat typiskt svenskt:
– Den folkliga snuskigheten.

Ja, hur ska vi ha det med svenskheten, frågar sig författaren och debattören Ola Larsmo (DN 17 sept 2022). Han syftar förstås på att Sverige näst största parti åter har gjort ”svenskheten” till ett buzzword i politiken (senast den lockade var i slutet av 30-talet när även socialdemokrater och bondeförbundare (C ) talade om att svenskheten hotades.
Så vad är den svenskhet som politiken bör utgå ifrån?
Larsmo är akademiker och hans definition är kanske lite högstämd: ”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i ­samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Det har tagit många år att peta ihop våra grundlagar.

Lite pretto, eller hur? Inget om whiskyprovning, inget om ”somaliatowns” heller. Men så är ovanstående ett exakt citat ur Sveriges grundlagar, den svenska regeringsformens 2:a paragraf.
– Det är det svenskaste jag vet. Det är vad landet Sverige bokstavligen bygger på, konstaterar Ola Larsmo. Om det går att enas kring att vi alla fortsatt är överens om detta så skulle många av oss andas lugnare.
– Men då måste vi säga det högt och sluta agera som om det är något opassande att tala om.

Låter okej för mig. De kommande fyra åren får väl utvisa om det finns krafter som vill förändra detta det svenskaste av det svenska till något mindre svenskt.
– Är vi överens?

Hon: det fanns två katter bland hermelinerna igår, jag som enda kvinna (kände mig inte diskriminerad) och så bonusen på slutet, en svensk ”whisky wannabe” gjord på potatis.
– Och säg något mer svenskt än potatis.

Okejdå, inte falukorv…

För övrigt blir det korv till söndagsmiddag, med egenodlade rödbetor!

Nyskördade

Lördag: det här med självhushållning…

Ingen brist på nypon direkt…

Hon: tog halvdag idag, fortfarande lite trött efter förkylningen, och satte mig för att läsa magasin i paddan. Börjar med Allt om mat, skulle jag inte gjort, Luther satte sig direkt på axeln. Varför gör jag inget av alla mängder av nypon vi har…

Och av rönnbär, finns det också drösvis av på udden. Att det dessutom är supergott i bubbeldrinkar, vilket vi alltid gör, så borde jag givetvis ut med stegen och plocka! Inte sitta här och lata mig…

Rabarbersirapen jag gjorde i början av sommaren är dessutom nästan slut. Som tur är var druvsaften jag gjorde häromdagen supergod, speciellt med ett stänk gin och bubbel. Pust! Sitter nog kvar ändå 😉

Dessutom har jag klippt mig fram för att plocka de sista björnbären, de jag inte nått. Rev mig ändå rejält, som vanligt. Kokade marmelad av alla, det är min ”guilty pleasure”, så det betalar sig att koka egen. Och så det här med självhushållning!

Bakat har jag också gjort, ett ljust surdegsbröd. Slarvade som vanligt, borde skurit djupare skåror eftersom jag visste att det var lite underjäst. Eller allra bäst, låtit det jäsa längre… men nu löste ju limpan problemet själv:

Jäste upp underifrån…

Ser i alla fall skapligt ut uppifrån:

🙂

Fredag: löss, löss och löss!!!

Hon: HATAR löss! Bort, bort, bort! Stått i växthus 2 och kämpat med lusbekämpning halva dagen. Såpavatten med lite t-röd i. Och så en disktrasa. Tvättat stammar och blad på citronträdet.

Sköldlöss på citronen

Tar en och annan sköldlus då och då när jag vattnar, den är inte helt översållad som förra hösten eftersom jag håller efter den bättre. Men hittade många på rad på en ung och fin gren ändå.

Bladlöss på chilin

Och helt plötsligt ser jag att chiliplantan som står under citronträdet är helt full med bladlöss. Jag som varit så glad för att jag sluppit dem i år. Men nu kom de. Fast hittade inte direkt några någon annanstans. Pust! Chiliplantan är nu avspolad med både vatten och såpalösning. Den fick ny kruka med mer jord också. Den har helt klar fått för lite kärlek. Det straffar sig!

Roligare upptäckt däremot var gurkplantan med smågurkor i växthus 1. Den har en massa fina nya gurkor på gång fast den stått i samma kruka sedan maj, typ. Tack gurkan!!

Han: Inte bara löss! Fredag 16 september år 2022 bjöd på en sval morgon, +12°. Västlig vind (5-11 m/s). Molnigt, men inget regn. Frukost och tidningsläsning i sofforna. Hon är fortfarande inte frisk. Jag tror att vi båda fick en kyss av coviden när vi var i Stockholm trots att snabbtesterna sa njet.

Fru och herr storskrake.

Dagens hösttecken: Storskraken är tillbaka. Eller mellanlandar hen bara på udden? På avstånd påminner storskraken om lom eller dopping, men frissan pekar mer mot pixie cuts.
– Tänk en rödhårig Halle Barry, skådespelerskan.
I likhet med somliga människor lägger man annars i första hand märke till snoken.
– Näbben är lång, smal, rödlätt och har en nedåtböjd liten svart krok i spetsen.

Jag talar om ett femininum, ty av allt att döma rör det här sig om ett tjejgäng. I likhet med andra andfåglar är den adulta (vuxna) storskrakshanen en snobb ­ mörkgrönt huvud, svart rygg och nästan vita vingar (vingspann: 78–94 cm). Honan däremot är mer oansenlig; rödbrunt huvud, vit haka, askgrå ovansida och vit undersida.
– Sticker ut gör bara den iögonfallande frissan, tänk Halle Barry. Honan har mycket längre nackfjädrar än hanen.

Pixie haircut.

Juvenilen påminner mest om honan men har mindre nacktofs och ljusa ansiktsteckningar.Det här är utan tvekan att gäng honor med halvstora ungar, jag räknar till 19 fåglar totalt. Att jag noterar dagens hösttecken är att det är säkert fem månader sedan jag såg storskraken här på udden.
– Det är därför jag undrar om den återvänt för vintern, eller bara mellanlandat. I Sverige är storskraken talrikast i östkustens skärgårdar. I de flesta områden är storskraken en flyttfågel men den övervintrar ofta här på östkusten (söder om Stockholm) så länge Östersjön inte fryser till helt. Annars övervintrar många av de svenska storskrakarna på västerkusten, i Danmark eller längs havsstränderna på kontinenten.
Nu vet du det också.

Torsdag: Hatten av för nya hattar och grå veteraner!

Stolt hatt.

Han: Solig morgon, 14° som känns som 14 grader eftersom vinden kommer från väster, det vill säga från andra sidan udden. Lite kyligt. Men frukost och tidningsläsning utomhus. Mycket sjöfågel, svanen låtsas även idag att han kan gå på vatten (= havsnivån under normalt).
Men jag vill berätta om dagens hösttecken:
– Hatt som ung klotformad och gråbrun, med åldern välvd till utbredd med en liten puckel, och med uppsprickande bruna fjäll mot en vit botten.

Nej, jag har inte köpt en ny hatt. Inte heller syftar det på att somliga rullar hatt dessa dagar medan andra försöker förstå att festen är över. Den här hatten är gratis, dessutom lovar den inte mer än den håller:
– Dagens gäst på udden är stolt fjällskivling!
Den är inte bara snygg, den har en behaglig nötlik smak och doft.
Enkelt recept: Hon steker hatten med salt och peppar och vi äter den som förrätt.

I Norge kallas hon Gråtass.

Nu till dagens hyllning till ny teknik: Den väger bara ett drygt ton och rullar lät över mark, skogsvägar och ridbanor utan att lämna fula spår efter sig. Tekniknördar skulle påpeka att radmotorn (förbränningsmotor av kolvtyp med cylindrarna placerade i rad efter varandra) är fyrcylindrig med stötstänger, har 26 hästkrafter och i övrigt utrustad med förgasare, vattenkylning och fyrväxlad manuell låda.
Men mest känd är den för att den är utrustad med ett revolutionerande hydrauliskt system med trepunktsfäste som gör att kraftöverföringen går genom hela kroppen.
– I Norge kallas den Gråtass och då vet många här på landet att dagens 75-åring heter Grålle.

Ferguson TE20, som är underverkets officiella namn, tillverkades 1946–1956. År 1947 anlände den första till Sverige och skälet till dagens blogg är att det ger mig en ny chans att skriva om ett av alla dessa udda exemplar man stöter på kring den blåsiga udden.
”Namnet till trots är Grålle inget grånat och glömt arbetsfordon”, skriver Barometern i ett stort hyllningsreportage. ”Tvärtom, den här smidiga traktorn som föddes under efterkrigsåren lever i högönsklig välmåga. I Sverige såldes runt 33 000 nya exemplar mellan 1947 och 1956, och många används fortfarande.”

Hyllas i dagens Barometern.

Värd att fira? Absolut! Den lilla traktorn revolutionerade det svenska jordbruket, inte minst för småländska småbönder. Det kan de/vi tacka den irländske bondsonen och uppfinnaren Henry George (Harry) Ferguson för.
Som allt genialt vilade Furusons framgång på en enkel idé: Den hydrauliska trepunktslyften med sin automatiska tyngdöverföring. En teknik som innebar att även en lätt traktor kunde dra förhållandevis stora redskap utan att slira eller gräva ner sig i marken.

Idag är de flesta grållar redan där de flesta småjordbruk är på väg: I de nostalgiska skrönornas värld.
Men inte alla.
– Hos oss plockar Sope-Bengt Johansson varje vår ut sin Grålle ur vinterförvaringen lagom till den årliga Städdagen.

Stolt Gråller.

Dessutom, och det är dit jag vill komma i dagens blogg: I somras fick vi besök av Sope-Bengts kompisar i Ramdala Grållers, som för 11 året gav sig ut på vägarna. Bara för att det är kul – och kanske för att visa att gammal är äldst (om nu någon fortfarande kommer ihåg vad ordspråket står för).
Årets resa med stilenliga husvagnar startade i Ramdala i Blekinge, via Jämjö, Klakebäck, Hossmo, höger i Elverslösa, vänster Tyska Bruket och vidare över till Öland. Stopp vid bland annat Störlinge Traktormuseum och andra klassiska mötesplatser för att så småningom avslutas här i vår vik. Hedrande!,

Ramdala Grållers på besök: fr v: Gert-Åke Sommar, Percy Svensson, Bengt Johansson, Eje, Gustavsson, Åke Torstensson, Johnny Apell pch Lars Trulsson.
Herr Johansson lägger ut texten.

Hon: och passande nog åkte även vi över en sväng till Öland. Också ett traktorland i mina ögon, precis som Småland. Målet var Borgholms kyrkogård. Haft dåligt samvete för att jag inte varit och satt blommor på gravarna sedan i påskas. Undviker Öland mitt i sommaren, både på grund av köer och tidsbrist. Men var gång jag åker över bron känner jag att detta är hem, och blir gråtmild. När jag var liten sa alltid mamma, och även pappa fast han var född i Karlskrona, ”nu åker vi hem” när vi skulle dit.

Mammas och pappas grav