Söndag: ”Egetintresset är det enda sanna intresset”

Han: Det rör på sig i Gökalund. Förbifart Bergkvara har i veckan flutit upp på nyhetsplats. Sveriges mest utskällda myndighet, Trafikverket, har skrivit kontrakt med en entreprenör (Svevia).
Byggstart ska ske ”redan” 2029.
– En del har nästan slutat tro att det blir av, men det känns bra i dag, säger Henrik Nilsson Bokor (S), kommunalråd i Torsås (Barometern, 13 mars).
Till saken här att en ny sträckning av E22:an pågått sedan 1950-talet.

Jag tar det personligt. Cirka 4 300 fordon per dygn passerar vårt torp i Gökalund, därav hundratals långtradare.
– Det saknas trottoarer och minst fem grannar har de senaste åren fått sina staket massakrerade av bilister som kört för fort.
Dessutom berör trafiken alla oss som bor här i Skeppevik. Med en förbifart kommer vi att kunna gå och cykla in till Gökalund/Bergkvara utan att riskera livet. Även här ser jag till egenintresset:
– Jag fick en elcykel av fru och alla barn när jag år senast jag minns att jag fyllde år igen,

Men inget är klart innan allt är klart. Regeringen har ännu inte satt ner foten för den kommande nationella infrastrukturplanen. Vid den senaste prioriteringen saknades vi på den kartan.
”Det har varit så många och långa turer och datum har flyttats tidigare”, säger kommunalrådet. ”Men att vi har kommit så här långt är bra”.

Läs mer här.

APPROPÅ EGENINTRESSET: På ett år har antalet dollarmiljardärer ökat från 45 till 51.
I Sverige.
Dollarmiljardärer.
– Hur känns det?

Läser Affärsvärldens genomgång av svenska dollarmiljardärer. En årlig lista som tidningen gör i samarbete med amerikanska ekonomimagasinet Forbes.
”Politikens vänstersida vill få detta till ett problem”, konstaterar Peter Benson i en kommentar. ”Men hur kan det vara dåligt för landet att unga svenskar startar bolag som sedan blir exceptionellt framgångsrika?”

”Min slutsats om klassamhället Sverige är snarast den omvända”, skriver Benson. På den absoluta toppen är ”ståndscirkulationen” extremt hög, är hans poäng.
Det handlar inte om att rika människor blir rikare.
– Av 51 svenska dollarmiljardärer handlar 43 om att de skapat ’nya pengar’.

Detta definierar Benson som att förmögenheterna skapats under 2000-talet. Av entreprenörer och inte pojkar som började med två tomma händer och pappas bankkonto.
– Endast 16 procent av förmögenheterna kan spåras till förmögenhetsskapare som avled före år 2000. 
Antonia Ax:son Johnson (Axfood, Willys, Hemköp, tidigare Åhléns, Kicks, Dustin mm) är den enda av dagens miljardärer som sitter skönt på en förmögenhet som skapades på 1800-talet.

En av dem som uppenbarligen tappet känslan för feeling är Cristina Stenbeck, huvudägare i den sfär som hennes pappa Jan skapade och som försörjde mig i två decennier. ”Kurskollapsen i Kinnevik är nu så stor att huvudägaren Cristina Stenbeck inte ens är börsmiljardär längre. Substansrabatten är runt 60 procent och det bästa vore ett ägaruppror som kastar ut klåparna och skyddar Kinneviks kassa”, skriver Benson.
– Tråkigt, tycker jag och hoppas att Höjdhopparn får ihop en vinnarrad på veckans V85.
Förra veckan fick vi faktiskt en utdelning på 540 kronor på en insats på 200 spänn.

PS: Uttrycket ”egetintresset är det enda sanna intresset” tillskrivs ofta Karl Marx. Det är en av många myter kring den mannen. Tanken att egenintresset är den enda sanna och grundläggande drivkraften hos människan förknippas främst med den  borgerlige tyske filosofen Max Stirner (1806–1856).

Anledningen till att Marx ofta nämns i sammanhanget är hans intensiva fejd med Max Stirner. I sitt verk Den tyska ideologin ägnade Marx hundratals sidor åt att kritisera just Stirner (som han gav öknamnet ”Sankt Max”) för dennes extrema egoism. 
Medan Stirner: hävdade att allt vi gör, även goda gärningar, i grunden är egoistiska och att vi bör omfamna detta ”enda sanna intresse” för att bli fria.

Karl Marx argumenterade däremot för att människan är en social varelse. Han menade att det individen uppfattar som sitt ”egenintresse” i ett kapitalistiskt samhälle ofta är en produkt av klassamhället och alienation. För Marx var målet att förena det personliga intresset med det gemensamma bästa i ett klasslöst samhälle. 
Men det finns en poäng i mytbildningen: Marx hävdade att arbetarklassen måste agera utifrån sitt eget klassintresse för att förändra samhället, men det är inte detsamma som att säga att individens egoism är den enda sanna drivkraften.

VECKANS VI-HAR-HÖRT-DET FÖRUT: ”Vi har redan vunnit kriget”, lovade Donald Trump sina väljare efter tre dagars bombningar av Iran.
”Vår specialoperation kommer att vara över inom en vecka”, försäkrade även Putin när Ryssland invaderade Ukraina – för fyra år sedan.
Ingenting tyder på att varken kriget i Ukraina eller i Mellanöstern kommer att vara över den här veckan heller.

VECKANS BJÖRNTJÄNST: I alla andra EU-länder skulle ledande politiker skämmas över att få stöd från Putin. Inte i Orbanlandet.

Onsdag: Valfläsket vi väntar på

Han: Valrörelsen pågår och just nu används kriget i Mellanöstern som ammunition. Ett parti vill sänka bensinpriset, ett annat öka stödet till elbilsköpare på landet.
Tackar och bockar. Bilen är mig kär, eftersom vi inte skulle bo här på udden utan bil.
– Ändå betackar jag mig för valfläsket.

Uppriktigt sagt fattar jag inte varför alla partier duckar för det valgodis som kan få mig att vilja rösta:
– Vill ni ge mig ett bidrag (egentligen återbäring på de miljoner jag har betalat i skatt) så tycker jag att ni ska lova sänka våra elkostnader.

Under vecka 10 steg spotpriset på el i SE4 med 34 procent. Idag onsdag förväntas priset stiga 27 procent. Eftersom elpriset inte ens är hälften av vår faktiska elkostnad (inkl avgifter + skatt och moms på hela skiten) betyder det att dagens uppvärmning och min lampa vid skrivstolen kommer att kosta ca 30 procent mer än en onsdag vecka 10.
I februari betalade vi 7 500 kr för elen i vår stuga. Av det utgör storleksordningen 3 000 kr skatt och skatt på skatten (moms).

Hur mycket är 3 000 kronor i månaden?
– Jävligt mycket pengar om du frågar pensionären i mig.
Framför allt: 3 000 kr i månaden är mer än jag köper bensin för hos Peter i Gökalund.

Av den summan utgör 49 procent skatt (1 400 kr).
– Vad det betyder?
Rätta mig om jag har fel: Även om Jimmie Åkeson och andra som lovar sänka mitt bensinpris skulle de behöva ta bort HELA skatten (100 %) på bensinen – och det skulle ändå inte vara tillräckligt.
– Någon krona i sänkning duger definitivt inte.

Jag är girig och snål, nästan som en äkta smålänning och jag skulle ändå lägga min röst på det parti som fattar att det är summan på Eons fakturor som avgör mitt val i år.

PS: Eftersom jag redan är på det humöret: Jag är även jävligt trött på alla förnumstiga journalister som serverar mig alla dessa tramsiga spartips. I min värld finns är det tre värstingar när det gäller eltjuvar:
O En regering som lovade sänka elskatten men höjde den.
O Elbolagen som rullar över alltmer av kostnaden på avgifter som vi inte kommer undan även om vi stänger av elen.
O Svenska Kraftnät som i decennier misskött underhåll nyinvesteringar i nät och distribution.

En stor och två små nyheter:

EGENINTRESSET LJUGER INTE: Just nu bränner president Trump amerikanska ammunitionslager i kriget mot Iran. Enligt Volodymyr Zelensky skickades fler Patriotmissiler mot iranska mål under krigets fyra första dagar än vad Ukraina fått tillgång till under fyra år av Rysslands fullskaliga invasion.

HELA PALETTEN: Det ska vara många färger på frukosttallriken, säger hon och jag lyder som vanligt hennes minsta vink. Bildbevis:

HÅLLBAR KÄRLEK: Apropå färger har det gått 26 dagar sedan Alla hjärtans dag. Hennes rosor står sig fortfarande.
– Gott betyg åt Tempo i Gökalund!

Måndag: Det finns alltid goda nyheter!

Han: Två steg framåt, ett steg tillbaka. Vårvärmen kom av sig, men kanske kan man (hon) locka fram den om man bara kämpar lite.
Här några andra nyheter från en stugsittare:

INTE OKEY: Iran har utsett en ny ayatolla. Allahs internationella sändebud har dock sagt att han inte kommer att erkänna broder Mojtaba.
– Men TACO har ändrat sig förr.

VECKANS RETRÄTT: Regeringen backar om tonårsutvisningarna. ”Migrationspolitiken byter spår, men ändrar inte riktning, konstaterar Martin Tunström på ledarplats (Barometern).
Kort sagt: Två steg framåt, ett steg tillbaka från den opinionsstyrda avgrunden.

Fråga från udden: Saknar dagens politiker konsekvenstänk när de stiftar lagar? Eller struntar de medvetet i remissinstansernas varningar och hoppas att ingen ska komma på dem.
– Skit flyter som bekant.

RÄTT SÅ MYCKET FEL: Uddens egen amatöroceanolog förutsåg härom natten att havet är på väg tillbaka.
– Icke så!
Till skillnad från de senaste fem åren den här tiden är nivån fortfarande rekordlågt:

Vilket å andra sidan genererar nya arbetsmöjligheter för lägrets masochistiska Obersturmführer.

VECKANS GLADA NYHET: ”Djävlar, börsen störtdyker!” (hennes nyöversättning av det fina gamla utrycket: ”Godmorgon, min älskling, hur mår vi idag?”).
Men det finns alltid goda nyheter: Först siade Krösa-Majorna att Asteroiden 2024 YR4 skulle krocka med jorden. Men nu rapporterar Vetenskapsradion att 2024 YR4 till och med kommer att missa månen med tjugoentusentvåhundra kilometer (21 200 km).
– Underbar morgonhälsning!

VECKANS O-NYHET: Mycket prat om duktiga flickor på skidor. Inga medier har däremot rapporterat att Bad Boys svar på Calle Halvarsson i onsdags faktiskt nådde 1000 meter i Söderåkra badhus.

I stället för medalj: Delad kycklinggyro på Pizzeria Möre. Pris: 110 kr delad med Håkan Gabrielsson.

VARGEN KOMMER IGEN: Hur många bär niqab i Sverige? Ingen vet, men betydligt färre än antalet feta vita män som går och handlar med bar överkropp på semestern.
”Jag spelar upp det här hotet för att skaka om svensken”, medger Ebba Busch (Dagens Nyheter 6 mars).

För egen del föredrar jag David Bowies version av Prokovjevs sedelärande saga om Peter och Vargen.

VECKANS SVENSKA VÄRDERINGAR: Felicia vann som väntat Mello och kanske har vinden vänt när det gäller att dölja ansiktet?
– Det är trots allt valåret:

VECKANS MOBBING: Liberalerna är illa ute. Vad göra? Svar frånSveriges elakaste krönikör (Johan Hakelius i Fokus): ”De flesta liberaler brukar trots allt förespråka aktiv dödshjälp, när allt hopp är ute. I stället låtsas de som ingenting och fortsätter att dö en smula, dag för dag. Jag undrar om de inser att det är mer plågsamt för oss än för dem.” 

OPTIMISTENS KOMMENTAR: Kanske bör Simona strunta i att välja mellan Tidöpartierna och oppositionen? Vad säga om att föreslå valsamverkan med Övriga partier (Ö)?

Det var allt för nu, som det heter på nysvenska nyhetssändningar.

Torsdag: Nu har våren kommit till udden

Han: Nu är det vår! I går bekräftade SMHI att det råder meteorologisk vår, dvs dygnsmedeltemperatur ligger över noll grader sju dygn i streck. Till Kalmar län den 26 februari, rapporterar Barometern. I tisdags var Kalmar näst varmast i landet med 15,4 grader (Kristianstad toppade med 15,8 grader).
Framför allt vet jag att det är vår för samma dag intog den fasta befolkningen på udden frukost utomhus (ovan). Samma dag drog husmor på allvar igång med odlingarna inomhus.
– Det stora planteringsbordet gjordes rent och monterades:

Jag har sagt förut och upprepar det igen: I stan är linjär och alla springer i en riktning (framåt), på landet är tiden däremot cirkulär. Idag bjöd hon årets första drink på soldäck (Aperol Spritz) och ett ännu säkrare vårtecken:
– Till drinken serverades äntligen årets första kattgodis:

Och som av en händelse som ser ut som en tanke dök även Ludde upp med några flaskor hemgjord Kombucha och ett nytt manus och ett leende – ännu en kompis som skriver på en bok.
– Livet på landet kan inte bättre bättre än så här.

Jo, det kan det faktiskt. Mina omfattande studier kring havsisen har avslutats för den här gången. För två dagar sedan (3 mars) låg isen kvar ändå ut till Fimpan.

Igår (4 mars) fanns det bara rester kvar och sjöfåglarna kom tillbaka. Mest storskrake och svanar.
– Och hon jublar när hon hör att måsarna är tillbaka!

Lugnet sänker sig över udden? Knappast, nu börjar vårens arbete! Inte en lugn stund för fotografen alltså..

Vad som händer i världen utanför udden vet du redan, tyvärr.

Hon: ja nu är det stressigt värre! Efter en vecka hos sjuka barn och barnbarn ligger jag efter, så lite Haemophilus Influenza däckar inte en stressad mormor. Om än lite trött och tempot lite långsammare. Men träning och keramiken får vänta, vill inte föra bakterien vidare, så den tiden är i alla fall intjänad.

Däremot räcker inte planteringsbordet till, det kände jag direkt, så idag kom påbyggnaden in.

Återkommer inom kort. Fortfarande fullt upp, så avslutar med gårdagens fantastiska måne:

Måndag: Nu kommer även havet tillbaka!

Han: Tråkigt på udden? Icke! Det händer saker hela tiden:
– Nu kommer havet tillbaka!
I går låg havsnivån utanför udden 15-16 cm under normalnivån. Idag har havet stigit över en decimeter (-4 cm), vilket brutit upp stora delar av den ruttna isen hitom Fimpan.

Det betyder att vår del av Östersjön har stigit en halv meter sedan början av februari, när det långvariga högtrycket bokstavligt talat tryckte ut vatten från Östersjön genom de danska sunden mot Västerhavet.
Enligt SMHIs Kunskapsbank kan en variation i lufttrycket teoretiskt flytta vattenytan upp till en meter.
– Vilket hände på vårkanten år 2022, när vattennivån uppmättes till +100 cm över normalnivån i Bergkvara hamn.
Rekordet under min tid på udden nåddes den 4 januari 2017. Enligt SMHI:s mätningar steg havet den gången 105 cm i Kalmar. Enligt mina amatörberäkningar hela +154 hos oss; oroväckande nära vår bosättning.

Dit är det långt, men vi känner igen lössen på gången som man säger i Gullabo. Det blåser milda sydliga vindar och längre söderut ligger havet redan 2-3 cm över normalnivån.
– Totalt förväntas storleksordningen 275 000 000 000 kubikmeter vatten pressas tillbaka in i Östersjön innan balansen är återställd (en volym motsvarande mer än två Vänern, Sveriges största sjö). Det är glada för. Det betyder ett rejält tillskott av kallare och saltare vatten som syresätter havet avgörande för Östersjöns ekosystem och fiskebestånd i en tid när politiker, lantbruk och fiskeindustri sätter profiten först.

Tråkigt på udden? Inte alls. Nyss kom Vilda trippande in med svansen i vädret för att bekräfta min tes från gårdagens blogg.
– Duktig tjej! Men ta ut musen igen, den är död.
För egen del har jag ätit en ordentlig frukost. Jag har läst Barometern och dagens krigsnyheter snurrar i etern.
– Framför allt har jag tvättat, vattnat hennes chili en sista gång, satt på diskmaskinen, burit ut soporna.

Kort sagt: Jag har städat brottsplatsen och är nu på väg med tomflaskor och tomma matförpackningar till återvinningen.
Du gissar rätt: Inte bara havet kommer tillbaka. I eftermiddag kommer även matte äntligen hem.
– När kommer hon egentligen?

Söndag: Här gäller också den starkes rätt

Han: Många boknördar vet att Marcel Prousts romanPå spaning efter den tid som flytt börjar med meningen ”Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs”.
Färre vet att tvåtusentrehundratrettiosju (2337) sidor senare inleds band 5 med orden: Redan på morgonen, medan jag låg kvar med ansiktet vänt mot väggen och ännu inte hunnit se vilken nyans dagern hade bakom de tjocka gardinerna, visste jag hurdant vädret var.

Ensam på udden går även jag till sängs tidigt och bor man så här nära havet vet vi vilket väder vi vaknar till.
– I morse vaknade jag med blandade vårkänslor. Det har slutat blåsa. En talgoxe drillar i Fågelträdet och det kommer efterlängtade ljud från havet.
Ljudet av is som spricker upp av trycket underifrån. Havet är på väg tillbaka, en första blick på Sjöräddningens kustväderapp visar att nu saknas bara 15,6 cm från normalvattenstånd. För en månad sedan vattennivån -46 cm.
– Lägg därtill temperaturhöjningen, vinden och framför allt solljuset som absorberas i saltet i iskristallerna, en förrädisk process som får det vackert vita istäcket att i grått och svart (svartis). Det är därför vårisen inte alls lika hållbar som höstisen även om den är lika tjock.
– Jag vet. När jag var nio år drunknade min lillasyster i just rutten våris, därav mina blandade vårkänslor en dag som denna.

Våren kommer också med andra minnen. Det är 4 grader varmt och all snö har smält bort på altanerna. Hade hon varit hemma hade hon bestämt att idag äter vi frukost utomhus. Den tiden är också här:

Nu är hon inte här och katterna och jag tar en promenad runt udden.
– På förekommen anledning.
Vi lyssnar på nyheterna från Trumps och Netanyas attack på Iran.
– Ingen av oss sörjer en död ayatolla, men vi har vårt eget slagfält.
Därom vittnar de vita fjun som gett vildrosenhäcken videkissar.

Civilisationskritiska aktivister har fått för sig att vår civilisation är ond och naturen god. Det är naturligtvis tvärtom. Som biologen och författaren Fredrik Sjöberg formulerar det: ”På ett allmänt plan är i alla fall jag både glad och tacksam över att mänskligheten för längesen lyckades rädda sig in i civilisationens välsignade stugvärme, helt enkelt för att slippa vara en del av naturen, som suger” (ur ”Sjöelefanten i Bukarest och andra essäer”, Albert Bonniers förlag).

I naturen gäller den starkes rätt som Putin, Trump och andra auktoritära härskare vill ska gälla även i människobyn. På udden härskar framför allt havsörnarna. Därför ägnar vi förmiddan åt att begrava resterna av den hjälplösa svan som örnarna slog när havet frös till.
Dessutom hittade Ludde resterna av en massakrerad and i vår häck som någon med naturens ociviliserade version av upplysningstidens naturrätt lämnat åt oss att begrava.

Nu vet du det också. Nu ska jag åka med gamla tidningar till kompisarna i Södra Kärr. När elpriserna rusar – framför allt de fasta och rörliga avgifter som elbolagen hittar på och regeringens elskatt och moms på elskatten – är papperstidningar hårdvaluta när kaminerna ska tändas.

Lördag: Slitsamt dygn bland alte kameraden

Han: Mordet på Olof Palme förblir olöst, ett faktum som ännu 40 år senare får ambitiösa män att söka sanningen bakom sina tangentbord.
Thomas Kanger var inte bara den som väckte mig den natten och berättade att vår statsminister mördats. Han skrev dessutom den allra första boken om dådet, ”Mordet på Olof Palme. Utredning på villospår” (1987), som citerades redan i rättegångarna mot Christer Pettersson.
Nu har Thomas skrivit den senaste, men förmodligen inte den sista boken. Som den kompis han är fick jag ett signerat exemplar kvällen innan han ”gjorde media” (det heter så när kampen om medieuppmärksamheten inleds).

Det är inte varje dag jag träffar kamrater som jag jobbat med; som skriver böcker, gillar Jameson och framför allt vet vem Long John Baldry och Alexis Korner var.

Det har blivit en tradition bland gamla kamrater i den skrivande klassen. Förra gången Thomas, Anders Sundelin, Peter Kadhammar och gubben från udden samlades hos Jaap och Malin på Harvest bar på Södermalm firade vi Stig Hanséns dokumentärroman om Martha Gellhorn.

Gellhorn anses vara världens främsta kvinnliga krigsreporter, men som blev mest känd för att hon under några jobbiga år var gift med Ernst Hemingway. Stickan å sida tillhör även han den del av den 70-talsvänster som gått till historien som Gnistangruppen – den tidning ”där vänsterns förenklade världsbild var bäst redigerad” för att citera ett omdöme från andra sidan politiken.
– Vi hade väldigt roligt då också.

Nu vet du det också. Men du undrar kanske vem mördaren är i ”En dag i Christer Petterssons liv”?
Mitt svar: Helt i linje med mediedramaturgin kommer mer konspiratoriska lösningar på mordet att få mer medieutrymme. Men mitt råd:
– Köp Kangers bok! Läs den!
För oss som känner författaren är researchen som vanligt mycket grundlig, men tonen oväntat ödmjuk:
– Christer Pettersson kan mycket väl ha begått mordet – och så här gick det till om han gjorde det. 
Okej, du ska få en cliffhanger: Kanske finns svaret på Olof Palmes rock …

Även jag har alltså varit i huvudstaden. Hon har sedan en vecka adopterats av sjuka barnbarn, men vi fick några timmar tillsammans på Kung Carl.
– Där jag för övrigt hann träffa två andra medieprofiler: Viggo Cavling och Claes de Faire tillhör mina många efterträdare och har blivit kvar på Stureplan. Viggo skriver nu för DagensPS, som min kompis Bengt Uggla startade och jag skrev Stureplanskrönikor i. Claes skriver också böcker (vi besökte han senaste boksläpp för ett tid sedan).
– Vad de gjorde i baren på Kung Carl?
De spelar in en podd förstås, det nya new journalism (= journalisten i centrum). Mycket uppskattad i Stockholms medievärld, om du frågar mig.

I övrigt hann jag träffa en av sönerna på en annan liten mysig bar på Söder. Om det är nåt jag saknar på udden är det dessa små barer, där man inser är världen är mindre än vi tror.
– Det visar sig att Jakob, som äger Crum Heaven på Högbergsgatan, tillbringar somrarna här i vårt hav; hans tjej heter Nilsson och kommer från Bergkvara!

Till sist: Om du som brukar följa den här bloggen: Naturligtvis tog jag mig tid att hälsa på gamla vänner på min hemmakrog Sturehof (tvärs över Stureplan).
Det var länge sen jag insåg att det inte är gästerna som gör det här till mitt kontor utan personalen.
– Vi ses igen!

PS: Jag är inte bara omgiven av begåvade skribenter. Samtidigt som han släpper en ny bok håller han finissage, dvs han avslutar en konstutställning. Den missade jag, å andra sidan vet jag hur han målar.
Detta eftersom vi i många år målade tillsammans i min ateljé på Hornsgatspuckeln vid Slussen.
– Även med pensel i handen är han oroväckande bra.

PS2: Jag måste också berätta att Anders Sundelin, som jag känt sedan 1965, Inte bara skrivet boken om Kjell Höglund utan dessutom är den ende som brevväxlat med ILong John Baldry och därför som 23-åring blev inbjuden till Alexis Korner på dennes 40-årsfest i London.
– Alla stora berättelser om vår tid är små historier.
För egen del kom jag hem från en språkkurs i Brighton (196?) med Alexis Korners första LP (R&B from the Marquee).
– Den bedriften var jag först i Strömsund om.

Onsdag: Ryssland ut ur Ukraina!

Han: Idag när jag städade kröp det fram en humla ur sin vinteride någonstans inne i stugvärmen. Det ser ut som en tanke att detta vårtecken visar sig på 4-årsdagen av Putins invasion av Ukraina.
Liksom humlan enligt myten inte borde kunna flyga, så har Ukrainas folk visat oss alla att Putins överlägsna militärmakt bara var en Potemkinkuliss på slagfältet. Men min poäng:
– Inte för inte utvecklade ukrainarna under 2025 en ny typ av AI-styrda drönare som kallas ”Bumblebee” (humla på engelska), som bidragit till att förvandla Putins ”specialoperation” till en militärt fiasko.
Росія, геть з України – Ryssland ut ur Ukraina!

I övrigt sa vi på udden redan idag för 4 år sedan vad vi har att säga om Putins lögner:

Torsdag: När sanningen bara är en version av lögnen

Fredag: ”Fred i vår tid”, en oönskad repris

1 maj: Även i år flaggar vi mot Putin

Onsdag: Efter tusen och en natt

Söndag: Vår i luften … men det räcker inte att skratta åt Putin

Söndag: Vår i luften … men det räcker inte att skratta åt Putin

Söndag: Putins korvgubbe hann säga sanningen om kriget

Torsdag: Tillbaka till framtiden med en snuttefilt

Söndag: En dag som ännu söker sin rubrik

Söndag: Glöm aldrig Navalnyjs garv!

Söndag: Tystnaden innan jublet bryter ut

Han: Havet ligger som en vit öken ända ut till Fimpan. Ändå är det inte vitheten som är mest typisk så här nära havet.
– Det är tystnaden.
Till skillnad från det vita är tystnaden inte heller en illusion. ”Vitheten” kommer från det faktum att snökristallerna reflekterar och bryter ljuset på ett sätt som gör det verkar vitt för det mänskliga ögat. Snön är egentligen färglös och återger bara färgen på det omgivande ljuset.
– Vilket katterna och jag märkte när solen gick upp och snön går i gult, orange, rosa. För att några timmar sedan övergå i blått.

I den del av Norrland där jag kommer ifrån går snön ofta i blått, särskilt när himlen är klar och solen skiner. Detta fenomen uppstår på grund av den s k Rayleigh-spridningen, en märklig process som går ut på att de blå ljusets korta våglängder sprids mer effektivt än längre (som i rött ljus), när det interagerar med partiklar eller molekyler i atmosfären.

Men som sagt: Det mest typiska med det snöbelagda havet är inte vitheten. Det är tystnaden.
– Frånvaron av ljud.
När is lägger sig bildas små luftfickor mellan iskristallerna. Dessa fickor absorberar ljudvågor (särskilt högre frekvenser) i stället för att reflektera dem.
Det japanska ordet för den dämpande effekten är shinshin, ”ljudet av inget ljud”.

”Musik är en tystnad med avbrott”, skrev filosofen och språkforskaren Georg Steiner och visst låter det även om vintern. Men det är en annan melodi, en annan tonart.
– Och det finns ingen refräng, för isen tystar alla fåglar, alla havsljud, alla människoljud.
Det är underbart.

PS: Det är först när Ebba Andersson går i mål som den bofasta befolkningen vrålar ut allt som inte varit lika underbart de senaste två veckorna.
– Och jublet höll i sig!
Vad skulle vi göra utan våra tjejer!! Slutet gott, allting gott!

Lördag: det börjar kännas hoppfullt!

(Uppdaterad 10:45)

Hon: senaste veckan har vi haft ett par riktigt fina soliga dagar och lite lite hopp om vår väcks. Till och med mina chiliplantor har börjat växa. Pust!

Och kanske är det så att det kalla draget från fönstret har gjort dem extra kraftiga. Jag tycker det ser ut så. Hoppas på det i alla fall. Och att de växer ikapp och levererar massor.

Traditionsenligt i slutet av februari så var det i torsdags dags för senior–SPA (inklusive lunch) på Stuvfenäs med bästisarna från Södra Kärr. Underbart solig dag, men också väldigt kall, så att bada i den varma utomhuspoolen var extra härligt. Även om det kändes som det blöta håret i nacken frös…

Och när jag vittjade brevlådan på hemvägen låg denna fina utnämning där:

Tack bästa bästa Ugglorna!! (Love you ❤️) Resan vi gjorde i september har jag levt på hela vintern. Och att sen bli utnämnd till årets fördäcksgast, vilken ära ;). Skepp ohoj!

Nu ska jag gå till brevlådan och hämta morgontidningarna. Han sover fortfarande, men nu är det faktiskt dags att stiga upp och sätta på kaffet. Klockan är snart kvart i åtta. Vakna!

PS: Längtar efter barmark och att kunna slänga mig på cykeln till brevlådan.

Han: Ha,jag sov inte alls! Blomman hade bett mig om att bli kapten på en stor flodpråm med turister.
– Varför just jag?
Ingen aning, men det är klart man ställer upp för en kompis. Jag skulle ta jättepråmen nedför Rhen, men först skulle jag hämta skocken med turister vid ett kanalhotell i Amsterdam.
Vilket alla som gått omkring i Amsterdams kanalsystem vet inte är helt enkelt.
– Särskilt inte om man försöker ta sig fram med en monsterstor pråm bland alla sköna typer.

Det gick som det gick. I en smal fyrvägskorsning rände pråmen in i en välbesökt cooffeeshop och dessbättre vaknade jag innan den söta röken nådde kommandobryggan.
På sätt och vis kändes det bra, om än en smula omtumlande.