Onsdag: druvor och chili … och därför är vi så elaka

Hon: idag var det dags att göra något med alla druvor jag plockade i torpet häromdagen. Vi har ätit i mängder men det finns ändå många kvar, och tryter det kan vi upp och plocka minst lika många till. Om inte fåglarna hunnit före förstås…

Men vad gör man med dem, vin känns lite väl komplicerat… men saft kanske. Goooglar. Gör en variant på lite olika recept. Och så förenklar jag lite till. Och i med några skivor av mina små orangea citroner, Limone Rosso. Och mycket socker förstås. Blir spännande att smaka av när den kallnat.

Och ut i växthusen och skörda chilin som mognat medan jag var i Stockholm. Har gått lite på halvfart härnere sen jag kom hem eftersom jag varit, och fortfarande är, lite förkyld.

En hel del chili har mognat visar det sig… Tryckte in så många som fick plats i ugnen. Tre plåtar på varmluft, på typ 60-70 grader. Ja, det tar tid. Får köra för fullt medan solen är uppe och solcellerna producerar el. Bästa investeringen vi gjort, känns det som. Solcellerna alltså.

Och lite luft på det. Tar en långpromenad längs östkustleden bort till Södra Kärr. Och vad möter jag på vägen, hjälp… och inga lugnande prickar bakom öronen.

Känner mig modig och stannar till och filmar. Skickar resultat till honom. Han ringer direkt: ”lever du…?”

Äntligen en förklaring: Klimatförändringarna gör oss vresiga och arga.

Han: Dagens hösttecken: Jag har börjat elda i kaminen. Även om veden är sur och vresig så brinner den efter lite påtryckningar(och lite rödsprit).
Och apropå sura miner: Våld i samhället, hatiska kommentarer på sociala medier – och klimatförändringarna.
– Se där ett samband som kanske kan få även klimatförnekarna att tänka om. 

Allt hänger ihop. Klimatförändringarna gör oss nämligen argare på nätet.
– Mycket argare.
Hatiska kommentarer ökar på sociala medier när temperaturen stiger över 30 grader Celsius (86 Fahrenheit).
Det har forskare vid Potsdam Institute for Climate Impact Research kommit fram.
– Om temperaturen blir för varm eller för kall, upptäckte vi att det finns en ökning av hatretorik online oavsett socioekonomiska skillnader, religion eller politisk övertygelse.
Det konstaterar Annika Stechemesser, huvudförfattare till studien som publicerats i The Lancet Planetary Health.

Intressant, eller hur? Global uppvärmning på cirka 1,1°C i genomsnitt sedan förindustriell tid anses ha utlöst alla möjliga extrema väderhändelser över hela världen. I somras drabbade torka och en rad värmeböljor Europa, Kina och USA, nästan 30° på udden, 36° i skuggan när vi firade familjebröllop på Mallorca (i solen!).
I spåret av detta har antalet psykiatriska sjukhusvistelser ökat i världen, dessutom ökad självmordsfrekvens och mer våld i hemmet.

Men det är värre än så. Stechemesser och andra forskare analyserade ett urval av 4 miljarder tweets mellan 2014 och 2020 från användare baserade i USA. De använde artificiell intelligens för att identifiera omkring 75 miljoner hatmeddelanden på engelska, med hjälp av FN:s definition av onlinehat, som inkluderar rasdiskriminering, kvinnohat och homofobi. De analyserade sedan hur antalet tweets förändrades när lokala temperaturer ökade eller minskade.

Och det elakheterna stannar inte på nätet. Aggressivt beteende online kan också kopplats till våld offline, i den verkliga verkligheten.
Enligt Council on Foreign Relations, en New York-baserad tankesmedja, har elaka inlägg på nätet i sin tur lett till mer våld mot minoriteter, inklusive masskjutningar, lynchningar och etnisk rensning,
– Det är en indikator på hur svårt människor har att anpassa sig till höga temperaturer, konstaterar forskarna.

Ett nytt vedträ i klimatbrasan.

Snacka om att peta in ett knastertorrt vedträ i brasan! Slutsats enligt gubben på udden:
– Mer engagemang för klimatet är alltså ett recept särskilt för alla som säger sig vilja minska våldet i samhället.
Det hade du ingen aaaaning om, eller hur Jimmie?

PS: Och plötsligt är det eftermiddagsdrink. Solen skiner, havet stiger långsamt. Ännu inget valresultat (vilket inte hindrar medierna att spekulera om hur det gick).
Men svanen tycker livet leker och låtsas att han kan gå på vatten (obs! ingen inlägg i valdebatten).

Kolla, jag kan gå på vatten!

Tisdag: Det finns en poäng att tänderna faller ur munnen innan tungan gör det

Han: Stillsam dag på udden. Lågvatten. Inga fåglar. Duggregn. En fru som tappat rösten. Det är bara i medierna som den pratande klassen orkar fortsätta att tvärsäkert gissa vad som nu kommer att hända med vårt Sverige.  

Ett antal partier gjorde sitt sämsta val på länge. Det hindrade inte att alla (!) partiledarna på valnatten uttalade sig som vinnare i valrörelsen. Där någonstans stängde jag av tv:n.
I morse skrattade jag skadeglatt när jag läser den obotlige Johan Croneman håna förlorarna.

Några citat: ”Johan Pehrson var närmast gråtfärdig av lycka. Liberalerna hade just gjort sitt sämsta val sedan 1910.”
Nooshi Dadgostar sade strax därpå att högerkrafterna, och särskilt Sverigedemokraterna, ”kommer aldrig att vinna”, vilket ju var minst sagt märkligt eftersom Sverigedemokraterna just hade vunnit, vunnit stort – medan Nooshi och vänstern däremot gjort rätt uselt ifrån sig.”
Annie Lööf tyckte att centerpartisterna skulle vara extremt stolta för att de rakryggat hade stått upp för vad de tror på. ”Menade Annie Lööf att detta verkligen var något extra anmärkningsvärt inom politiken, och centern? Hennes parti hade förlorat, tappat röster och mandat, i talande stund hade hon och partiet 6,7 procent av rösterna. 93,3 procent av väljarna föredrog annan politik. Men vem bryr sig? Inte Annie iallafall.”

 Hade valet varit Mello hade varenda löpsedel och varenda nyhetssändning dagen efter skrikit ut: ”Alla låtar vann”!
Sant, dag 2 efter valet vet vi att bara en låt vann. Alla utom ett parti torskade.
– Å andra sidan är det en bra grund för ett vettig eftervalsdebatt?

Om jag sväljer min egen galla och hyvlar osten från ett annat håll hamnar jag här: ”Det mjuka övervinner det hårda. Tänderna faller ur munnen innan tungan gör det”, skriver den gamle Lao Zi i den kinesiska visdomsboken Dao De Jing. Efter valdebattens alla blottade huggtänder hoppas jag att eftervalsdebatten blir mer eftertänksam.
En läsvärd eftervalskommentar gör även Bo Rothstein i dagens tidning:
– Det är inte enkelt att förstå varför väljare i många demokratier numera i så stor utsträckning stödjer politiker med en tveksam inställning till den liberala demokratin. En förklaring kan vara att demokratin såsom den praktiseras faktiskt inte levererat vad som utlovats i form av samarbete och tolerans, skriver Rothstein som är professor i statsvetenskap.

Demokrati borde göra oss mera samarbetsinriktade, toleranta, allmänintresserade, förstående och inkännande. Men istället ser vi en alltmer destruktiv polarisering och ett i långa stycken av hat, hot och förolämpningar förgiftat samtalsklimat som dessvärre också resulterar i rena våldsdåd.
Språket är ett av problemen, menar Rothstein. Politiker och opinionsbildare ”tar kamp” och ”tar strid för” olika saker när man i själva verket bara argumenterar och förhandlar.
– Man beskyller sina motståndare för att ”slakta” olika saker (a-kassan, försvaret) när de faktiskt bara har minskat anslagen något.

Varför har det blivit så, frågar sig Rothstein och säger vad många av oss tänker: När hörde vi senast en politiker i en debatt säga till sin motståndare något i stil med: ”Det var en intressant idé du nu lägger fram, jag har faktiskt inte tänkt i de banorna, vi borde sätta oss ner och prata igenom detta ordentligt.”
Rotsteins recept vinner inga skrattare. Men han får min skadeglädje att erodera: ”Nu måste det politiska samtalet återfinna gemenskapen”.

Möjligen skäms jag också över saker jag tänkt och skrivit. Lättviktigt snömos! Detta efter att ha läst en artikel av Francis Fukuyama.
Den
amerikanske författaren och nyliberale nationsalekonomen är mest känd för sin bok The End of History and the Last Man (i svensk översättning Historiens slut och den sista människan) som gavs ut 1992.
Den skapade ett medial rabalder och frågan om inte hans nya analys kommer att röra om debatten också. Artikeln, som Uggla på förekommen anledning skickade på valdagen, publicerades i El Pais engelskspråkiga edition med rubriken ‘The neoliberals went too far. Now, we need more social democratic policies’

Låter det tråkigt? Pretto? Glöm det. Inte minst finns här ett tänkvärt svar på Rotsteins fråga om varför väljare i många demokratier numera i så stor utsträckning stödjer politiker med en tveksam inställning till den liberala demokratin.
Läs den även om du är trött på valet.
– Eller just därför!
För egen del ska jag ta ett varv runt udden. Det är höst men solen är här och hon är vacker även när hon är tyst.

Hon: fast det där är en sanning med modifikation, jag hade lite kraxig röst imorse, men efter en animerad politisk argumentation över frukostkaffet försvann den igen. Lika bra, trött på politik nu. Det är som det är, svenskarnas prio är inte medmänsklighet längre. Imorgon hoppas jag även han har något annat att komma med här på bloggen…

Som fikon till exempel. Fick ett nytt superfint träd (mitt lilla relativt nyköpta dog…) i födelsedagspresent av bästisen i grannhuset. Har verkligen försökt att vårda det bättre, och se, det har gett frukt. Stora sådana dessutom!

Kände att jag behövde röra mig lite och få luft, trots förkylningen, så varför inte sätta igång med bortforsling av tång när nu vattennivån är så låg!

Jag vet, det är helt onödigt, speciellt eftersom badsäsongen snart är över och höststormarna ändå tar in ny direkt. Men det är ändå lite terapeutiskt. Vilket i dessa dagar kan behövas…

Men vad händer, jo det börjar spöregna. Skit också!

Måndag: Hon skäms … och han vill se Åkesson ta över Morgan Johanssons jobb

Hon: …över Sverige idag. Jag har tappat rösten, är väldigt förkyld och orkar inte gå in på varför på djupet. Men…

Svenskarna har alltså blivit ett folk som helt skiter i andra och tycker att man bara ska se om sitt eget hus. Alltså, det är klart vi vill ha fördelarna av ett internationellt samarbete, men kostnaden och engagemanget får någon annan stå för. Suck!!!

Tänker tillbaka på helgen i Stockholm istället. Det lättar upp humöret!

Firades i efterskott av bästa kompisarna, och före detta kollegorna, på gamla stammishaket PA&Co. Om jag hade kul, trots noll röstresurser, jaaaa!

Mmm, bilderna är lite suddiga 😉
Tack bästa Jojo, Petra och Richard!

Träffade också barn och barnbarn, bästa hänget förstås ;). Och nattade solstrålen nedan för första gången. Det gick strålande. Stolt farmor!

Positiv energi 1! Fredag i Humlans parklek
Positiv energi 2! Lördag eftermiddag på Skansen.
Gravallvarlig åkning 😉

Och träffade jag mina älskade barn, andra generationens invandrare, med pappa från Nordafrika! Bästa pappan dessutom, som även har ett stort engagemang för ungdomarna i Stockholms västra förorter, där han arbetat med problemen i över 30 år nu.

Lördag: Lunch på Blå Porten

Skämskudde 2: kommunen jag flyttat (hem) till!

Ps: fast i Uddens valkrets Söderåkra 2 såg det lite ljusar ut i alla fall:

Pust!

Enda (skade)glädjen i årets val: jag (C) vann över honom (V) med ett mandat 🙂

Ps 2: nu är han visst ikapp, vi har lika många mandat. Rättvist 🙂

Han: Tur att allt här i livet inte är politik, men hon har verkligen ingen bra dag idag. Eftersom jag är en dålig människa känner jag viss skadeglädje.
– Vad var det jag sa!
SD:s framgångar är inget mysterium. Det är resultatet av en fullständigt misslyckad taktik från det politiska etablissemanget, understödd av den breda mediala hejarklack som nu uppträder som offentliga gråterskor.

Och vad ska hända nu? Tja, vad sägs om att regeringsbildaren skulle utse Jimmie Åkesson till justitieminister.
Knäppt, ja visst.

Så här tänker jag: I förr-i-tiden-tiden var jag chefredaktör på en tidning som hette Gnistan. I slutet av 70-talet var det vänsterns största tidning och den tidning där 70-talsvänsterns förenklade världsbild var bäst redigerad. Gnistan var partiorgan för ett kommunistiskt parti som det politiska etablissemanget avskydde.
Den socialdemokratiska taktiken vara enkel. De såg på oss som fint folk betraktade de kastlösa i Indien – orörbara.
Våra medlemmar blockerades när det gällde förtroendeuppdrag i fackföreningar och i hyresgästföreningar. För egen del fick jag till och med flytta för att få jobb
– Sorry grabben, du kommer aldrig att få ett jobb här i stan, sa min arbetsförmedlare.
Det var inget skämt.

I längden fungerade det inte. Många av våra medlemmar var för aktiva, för pålästa, för engagerade. Och en dag ändrade man taktiken. Plötsligt var vi, om inte hjärtligt välkomna, så åtminstone accepterade i både fack och andra S-kontrollerade föreningar.
– Självklart såg vi det en seger, ett genombrott för vår politik.

Det var inte hela sanningen: På den tiden hade Socialdemokraterna är tankesmedja som hette ”Gruppen för samhällsstudier”. Den leddes av Jan Lindhagen, en på den tiden inflytelserik och fritänkande S-ideolog (han sparkades senare av Olof Palme och tankesmedjan las ner) som jag hade en viss kontakt med.
En dag satt han på Gnistan och lyssnade på mitt stolta pladder om att vi hade tvingat sossarna att släppa in oss i värmen.
Jan lyssnade tålmodigt och sen sa han:
– Jag förstår om ni ser det som en seger. Men en sak ska du veta Peppe. Så länge ni är utdefinierade växer er rörelse. När ni nu indefinieras och släpps in i församlingen kommer ni att krossas.

Lindhagen var akademiker och pratade så. Utdefinierade och indefinierade. Jag hade aldrig hört de begreppen men jag glömmer aldrig vad Lindhagen menade.
– Han hade mer rätt än han kanske själv förstod.
Redan efter några år hade vår rörelse malts ner. De uppkäftiga revolutionärerna transformerades till hårt arbetande kamrater i den socialdemokratiska fabriken och idag är de flesta av oss glada över att vi aldrig fick makten.


Alltså. I över två decennier har det politiska etablissemanget försökt knäcka SD:arna genom att behandla dem som orörbara, utdefinierade.
Och ätandet är puddingens bevis:
– Det är den taktiken som gör att SD nu Sveriges näst största parti och Jimmie Åkesson är med rätta segerrusig.

Så vad sker nu. Ingen bryr sig vad gubben på udden tycker. Men vill man stoppa SD:s framgångssaga så ska man kräva att partiet tar ansvar för alla sina käcka löften. Kanske är det för sent, kanske har S och etablissemanget låtit SD gro sig för stort i det föraktets marinad som alla fina människor försökt dränka rörelsen i.
Jag är optimist och därför är mitt slutord:
– Åkesson har anklagat den småljugande och opportunistiske Morgon Johansson för att missköta sitt jobb. Okej, låt honom överta Morgans stol och dennes skitjobb.
Jag kommer att äta upp min hatt om inte det skulle få Åkessons skratt att fastna i halsen.
Och framför allt: önska att han hade förblivit orörbar utan personligt ansvar.

PS: Expressens Jens Liljestrand påpekar i en ungefär lika hjälplös krönika som denna blogg, att förr eller senare kommer högernationalistiska partier nästan alltid fram till den punkt då demokratin måste släppa in dem. Därifrån går de, nästan alltid, tillbaka. Dansk folkeparti fick 21,1 i folketingsvalet 2015 för att 2019 mer än halveras ner till 8,7. Norska Fremskrittspartiet peakade på 22,9 i Stortingsvalet 2009 och är sedan 2021 nere på 11,6.

Söndag: Lagt kort ligger

Nästa framme.

Han: Så står vi här igen, fyra år senare. För första gången i Bergkvara skola, matsalen. Vi köar, nickar åt grannar och bekantas bekanta.
– Jag utgår från att de flesta tänker rösta på något annat än jag.
Det är ju det som poängen med val – att vi ska tycka olika.
Det är alltså oenigheten vi ska vara rädd om en sån här dag, inte enigheten.

Senare i kväll eller när alla röster är räknade, hoppas vi att det finns en majoritet som vet vad de vill göra de närmaste fyra åren för att göra Sverige bättre.
Det betyder inte att vi alla plötsligt måste tycka att det den bästa vägen.
Bara att vi respekterar att demokratin gäller även när andra inte tycker som vi gör.

Jag tillhör dem som inte tror att fascismen tar plats i Rosenbad om det blå laget vinner. Inte heller att de gängkriminalla kommer att invadera udden om sossarna får fortsätta regera.
– Jag tror att den värsta baksmällan kommer när krutröken lagt sig och vi upptäcker att det blev sån liten skillnad.
Eller så hoppas jag bara att det är så, för att det lindrar min ångest här i kön till vallokalen.  

Till slut bestämde jag mig för vilken valsedel jag ska lägga i valurnan. Men jag gör det utan entusiasm.
Som många andra hade jag hoppats att valrörelsen skulle göra valet enklare.
Detta genom att lyssna på partiföreträdarna som försökte bemöta motståndarens bästa argument – inte de sämsta och dessutom hårt vinklade så att vilken idiot som helst fattar hur dumt tänkt det är.

Tänk om ditt är mitt fel!


Det blev som det blev. Och därför tror jag att min ångest kommer att växa under kvällens valvaka hemma i soffan.
Jag tar det personligt:
– Tänk om det är så illa att det är min valsedel som avgör!

Du fattar vad jag menar. Det betyderatt kommer att vara mitt fel när valets vinnare står där i tv-rutan och svettas. Med blommor i famnen och ett leende i nedre delen av ansiktet, men vars ögon säger det alla vettiga människor borde tänka i den situationen:

– Tack alla dumskallar för ert stöd – särskilt gubben på udden! En sån här seger till och jag är förlorad.

Oddsen söndag kl 14, Unibet.

PS: Även spelbolagen följer riksdagsvalet. Det statliga spelbolaget Svenska Spel erbjuder 1,80 gånger pengarna på att statsministern heter Magdalena och Ulf betalar 2,15 gånger pengarna. Att någon annan skulle bli statsminister ger 12 gånger pengarna.

Enligt Dagens PS har även privata spelbolag Magdalena Andersson som favorit, men oddsen är lägre och hon är alltså där en ännu större favorit. T ex betalar Unibet 1,60 gånger pengarna på Andersson – men tidigare i veckan var oddsen så låga som 1,45, så Ulf Kristerssons och de andras chanser har enligt spelbolaget förbättrats. 

Oddsen söndag kl 14, Unibet.

Lördag: Det händer konstigare saker

Ägretthägern häckar främst i varmare områden, men vår lokala population är flyttfåglar och möjligen var den här på väg söderut. 

Han: Hösttecken. Häromdagen såg jag en ägretthäger i viken. Uppriktigt sagt är det ett ganska märkligt besök. Så sent som 2012 säkerställdes den första lyckade häckningen av den vita hägern i Sverige vilket skedde på östra Gotland. Paret lyckades föda upp minst tre ungar. 2021 upptäcktes en häckande koloni i Tåkern, såvitt känt den första häckningen i Sveriges inland.
Men vi har tur. Det finns även en koloni vid Örarevet några kilometer norr om udden, men det är sällan vi ser ägretthägern här hos oss.

Ugglas fågelholk på Djurgården.

Apropå hösttecken får jag en flaskpost från Uggla. Hans Jacko, silltruten som för åttonde året i rad tillbringat sommarmånaderna på Djurgården, är också på väg.
Det korta telegrammet lyder: Jack O’Silver tog sitt pick och pack redan 19 augusti. Korsar just nu kräftans vändkrets mitt över Sahara.
Senaste vykortet kommer från Abu Simbel enligt Uggla som förstår hur fåglar tänker: Här är det öken, seglar nu vidare mot Khartoum och strandliv vid Victoriasjön eller på Zanzibar (har inte bestämt mig). Beräknar landning till den 19 sep.
Om gudarna är med oss och liven lever ses vi som vanligt 11 april.
Kaa-kaa-kaaa

/J. O’Silver

Konstigare saker händer. Det av svenska politiker orsakade ELändet med 4 elområden tvingar människor att gå från hus och hem. Tjänstemän på Energimyndigheten föreslår att vi ska bygga kojor under köksbordet för att hålla värmen.
I valrörelsens upplopp har vi fått höra hur hemskt Sverige kommer att bli om ”dom andra” vinner.
– Men ingen partiledare har berättat att det finns mer visionära möjligheter att fly verkligheten än att bygga kojor under bordet.

”Metaverse” eller Metaversum heter Facebooks nya: ett virtuellt universum där du kan bo och leva!
Jo, det är sant. Enligt den amerikanska tv-kanalen CNBC har priserna för tomter i virtuella världar har skjutit i höjden med 500 procent under de senaste månaderna.

Snoop Dogg! Och vi som tycker att vi är märkvärdiga som har Icahandlar’n som granne.

Somliga har redan boat in sig. Exempelvis betalade en nyinflyttad nyligen 450.000 dollar (närmare 4 miljoner kr) för att bli granne med rapparen Snoop Dogg i ett virtuellt kvarter som heter Sandbox.
Dessutom behöver man inte nöja sig med vanliga dödliga. I denna nya sköna värld interagerar riktiga människor med tecknade karaktärer – avatarer som i många tv-spel.

Enligt Dagens Industri investerade det virtuella fastighetsbolaget Republic Realms ägareJanine Yorio 4,3 miljoner dollar på virtuell mark. Hennes företag sålde 100 virtuella privata öar förra året för 15.000 dollar, motsvarande 134.000 kronor vardera. 
”Idag säljer de för cirka 300.000 dollar vardera, vilket är detsamma som det genomsnittliga huspriset i Amerika,” säger hon, enligt CNBC.

I dagsläget kan du och jag komma åt dessa världar via datorn, men Meta, Facebooks ägarbolag har en långsiktig vision om att bygga världar som människor bara kommer åt genom vr-glasögon, typ Metas Oculus.
– Tänk gated community, alltså.

Imponerade. Ska tipsa Uggla om att skaffa en liten lya åt Jacko, så att stackarn slipper flaxa ända ner till Victoriasjön för att sola.
Vid närmare eftertanke får vi hoppas att ingen råkar dra ur kontakten till datorn. Eller att inte elen blir för dyr för att hålla luftslotten upplysta.

PS: Om du varför dagens blogg serverar en färglös och tomat- och chilifri anrättning så beror det på att hon är i Stockholm, igen! Om jag inte just nu väckte grabben så bör Iggy sova.
– Och farmor också.
Natti!

Fredag: känns väldigt sorgligt…

Dagens sorgliga nyhet!

Hon: väldigt konstig känsla att Drottning Elisabeth är död, känns overkligt. Vad händer nu…?

Dagens sorgliga nyhet 2…

Jo, de här två mupparna tar över. De känns inte mer trovärdiga än politikerna vi har att välja på i valet. I oroliga tider vill man ju känna trygghet och stabilitet. Ha en landsmoder eller landsfader. Kan inte komma på någon idag levande sådan, den sista gick bort igår!

Han: Temperaturen kryper ner mot 12°, hård ostlig vind, 11 s/m i byarna, nyss haglade det på udden och nya beräkningar från Stockholms Handelskammare visar att ett vanligt villahushåll i den södra halvan av landet måste vara beredd på att betala mellan 85 000 till 95 000 kronor för vår el under kommande vinterhalvår – nästan tre gånger mer än förra vintern.
Tack för det.

Och vad gör vi åt det? Efter att ha lyssnat på ännu en partiledardebatt drar även Energimyndigheten slutsatsen att från politiskt håll kommer ingen hjälp när det gäller det ELände som politikerna själva skapat med sina 4 elområden.
Myndighetens råd låter som ett aprilskämt: ”Är du ensam kan du bygga en koja att sova i, till exempel under ett bord med filtar som hänger ner för att isolera värmen.”
Tack för det!

Villaägarna säger det som behöver sägas:

Hon, igen: men när jag får hänga med de här två älsklingarna blir ju mamma/farmor glad igen:

Sand och snor, om vartannat

Torsdag: Bland tysta män och orerande batikhäxor

Rätt men fel.

Han: Plötsligt hettar det på allvar till i valdebatten. Jag menar här på udden. Igår satte hon ner sin lilla fot med en smäll: ”litar egentligen inte på någon” skrev hon i sin blogg, ”men kommer definitivt att rösta för att försöka förhindra att ett rasistiskt parti kommer i ledande ställning. Annie får min röst, hon är den mest principfasta, enligt mig.”
Punkt, slut.
Hennes man var som vanligt mer försiktig: Det finns invånare på udden som kan tänka sig att rösta annorlunda”, pep han i marginalen.

Som vanligt är (en) man bara ett löv som fladdrar i höstvinden. Just igår twittrade högerdebattören Ivar Arpi om manliga vänner som är gifta med vänsterkvinnor: ”Männen självcensurerar sina politiska åsikter & om att de röstar M, KD eller SD. För att rädda äktenskap och familj. Kvinnorna orerar dock alltid högt om sina politiska åsikter.” (3/9)
Stackars Arpi skriver att han känner flera män som inte avslöjar för sina fruar hur de röstar – för att de inte vill riskera äktenskapet! 

”Det är lättare att vara vänster än höger, åtminstone om man ser till hur mycket man känner sig nödgad att självcensurera”, skriver Arpi och menar att hans iakttagelse återspeglar en mer grundläggande förändring: ”Män och kvinnor glider ifrån varandra alltmer i sina politiska sympatier.”
– Kontinentalsocklarna rör sig alltså, marken under oss glider i sär och det är männen som är på väg att ramla över kanten.

Naturligtvis hånas Arpi på våra vanligaste kultursidor. Kristina Lindquist, skribent på borgerliga Dagens Nyheter (som symptamatiskt definierar sig som vänsterkvinna”), skriver: ”Jag tvivlar inte en sekund på att kvinnorna i Arpis bekantskapskrets är bra på att hålla låda. Det märkliga är att han tycks betrakta detta som en orättvisa, i stället för ett uttryck för naturliga svenska könsroller. Hon glappar, han tiger – en gammal fin tradition?”

Om man hellre vill tala ”så att vi kulturmarxister förstår” kan man konstatera att frågan handlar om hegemoni, fortsätter Lindquist. ”Det verkar helt enkelt finnas ett socialt pris för att twittra om återvandringståg till Kabul”.
Och lustmordet avslutas med ett snitt från skrevet och uppåt: ”Det är än så länge mer socialt accepterat att vilja höja skatten för miljardärer än att hata invandrare, därför råder husfrid på de tysta högermännens bekostnad. De kan tydligen tänka sig att vara gifta med orerande batikhäxor, men tvivlar själva på att det omvända gäller. Rasism är kanske inte så attraktivt?”

Kul, tycker jag. Särskilt det där med orerande batikhäxor. I övrigt noterar jag att Ivar Arpi inte heller avslöjar vem och vad han ska rösta på.
Men om vi fullföljer de fördomsfulla tankegångarna i dagens betraktelse hamnar vi här:
– Om bara kvinnor röstar på söndag skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i princip få egen majoritet. Om bara män fick rösta skulle Sverigedemokraterna och Moderaterna få majoritet.
Trenden har pågått sedan 80-talet, och klyftan är större än någonsin. Statsvetaren Lena Wängnerud hävdar att det finns en ”mobiliserad könsdimension” där skillnader i utbildning, yrke och familjeansvar ger utslag för vilka partier vi anser bäst företräder våra intressen (DI, 26/8). 

Hon: kvinnor är klokare och mer empatiska helt enkelt. Bryr sig om andra och inte bara sig själva. Men att män var sådana fegisar var ju något nytt. Eller kanske inte förresten, de skäms nog helt enkelt över sin ståndpunkt 😉

tåget på väg till Stockholm (igen…) och får oönskad direktreklam från självgode ”Ulf”! Bort, bort!!

Sådärja!!!

Han: Saknar dig redan. Min enda invändning mot din inställning är den gälla tonen. Det märks att du läser Dagens Nyheter. Svenskans kulturchef Lisa Irenius gör en intressant iakttagelse om ditt husorgan: ”Kulturchefen Björn Wiman, biträdande kulturchefen Åsa Beckman, litteraturredaktören Malin Ullgren och scenredaktören Johan Hilton har alla skrivit texter med samma budskap: Valrörelsen är förfärlig, demokratin riskerar att gå under, och det beror på SD och de borgerliga partier som vill samarbeta med dem. Flera andra skribenter har gett uttryck för liknande uppfattningar. Alla på DN Kultur verkar tycka samma sak, som om det vore en ledarredaktion dit man rekryteras för att driva en viss linje.
Det är uppenbart att skribenterna är ute efter att rädda demokratin – ”de sista dagarna innan demokratins sabotörer för första gången kan ta över” (Wiman) och innan vi får ”en fascistisk regim på blekingska” (Ullgren). Men är detta rätt sätt?”

Handen på hjärtat: Ulf Kristersson må vara självgod men står vi verkligen inför en fascistisk statskupp om oppositionen vinner valet?
Den som lever får se.
– Men jag tror inte det.
Problemet – eller kanske är det det som är bra med valrörelsen – är enligt min mening att partierna det höga tonläget till trots är ”eniga i stort, blott oeniga i smått” som Herbert Tingsten uttryckte det (när du fortfarande kröp omkring mellan stugorna på udden).
Mitt tips är att oavsett vem som vinner valet blir Sverige i bästa/värsta fall som Norge och Danmark.

PS: Och om ni andra undrar. För egen del tänker jag lägga min röst på Vänsterpartiet eftersom partiet är det enda som har ett konkret förslag på hur de galloperande elpriserna kan jämnas ut i vinter.

Hon: och det var ju också jäkligt fegt eftersom du mörkblå/brun i dina åsikter… eller gör du en pudel?

Han: Det var förmodligen inte Voltaire som formulerade demokratins grundbult, men jag gillar tanken: ”Jag delar inte din åsikt, men jag ska med mitt liv försvara din rätt att hävda den”. Puss.

Onsdag: Bra för valdeltagande att vi zappar bort debatterna?

Det hjälper inte att TV4 hackar valfläsket på ett nytt sätt.

Han: Är det fler än jag som allt oftare zappar bort partiledardebatterna i tv? I så fall är det tur för valdeltagande.
För det är tyvärr sant:
– Ju fler valdebatter jag lyssnar till, desto mer tveksam blir jag till om jag verkligen ska rösta på något av partierna.

I TV4 försöker sig Jenny Strömstedt och Ann Tiberg på ett nytt sätt att hacka valfläsket (= skippa hälften av partiledarna). Men det höll bara nio minuter innan min blick flackade ut över havet och tanken fortsatte i annan riktning.
Många tycks drabbas av samma partiella eskapism (lust att fly) när det ska debatteras politik i tv. En kompis, Mathias, genomför en rullande opinionsmätning bland bekantas bekanta. Hans slutsats:
– Ingen!, jag menar ingen jag känner orkar titta på tv-debatterna i årets valrörelse.

Det är en hårdragning, men tittarsiffrorna indikerar en trend: Förra valet drog slutdebatten i SVT 1,5 miljoner tittare. De högsta tittarsiffrorna hittills i årets valrörelse fick SVT:s utfrågning av Ulf Kristersson– programmet lockade 706 000 tittare enligt mätföretaget MMS (vecka 33).
Enligt tittarstatistiken lyckades ingen av TV4:s valprogram kvala in på topp tio-listan den veckan, som toppades av ”Lotta på Liseberg” med 663 000 tittare.
Det journalistiska tyckarprogrammet ”Politikbyrån” lockade 350 000, medan humorprogrammet ”Herr Talman” stannade på 280 000.

När TV4:s tittare får välja.

Slutsats? På udden brukar vi säga att inget är så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.
Å andra sidan: Men fyra dagar före valet är det kanske bra för valdeltagandet att TV-kanalerna gör vad de kan för att vi ska zappa bort partiledarnas pajkastning?

Ur Maktens Ringar.

Och så till gårdagens blogg om det förvirrade korvvalet. Jan Scherman kräver ett förtydligande: ”Två saker…priset på aktuell falukorv har inte stigit. Nota Bene om falukorv är så billig som den är i detta fall vill jag påstå att dess kvalitet är undermålig och av samma oacceptabla låga nivå som Dennis–korv. Eller Bullens Pilsnerkorv. Mitt besked till alla som hör av sig är – köp en annan falukorv som är dyrare. Den är per definition bättre.”

Stödtrupp.

Scherman är som bekant uppburen medlem av ”Akademin för de sköna korvarna”, en finsmakare alltså. För egen del är jag bara en obetydlig men stolt medlem i  K.O.R.V.  I klartext Korvens Oförtrutet Runda Vänner, akademins stödtrupp av mer eller mindre råa gormanders som är beredda att döda för en bit lokalproducerad weisswurst, men som till vardags nöjer oss med ICA:s falukorv.
– För egen del förstår jag ens vad det skulle vara för fel på Bullens?

Jag köpte en burk idag på Tempo, den sista på hyllan. Det är för prepper-mat inför en hotande framtid (hon reser till Stockholm över helgen). Förhoppningsvis kommer jag inte att behöva öppna den. Hon har lovat göra stroganoff på en halv ring från Attanäs Gård (a 109 kr/kilot). .
– Det du, Scherman!

En halv böj värd sitt pris.

PS:Den svenska korvresan” (Norstedts) är förstås min tanak, min koran, min bibel. Inför en nytryckning utgår jag från att författaren kommer att besöka våra två lokala favoriter, Attanäs Medister och Smaklökens (salsiccia med ramslök)

…!!!

Hon: meningslöst att lyssna på debatterna, litar egentligen inte på någon, men kommer definitivt att rösta för att försöka förhindra att ett rasistiskt parti kommer i ledande ställning. Annie får min röst, hon är den mest principfasta, enligt mig.

Underbart väder!

härligt ute idag, nästan helt vindstilla, och två sälar ligger på stenarna hitom Fimpan. Men morgonen var kall. Endast +4 grader vid halv åttasnåret. Bye bye tomater och gurkor.

Han, på förekommen anledning: Det finns invånare på udden som kan tänka sig att rösta annorlunda.

Tisdag: en bättre dag … som slutar med korvtugg

Hon: sovit gott, trots hans hemska hosta. Lite orolig blir jag ju, men även ett tredje covid-test visade negativt. Och ingen hög feber direkt, det skönt.

Skogen lugnar!

Fortfarande lite för stressad med allt jag borde hinna innan jag åker upp till Stockholm igen, så vimsar mest omkring utan att kunna bestämma mig för vad som är viktigast att börja med. Tar en skogspromenad istället, var ett bra beslut, så rofyllt.

Sen vattna. Upptäcker att den höga solrosen bakom Chateau Margareta inte har orkat stå emot vinden och ligger ner, men den verkar inte speciellt ledsen för det, utan blommar på ändå och är snart helt utslagen. Och den har dessutom fler knoppar på gång.

Skördar lite tomater, inte många som är okej nu, de flesta är spruckna och lite för mjuka. Men en stor plåt åkte in i ugnen. Med vitlök, chili och kryddor. Ska med upp till Stockholm. Har alltså middagen med mig på torsdag kväll. Tomatsåsen blev nog lite väl stark för Iggys smak, men ett halvt kilo nötfärs från Attanäs gård följer också med upp, så styrkan kommer ju att drygas ut. Och lika bra han vänjer sig, i vår familj gillar vi chili ;).

Avslutar dagen med en drink i kvällssolen. Alla får snacks!

Drink i kvällssolen

…. och nu blir korvtugg

Han: Allt har ett slut. Utom korven. För den har två. Förhoppningsvis står den därför som segrare även när den här valrörelsen är slut.
– Men jag är orolig för den låga nivån på diskussionen, säger Jan Scherman, företrädare för Svenska Korvakademin.

Tur att Jimmie hade en kamera med sig i radiostudion.

Jag vet inte vem jag tycker mest synd om. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch hade med sig en falukorv in i studion när hon debatterade inflation. Tyvärr hade hon missat att det var en radiodebatt, så hon dunkade förgäves korvringen i podiet.
– Vilket hon förstås häcklades för av politiska motståndare och gamarna inom media.

Den gode Alex Schulman å sin sida ”mår dåligt” när han ser falukorven (”modell större”) i Ebba Busch hand. ”När man trodde att valrörelsen inte kunde bli dummare, då tar Ebba Busch fram falukorven … Jag får en dålig reaktion, jag mår dåligt när jag ser den, känner mig svag och hjälplös.” 
Illa.

Stödkorv.

Kanske tycker jag trots allt mest synd om korven som blivit ett slagträ i denna märkliga valrörelse. Busch var ju inte först med att dra korvkortet. Liberalernas Johan Pehrson la tidigt beslag på varmkorven – på hans Instagramkonto räknar jag till till minst tolv (12) korvrelaterade bilder.
Vid närmare eftertanke har korven blivit rekvisita även i andra partiers propaganda – minns Löfvens besök på en korvmoj i förra valet och ”Jimmies starka korvresa”, en ketchupstänkande turné som SD genomförde över landet.

Får det verkligen gå till så här, undrar en vän av korv? Som tur är finns det ett kulturinstitut, ”Akademin för de sköna korvarna” vars motto är att ”vårda, bevara och utveckla korvtraditionen såväl vad gäller tillverkning som regelbundet intagande”.

Kräver högre nivå på korvdebatten.

När nöden är som störst får jag kontakt med Jan Scherman, ständigt agiterande akademiledamot. Han förklarar att ”det som sker under det som synes ske” kring Busch korvutspel är allvarligare än det ser ut.
Enligt KD-ledaren är falukorven ”symbolen för allt som är fel med Sverige nu”.
– För ett år sedan kostade den här falukorven 25 kronor, nu kostar den 40 kronor sedan vi har fått Magda-priser, Stenevi-skatter och Annie-tillägg, säger Ebba.

Det senare menar Alex Schulman är en bluff, han har kollat i affären och där kostar falukorven fortfarande 25 kronor.
– Ett avslöjande som alla journalistkompisar förde vidare som sanning.
– Men det är det här som är så typiskt för den låga nivån på valrörelsen och mediebevakningen kring den, enligt Scherman.
Han reder ut begreppen:
– Falukorven är varumärkesskyddad. Men det finns olika versioner av falukorv och priset varierar beroende på kvaliteten. Jockmockskorven – Sveriges mest prisbelönta falukorv – kostar verkligen inte 25 kronor.
– Bra korv måste få kosta, säger Jan Scherman stolt. Om Ebba Busch tycker att svenska folket ska nöja sig med Denniskorven då bör hon säga det.
– Före valet!

Nu vet du det också. Så här olika kostar falukorven bara på Coop.se.

Måndag: Lättare hitta nån att gifta sig med än att rösta rätt

Det är inte så här val ska avgöras eller hur.

Han: Lagom till Pridefestivalernas tid berättar förre Sverigesradiochefen Ove Joanson (född Johansson) den gamla historien om hemmasonen Mårten som bott hemma hos far och mor i Gullabo hela sitt liv.
Nu fyller bonnasonen 50 år och överraskar sin far med att säga att han tänker gifta sig.
– Gifta dig?! Men vem vill ha en sån som dig, säger gubben och glor misstrogen på sin son.
– Jag ska gifta mig med Sven i granngården.
–Sven i Olsgården! Men det fattar du väl att du inte kan gifta dig den!
– Jo farsan, det nya tider nu.
– Nej du, över min döda kropp, fattar du det.
– Det spelar ingen roll om du så gör mig arvlös, svarar Mårten. Sven och jag älskar varann.
– Men Mårten, det handlar inte vem man älskar.
Fattar du inte? Vem som helst, men inte Sven, säger pappan förtvivlat.
– Hur skulle det se ut, han är ju för helvete sosse!

Historien är som sagt gammal. Inför årets val verkar man kunna gänga sig med vem som helst bara det inte är nån vars politik man delar.
Annie väljer Magdalena framför Ulf. Detta trots att när får frågor om sin syn på Socialdemokraterna svarar Annie käckt: – Det skiljer väldigt mycket mellan oss, både i ideologi och sakpolitik.
Samma sadomasochism andas Johan Pehrsons senaste vallöfte till Jimmie Åkesson:
– Du kan lita på Liberalernas stöd.
Till saken hör att Jimmie brukar peka ut liberalismen som sin huvudfiende.

En blind leder en blind och taktikröstandet når nya nivåer. ”Jag stödröstar på Moderaterna för att SD inte ska bli större”, heter det i ett sms i min mobil.
– Det blir nog Centern, förklarar en kompis som är luttrad läkare i en M-region.
– Detta som motvikt till sossarna.
Motiveringen är att han inte vill ha en högerregering – men inte heller att S ska fortsätta att slänga in friska pengar efter sjuka i en vårdapparat som behöver rivas för att byråkratin inte ska kväva alla vårdambitioner.

Åter på udden anser valkompasserna fortfarande att jag är liberal. Kan så vara, men jag tänker inte rösta på partiet Liberalerna. Frågan är … och det är det som är problemet:
– När jag började skriva dagens blogg hade jag nästan bestämt mig för att taktikrösta på ett annat parti som jag inte heller stöder.
Men efter att följt dagens utspel inser jag att det är en återvändsgränd.

Slutsats? Det är uppenbarligen enklare att hitta nån man vill vara gift med än att hitta nån att rösta på.
Särskilt om man redan är gift.

En blind leder en bild redan på Pieter Bruegel den äldres målning.

Hon: …och vad menar du med det? Lite svårtytt…
För övrigt en ren skitdag!!! Inte fått något vettigt gjort och har massor jag borde gjort. Kunde inte somna igårkväll för jag låg och funderade över hur jag skulle lägga upp de få dagar jag har innan det bär av upp till storstan igen. Det gjorde dessutom att dagen började alltför sent och jag har bara petat på ytan här och där.

Så här illa ser det ut…

Trädgården, eller vad vi nu ska kalla vår vildvuxna och vindpinade udde, är en ruin. Tomatplantorna är som vanligt så här års gråmögelangripna, men ger fortfarande frukt, och borde alltså ansas. Och tomater skördas och tas om hand.

Gråmögel. Inte potatisbladmögel som tur är!
…och lite nya på g.

Men jag behöver ju börja ta hand om chiliplantorna i växthusen som typ växer ut genom taket. Ett virrvarr. Så de får utrymme, ljus och mognar. Samt mala de frukter jag redan skördat och torkat! Ångest, ångest ångest!

Blir nog en sömnlös natt till. Som tur är har jag bästa sällskapet; ”lektioner i kemi” av Bonnie Garmus. Har du inte löst den, gör det!

Bästa läsupplevelsen på väldigt länge!!!