Söndag: ute vs inne…

10.49. Utanför fönstret…
10.52, Innanför…

Hon: när ett par grannar tog ner Anticimex för att de hade problem med råttor sa de att det absolut bästa medlet var att skaffa katt! Vi har två, före detta vildkatter dessutom. De har egen dörrlucka som mynnar ut precis intill där bild 1 är tagen…

Han: Under antiken trodde man på en cirkulär historieuppfattning, där perioder av uppgång och nedgång, lycka och olycka följer på varandra i en evig rundgång. Denna syn har ersatts av den moderna teorin där historien tar form i en linjär process som leder fram till den punkt där vi befinner oss just nu.

Det är klart att vi är moderna, men ibland känns det som om historien går i cirklar. För ett år sedan idag var vi idag klara med renoveringen av Margaretas stuga. På bloggen berättade vi om detta.
– Och nu är vi tillbaka på ruta ett! Idag har vi nämligen än en gång städat igenom stugan efter de senaste veckornas renovering.
Känns det inte som vi gått i en cirkel?

Men det är helt okej, för nu är Margaretas Chateau beboeligt igen.

Lördag: Somliga klär i vitt – andra i spade

(Uppdaterad 18:20)

Klär i vitt.

Han: Fler tårar har fällts över böner gud lyssnat till än de han struntade i, konstaterade Sankta Teresa – en sanning som Truman Copote byggde sitt misslyckad romanverk Answered Prayers kring – och uppenbarligen har någon av gudarna lyssnat till vårt gnäll om att våren dröjt.
– Ty nu är våren här och vi går med en rasande fart mot sommar – och innan vi ångrar alla våra böner är det höst och vinterstormar viner runt udden.

I våra lönlösa försök att hejda våren dokumenterar vi alla nya tecken. Idag kom svalorna till udden, segervissa och kaxiga som kamikazepiloter dyker de mot oss och katterna.
– Återstår att se var de tänker bygga bon i år?

Fågelsnår som börjar bli vitt.

Denna vecka har även slånbärssnåren börjat slå ut. Somliga saker finns bara för att de är vackra och man blir glad bara med ser hur dessa kaskader av gräddvita blommor lägger sig över de buskar som igår var tråkigt bruna och nakna. Slån tillhör rosväxterna men har en egenhet: Den blommar på bar kvist i maj och först efter blomningen kommer de 2-4 cm långa, äggformade bladen med naggade kanter. Buskarna bildar ogenomträngliga snår, där alla våra småfåglar håller till.

Enligt gammal folktro ansågs slånbusken ha en magisk kraft. På valborgsmässoafton bröt man slånkvistar och hängde dem över dörrarna för att hålla spökena borta.
– Och det funkar uppenbarligen. Jag har inte sett ett enda spöka på udden trots att jag länge var tämligen mörkrädd.

En av mina första uppdrag på udden var att efter den första frosten plocka slånbären för att krydda svärmors brännvin med. Men, som man säger i public service, det finns alkoholfria alternativ också – i detta fall passar bären utmärkt för att göra saft och sylt av också.
Dessutom  i matlagningen. Vi har inte testat det på udden ännu, men

Pehr Kalm, en av Carl von Linnés mest intressanta lärjungar, skriver år 1742 att ”Stärkebären, som på denne orten allestädes i stor ymnighet växte, sades vara allför sköna, när de stekas uti smör i en panna och man sedan strör lite socker på dem”.

Som så många andra vilda växter tillhör slånbären naturens eget apotek. Barken har använts mot frossa och bären är urindrivande och anses vara verksamma mot njursten.
Så är det säkert. Men del blir omtyckta bara för att de klär i vitt.

Vänder på dygnet

Ännu ett vårtecken: Våra katter år vårtrötta. Det är självvalt. De är ute och ränner på nätterna och idag ockuperade de min soffa hela förmiddan. Det gjorde inte så mycket eftersom vi idag lovat bort oss: att hjälpa Ancy & Håkan att lassa grus till deras nya anlägge. Detta mot en skälig ersättning i form av grillad korv och öl.
– Det var det värt.
Efter en trivsam matpaus i solen blev det inte så mycket jobbat.

Hon: trots lite ont i den vaccinerade armen gick det alldeles utmärkt att köra skottkärra och kasta sten. Ser det som ett trevligt gympass med kompisarna på udden. Att de sedan dessutom är grillmästare gör ju inte gympasset sämre.

Grillmästarinnan i sitt esse!
Lunchpaus!

Fredag: If you can’t beat them, eat them

(Uppdaterad 19:54, 18:30)

Frukost med gul utsikt.

DAGENS SOMMARGÄST: Förutom tomater och chili och lök och grönkål med mera har Hon uddens främsta samling av maskrosor, nyss utslagna och även de ätliga. ”Sluta förbanna Fan och hans moster som uppfunnit maskrosorna som ogräs! Börja äta maskrosor och uppskatta dem för deras kulinariska och läkande förmåga istället”, skriver Allt om Mat. I Frankrike odlar man sedan länge maskrosor som kulturväxt!
Här ett spännande recept att prova i vår.

If you can’t beat them, eat them.

Hon: de är vackra, inget att förbanna, eller äta för den delen. Jag älskar maskrosor, de säger att nu är det snart sommarlov. Och om man är barn kan man dessutom göra fina smycken av stjälkarna.

Äntligen!!!

Japp, idag fick jag vaccin, hurra! Är lite öm i överarmen och känner mig lite ruggig, men det känns bara bra!!! Annars har dagen gått till utplantering av tomat- och chiliplantor. Ligger konstant efter. Ludde tycker inte att det gör något att det fortfarande finns plats för en tupplur på den varma jorden i chililandet…

Tomt och tomt, ogräs finns det gott om, och så är rabarberna på gång.

Och börjar det arta sig på altanen intill parkeringen utanför Chateau Margareta. Nektarinträdet har börjat slå ut och både det stora citronträdet och det lilla med orangea citroner har fått flytta ut på riktigt.

Ja man ser citronträden i bakgrundeni!

Han: Långt från udden gör han media just nu. Och det är honom väl unt. Idag tar jag av mig hatten för Jan Carlzon som kommit ut med sina memoarer, Se människan (Volante).
Nu när vi anar att reserestriktionerna kommer att lätta i sommar bör bör vi alla skänka SAS-Janne en tanke.

Under 1980-talet blev han geniförklarad. Detta efter att ha gjort Vingresor, Linjeflyg och SAS till både vinstmaskiner – och kundernas favoriter. 1984 utsågs SAS till världens bästa flygbolag. SAS-Janne var Sveriges ”Golden Boy”, Mr Turnaround.
– Alltid lite lätt solbränd, ofta med ett smittande leende, som Dagens Industri skriver i ett hyllningsreportage i veckan.
Carlzons ledarskapsfilosofi var lika enkel som genial:
– Vi flyger inte flygplan, utan människor.

1984 sammanfattade han sina erfarenheter som chef i en skrift som var tänkt som en intern läsebok för SAS-anställda. Men Riv pyramiderna gjorde honom till en guru inom den internationella ledarskapsteorin och en stjärna på universitet som Harvard och MIT.
Tidningen Chef har utsett Riv pyramiderna till den enskilt viktigaste händelsen i svensk ledarskapshistoria. Boken är utgiven i 50 länder och används fortfarande som kurslitteratur på Harvard Business School.
Boken har jag läst, men det viktigaste rådet – som inte finns i boken – gav Jan mig i ett är privat samtal.

Bakgrund: I november 1993, efter tolv framgångsrika år på SAS, kallades vi journalister till en presskonferens där han meddelade att han skulle avgå som vd och koncernchef.
Vi journalister och den så kallade Marknaden spekulerade i att han fått sparken av bolagets danske ordförande Tage Andersen, ”Onde Tage” kallad.

Ofta gäst på Sturehof.

Carlzon förnekade officiellt att han tvingats bort. Men när vi en kväll pratade privat om saken vid Bord 100 ifrågasatte han själva utgångspunkten för alla spekulationer:
– Att få sparken här i Sverige är som att plötsligt bli avslöjad med en skamlig sjukdom.
Den är en kontraproduktiv inställning, menade Carlzon. I den anglosaxiska världen däremot anses det vara en merit att få sparken som chef.
– Det visar att man är van vid tuffa tag och står fast vid sin linje även när styrelser och andra tvivlar.

Sant eller inte. Så borde fler chefer tänka. Då skulle färre chefer ”lämna klösmärken efter sig i chefsbordet”, för att citera en annan chef jag gått i skola hos.
Tänker jag en fredagkväll när jag inte alls behöver tänka som en chef.

PS: Idag skriver tidningarna om Claude Monets ”Näckrosor” sålts för rekordsumman på närmare 600 miljoner kronor vid en auktion på Sotheby’s.
För några år sedan uppmärksammade Dagens Industri att den kände näringslivsprofilen Janne Carlzon sålt en tavla via Stockholms Auktionsverk av en mindre känd målarkludd för futtiga 3000 kronor.
Målningen inspirerades av börskraschen 2008 och i efterhand verket är alstret ett bevis på fallande värden. Inte den bästa affär the Golden Boy gjort.

Torsdag: En dag som gjord för att flyga … och bada

(Uppdaterad 15:50, 12:30)

Han: ”Idag är det shortsväder, säger hon och granskar mina varma benkläder. För egen del ser hon ut som hämtad ur franska Vogues sommarnummer.”
Så diktade jag här på bloggen den 14 juli 2020. Så tänker jag börja även idag, 13 maj 2021. Ty idag, Kristi himmelsfärdsdag, ändrades klädkoden. Jag plockade fram mina slitna kakishorts med det ännu mer slitna repet som i många år tjänat som livrem.

Repstumpen får ligga kvar i lådan, trallskruv i fickorna kräver ett ordentligt skärp för att byxorna ska sitta uppe. Som alltid när jag ser min spegelbild i dessa byxor tänker jag på upptäcktsresanden Sten Bergman och hans kakishorts som en gång även var mina.
Ingen pratar längre om Bergman (1895–1975) men han var sin tids David Attenborough. Liksom Attenborough var det förmågan att utnyttja etermedierna som gjorde Bergman till en av världens kanske mest kände forskningsresande på nittonhundrafemtio- och sextiotalen.

Och som därmed gjorde hans kakishorts till historia. Om du har lite att göra denna flygaredag kan du läsa här om hur denne världsberömde mans kortbyxor blev mina. Det är sedelärande historia på många sätt. Numera undviker jag att hamna i andras byxor.

Ingen Jenny Lind men välkommen gäst.

DAGENS GÄST: Apropå att flyga, ”Nu är jag här!” drillar hon i buskaget ty näktergalen gillar vårt buskage som för enkelhets skull kallas Buskaget. Och drillar gör hon. ”Näktergalen” är som somliga vet en berättelse av den danske författaren H.C. Andersen. Romanen är lätt förklädd skildring av författarens olyckliga kärlek till den svenska sångerskan Jenny Lind.

En saga alltså, och om verklighetens näktergal finns också många myter. En är att denna lilla oansenliga fågel sjunger så vackert. Det gör den egentligen inte. Den sjunger säreget och kärt, men knappast lika vackert som Jenny Lind.
Inte heller som sin förlaga, ty vår näktergal (Luscinia luscinia) är en släkting till Sydnäktergalen (Luscinia megarhynchos) som finns i södra Europa och som är den skönsjungande näktergal som fått en plats i litteraturen och därmed i vårt kollektiva medvetande.
– Det visste du inte, eller hur?

Men så är det. Vår näktergal, som är ”till förväxling lik sydnäktergalen” för att citera Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (Bonnier Fakta), har en sång ”mer högljudd än vacker (men förvisso en framstående sångare!)”. Hen varnar med ett genomträngande gnisslande ihp som är svårt att lokalisera, samt ett hårt knarrande errr följt av minst fem andra ”smackande, skärrande och kluckande toner, stroferna ofta inledda av några eftertänksamma spetsiga visslingar” som hörs kilometervis stilla mornar som denna.
– Nu vet du det också.

Fast förankrad.

Eftersom vi föreläser: Enligt Bibeln (Apostlagärningarna) återuppstod Jesus på påskdagen. Under de följande 40 dagarna visade han sig på olika sätt för sina närmaste anhängare. På den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse från de döda for han sedan upp till himlen. Därför kallas denna dag för Kristi himmelsfärdsdag. Eller Flygaredan, som vi sa på den tiden när man inte fick säga så.

Hon däremot flyger inte en dag som denna. Hon står där hennes stövlar står, fast förankrad i sanden, snarare i den döda tången som fyller vår vik. Där brukar hon stå så här års. Att rensa influten tång är en sisyfosuppgift som hon ärvt av sin mor.

PS:Och apropå mödrar, ett meddelande till barn och barnbarn: Idag fyller Johanna år och hon är just nu på väg till sin mor i Västerås.

Samma vy men ny frukostmusik!

Hon: okej, ni kanske är trötta på samma tjatiga vy, men lyssna på Näktergalen som överröstar de skräniga måsarna med råge. Ja till fridstöraren dundrar ut förstås… missa inte upplösningen på slutet!

Premiär!

Han: Detta är inte bara Flygaredagen utan även Den stora Baddagen! Hon har gjort det och som vanligt hävdar hon att det är varm och jag MÅSTE bada också. Men jag avstår. Av religiösa skäl.

Onsdag: det är i alla fall fint väder…

(Uppdaterad 21:53, 21:10)

Solig morgon. 12 grader varmt, SO 2 sekundmeter (4). Frukost på altanen med utsikt över färgglada tulpaner.

Hon: bilden ovan trodde Han att han lagt ut imorse, men den låg i utkast opublicerad. När jag tycker det andefattigt att lägga ut morgonbilden nu och dessutom utan rubrik ser han ut så här:

18.15. Försenad drink

Icke fungerande varmvattenberedare inne i Chateau Margaret bidrar till det dystra utseendet. Vi är inte klara än därinne med andra ord…

Han: Bästa sättet att få en trevlig kväll är att skapa ett problem. Visst, varmvattenberedaren funkar inte. Men om man väljer rätt hantverkare betyder det att jouren rycker ut även om klockan är 18:30 och det är Flygerhelg. Snart stod både Tobbe elektrikern och Engman och Krzysztof här på udden. Snart var både diagnosen klar och problemet löst och sedan blev det en trevlig stund på verandan. Alla hade vi en trevlig stund även om bara Engman och värdinnan fastnade på bild.
– Tack alla för att ni finns!

Hon: avslutar med en liten kvällsfilm på hägern som blivit typ tam, och en bild på solnedgången. Magisk kväll helt enkelt. Och imorgon kanske man kan få både ett kallbad och ett varmbad 🙂

Bleke! vackert!
Solnedgång! Magisk!

Tisdag: en dusch with a view…

(Uppdaterad 20:40, 20:07)

Stort hörnbadkar!!
(Bortse från tvättställningen som skymtar i badkaret… den var dammig!)
Japp, det behöver piffas lite till…

Hon: men i stort sett klart! Hurra!! Det går att bada, vattnet är påsatt, och duscha med utsikt kan man också.

Dagens frukost-film: höj ljudet och njut av sjöfåglarnas skrän och småfåglarnas kvitter, observera också våra två tjuvaktiga kråkor som är ute efter sädesärlans frukost…

Dagens premiär: Göken! Norrgök som vanligt, i alla fall innan han är på jakt efter ett bo att lämna av sin unge i, då kommer han närmre. Huva!

Dagens premiär 2: en blomma på jordgubbsplantorna jag sådde från frön inköpta i Paris förra våren. Kan det vara så att vi har franska jordgubbar till midsommar!


Låter andra bygga även för fåglarna.

Han: Efter att i veckor ha lovat mig själv att bygga ett antal fågelholkar har jag beställt 10 holkar från VidaXL.
Orsak: Inser att jag tycker om att se andra arbeta. Efter några intensiva arbetsveckor jag har insett  att andra bygger bättre än jag. Idag avslutade vi nämligen renoveringen av Margaretas kuliss. Tack Tommie (rörmokare), Totte och Oskar (elektrikern), Goof (taket) och inte minst Engman och Krzysztof för allt!

Engman testar hennes badkar.

Steglitz, hämpling, bofink, koltrast. Alla har kommit och idag hörde vi som sagt göken.
Några sommargäster saknar vi fortfarande. Förra året kom näktergalen till udden den 10 maj. Dagen innan flög svalorna in över udden och började direkt försöka bygga bo i nocken mot havet.
Däremot har Ensamma hägern anlänt – och dessutom tagit med sig en kompis som verkar gilla läget.

Kompis, sambo eller bara kk?

DAGENS MIDDAG: Rester på gårdagens saltrulle fick bli vårens första sallad, inklusive kall potatis, tomater, hennes vitlök, Little Gem-sallad, vintersallad, gurka från Ola i Bröms, ärtor, chili och årets mest underskattade primör:
Brokig kirskål.
Och ätandet är inte bara puddingens bevis. Eftersom jag inte berättade om kirskålen tyckte hon att salladen var ovanligt god.

Tog slut.

Måndag: ”Bättre att det blir ungefär rätt än exakt fel”

(Uppdaterad 20:55, 18:39)

Tillbaka.

DAGENS ÅTERBESÖK: Nu är det vår igen. Skönsångaren, Sveriges nationalfågel, koltrasten återkom i morse till udden. Kan bero på värmen. Idag kom även den!

Han: Varmt blev det. För egen del blev jag tvungen att ta av mig två ylletröjor och sockorna. Sliter med den nya altanen, den jag ville bygga redan när Margareta levde.Men som hon var för snål för att unna sig. Nu gäller det att få ihop den historien på slutet.

Ungefär rätt eller exakt fel?

Som du anar av bilden ser jag betänksam ut. Det beror på att jag tänker på min mamma även idag. Min mamma var lösningsorienterad. Hon lärde mig att fuska, vilket jag numera vet är samma sak som att vara kreativ. Till exempel att fästa upp kostymbyxorna med häftapparat när fållen släppt och en annan sorts mamma skulle säga att det här går inte, du måste byta till någonting annat tills jag tråcklat upp fållen.

Då var jag kanske inte så imponerad. Men senare hörde jag Percy Barnevik, direktören som var världsberömd i hela Sverige under många år. På en presskonferens ifrågasatte någon siffernisse en mindre avvikelse i ABB:s kvartalsrapport och efter att tålmodigt ha lyssnat på reporterns utläggningar svarade Barnevik kort:
– Under alla mina år som vd på olika företag har jag lärt mig en sak: Det är bättre att ha ungefär rätt än exakt fel.

Ungefär rätt börjar det mesta bli när det gäller restaureringen av Margaretas och Bertils stuga. Dock kvarstår ett problem:
– Hur får jag ihop den gamla och den nya delen av altanen när det nya trallvirket är ungefär sju millimeter bredare än det gamla torkade virket?
Se där en fråga jag gärna hade diskuterat med mamma Henny.

I övrigt är det min tur att laga middag. Senaps-, citron-, äppelmos- och vitlökspanerad saltrulle från Engmans gård med kokt potatis och ärtor. Intas på läsidan.
– Ganska färggrant om kocken får dikta på egen hand.

Hon: alltså, det var ”finare” före middagen… Pyntade med duken vi fick med oss hem från lördagens grillkalas, tack Kicki. Och tack Ancy för de fina violerna, (det är väl det va…) och tänk att de är lika fina som när vi fick dem. Måste nog vara en månad sedan nu. Minst!

Matchande duk och blommor! Första middagen för säsongen på ”baksidan” och pynt behövdes.

Resten av altanen på baksidan är full av gurk- och chiliplantor. Ja idag kom både tripsen och bladlössen tillbaka, inomhus!!! Så hela dagen har gått till odjursbekämpning, vilket jag inte alls hade tid med. Ännu mer försenad med att iordningställa frilanden med andra ord, pust!

Och nu får de vara kvar ute. Tur det blev vår…

Och tur att det slutade blåsa, blev en superfin kväll. Dagen var också fin men det blåste ganska hård sydlig vind och alla plantor som ska tillbringa sin första natt ute är tryggare utan vind. Efter att ha sprejat slut på minst tre flaskor med Neemolja och såpa tog Ludde och jag en promenad runt husen medan husse lagade middag.

Hägern satt på sin sten…
Men flög iväg när vi kom närmre…
Ludde tröttnade och la sig tillrätta på sin sten, uppvärmd av kvällssolen. God kväll!

Söndag: nu blir det stressigt… men döden är en lång efterfest

(Uppdaterat 18:46)

Hon: allt är ju lite försenat på grund av en skitkall och blåsig vår, så när det nu verkar som om det äntligen vänder blev det helt plötsligt väldans bråttom med allt! Men vad börjar man med… bara det tog alldeles för lång tid att fundera ut. Har ingen tid till planering, det borde jag ha tänkt ut tidigare, men inspirationen har saknats. Men nu är jag i alla fall igång:

En del av mina lökar utplanterade. Intill vitlöken.

Började med löken, lyckades faktiskt få upp en del från frön i år. Förra året gick det dåligt, tänkte ge upp, men skam den som ger sig. Sättlök är ju ett alternativ, men det känns liksom inte lika kul. Kan jag ju lika väl köpa stora färdiga.

Och så majsen…

Första året med majs. Har gått ungefär som med löken förra året… men de som verkar leva åkte ut. Tänker direktså några också, kanske lättare. Får se om dessa överlever. Hoppas!

Grönkålen trivs i alla fall!

Grönkålen jag satte ut lite för tidigt, och som var en ren chansning, frodas under fiberduken. Det börjar bli trångt, måste fixa bättre och högre ställning för den. Testar med några utan duk också, men då kan kålflugan slå till förstås. Men kålplantor har jag gott om.

Och så är första tomaten ute på friland också.

Kunde inte låta bli, en tomat åkte ut. Mest för att den nästa hade gått av eftersom den var så gänglig. Nu är den uppbunden och fått skydd för vind och sol av en tjock vindduk. Hoppas hoppas den klarar sig. Den har många blommor. Lätt att förivra sig när våren helt plötsligt kom på riktigt! Men vad man har längtat!!!

Mor Henny med barnbarn och man i första äktenskapet (de var gifta hela livet ut).

Han: Talar med min syster Kajsa. Hon hade varit på vår familjegrav med nya blommor. Idag skulle mamma Henny ha fyllt 103 år. Det gör hon inte. Det gör inget, jag blir glad vid tanken på att hon levt.
– In i det sista.
Om det har jag berättat: ”Mamma skulle ha trivts. Möjligen skulle hon undra varför alla som samlats i Bollnäs kyrka, ser så sorgsna ut när de tittar åt hennes håll. Efteråt, vid kaffet på församlingsgården, skulle hon ha glömt det. Upplivad skulle hon även ha blivit av ‘efterfesten’ – familjemiddagen på Scandic hotel.
– Ska vi gå hem redan?”

Det är så jag minns henne: Guldfiskentusiasmen.
– Per-Erik, säg aldrig ”varför då?”. Säg, varför inte så får du roligare.
Hon kallade mig Per-Erik när hon ville säga något viktigt. Så varför skulle hon inte ha trivts på sin egen begravning? Tänker jag eftersom jag just nu läser Borges. Den nyöversatta tredje samlingsvolymen (1971-1986) i vilken han bland annat skriver om Swedenborg – denne inflytelserike tänkare som är världsberömd i hela världen utom hemma i Sverige.

Det jag fastnar för denna mammas födelsedag är Swedenborgs syn på livet efter detta. Bland annat detta att vår fria vilja inte upphör efter döden, vilket den kristna läran predikar. Enligt Bibeln är du fri att leva som du vill när du lever – men sen hamnar du antingen i himlen eller helvetet.
Hos Swedenborg faller ingen sån dom. ”Han berättar att när en människa dör märker hon det inte eftersom allt som omger henne förblir oförändrat,” skriver Borges. ”Hon befinner sig hemma hos sig själv, vänner hälsar på, hon går omkring på gatorna utan att veta att hon är död, men till slut börjar hon ana något”.
– Så varför skulle mamma inte ha varit med på efterfesten?

Honom tror jag gärna på just idag.

Det tror jag gärna på. Liksom på Swedenborgs tes att livet är mycket livligare på andra sidan. Färgerna är starkare och mamma tyckte om glada färger.
För egen del har jag alltid tyckt att livet i himlen ter sig tämligen enahanda, men enligt Swedenborg är livet mycket sinnligare både i himlen och helvetet. Och man behöver inte ens be, ty Gud tycker inte om inställsamma människor.

Och bäst av allt: Gud dömer ingen till helvetet. Istället får vi själva välja var vi vill bo. Den fria viljan – som den ortodoxa läran upphäver efter döden – finns kvar.
Under någon slags transit kan den döde fundera på vad hon nu vill göra och inte minst var.
– Inte minst kan hon diskutera detta så att säga livsavgörande val med både änglar och onda andar. Hur lång denna transit pågår är oklart. ”Uppehållet där kan vara en vecka, en månad, flera, vi vet inte hur länge”, skriver Borges. Med andra ord övergår begravningskaffet i en efterfest som utan att mamma märker det övergår i efterfesternas efterfest tills även en dam med guldfiskentusiasm blir trött i huvudet och tar en tupplur för att sedan bestämma sig för hur hon vill leva i evigheten.
– Du har rätt, mamma: Varför inte?
Känns skönt att veta, så här på din födelsedag.

Lördag: Äntligen känns det varmare än det är

(Uppdaterad 21:05, 17:05, 16:40)

Ser ut att bli en fin dag, säger Ludde. Synd bara att jorden lutar norrut.

DAGENS VÄDERLEKSRAPPORT: Bleke. Kan blir sol idag. Ingenting har hänt men någonting har förändrats: Noterar för första gången i år att det känns varmare än det är enligt SMHI.

Hon: tycker inte alls dagen höll vad tidig morgon lovade faktiskt. Solen försvann ju till och med före frukost. Trodde den skulle titta fram igen eftersom den skulle det enligt prognosen, dessutom var det vindstilla. Men tji, lagom när vi dukat upp och satt oss ute försvann den helt och vinden vände och det blåste upp. Sen kom regnskurarna. Ja nu börjar jag bli grinig, fått nog. Kom igen nu det varma vädret som utlovats!

DAGENS NALLARE: Han!

Nybakat till frukost fick vi i alla fall…

Han: ”Jag är övertygad om att glädjen kommer av att statisterna fått ersättning av reklambyrån för att dansa som stela indianer runt läger­elden i en gammal västernfilm. Gaget räcker ju till att bjuda vänner på krogen och diskutera en ledare i morgontidningen eller de senaste bra böckerna de läst och serierna de följt på Netflix.”

Skriver Björn Ulvaeus i veckans mest samhällskritiska kommentar. Det handlar om Folkhälsomyndighetens urfåniga reklamfilm – garanterat kreerad av ett gäng 35plus-grabbar på reklambyrån.

Den utanför reklambranschen okända indiandansen.

”I en reklamfilm på tv syns nyvaccinerade över 75 dansa styltigt som i en gammal västern­film. Om denna syn på åldrande genomsyrar de statliga verken är det en stor förlust för ­Sverige”, skriver Ulvaeus.”Vi hälsar inte på barnbarnen och läser böcker för dem och vi för inte intressanta samtal över middagsbordet med unga och gamla vänner. Vi hjälper inte till med våra erfarenheter när de behövs på tidigare arbetsplatser, tränar på gym eller går och shoppar i gallerior. Nej, enligt FHM dansar vi i ensamhet eller i par hemma i våra bostäder. Utstuderat löjliga dansrörelser, som i huvudena på de kommunikationsansvariga är fullkomligt naturliga för glada äldre människor. ”

Pojkarna på byrån (som med typisk reklampojkshumor heter just det: ”Le Bureau”) har missat något väsentligt. I Adobes trendspaning för 2020 heter det: ”Varumärken som vill förbli relevanta och autentiska måste sluta att upprepa föråldrade ­stereotyper om äldre människor som grå, svaga och teknologi­rädda och i stället använda ett rikt, varierat bildspråk som bättre beskriver det viktiga identitetsskifte som visar sig i engagemang för business, äventyrligt resande, tech och lyx. Företag som lyckas med det kan vinna värdefull tillit hos inflytelserika, äldre folkgrupper.”

Även en 75minus känner sig krääänkt. Nu ska vi stappla över till några grannar och grilla korv och prata om allt viktigt som hänt i världen utanför Stockholms reklambransch.

Hut går hem.

DAGENS GANSTER: Det händer mycket dumt bortom udden. ”Att kalla gansterrap för arbetarlitteratur är ett hån mot alla som går till jobbet eller som kämpar för att få ett.”

Skriver Åsa Linderborg i krönika i Aftonbladet apropå kultursidesprisade Yasin och ”Snabba cash”. Åsa är hjärtligt trött på ”romantiseringen av gangsterkulturen”.
– Me too!

På udden har vi hittills varit förskonade från bovar. Det enda sociala problem vi har är Den Gamla Kråkan – han som försöker sno Sädesärlans sockerkakssmulor. Här fungerar dock folkhemmets gamla sociala kontroll och allas rätt och skyldighet att bry sig även om grannens pöjk:
– Hallå, du där, lägg av med där! Annars tar jag dig i örat och släpar med dig hem till din pappa och mamma.

Om det funkar? Absolut. Den gamle småtjuven fattar. Han vet att han får en näve fågelmat nere vid sjön om han låter sockerkakan vara.  

Samspråk.

Han igen, senare: Och där satt vi plötsligt och grillade korv och diskuterade Flogistonhypotesen, fiberutbyggnaden i området, Missoni-mönster, varför ingen längre vill äga ett piano och om det var tallkottarna i grillen eller vinet som gjorde de väl grillade korvarna godare och godare. Ingen av oss var visserligen 75+, men dansade kryckiga indiandanser gjorde vi alltså inte.

Fredag: Mycket regn och kött, bra sjukvård, bra bok, och så en steglitz på det!

(Uppdaterad 19:56, 19:40, 13:20, 10:40, 08:25)

DAGENS VÄDER PÅ UDDEN: 4 grader varmt, säger både SMHI och vår termometer. Känns som 2 i byarna. Nordlig vind. Barometern går mot ostadigt, men det regnar inte just nu.
Blir nog frukost inne, men först efter Hennes läkarbesök.

DAGENS FÖRHOPPNINGAR: Att det blir fred på jorden, att Hon är frisk och att Stockholmsbörsen surfar på morgonens uppgång i Asien så att uddens kvinnliga Gordon Gekko slipper oroa sig för sina investeringar.
Dessutom: Att hantverkarna ska bli klara i Chateau Margareta idag. Dvs alla utom Tommy, rörmokaren, som lovat fixa vattenanslutningarna på tisdag-onsdag. Oddsen är låga för att hon kommer att inviga badkaret den dagen.  

Snyggast vid buffén.

DAGENS BESÖK: Steglitz. Uddens snyggaste småfågel. Dyker upp då och då. För den som känner igen fåglars sång låter den som den heter. Ibland i buskaget hör vi ett mjukt ”tickelitt, tickelitt” medan locklätet är ett strävt ”gliiz”.
Igår anlände även vårens första grönfink till frukostbuffén. Enligt expertisen tycker den mest om feta frön som solrosfrön, hampfrön och jordnötter.

Knappast lätt regn… det är sjööööblött!!!

Hon: ja man känner sig verkligen omhändertagen på vårdcentralen i Torsås, nästan lite väl faktiskt. Blir stressad över att de lägger så mycket tid på mig, och så det här med att jag bara dragit in massor av skatt till Stockholms kommun genom åren. Får nog se till att bidra med lite skatt hit också i höst. (Efter odlingssäsongen är över vill säga.) Redan tackat ja till ett bokprojekt. Känns faktiskt lite kul. Men först tomater och chili.

Japp!!!
Åsa Beckman i dagens DN

Ja, så har vi det faktiskt i Sverige. Nu är jag inte livsfarligt sjuk, men jag har flera i min omgivning som just varit/är och som också konstaterat detsamma.

DAGENS BOK: Kristina Sandbergs ”En ensam plats”. Älskade verkligen hennes trilogi om hemmafrun Maj, och efter att ha sett intervjun med henne i Babel förra söndagen blev denna självbiografi om hennes cancersjukdom och känslorna runt den en måste-läsning. Och inte minst eftersom mina två bästisar båda drabbats senaste halvåret. Jag vill förstå, och jag vill kunna vara ett stöd, på rätt sätt. Speciellt för min fortfarande kämpande, men väldigt mycket levande, bästis Magdalena. Och Malin, jag pratar fortfarande med dig var dag, jag hoppas du hör mig!

10 kg blandade delar nötkött

DAGENS KÖTT: 10 kg ”hemodlad” kviga från den bästa av gårdar, Urban Engmans. Inte bara ”byggare” alltså, utan även ”köttbonde”. Och eftersom jag sett honom med en liten get (killing), som mamman inte ville veta av, och hur han bar henne med sig för att kunna mata henne med flaska ideligen så vet jag att köttet jag äter kommer från ett djur som haft det bra! Det känns väldigt bra.

Invägning före frysning

Men någon tupp ska vi nog inte ha i alla fall. Det får bli bara hönor i så fall. Även om jag hört att de blir gladare av att ha en Han även de!

I dagens Barometern.
Ps. Man blev ju lite nyfiken på artikeln under tuppen… så här är även den 🙂

Han: Glad att vi har katter. Vi avslutar denna fredag med några bilder från kvällens eftermiddagsdrink.

… bara inte matte äter upp all kattgodis som Ludde och jag faktiskt har fått av bonusmatte Ancy.

Och så slutar ännu en kväll på udden med en kärleksfull stund på Bertils brygga. Och sen levde de lyckliga i alla sina dar.