Lördag: Alice, du är bara bäst!!!

Hon: ja jag vet, mycket barnbarn nu, men detta går inte att se sig mätt på. Vilken fantastisk storasyster Essa har! Mormor är så stolt.

75 stora julköttbullar!

För övrigt har dagen ägnats åt köttbullar. Kanske inte ser så mycket ut för världen, men de är stora! Skulle ju göra små i år… det blir som vanligt ungar, max två per person åt gången ;). Gäller även honom!


Han: Hmm, max två … dessutom gråmulet, regn och ännu en dag när det blåser småspik från nordost som gör att +1° känns som -4° enligt SMHI.
– Men vem har sagt att livet ska vara rättvist?
Ja, vem har lovat att det ska vara roligt jämt?
Många tror att livet, det är när allt går bra”, skriver min bloggkollega och inspiratör på andra sidan sundet, Kulturorganets redaktionschef Allan von Kompost: ”Den människa som alltid ska vara positiv och ständigt negligerar livets mörka sidor tråkar ut mig. Hon framstår som oförlåtligt naiv. För denna min åsikt har jag fått mycket skit, vilket bara stärkt min uppfattning att en levande, sann och djup människa måste kunna och våga anamma alla känslolägen för att leva ett rikt och nyanserat liv.”

Att vara ledsen är ingen sjukdom. Blue, hänger i vårt badrum.

Jag har haft anledning att tänka i samma banor. Förutom två skilsmässor och den den vanliga dosen av förlust av vänner, föräldrar (och en lillasyster som drunkade i Jormsjön när jag var 9, var jag en gång i förr-i-tiden-tiden kurator på en cancerklinik.
På senare tid har en vän inåt viken drabbats av cancer.
Han brukar vara den där som alltid säger att ”det ordnar sig” – en optimismens Sven Duva som står där bredbent och beslutsam att inte släppa någon jävla gnällspik över bron.
När jag vevade ner bilrutan böjde han sig fram och sa
– Nu Peppe har det hänt tråkigheter här.

När han berättat färdig var vi båda tårögda. Jag behövde inte fråga om han var ledsen.
– Ja, när jag berättar om det för dig nu blir jag ledsen, men man kan ju inte gå omkring och vara glad jämnt.
Då påminde orden mig om min egen pappa som i samma ålder också drabbades av cancer (men inte tog chansen att operera sig) och sen, när metastaserna rev i skelettet, sa:
– Det är klart att det gör ont. Men det är intressant också.

Avslöjar den amerikanska positivitetstyranniet.

Kollegan på andra sidan Kalmarsund förankrar sin betraktelse i ett större kulturellt sammanhang. ”Min åsikt får stöd av den amerikanska författarinnan Susan Cain, som i sin bok Bitterljuv – hur vemod och längtan gör oss hela konstaterar att USA lider av `”positivitetstyranni´”.
I en intervju i Svenska dagbladet konstaterar hon att ingenstans i världen ler människor så mycket som i USA. Det beror på att amerikanarna lider av ”positivitetstyranni” och vill inte veta av livets mörka sidor. ”Ledsenhet betraktas som en negativ känsla” och i medicinska databaser är melankoli synonymt med depression. (Jfr NEJ, DE FLESTA AV OSS MÅR INTE DÅÅÅÅLIGT)

– Att tala om positiviteten som ett gift har nästan blivit en kliché, så stort har problemet blivit. Att insistera på konstant lycka sätter till slut krokben för lyckan, säger Susan Cain.
Sorg och smärta är en del av livet och Cain tar som exempel hur sorglig musik förhöjer våra känsloreaktioner mer än glada toner. ”Musik som är vemodig och vacker på samma gång öppnar för både ljus och mörker, födelse och död, glädje och lidande. Den påminner oss om tillkortakommanden, ofullkomlighet, trasighet – `det spruckna som finns i allt´”.

Som gjord för blåsiga lördagskvällar.

Eller som Leonard Cohen formulerat det i Anthem: Ring the bells that still can ring/ Forget your perfect offering/
There is a crack, a crack, in everything/ That’s how the light gets in.

Min kompis inåt viken vet redan allt det där. Han sjunger sedan många år i kör och de första han berättade om sin sjukdom för var därför sina körvänner.
– När han säger det skrattar vi igen.
Antagligen beror det på att vi är tillräckligt gamla för att inse att solen inte går upp för att just vi ska kunna leka.
Så det gäller att hitta andra sätt att njuta av livet även när det blåser småspik och man känner sig melankolisk.
– Och två hemlagade julköttbullar är trots allt två hemlagade julköttbullar.

Fredag: Även skator pladdrar på för att befästa sitt partnerskap

Han: Hon börjar verkligen bli en gammal ful skata. Inte minst den nya frisyren liknar ett skatbo. Dessutom är hon tjatig och lite tjuvaktig faktisk, kort sagt:
– Skataktig.
Som du kanske förstår pratar jag inte om henne, hon, ”dennadär” jag blir så glad att se varje morgon.
Jag pratar om skatan, den förtalade. Hon som varje morgon sitter utanför sovrumsfönstret och väntar på frukost.
– Hon heter Pica Pica.

Vackert namn på en vacker fågel. För skatan är varken ful som en skata eller särskilt tjuvaktig. Jag vet, för vi har sedan två månader en skata som granne och gäst.
Bilden av skator är minst sagt svart-vit. Enligt den gamla bondska folktron innebär det olycka om man gjorde gårdens skatpar illa. Ett gammalt ordspråk löd:
Där skatan bygger bo
har bonden ro

När kristendomen blev överideologi i Sverige blev skatan en olycksfågel i maskopi med Djävulen. Under medeltidens häxprocesser sågs skatan ibland rent av som en häxa själv. Många farsoter skylldes på skatan, men paradoxalt nog kunde hon bota andra sjukdomar. Drabbades man av starr fick man enligt tysk folktro klara ögon om man åt skatkött.
Fick man bölder, vilket man fick, behövde man enligt svenska bondepraktikor bara stryka av lite av varet på en bit bröd och slänga den till skatan.
– När fågeln ätit upp brödet, flög den bokstavligen bort med bölden.

Förr trodde man att skatan kunde spå väder. Byggde hon bo högt upp i träden skulle sommaren bli regnig men byggde de lågt så skulle sommaren bli torr och varm. Skatorna hjälpte även till att tala om när någon skulle komma någon och hälsa på.
Det ansågs därför innebära olycka om man gjorde gårdens skatpar något illa.

Problemet med vidskepelse var och är att den förblir fake news även om den upprepats lika ofta som Trump ljuger.
En osanning som upprepats många gånger är att skatorna skulle vara vara särskilt tjuvaktiga fåglar, som gärna roffar åt sig allt som glänser. Även det är en myt, enligt brittiska forskare.
I själva verket visade det sig att skatorna var så misstänksamma mot utlagda glänsande föremål att de knappt ens ville äta i närheten av dem.
Än mindre plocka upp och ta dem med sig.
– Vi hittade inga bevis för att skator är helt villkorslöst attraherade av glänsande föremål. I stället väckte alla objekt reaktioner som verkar indikera neofobi, rädsla för nya saker, hos fåglarna, säger Toni Shephard, studiens huvudförfattare

Forskarna lade ut både glänsande och matt blåfärgade föremål på marken, i närheten av en hög med föda. När man studerade hur vilda skator reagerade på dessa hände det bara två gånger under 64 testomgångar att en skata tog i ett glittrigt föremål – men bara för släppa glittret direkt.
Forskarna noterade att fåglarna betedde sig mer vaksamt och åt mindre än vanligt i närheten av föremålen. När man testade skator i fångenskap var det ingen som vidrörde något föremål, varken glittrigt eller blått, enligt studien som presenteras i tidskriften Animal Cognition.

Sant är att skator plundrar småfågelbon om de får chansen. Visst, det är så naturen fungerar. Det är bara fundamentalister som tror att naturen och djurlivet är ömsint, jämlikt och fint. Men det är en myt att skatan är särskilt rovgirig. När forskarna gjorde en studie för att ta reda på vilka de största hoten mot ägg och ungar i fågelbon fanns många kandidater.
En kamera uppsatt i ett lövsångarbo visade en huggorm som tittade in i hålet och smaskade i sig alla äggen. Hackspettar kan förstora ingångshålen i en fågelholk och göra inbrott. Kråkor är kända rövare, liksom de vackra nötskrikorna.
– För att inte tala om havsörnarna som flyger in över Fimpan utanför udden för att plundra både mås- och ejderbon.

Den enda tjuvaktiga besökare vi träffat på här ute var en rävunge som stal både skor och mina glasögon (trots att han fick mat). Ändå vet minsta barnbarn att det just är skatan som är tjuvaktig. Man brukar säga att det krävs en tjuv för att känna igen en tjuv och kanske är det förklaringen. Vi människor känner igen oss i Pica Pica. Även vi retarderar till gratisätare – t ex när vi flockades på ICA Maxi Kalmar härom dan bjöd på nystekt vegetarisk korv.  
För att inte tala om företagsstämmor.
– Servera inget som går att stoppa i fickan, som Wallenbergsfärens legendariske informationschef Ludde Lundin en gång sammanfattade sin mångåriga erfarenhet av småaktieägarna som flockas runt tilltugget.

Vår lilla skata – som vi ärvt från en granne inåt viken – behöver inte stjäla. I enlighet med rådande kriminalvård och/eller humanismens principer matar jag den varje morgon med hennes hembakade bröd (gårdagens, nån måtta för det vara.)
Varför?
Tja, min bästa förklaring är att här på en udde i havet är alla levande varelser intressanta. Dessutom inbillar jag mig att om den lilla skatan vet att hon får limpa så låter hon bli att käka upp småfåglarnas jordnötter.
Och när allt omkring är skator ganska lika oss människor. Särskilt när man så här på fredagkvällen summerar ännu en intressant vecka. Eller vad sägs om denna iakttagelse: ”Skatpar framför en låg halvkvävt pladdrande sång för att befästa sitt partnerskap”.

Hon: önskar att även han lyssnade mer på mitt pladder, och mer än på P1:s… men för övrigt håller jag med om att det varit en intressant vecka. Känner mig lyckligt lottad!

Och idag har vi dessutom hälsat på faster Gun, (min närmaste nu levande släkting förutom barn och barnbarn) på Vidablicks demensboende. Hon var glad, vilket gjorde mig glad, och hade i veckan träffat många av våra sedan länge bortgångna släktingar. Vilket hon berättade ingående om.

Och han lyssnade intresserat och mer uppmärksamt än någonsin på mitt ”pladder” ;).

Och Essa och mammorna har fått åka hem till storasyster Alice, som längtad efter sina mammor. Kanske inte lika mycket efter en liten ”konkurrent” om deras gunst, men första mötet verkar ha gått över förväntan. En himla bra fredag helt enkelt!

Torsdag: Välkommen till världen Essa!

Essa med mamma Meli

Hon: det BLEV en liten november-tjej! Klockan 22:55 i gårkväll gjorde Essa entré. Grattis mamma Meli och mamma Elin. Och storasyster Alice!

… och här med mamma Elin, på upptäcktsfärd 😉

Och grattis mormor Kerstin till ytterligare ett barnbarn. Mormor kommer snart upp till Stockholm och pussar på sin nya lilla älskling!

Och så Mormor med mamma Meli, 5 november 1988

En något trött mormor, som hade lite svårt att sova efter gårdagskvällens nervösa vankande, har idag putsat fönster i det ”färdigsvavlade” växthuset.

Första trädet på plats…
…det fyllde ut hela växthuset på bredden!

Samt tryckt in både det stora och det lilla citronträdet. Fikonträdet, olivträdet och diverse pelargoner. Imorgon blir det utvändig fönsterputs, pust!

Fullproppat!!!

Han: Hurra det blev en baby! Och grattis Essa att du blev ett novemberbarn – och inte en decemberunge som din bonusmorfar.
Jag skojar inte. Du kommer att märka att finns ett antal bra saker att du valde att göra entré igår och inte idag:

I Sverige är november en tråkig månad. Dagarna är gråa, det regnar ofta och  mörkret sänker sig tidigt – kul är egentlige bara den som fyller år denna månad!
– Ingen reser bort i november, ingen har semester. Ingen av kusiner, morbröderna eller mormödrar och morfäder ”måste” åka till landet –  alla kan alltså komma på din födelsedag.

Dessutom: Har någon av mormödrarna köpt en tråkig födelsedagspresent så kan du alltså önska dig nåt nytt i julklapp!
Och inte minst:
– Forskningen visar att när du är född under året påverkar inte bara dina framtida skolbetyg utan även din årsinkomst. Jo, det sant.
Pengar är inte allt, men statistiken visar till och med att det är ni novemberbarn som tjänar bäst av alla.
– Personer födda i november tjänar i snitt 5 700 kronor mer per år än de födda i  t ex februari.

Statistiken baseras på officiella inkomstuppgifter från inkomståret 2010, som är det senaste året med kompletta siffror, för personer mellan 18 och 65 år.

Alla har inte samma tur, morfar Peppe (född 14 december) har lärt sig det the hard way. Om du undrar över alla stav- och ordfel i min del av bloggen så finns det en förklaring.
– Barn födda i december löper en nästan dubbelt så hög risk att få en diagnos om inlärningsstörning som barn som är födda i januari, konstaterar Bianca Arrhenius, doktorand vid forskningscentret för barnpsykiatri vid forskningscentret för barnpsykiatri vid Åbo universitet.

Kanske inget du behöver grubbla över de närmaste åren. Men jag tyckte att det var lika bra att säga som det är redan nu.
– Välkommen i klanen!

Diagrammet ovan visar antal nyfödda barn som har fått tilltalsnamnet Essa uppdelat per år och kön. De år som endast en flicka/pojke fått namnet visas som noll i diagrammet då det i datan från SCB är satt till just noll. Källa: SCB.

PS: Förra året föddes 30 små ess som fick namnet Essa. Namnet har ökat i popularitet och fortsätter det i den här takten kommer Essa även att slå sig in på Namntoppen.

Onsdag: När den svavelosande retoriken lägger sig

Död åt lössen!

Han: Idag blir det en svavelosande dagsnotering. Vi har nämligen gjort just det: svavlat hennes växthus.
Detta för att ta död på hennes värsta fiender – bladlöss och deras elaka kusiner sköldlössen – och mögel som angripit hennes citronträd nu på höstkanten.

Det är enkelt:
Jag tänder en liten eld i en mobil eldstad. När det tagit fyr häller jag upp en deciliter svavelblomma i en begagnad marshallburk och placerar burken i elden.
Snart ser det ut så här och då går jag inte till oss. Röken är inte så bra för stora naturmarodörer heller:

Gaskammare.

Nu till ett annat explosivt ämne: Det har gått två månader sedan valet och det är inte bara regeringen med SDödtrupp som upptäckt att ibland ”spökar verkligheten”. Vilket gjorde att det bidde en tumme (14 öre) av löftet att bensinpriset skulle sänkas 10 kronor vid pump bara vi röstade på dem.
– Samma förutsägbara verklighet fortsätter spöka för regeringen när det gäller valfläsket om elprisstödet som skulle ha betalats ut 1 november.
– Nu ska det börja betalas ut i februari om inget oförutsägbart händer, enligt energiminister Busch.

Verkligheten verkar spöka även bland regeringens kritiker. Inför valet kampanjade Dagens Nyheters kulturredaktion på den röd-gröna sidan. Svenska dagbladets kulturchef Lisa Irenius gjorde en intressant iakttagelse: ”Kulturchefen Björn Wiman, biträdande kulturchefen Åsa Beckman, litteraturredaktören Malin Ullgren och scenredaktören Johan Hilton har alla skrivit texter med samma budskap: Valrörelsen är förfärlig, demokratin riskerar att gå under, och det beror på SD och de borgerliga partier som vill samarbeta med dem … Det är uppenbart att skribenterna är ute efter att rädda demokratin – ”de sista dagarna innan demokratins sabotörer för första gången kan ta över” (Wiman) och innan vi får ”en fascistisk regim på blekingska” (Ullgren)…”

Som sagt, det har gått två månader och ännu har högern inte hissat fascismens fanor på riksdagshuset. Och demarkationslinjen mellan höger och vänster verkar suddas ut här och var i höstrusket. Snarare är det politikens innehåll som än en gång avgör vem som tar vem. Enligt dagens nyhet samregerar nu Socialdemokraterna och Moderaterna i 52 kommuner – en ökning med över70 procent sen förra valperioden.

Till och med Centerpartiets beröringsskräck mot Sverigedemokraterna falnar när valpropagandan sjunkit undan. I flera kommuner väljer partiets representanter mellan att styra med SD eller att stå vid sidan om makten. I Storfors våndas C-toppen över beslutet.
– Man kan säga att vi och SD sitter i två olika bilar men som åker åt samma håll, säger centerpartisten Håkan Larsson i en nytolkning av den röda linjens politik.

Eftersom DN:s Kulturredaktörer inte uppdaterat sina egna analyser citerar jag den självgoda gubben på udden som två veckor före valet diktade:”Handen på hjärtat: Ulf Kristersson må vara självgod men står vi verkligen inför en fascistisk statskupp om oppositionen vinner valet?
Den som lever får se.
– Men jag tror inte det.
Problemet – eller kanske är det det som är bra med valrörelsen – är enligt min mening att partierna det höga tonläget till trots är ”eniga i stort, blott oeniga i smått” som Herbert Tingsten uttryckte det (när hon fortfarande kröp omkring mellan stugorna på udden).
Mitt tips är att oavsett vem som vinner valet blir Sverige i bästa/värsta fall som Norge och Danmark och Finland.”

Skrev jag då, under valrörelsen. Är det jag är naiv som tycker att den svavelosande stämningen lagts sig redan två månader efter detta ödesmättade val?
– Har du en bättre analys får du gärna berätta för mig, jag brukar ha fel.

Glad att Sverige fungerar som vanligt.

Att jag funderar över storpolitiken bortom udden är att jag idag har varit uppe på Torsås vårdcentral för att göra min årliga hälsokontroll.
– Tack för att ni finns, sa jag när rest mig ur den röda stolen och lämnat mitt urinprov.
Och som vanligt när jag sa hej till de andra gubbarna i väntrummet sa jag:
– Jag överlevde! Ännu en dag när jag är glad att få betala skatt!

Hon: Och medan svavlet gör jobbet i växthuset passar jag på att baka pepparkakor. Det brukar vara jättejobbigt eftersom degen enligt mammas recept är såååå svår att få hanterlig. I år prövade jag därför ett recept ur Lantliv:

Läskigt! Blir de verkligen lika goda som mammas? Och speciellt undrande blir jag när degen var så lättbakad … kunde till och med göra supertunna utan att de gick sönder.
– Hrmmm! Det blev dessutom en rejäl hög (så ombak blir det inte…):

Okej, lite buckliga blev de i alla fall, det ska ju synas att de är hembakade! Nu ska de smakas av med lite glögg. Vi har köpta som benchmark. De ligger till vänster i bild:

PS: snart har vi ett litet nytt barnbarn att visa upp som det verkar. Det är förstås dagens mest spännande händelse. Blir det ett november-barn eller ett december-barn?

Måndag: Vid regnbågens fot finns en idyll – än så länge

Regnbågen har vi sett många gånger över havet. Men sällan så här imponerande som idag.

Han: ”När solljuset passerar in i en vattendroppe bryts det och delas samtidigt upp i regnbågens färger. En del av det ljus som kommit i droppen reflekteras, det vill säga speglas, i droppens bortre yta, och lämnar sedan droppen samtidigt som ljusstrålen bryts ytterligare en gång. Detta är den primära regnbågen.”

I vår digitala tid är det fantastiskt att inse att naturen är så oerhört mycket mer snillrikt konstruerad. Häng med här: ”När solljuset passerar in i en vattendroppe bryts det och delas samtidigt upp i regnbågens färger. En del av det ljus som kommit i droppen reflekteras, det vill säga speglas, i droppens bortre yta, och lämnar sedan droppen samtidigt som ljusstrålen bryts ytterligare en gång. Detta är den primära regnbågen…”.
Och ätandet är puddingens bevis:
– Om man befinner sig vid marken befinner sig regnbågens mittpunkt under horisonten. Regnbågen bildar en cirkel som ligger 42° från solens motpunkt.
Det visste du inte, eller hur? Men så har vi det en högst vanlig måndag i slutet på november. Även om den digitala kameran ibland förvanskar verkligheten:

… och en digital version.

Men sällan får man vara riktigt glad att njuta av det ljuva livet på en udde. Den senaste veckan har vi dragits in en strid om vårt idylliska hörn av verkligheten ska förvandlas till ett Skansen omgivet av en ny modern stadsdel med uppåt hundratalet villor och flerfamiljshus.
– Vi får se hur det går. Men dagens artikel i Barometern visar att vi många som inte tänker låta oss köras över utan strid.

Hon: men glad blir jag av att ha så här underbara vänner:

Puss på er!!!

I helgen, ett halvår efter min födelsedag, blev jag alltså firad ytterligare en gång, så tacksam!!

Tack ❤️

Förutom en spa-dag på Sturebadet tillsammans med bästisarna Carola och Mia (längtar) fick jag en egen nyckel till gästrummet på gångavstånd från den här lilla älsklingen…

… som jag hann förbi och pussa på innan tåget gick tillbaka hem till udden! Förlåt Mia och Bengt för min snabba sorti, men vi är snart tillbaka. Bokat tåg!


Lördag: Hur kommer ministern minnas Börje Salming?

(Uppdaterad 12:59)

Han: Börje Salming är död, sörjd av många. Sitter här på udden och undrar hur länge det dröjer innan kändisar i tv:s alla lekprogram kommer att minnas honom för andra saker än insatserna på isen.
– Minnet är som vi vet kort.

Kommer nästa Centerpartiledare som vill göra pr i ”Alla mot alla med Filip och Fredrik” tvärsäkert gissa att Salming föddes år 1807, typ.
– Och visst, det skulle vara ungefär lika rätt som när Annie Lööf trodde att kung Gustav II Adolf föddes samma år?


Eller kommer nästa kulturminister minnas The King som en av vår tids främsta författare – ungefär som vår nya minister i sin första intervju absolut minns att hon läst regissören Ruben Östlunds fantastiska romaner?

Parisa Liljestrands ministerkollega Ebba Busch torde nästa gång förhoppningsvis inte gissa att det var iskungen som skrev ”Gösta Berlings saga”.

Jag vet, jag trampar snett. Ingen minister läser romaner nu för tiden.
Rätt svar:
– Salming var nån slags influencer, eller hur? Jag minns att pappa och mamma alltid lyssnade på  hans fantastiska poddar.

Tåglektyr!

Hon: verkligen sorgligt att unga av idag inte läser romaner, oavsett om de sitter i en regering eller inte. Har alltid en roman på gång, och det har jag haft sedan jag lärde mig läsa i ettan. Det är som att se en film, en del superbra andra mindre bra. Feelgood eller thriller, bara att välja vilken kategori man känner för. Tänk vad de missar… lära sig stava samt få ett rikt ordförråd får man dessutom på köpet.

Ps: Babetta är för övrigt riktigt bra. Läs! Ingen feelgood-roman direkt, inte en thriller heller men definitivt mer åt det hållet om jag måste sätta den i någon av de två kategorierna.

Fredag: Tillhör udden ”landsbygden” eller ”glesbygden”?

Hon: det är han som satt rubriken och ska börja idag, men jag tränger mig in före så ni inte missar bilden på ett julpyntat Chateau Margareta. (Om ni inte orkar igenom hela hans inlägg om bensin, el och politik utan ger upp halvvägs menar jag 😉

Hus 1 ser ju också rätt pyntat och fint ut när jag vänder om och går hemåt. Mmm, undrar om han skriver något om dagens spotpris på el…

Han: Regeringen med SDödtrupper blåste sina väljare när det gäller bensinpriset. Nu försöker oppositionenskära pipor i vassen (för alla läsare under 92 år är uttrycket inlånat från tyskan och betyder”att utnyttja ett lägligt tillfälle” för att skaffa sig fördelar på ett otillbörligt eller hänsynslöst sätt”).

Om detta handlar denna notering som hon alltså tror att du inte orkar läsa. Om du inte redan är neddrogad på julbelysningar, så är det så här: I samband med diskussionen om Sveriges 4 elområden föreslog någon representant för den ironiska generationen att Sveriges ska delas in olika områden där bensinpriset bestäms utifrån lokal produktion och distribution.
Eftersom produktionen av olja i fjällvärlden är otillräcklig kommer bensinpriset i Norrland att 10-dubblas.
– Synd om dom redan myggbitna, men det känns ändå rättvist. Men norrlänningarna har trots allt länge subventionerats när det gäller bensindistributionen söderifrån.
Jag erkänner: Representanten för den ironiska begåvningsreserven var jag och det var förstås ett dåligt skämt. Till min förvåning hör jag nu att oppositionen gjort mitt skämt till sin politik!

Som om inte fyra elområden var illa nog.

Visst, man har reviderat förslagit lite men kärnan är densamma. I sina skuggbudgetar föreslår både Socialdemokraterna och Centerpartiet att Sverige delas in i två (2) olika områden när det gäller beskattningen på bensin och diesel.
Om indelningen i geografiska elområden visat sig vara problematiskt så har oppositionen delat in geografin på en än mer slumpmässiga tårtbitar: Landsbygd versus storstad.

”Centerpartiet är tydligt när det gäller partiets förslag till nytt reseavdrag”, konstaterar Barometerns ledarskribent Martin Tunström. Landsbygdsprofilen ska omfatta alla kommuner utom ett antal kommuner i och kring de tre stor­städerna. Men när det ­gäller den landsbygd vars invånare ska få sänkt pris med tre kronor per liter upp till ett tak på 1 100 kronor i stöd lämnas läsaren i ovisshet om det är fråga om samma karta. Att en landsbygdsregel ska omfatta bilister i Örebro, Linköping och Västerås framstår dock som lika ologiskt som att kartorna för reseavdrag och lägre bensinpris ska vara olika.”

Lös i konturen är även Socialdemokraternas förslag.
– Alla ser ju att regeringens förslag inte gav det man trodde och att det gav nästan ingen effekt, säger Mikael Damberg ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna.
Mest tankrabatt enligt S, 2 000 kronor om året per bil, ska gå till oss på landsbygden. Även här är problemet vad som menas med ”landsbygden”.
Av det material partiets ljushuvuden beställt från Riksdagens utredningstjänst (RUT) – och som Barometern begärt ut – framgår att partiet använder sig av Tillväxtverkets ”kommunkategorisering”. I den betecknas här i Kalmar län Högsby, Torsås, Borgholm, Mörbylånga, Hultsfred, Mönsterås, och Emmaboda som ”landsbygdskommuner”.

Kul för oss. Men saken kompliceras av att Socialdemokraternas förslag även har en ”särskild glesbygdsprofil”. Den enda kommun i vår del av kartan som passar in på den definitionen är Högsby.
– Betyder det alltså att bilägare i lilla Högsby ska räknas in som ”bensinområde 1A” medan vi andra landsortsbor stämplar in som ”bensinområde 1B”?
Eller kommer vi även här får 3 eller 4 bensinområden?

Tanken går till min kompis Pelle som bor på Torö på vischan utanför Stockholm – kommer han att tillhöra elområde 4 … jag menar bensinområde 2 eller?
Förlåt, jag glömde en sak: Vid sidan av att S vill dela in oss i olika bensinområden så vill man som det fina parti man är dessutom att bara de som tjänar mindre än 50 000 kr ska vinna på deras Valfläsk-Lotto.

Slutsats? Den som lever få se, som man sa förr. Eller i uppdaterad version:
– Den som tankar sin bil får se.
För säkerhets skull tar vi tåget till huvudstaden i morgon. Om det nu inte börjar snöa igen så att tågen inte går som de gjorde förr-i-tiden-tiden när Sverige var ett enda land.

Torsdag: Det lackar mot…

Hon: på söndag är det första advent, och vi åker till Stockholm på lördag, alltså fick jag tjuvstarta lite.

Som tur är försvann snön så jag kunde ut och plocka mossa i skogen till adventsljusstaken. Undrar hur jag ska göra om kommunens nya detaljplan går igenom och skogen huggs ner, fylls upp med grus, och ersätts av ett modernt bostadsområde? Köpa på ICA som jag gjorde i Stockholm…

Stjärnorna fick jag också upp. Eller rättare sagt, tre satte jag upp själv, de gick lätt och smärtfritt att få upp. Den fjärde tog han över eftersom det är ”hans” jobb att sätta upp dem. Det gick inte lika problemfritt och suck- och stönfritt till… 😉

Och har jag fått etiketterna till den nya chiliblandningen. Kul! Bara att börja knyta fast dem, och leverera förhandsbeställningarna.

Han: Det sägs att ordet ”lagom” bara finns i svenska språket. Det är inte sant*, men sant är att om googlar vi så får vi 16,3 miljoner träffar och länge var Sverige känt som ”Landet Lagom”. Redan 1936 beskrev den amerikanske journalisten Marguis Child (Sweden: the Middle Way)  den svenska modellen som en medelväg mellan kapitalism och socialism baserad på Saltsjöanda och blandekonomi.

”Lagom är bäst” sägs sitta djupt i den svenska folksjälen och inte för inte sjunger Svenne Rubins
Lagom är bäst
Det var min filosofi
Inte för bunden
Och inte för fri
Inte för mycket
Och inte för lite av nåt
Inte för långt eller kort
Eller stort eller smått

H

Enligt myten går denna känsla för mellanmjölk och mellanöl och en lagom rättvis resursfördelning tillbaka på vikingatiden, då våra ädla pirater broderligt delade på mjödet ”laget om” det vill säga laget runt så att alla fick sin del av segerns sötma.
– Tyvärr saknar denna tolkning stöd i språkhistorien.
Ordet dyker upp först på 1600-talet när Axel Oxenstierna la grunden till svensk byråkrati och lagom går inte alls tillbaka på ”laget runt” utan på begrepp som ”lagenligt” och ”regelmässigt”.

Och medan privatiseringar och avregleringar gjort svenska folket allt mindre lagom jämställda så sitter vår lydnad mot överhetens regler och påbud djupt i folksjälen.
När överheten säger att vi ska sluta använda plastkassar på Tempo, då gör vi det. Förbrukningen av plastbärkassar har sjunkit från 83 stycken/person år 2017 till 14 stycken/person år 2021 (och jag har bilen full av tygpåsar).
– Kräver regering och myndigheter att vi spar på energi så sänker vi temperaturen i stugorna och spar 40-50 procent el.

Lika illa som krisåret 2020.


Alltså, säger Oxenstiernas efterträdare att vi ska vaccinera oss gör vi det också. I november hade 86,4 % av oss svenska medborgare tagit minst två sprutor och sen sist har gubben på udden nu tagit sin femte spruta vaccin mot coviden plus en dito mot säsongsinfluensan.  
– Det är viktigt att personer i riskgrupper får skydd mot både säsongsinfluensa och covid-19 eftersom båda virusen kan orsaka svåra infektioner, säger AnnaSara Carnahan, epidemiolog på Folkhälsomyndigheten. Vaccination är det bästa sättet att få skydd mot allvarlig sjukdom och död för personer som tillhör en riskgrupp.

Check!, säger jag lydigt och hoppas att alla ni andra gjort er insats också.
– Visste du förresten att andelen nyinskrivna covidpatienter i vården är just nu lika hög som hösten krisåret 2020?
Sensmoral: Lagom är bäst och att läsa andras bloggar ska vara lagom roligt.
_______
*) Lagom på norska heter ”passelig” och våra danska vänner säger ”tilpas”. Även serbokroatiska (”taman”), estniska (”paras”), isländska (meðallagi), thailändska (พอเพียง – phor phiang) och japanska (”丁度, chōdo”) har motsvarande ord. På många språk finns ordet moderat som betyder ‘måttfull’ eller ‘måttlig’ (Källa: Wikipedia).

Onsdag: Nej, de flesta av oss mår inte dååååligt

Han: Allt fler mår dåligt, dåååååååligt. Så låter det i alla fall i medierna. Men det verkar inte stämma. Tvärtom. De allra flesta mår riktigt bra. Och till skillnad från mediebilden mår allt fler bra eller till och med mycket bra.
– När folk får svara själva visar det sig att andelen som mår dååååligt snarare minskat under 2000-talet.
Det visar Folkhälsomyndighetens stora hälsoenkät Hälsa på lika villkor (HLV) har nu genomförts för sjuttonde gången.
– Intressant nog tycker även många av dem som lider av ”långvarig sjukdom” att de mår ganska bra.

Visst, det finns de som bokstavligt sitter i skiten. Rebecka Rasmussons dokumentär ”De sårbara” (SVT Play) från äldreboendet Hammarbygården i Jämjö visar på en misär som grumlar min bild av byn med traktens trevligaste ICA-personal, dito korv på OK och inte minst godsakerna på vår favoritbutik Smaklöken.

Men ibland är det skönt att veta att mediedramaturgin alltid fokuserar på undantagen, de udda avvikelsen från det normala. Och så är det när det gäller bilden av att vara gammal i Sverige.
Nytt för i år i Folkhälsomyndighetens stora enkät är att man frågar hur personer över 84 mår (bara en sån sak!) – och de tycks må helt okej.

Dagens budskap från udden: Den omnipotenta gubben glädjer sig alltså över att även om mörkret i denna stund sänker sig över havet, så kommer solen att gå upp även i morgon för att jag ska kunna leka.

Hon: leka… jobba menar du? Och med det tråkigaste av sysslorna som hobbyodlare, städa växthusen!! Idag klippte jag ner allt i båda.

Har bakat också. Den här fruktkakan ur senaste numret av Lantliv Mat&Vin lät god, så den har jag gjort idag. Lite orolig jag lät den stå inne för länge bara, hatar torra sockerkakor. (Pratade med bästis i Stockholm.)
– Och smaka av får vi inte förrän på söndag. Den ska stå och ”dra”.

Han, igen: Att somliga 70+ mår hiiiimla dåååååligt känns riktigt bra. Enligt den oberoende ryska tidningen Meduza uppger källor nära Vladimir Putin att reträtten från Cherson har varit en ”mycket smärtsam händelse för den ryska eliten.”



En källa i Putins inre krets uttrycker det så här: ”Det har börjat gå upp för människor: vi har förlorat det verkliga kriget. Folk börjar fundera på hur de ska gå vidare, vilken position de vill ta i framtiden, vilken satsning de ska göra, vilken hand de ska spela.”

 

Tisdag: Medan snön ligger vit på taken…

Måndag 13:07

Hon: igår började till och med isen lägga sig inne i viken, idag smälter allt bort i snabb takt. Hoppas att våra solceller också snabbt tittar fram från takets snötäcke. Vi har missat tre dagar med högt spotpris nu, attans! Vad är väl några skridskoåk jämfört med sålda kilowattimmar…

Pokulerande pensionärer…

Snöovädret hindrade inte kompisen, och nyblivne pensionären Bomme från att lämna sin konfererande fru på Kosta Art Hotel och köra ut till oss på udden genom ett snötäckt Småland. Det har liksom blivit en tradition. Glad för att ”gubbarna” stannade i soffan och inte rusade iväg och köpte ett torp till 😉

En tidigare gåva, från Bomme förstås!

Och som vanligt öppnade vi en avdammad tidigare årgång av ChâteauneufduPape från MontRedon, Bommes husvin… tack!
– Kom snart tillbaka!

Han: Inte mycket att tillägga, men vi pokulerade faktiskt inte hela dan. T ex gjorde vi en utflykt till torpet (som vi tillsammans köpte förra gången doktor Bellander landsteg på udden.
– Som ett yrväder en novemberafton även då med ett krus med whisky i handen, för att nu parafrasera Strindbergs Hemsöborna.

Dessutom bjöd jag förstås på det bästa våra trakter erbjuder, nämligen en bjudlunch hos Tåbbe och Fred i Torsås.
– 600 gram pyttipanna med rödbetor, två (!) vändstekta ägg, coleslowsallad och 3 glas äppledricka får man varken på Karolinska sjukhuset eller kring Stureplan.
Fint ska vara! Sen blev det nödvändigt att vila ut i soffan inför hennes goda korvstroganoff. Resten av tiden löste vi i princip alla stora världsfrågor – kriget, medvetandet och gravitationens betydelse för detta medvetandet och varför Mont Redon årgång 2016 är den bästa.
– Men en magnum från 2015 smakar inte så tokigt heller!

PS: Fint folk kommer sällan ensamma. Sedan snön kom har vi börjat lägga ut mat till småfåglarna, gästade fågelträdet gjorde även uddens bofasta sparvhök. Dessutom hovrade en stor havsörn över oss på spaning efter den tid som flytt.
Men mest intressant, denna lilla besökaren som uddens alltid uppkopplade underrättelsetjänst identifierade som en bergfink.

Bergfink på genomresa.

Nu vet du även detta: Bergfinken beskrevs vetenskapligt första gången 1758 av Carl von Linné som inkluderade arten i den tionde upplagan av sin Systema Naturae under sitt nuvarande vetenskapliga namn, Fringilla montifringilla.
Bergfinken håller egentligen till där jag kommer ifrån, i Norrlands skogs- och fjälltrakter. Men den är en flyttfågel med ett mycket stort häckningsområde som sträcker sig genom norra Europas och Asiens tajga, från Norge i väster till Kamtjatka i östra Ryssland. Den övervintrar främst i Europa, från södra Sverige och ibland södra Norge och söderut, i stora delar av Storbritannien, i nordvästra Afrika, i Mellanöstern och vidare i södra och mellersta Asien, inklusive norra Sydostasien och Japan.