Onsdag: Hon släcker bränder, han läser tidningen

Hon: om ni undrar varför jag så sällan är här på bloggen… pust! (Det blev en vlog idag.)

Längtar efter varmare nätter så jag kan börja flytta ut plantorna inne till växthus 1.

Undrar om de kommer att få plats:

Han: Det är svårt att göra tidning i dessa tider. Ovanstående rubrik läser vi samtidigt som digitala medier berättat att TACO-mannen i Vita huset förklarat att han förlänger vapenvilan på obestämd tid.
– Detta efter att de senaste 24 timmarna hotat återuppta bombningarna, redan vunnit kriget, både öppnat och blockerat Hormuzsundet och ljugit för alla att ”vi är nära ett avtal med iranierna”.

PS: TACO är som alla barnbarn vet inte längre deras favorit bland maträtter, utan står för ”Trump Always Chickens Out”.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Att läsa lokaltidningen är mitt dagliga seminarium. Döm själv, detta har jag lärt mig idag:
1. Regementen som förr byggdes på tre år i dag tar 10–15 år att färdigställa. Varför?
Svaret får jag i dagens ledare: Problemet är att den myndighet som äger och ansvarar för försvarsmyndigheternas fastigheter – Fortifikationsverket – ligger under Finansdepartementet och inte Försvarsdepartementet.
Detta sedan år 1994.
”Årtalet signalerar varför”, skriver Martin Tunström. När den eviga freden anades och försvaret rustades ned var tilltron till marknadslösningar inom den statliga förvaltningen som allra högst. Fastighetsförvaltningen skulle effektiviseras, fortifikationsförvaltningen som hade anor bak till trettioåriga kriget skulle åläggas ett vinstkrav. Ja, under alliansregeringen fanns till och med diskussioner om att lägga vissa fastigheter med anknytning till försvaret i ett bolag.”
Visste inte heller du det?

2. Att vår omtänksamma kommunledning har anställt en budget- och skuldrådgivare som ska hjälpa Torsåsborna att sanera sin privatekonomi.
– Hon kan börja med kommunens egen ekonomi, menar vanligtvis elaka tungor i byn. Politikerna har kört ekonomin i botten (-10,6 miljoner 2025), kommunen har stora skulder (45 milj) och som lök på laxen: Revisorerna sågar politikernas årsredovisning (Barometern 11.4.26).

3. I Skogsstyrelsens nya rapport om den biologiska mångfalden i svenska skogen 2026/07 dras den alarmerande slutsatsen att läget är allvarligt, skriver Naturskyddsföreningen på debattsidan. ”Sverige har skrivit på EU-avtal om att skydda 30 procent av skogen. Idag har endast 9 procent formellt skydd och många av dessa skogar är fjällnära. ”I vårt län är mindre än 3 procent av skogen skyddad”.
Nyligen berättade samma aktiva insändarskribenter att listan över rödlistade arter blir längre och östra Småland är sämst i landet. ”Bara 1,7 procent av landarealen har ett starkt och långsiktigt skydd. Sedan 2015 har den skyddade landarealen bara ökat med tusen hektar, vilket motsvarar en promille av Kalmar län när Öland inte räknas med”.

4. Att journalister är det svenska språkets värsta marodörer visste jag. Dagens nya superlativ kommer som så ofta på sportsidorna: ”Doldisbjässe”.
– Torde betyda ”storvuxen målvakt som är okänd för skribenten”.

5. Sport är lokaltidningens styrkebälte. Ibland är kommentarerna av riksintresse: ”Jag har i grunden inget emot John Guidetti som expertkommentator – han har en del kloka åsikter – men kan tycka att han borde hålla sig borta från att tycka om AIK. I alla fall den första säsongen i rutan. Det blir bara smetigt och distanslöst. Som om Ulf Kristersson skulle gå från partiledarrollen till att direkt kommentera Moderaternas partistämma för SVT …”.

6. Dessutom har jag lärt mig ett ord som faktiskt finns: Viktualier. Ett gammaldags begrepp som betyder matvaror eller livsmedel. ”Viktualiehandlare” kallades den som drev matvarubutik förr i förr-i-tiden-tiden.
Hon visste däremot att Astrid Lindgren gjort ordet ständigt levande bland barnbarnen, ty hjältinnans fullständiga namn lyder: Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump.
– Det hade jag ingen aning om.

7. Däremot visste jag att på lördag har den japanska konstnären Takako Takeuchi, bosatt i Torsås, vernissage i Bergkvara konsthall. Det står till och med i min kalender: ”26 april, Bergkvaradagen: Du öppnar och vaktar Takakos utställning 13-15”.
PS: Om du inte visste det är Bergkvara Konsthall kommunens enda galleri och drivs av Kulturmagasinet som fyller 30 år i år.

8. Sist men inte minst. Apropå kultur känner jag mig även idag mest hemma bland serierna:

Söndag: ”Men bortsett från det; hur går det med konsten?”

Han: ”Nej, jag väntar med att åka upp till din vernissage, nån måste ta hand om katterna och hennes plantor”.
Jag vet att han skrattade.
Han fattade att det var en besvärjelse.
Han hade fått åka direkt från akuten till Ersta, Stockholms sjukhus för palliativ vård.
Jag höll mitt löfte att komma på vernissagen.
Tyvärr var Gunnar inte där.
– Eller så var han det.

Samma dag hade vi visserligen sagt hej då vid begravningen i Maria Magdalena kyrka, två kvarter från Pyssgränd där Gunnar hade hängt sin utställning hemma i lägenheten.
– Men det kändes som han var kvar här.
Ivrig att visa sista kapitlet i sin rapport om Malin och kärleken och döden, sitt eget döende och det lyckliga året han fick med Ylva.

Missförstår mig rätt, det är inte så att vi inte pratade om döden. Det är en myt att män inte pratar om känslor och våra samtal började alltid i sjukdomen. Men jag tror att just därför att vi visste att tiden var knapp nådde vi alltid en punkt i samtalet där någon av oss sa:
– Men bortsett från det; hur går det med konsten?
Det var ingen besvärjelse.

Om det är nåt Gunnar lärt mig hittills, så är det att människor som vet att de ska dö snart inte vill prata om så är det döden.
– De är fullt upptagna om att prata om livet.
Viktiga saker som i Gunnars fall: Betydelsen av Musils Mannen utan egenskaper, Wittgensteins språkfilosofi och W.G. Sebalds mastodontverk (1084 sidor!) som han en sommar hade med sig ner till udden.
– Framför allt: Egna konstprojekt.

Porträttet ovan gjorde jag efter att Gunnar dött första gången. För det också sant, han är den ende jag känner som dött tre gånger. Men det är en annan historia (finns här bland alla orden) och varför tala om döden när man fortfarande har fullt upp att tänka på hur en man lyckas göra så levande konst av döden.
– Oroväckande bra, som kompisar kan säga och mena det.

Läs mer: Vill du veta vem Gunnar också var? Läs Staffan Julius mer genomtänkta minnesord.

PS: Om jag känner Gunnar rätt kommer han, förr eller senare, att påpeka att en besvärjelse är en trollformel, en fras bestående av vissa formler, som anses besitta en magisk kraft och riktar sig till ett ont väsen (typ elaka tumörer). Etnologer gör en åtskillnad mellan besvärjelser, som riktar sig till ett ont väsen, och signelser, som riktar sig till en lidande varelse för att hjälpa mot något ont, typ.
Ja, du fattar att jag saknar honom.

Måndag: Bröllopsdag på udden

Han: ”Någon har sagt att kärlek är att göra saker om och om igen och ändå känna att det är en gång för lite.
Tål att tänka på en dag som denna.”

Så skrev jag här i bloggen idag för sex år sedan. På förekommen anledning. Det var vår fjortonde bröllopsdag och jag satte in det i ett historiskt sammanhang: ”Tiden går fort när man roligt. Säger man. Men det är inte sant. Ofta går tiden som mest sakta när vi har som roligast. Det visar den vetenskapliga forskningen och det finns en intressant förklaring som har med ålder att göra.
– Även med platsen, faktiskt. Ty även rummet har betydelse för tidsuppfattningen. Inte i den betydelse som bevisas i Einsteins särskilda Relativitetsteori utan i hur rummets begränsning påverkar den tid vår hjärna behöver för att bearbeta våra intryck.”

Idag är det 13 april 2026 och jag skippar föreläsningen. Tjugo (20) år går visst jäkligt fort även när man har roligt.
– Tack älskade fru för att du stått ut med mig så här länge.
Det enda jag kan lova dig är att det ändå bara är slutet på början ❤️❤️❤️ ❤️❤️❤️ ❤️❤️❤️ ❤️❤️❤️ ❤️❤️❤️ ❤️❤️❤️ ❤️❤️ …

I vått och grått: Andra minnesvärda dagar:

13 april: Grattis min fru och tack även för gråa dagar

Skärtorsdag och bröllopsdag!

Skärtorsdag: också bröllopsdag…

Skärtorsdag: Därför går Tiden fortare när man blir äldre

SkärTorsdag: Idag firar vi växthusets dag

Torsdag: Nu är det påsk på udden

(Uppdaterad 14:45)

Vi: Nu är det påsk på udden. Äggen köpte vi hos Rambergs i Gummebo. Naturligt färglagda dessutom och även tuppen fick följa med.
Dessutom önskade vi Betty Boop glad påsk, hon heter så Rambergs frigående sugga.
– Visst anar man vissa likheter med Max Fleischers original från 1930?

Men goda nyheter kommer sällan ensamma. Idag kom de första citronfjärilarna förbi, bofinken sjunger i Ismans tallar och äntligen har scillan vågat sig ut till vår blåsiga udde.

Mindre roliga nyheter: Det enda intressanta i Donald Trumps 1 apriltal (sic!) till nationen är att han för första gången sätter in Irankriget i ett längre historiskt perspektiv: I sitt tal sa han: ”It’s very important that we keep this conflict in perspective. American involvement in World War I lasted one year, seven months and five days. World War II lasted for three years, eight months and 25 days. The Korean War lasted for three years, one month and two days. The Vietnam War lasted for 19 years, five months and 29 days. Iraq went on for eight years, eight months and 28 days. We are in this military operation […] for 32 days. And the country has been eviscerated and essentially is really no longer a threat.” 

Varför intressant? Därför att Trump gick till val på att sätta stopp för USA:s ”eviga krig” och USA:s självpåtagna rätt att agera världspolis. När han nu säger att han är beredd att bomba Iran ”tillbaka till stenåldern” är det ett eko av vad andra presidenter före honom sa redan under Korea-, Vietnamkriget och kriget i Afghanistan.
Samtidigt kan kommentaren ses som en förvarning till det amerikanska folket att även Trumps krig kan bli långvarigt.
– Trots att han redan på krigets 3:e dag förklarade att han redan vunnit kriget.
(Visserligen utan att närmare förklara vad målet med kriget som han vunnit var/är, vilket vi fortfarande inte vet.)

Minnet är kort: Efter andra världskriget har USA inte officiellt förklarat krig via kongressen någon enda gång. Däremot har nästan alla presidenter inlett omfattande militära interventioner. Enligt en analys från Reuters är det bara Gerald Ford (1974-77) och Jimmy Carter (1977–1981) som inte startade eller eskalerade några nya stora internationella konflikter med amerikansk militär närvaro. 
I övrigt marscherar Donald Trump i spåren av sina företrädare:

• Harry S. Truman (Demokrat): Inledde USA:s deltagande i Koreakriget (1950) för att ”rädda landet från kommunisterna”. Truman beslutade att skicka amerikanska trupper utan att be kongressen om en formell krigsförklaring. Han beskrev insatsen som en ”polisaktion” under FN:s beskydd.
  Omkring 36 000–37 000 amerikanska soldater dog under Koreakriget (1950–1953). Utöver de döda skadades över 92 000 amerikaner, och tusentals saknades efter krigsslutet.
  
• Dwight D. Eisenhower (Republikan): Godkände och orkestrerade avsättningen av Irans demokratiske premiärminister Mohammad Mosaddegh 1953, eftersom denne ville nationalisera oljan.
  Eisenhower beslöt även om USA:s intervention av Libanon (1958). Detta för att rädda den pro-västliga regeringen under en politisk kris.
  
• John F. Kennedy (D): Beordrade den s k Grisbuktsinvasionen på Kuba (1961). Ett misslyckat försök att störta Fidel Castro. Kennedy trappade även upp det amerikanska engagemanget i Vietnam under sin korta tid som president (1961–1963).
  
• Lyndon B. Johnson (D): Eskalerade USA:s roll till det fullskaliga kriget i Vietnam efter Tonkinresolutionen 1964.

• Richard Nixon (R):Utvidgade Vietnamkriget till ett amerikanskt krig i hela Indokina. Redan under Kennedy inleddes en hemlig operation  för att stödja den kungliga regeringen i Laos mot kommunistiska Pathet Lao. Under Johnson och Nixon utvecklades detta till historiens mest intensiva bombkampanj per capita för att förstöra den s k Ho Chi Minh-leden.
  Nixon beordrade 1969 hemliga bombningar (Operation Menu) i Kambodja för att slå ut nordvietnamesiska baser. 1970 auktoriserade han en markinvasion (Cambodian Incursion) för att stödja den pro-amerikanska general Lon Nol, vilket utlöste massiva protester hemma i USA. 
  1973 drog Nixon tillbaka de amerikanska trupperna men fred slöts först 1975. Över 58 000 amerikanska soldater dog under Vietnamkriget, medan ytterligare omkring 1 900 saknades.

• Ronald Reagan (R): Inledde USA:s interventioner i bland annat Libanon (1983) och Grenada (Operation Urgent Fury) år 1983.
  
• George H.W. Bush (R):  Invaderade Panama (Operation Just Cause)1989 syftade till att avsätta diktatorn Manuel Noriega, en tidigare CIA-informatör som blivit efterlyst i USA för narkotikasmuggling.
  – Bush den äldre startade även det första amerikanska Gulfkriget (1991) efter Iraks invasion av Kuwait. Även då handlade det om oljan.
  
• Bill Clinton (D): Gav klartecken till USA:s militära insatser i Bosnien (1995) och Kosovo (1999) under det brutala Balkankriget. Insatserna i Bosnien genomfördes utan kongressens godkännande men med stöd av FN:s säkerhetsråd.
  När det gäller Kosovo stoppade Ryssland och Kina insatsen och Clinton och NATO rättfärdigade insatsen som en ”humanitär intervention” för att förhindra folkmord och etisk rensning.
  
  Clinton ärvde dessutom ett amerikanskt engagemang i Somalia (1993)från George H.W. Bush, mest känt genom slaget om Mogadishu (Black Hawk Down). Clinton skickade även trupper för att avsätta militärjuntan i Haiti (1994).Operation Uphold Democracy motiverades med att återinstallera den demokratiskt valde presidenten Jean-Bertrand Aristide.
  Efter bombningarna av USA:s ambassader i Kenya och Tanzania i augusti 1998, svarade Clinton med att avfyra kryssningsmissiler mot mål i både Afghanistan och Sudan (Operation Infinite Reach, 1998). USA bombade bl a Al-Shifa-fabriken i Khartoum. Clinton-administrationen hävdade att fabriken användes för att tillverka kemiska vapen och att den hade kopplingar till Osama bin Laden (vilket det senare visade sig sakna bevis för.
  
• 1998 godkände Clinton även Operation Desert Fox, en fyra dagars bombkampanj mot irakiska militäranläggningar och misstänkta platser för massförstörelsevapen. Det var den mest omfattande attacken mot Irak sedan det första Gulfkriget.
  
• George W. Bush (R):  Startade det amerikanska kriget i Afghanistan (2001) som svar på 11 september-attackerna i USA. Han ledde även in USA i det andra Irakkriget (2003).
  Invasionen motiverades med att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, vilket visade sig vara en medveten lögn.  Kriget övergick i kaos eftersom den gamla maktordningen krossats och ingen ny byggts upp innan amerikanarna och Nato lämnade landet.
  
• Barack Obama (D): Den president i modern tid under vilket USA blandat sig i flest väpnade konflikter (sju olika länder) – åtminstone innan Trump kom tillbaka.
  Obama ärvde krigen i Irak och Afghanistan, men inledde även militära insatser under namnet Operation Odyssey Dawn i Libyen (2011). Obama motiverade insatsen med ett humanitärt mandat från FN:s säkerhetsråd för att upprätthålla en flygförbudszon och skydda civila i Benghazi. Att USA och andra länder lämnade Libyen i ett långvarigt kaos som fortfarande pågår har Obama senare beskrivet  som sitt ”största misstag”.
  
• Donald Trump (R): Slog under sin första presidentperiod (2017–2021) an en nationalistisk och isolationistisk ton med ”Amerika först” som slogan. Vilket inte hindrade att Trump beordrade ett antal militära angrepp långt från den amerikanska kontinenten.
  I april 2017 avfyrade USA 59 Tomahawk-missiler mot den syriska Bashar al-Assad-regimens flygba Shayrat i april 2018 genomförde USA, tillsammans med Storbritannien och Frankrike, precisionsanfall mot tre anläggningar kopplade till Syriens kemvapenprogram. 
  
  Trump fortsatte och intensifierade kampanjen för att utplåna IS kalifat i Irak och Syrien. I oktober 2019 genomförde amerikanska specialförband en räd i nordvästra Syrien som ledde till IS-ledaren al-Baghdadis död.
  I april 2017 beordrade Trump användningen av GBU-43/B (känd som ”alla bombers moder”) mot ett tunnelsystem tillhörande IS i Afghanistan. 
  Under sin första period i Vita huset inledde Trump framför allt anfall mot Iran och dess ombud. januari 2020 beordrade Trump en drönarattack vid Bagdads flygplats som dödade den iranske generalen Qasem Soleimani.
  – Flera flyganfall genomfördes mot iranskstödda milisgrupper i Irak och Syrien som svar på attacker mot amerikansk personal på baser i Mellanöstern. 
  
  Under Trumps första period ökade antalet drönarattacker och flyganfall markant i Somalia, Jemen och i Afghanistan beordrade han utan kongressens godkännande rekordmånga bombningar under 2017–2019 som en del av strategin ”att tvinga talibanerna till förhandlingsbordet”. 
  
• Joe Biden (D): Initierade flera direkta militära insatser utomlands under sitt presidentskap (2021–2025), även om han officiellt arbetade för att avsluta USA:s ”eviga krig”. Under hans tid avslutades USA 20 år långa krig i Afghanistan år 2021, men samma är beordrade Biden flyganfall mot Iran-stödda milisgrupper vid gränsen mellan Syrien och Irak. Detta motiverades som en vedergällning för tidigare raketer mot amerikansk personal i Irak.
  
  Biden godkände även återupptagna drönarattacker mot terrorgruppen al-Shabab i Somalia (2021)efter att ha pausat dessa under de första sex månaderna av sin mandatperiod.
  
• Donald Trump (R): Trots vallöftet att stoppa USA:s militära engagemang utomlands har Trump fortsatt USA:s roll som självutnämnd världspolis med en än mer vulgär retorik än sina föregångare i Vita huset. Med kriget i Mellanöstern har ”fredspresidenten” skrivit in sig som en i raden av amerikanska världspoliser i Vita huset.
  Eller snarare: I den tävlingen har har redan tagit täten.

Bifogar en kommentar från Facebook:

Onsdag: April, april din söta sill

Han: Kolla! Det står en älg och tuggar på din salvia!
– Va!!
– April, april.

Det är klart jag var tvungen att försöka lura henne redan vid frukost. Regeringen har ju gett direktiv om att vi ska slå vakt om svenska värderingar och dit hör den urgamla rätten att luras.
Traditionen att lura människor 1 april uppstod visserligen i Frankrike när man i 1564 (eller 1582?) flyttade nyårsfirandet från 1 april till 1 januari.
– De som missade detta, eller vägrade fira nyår i januari, blev då driftkuckun och kallade för ”apriltokar”.

Men ändå. Sedan mitten av 1600-talet har vi svenskar skojat med våra medmänniskor. Som så många andra i min generation minns jag 1 april 1962 när SVT lurade miljoner människor att tro att vi kunde förädla våra svartvita tv-sändningar till färg genom att dra en nylonstrumpa över tjocktvn.
– Eftersom hon föddes först två månader senare fattar hon inte poängen.

Tyvärr har ju Trump och alla fake news på sociala medier gjort aprilskämten till nåt som händer varje dag. Det ser därför ut som en tanke att Donald Trump meddelar att han är beredd att avsluta kriget mot Iran även om Hormuzsundet förblir stängt.
– Detta eftersom de dumma iranska mullorna är dumma nog att inte göra som han säger.

Detta eftersom USA vann kriget redan dag 3 och att det egentligen aldrig varit ett krig utan en ”militär specialoperation” (jfr Putins ordval) eller snarare en utflykt (”an excursion”).

Nej förresten, snarare ”a little excursion” fast å andra sidan är det nog ett krig (”we started this war”).
Eller som USA:s motsvarighet till Messiah Hallberg, Jon Stewarts, sammanfattar presidentens pladder: ”It‘s both a war and an excursion that will stop the war that it isn’t.” 

April, April, din dumma sill! I natt kommer USA:s president att ge ännu en alternativ sanning till varför han försöker bomba Iran tillbaka till stenåldern.

Tisdag: Kom igen våren – din lust är din lust!

Hon: japp, jag är tillbaka på udden, efter ett antal besök i storstaden. Och när jag har mellanlandat här hemma har jag haft fullt upp med att plantera och plantera om, framförallt chiliplantorna då. (Okej, ytterligare en dålig ursäkt för att inte ha bloggat på evigheter…).

Men nu börjar det bli ohållbart, jag behöver få ut dem i växthuset. Rötterna kommer snart ur krukorna, även på ovansidan. De måste få större krukor och mer utrymme. Så kom igen vårvärmen!

Det är sexdubbla rader med krukor dessutom, så plantorna har inte mycket till svängrum.

Ut ser vi hjälpligt fortfarande, i alla fall om man sträcker på sig i soffan.

Och trots trängsel så verkar mina plantor trivas i år, det kommer redan mycket chilifrukter och de är kraftiga med många förgreningar. Det är kul och lovar gott inför årets chiliblandningar.

Däremot vet jag inte om min drejkunskap går framåt alls, snararare bakåt, så igår anmälde jag mig till sex extra gånger nu i april/maj. Strax efter jag bestämt mig för att ge upp. Men va tusan, jag får tvinga Gith (mästaren själv) att sitta bredvid mig tills det sitter. Men en mugg har jag i alla fall gjort som ser ut som en mugg. En stor till honom. Matchar mina plantor dessutom.

Gjorde en liten till mig med samma glasyr, men den blev mer av en fingertutt…

Tänkte också försöka få till min stora kavlade salladsskål kommande gånger. Formen och sprickorna är jag väldigt nöjd med. (Eller typ nöjd). Och storleken.

Jag testade att använda en koboltoxidering istället för glasyr för att sprickorna skulle framträda och inte döljas av tjock färg. Lite spännande att se hur blå de svarta strecken och sprickorna skulle bli när den brändes…

Voilà! Inte helt nöjd… tycker de skulle kunnat bli lite mer distinkta. Tänkte höra med Gith om det går att lägga en genomskinlig glansglasyr ovanpå och bränna en gång till. Längtar till imorgon, då börjar extrakursen. Tänker inte ge upp!

Han: Äntligen är hon tillbaka i det här hörnet. Och overksam har hon som du ser inte varit. För egen del har jag åtminstone öppnat dörrarna till ladan, ett vårtecken om något.
– Lusten att måla något, jag vet inte vad.
Men jag känner hur det börjar röra på sig i hjärnans främre supramarginala gyrus (SMG), strax under mitt födelsemärke ovanför vänster öra.
– Eller om det är nåt med mitt default mode network (DMN) som aktiveras, nåt är det i alla fall.
Det känns märkvärdigt på nåt sätt.
Typ, som vårkänslor.

Apropå att skapa: Artificiell intelligens är här för att stanna (tills nästa tekniska revolution). I den kristna dagstidningen Dagen läser vi att IA redan underlättat arbetet för prästerskapet. I en enkät svarar 423 pastorer (49%) att AI hjälper dem att hitta nya versioner av deras rituella predikningar:
> 121 svarar att de använder tekniken vid enstaka tillfällen, 61 ibland och 26 ofta.
> En knapp majoritet (51%) försöker fortfarande vara kreativa efter eget huvud.

Andra skapande människor (artister, författare och konstnärer) oroar sig däremot för att AI ska ta ifrån dem musiken, boken, färgen. Kort sagt: Jobbet, äran, stålarna.
– Oron är begriplig.
AI kommer att förändra villkoren även för s.k. kreatörer. Även robotar kan måla tavlor (liksom apor!), återskapa Mellohittar och till och med skriva romaner (om någon matar dem med idéer).
Det kan säkert bli lika intressant – eller ointressant – som vi människor skapar.

Men det finns en sak som AI-chattar inte kan sno från någon av oss:
– Lusten att skapa något eget!
Tanken slår mig i huvudet när jag läser hennes blogg här ovan. Äntligen hittade jag även en spik att hänga upp skiten på (gammal journalistprosa) för en dagsnotering om min kompis Claes de Faires roman ”Att gå på teater” (Kaunitz-Olsson förlag, 2026).

Idéen är så egenartad och galen och förskjutningarna så många att ingen AI skulle bry sig om att hitta på en sån här historia på egen hand.
– Framförallt, Claes! Ingen robot skulle känna din just din dopaminkick, lust och behov att skapa nåt sånt här.Förklaringen är enkel: Robotar (och deras ägare, techmiljardärerna) känner varken din lust, prestationsångest eller irrationella behov av att skriva din femte roman.
– Eller din fjärde som du egensinnigt valde att kalla just ”Roman 4”.
Kort sagt: Din dopaminkick är din dopaminkick!
– Jag ser fram emot roman nummer sex!

Begreppet kreatör kommer från latinets creare, vilket betyder ”att skapa” eller ”frambringa”. På senare tid har det gått inflation i begreppet kreatör. Nyordet används numera över allt, utom i vården eller på bilverkstan:
Matkreatör: Kock, kokerska, kökspersonal, alternativt någon som helt enkelt bara gillar att laga mat och vinna Årets Kock.
Webkreatör (förr sa vi programmerare)
Skönhetskreatör (jag kände en sminkör förr i tiden, hon kallade sig kosmetolog)
Ljudkreatör: Skapar ljud för plattformar som TikTok, Instagram och YouTube, ofta från idé till färdig produktion.

Hårkreatör (ja, du fattar: frisör eller frisörska).
Resekreatör (Travel Creator): Delar reseguider på internet, vackra platser och reseberättelser.
Teknikkreatör: Recenserar prylar, datorer och mjukvara (Tech Reviewer).
Textkreatör: Kallades originalare när hon började i reklambranschen.

De flesta nya yrkestitlar är inlånade från engelskan:
DIY creator: Skapar innehåll kring pyssel, ”gör-det-själv”-projekt, snickeri och inredning. (DIY = Do It Yourself/Gör-det-själv.)
Live Shopping creator: Demonstrerar och säljer produkter via plattformar som TikTok Shop eller Amazon Live.

EGC creator: EGC står för Employee Generated Content (”medarbetargenererat innehåll”). Anställda som fungerar som ansiktet utåt för sitt företag, vilket förhoppningsvis bygger personligt förtroende för varumärket.
Fashion creator: Låter bättre än modeskapare på cocktailpartyn.
UGC-kreatör: Skapar video- och bildmaterial åt företag för deras sociala medier.  (UGC = User Generated Content)

Beauty creator: Flickor som förr jobbade på skönhetssalong. Har även ynglat av sig i Beauty Content Creator (personer som skapar digitalt innehåll med fokus på skönhet, smink, hudvård och hårvård för sociala medier. Läs: Bianca Ingrosso.
Creative Director (CD): Fanns på alla reklam- och pr-byråer i Sverige redan på 1990-talet.
– Förr hette det helt enkelt kreativ chef; en erfaren kreatör som ansvarar för den övergripande visionen, strategin och det visuella uttrycket.
Etc etc.

Lite fånigt, visst. Av samma skäl som en städerska visste vad hon gjorde innan städbolagets chef tyckte att det var finare att vara Housekeeping Supervisor för sina lokalvårdstekniker.
Inte mycket att säga om det, mer än att det bekräftar min tes:
– AI kan inte ta ifrån människor lusten att skapa, ”frambringa”.

PS: Möjligen har ”kreatör” redan börja förlora sin glans (jfr influenser): Amazongrundaren Jeff Besoz nya fru Lauren Sánchez har en ”image architect” som heter Law Roach.
– Förr var han bara en modeskapare bland modeskapare, berättar Susanne Ljung för mig i P1-programmet Samtal om Stil.
En slutsats som sammanfattar denna betraktelse lagom till eftermiddagsdrinken.

Fredag: Ära den som äras bör

Han: På tidigt 70-tal spelade vi ”kinesisk fotboll”. Det gick ut på att om ett lag gjorde ett mål fick det laget skicka över en man till det motståndarlaget.
– Behöver jag säga att det spelsystemet aldrig slog igenom?
Fotboll är inte ideologi och solidaritet. Även om en del av mitt hjärta höll på Ukraina ärv jag glad och lite stolt över att Sverige vann.

Äras den som äras bör, lyder en gammal svenskt uttryck. Under matchen skickar yngste sonen ett sms: ”Nu (minut 77) är det 6 av 11 spelare på planen fostrade i BP. Det är något att snacka om.”
– Därav 3-målsskytten Viktor Gyökeres.
De stora medierna skriver om ”Stockholmsfotbollen” och nämner inte ens BP. ”Vi är David mot Goliat, och trivs i rollen. 6 av 11, de är fler än Ajax och Barca lyckats med i 🇳🇱 och 🇪🇸.”
– Behöver jag säga i vilket Stockholmslag sonen jobbar?

Det är annorlunda på landet. I lokaltidningen läser jag varje morgon sju (7) sidor sport. Om lokala klubbar i fotboll, handboll, innebandy och hockey. Även om Lindsdal IF som kämpar för att sig på i division 2.
Äras den som äras bör.
Eller som man säger i det finlandssvenska Östra Nyland:  
– Ära den som äras bör, å lät svinen gå framför.

Apropå att hylla den som hyllas bör firade Stockholmskrogen Sturehof i veckan sin bästa mittfältare och kulturbyggare. Han heter Pelle Sturén och till hans ära ordnade hemmakrogen två dagars firande för familj, vänner och personal, ”Sturéndagarna”.
På menyn alla de rätter som Pelle under årens lopp skapat, inte minst Dalarömackan och Sveriges godaste efterrätt: Gino.

Självklart har jag under årens lopp lockats att måla ett antal porträtt. Mest har jag njutit av hans sällskap (en period hade jag mitt kontor där, Bord 100).

En episod i mängden, tidigt 90-tal: En man i slips och kostym från Saltsjöbadens solsida bjuder dig på lunch på Sturehof. Ni sitter i matsalen och mannen berättar någonting som han tycker är intressant och tycker att du som han tycker att du som journalist bör veta. Plötsligt står en skäggig man med blommig utanpåskjorta och ovårdat hår bredvid honom och säger, tyst när jag avbryter, ungefär, och fortsätter att prata med dig i flera minuter om någonting som du har glömt, innan han muttrar att han måste gå nu.
– Vi hörs.
Mannen från solsidan är skakad.
– Släpper de in vem som helst på den här krogen, säger han och rättar till linneservetten. Det här är ju ändå Östermalm.
– Fråga honom, säger du och kallar tillbaka uteliggaren. Det är han som äger krogen.

Du har känt Pelle Sturén så länge att varken åklagare eller försvarsadvokat skulle vilja se dig som vittne. Bara en stillbild innan du beställer något att dricka:
– Du sitter på uteserveringen. Klockan är 12:35.
Det vet du eftersom solen har passerat Nordstjernanhusets torn. Livet ler och du ser hur den långa killen bredvid dig sträcker på benen och lägger upp sina limegröna Nike på en av blomlådorna som omger uteserveringen. Det är vår och sol och krukorna har nyligen satts ut med nyplanterade violer
Naturligtvis känner du igen honom. Han nickar tillbaka. Du säger någonting uppskattande. Ditt smicker drunknar i ekot från ett vrål, som studsar runt Stureplans fasader och fortplanteras ut över uteserveringen:
– Gör du så där hemma hos dig också?! Lägger skorna i blommorna…

Ryter Pelle Sturén bakom er och den långa killen lyfter från stolen. Som i slowmotion knycklar han ihop sina långa ben och drar in sina limegröna dojor under bordet.
Bilden stannar, ljuden upphör. Du ser hur grabben liksom krymper ihop.
– Plötsligt sitter du bredvid en liten pojke från Rosengård som ännu inte vant sig vid den stora världen utanför.

Bortsett från allt annat hände detta samma vecka som Zlatan Ibrahimovic får pris som Stureplans mest populära gäst efter prinsessan Madeleine.
– Tänkte inte på det?
Pelle Sturén tänker inte ens tanken. På Sturehof är alla gäster lika viktiga.

Tisdag: Skratt och tårar långt bak i salongen

Han: Vi har varit på pensionärsbio i byn. Hannes Holms film ”Regnmannen” med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson (som även skrivit romanen filmen bygger på).
80 kronor, fri placering. Självklart både popcorn och smaklösa chips. Hon var näst yngst, Ludde representerade samtliga kepsgenerationer under 60+.

Hannes Holm har sagt i en intervju att ”Regnmannen” skulle ha blivit hans första smala film, men att projektet sedan växte.
– Synd, tycker de finkulturella recensenterna. Inklusive i lokaltidningens ställföreträdande folkdomstol.

Dock med ett lokalt förankrat plus i marginalen: ”Överlag pratas det småländska i ”Regnmannen” vilket ska applåderas. Bristen på dialekter i svensk film är omtalad och Hannes Holm gör en insats”.
– Förmodligen är det som lockat 200 grå pantrarna från Gullabo, Bidalite, Gökalund och Skeppevik.

För egen del är jag glad att Hannes Holm misslyckats med att göra en ”smal” film.
– Jag tyckte om det jag såg.
Kanske beror det på att gubben på udden känner igen lössen på gången. På förekommen anledning handlade filmen i mina vattniga ögon om sorg (förlust av livslång partner) och en annan gammal mans försök att bearbeta denna sorg på det sätt som inte bra gamla gubbar gör.
– Uppriktigt sagt har Hannes Holm gjort dråplig fiktion av de fem steg som de schweizisk-amerikansk psykiatern Kübler-Ross på 80-talet lärde oss unga kuratorer att i princip alla människor går igenom vid förlust av nära och kära (jo, jag har varit kurator på cancerkliniken vid Örebro Regionsjukhus).
Därav både skatt och tårar i fåtöljen långt bak i salen.

Däremellan funderade jag vem fan Robert Gustafssons surgubbe påminner mig om?  Är det en fes eller en röd rökmössa?

Måndag: Jag såg planet störta i realtid

(Uppdaterad 11:05)

Han: Intressant demokratilektion. Jag fattar inte att andra valde att se på VM i friidrott, se på varann eller dricka vin och grilla ytterfilé (det som i århundraden bara var den långa ryggmuskeln på en kossa och kallades ryggbiff). 
För egen del var jag fast redan när jag såg de stackars piloterna i presidiet försöka lugna passagerarna medan planet störtade mot marken.
– Än så länge går det bra, så vi håller fast vid att Dagordningen (oklart genus) bestämt att vi inte kan fatta några andra beslut än att fortsätta rakt ner.

Det har alltid varit synd om folkpartister, men det har aldrig varit så här synd om liberalismen i Sverige.
– I övrigt har jag sagt vad jag har att säga i svekdebatten.

Men det händer trevliga saker i skuggan av katastroferna. Solen går upp även om börsen går ner. Visserligen bara +3 grader (23.3 kl 09:30) på udden; havet kyler fortfarande (+3°).
– Men solen värmer allt levande och vårblommor har aldrig fel.

Främsta vårtecknet hittills noterat: I helgen (20 mars) var det premiär för grillen (korv från Smaklöken i Jämjö, numera bara Löken!) och lagomt kyligt rosévin (Collavery) i goda vänners lag på soldäck.
– Tack Ancy och Höjdhopparns för att vi fick dela premiären med er!
Dessutom har katterna och jag säkrat reviret. Det betyder att vi återupptagit våra promenader runt uddan och ner till Bertils brygga.

Och apropå vårkänslor noterar jag alla inte är gräsänklingar …

… och därför inte ägnar en hel söndagkväll åt att följa liberalernas extra landsmöte i realtid (du rätt gissat, hon är jourhavande farmor i barnbarnsstaden):

Patetiskt! Absolut, men det ger mig obegränsad tillgång till denna terapiblogg. För jag kan inte riktigt släppa liberalernas kraschlandning.
– Uttrycket ”nöden har ingen lag” kommer ursprungligen från den romerska rätten, där det formulerades som en juridisk princip: Extrema omständigheter befriar medborgare från normala förpliktelser.
– Principen finns även på andra språk, som till exempel det tyska ordspråket ”Not kennt kein Gebot” (nöd känner inget påbud).

I Sverige används uttrycket sedan länge som ett ordspråk, men år 1965 (hon var 3 år då) införlivades principen i svensk lag genom Brottsbalken 24 kap. 4 § (nödregleringen). För att en gärning ska vara tillåten på grund av nöd krävs att den ”med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig”.
– Och?
– Fattar du inte? Uttrycket ”Nöden har ingen lag” är feltänkt, en självmotsägelse (kontradiktion).

Det är tvärtom. Även nöden har en lag och denna lag ger oss alla rätt att i vissa nödsituationer begå handlingar som annars är straffbelagda eller omoraliska och odemokratiska när det gäller att rädda liv, hälsa, egendom.
Eller ”annat skyddsvärt intresse”.
– Typ riksdagsplatser?
– Varför inte?
Om inte kanske L och SD kan lägga till en punkt i partiernas frihetliga Sverigelöftet – ett handslag för ansvarstagande?

Onsdag: ”Vi måste föreställa oss Sisyfos lycklig”

Han: Jag brukar tycka synd om henne när hon än gång står där i sina stövlar och skottar tång ur vår lilla badvik.
– Ett Sisyfosuppdrag, särskilt så här års.
Jag har som vanligt missförstått saken. I det här fallet både henne och Sisyfos.

Vi tror oss alla veta vad Sisyfos står för, eller hur? Stackarn som döms av gudarna att rulla ett stenblock uppför ett berg. Bara för att upptäcka att det rullar ner igen när han nått toppen.
– Men har vi förstått Sisyfosmyten? 

Inte jag. Inte förrän jag gick till bokhyllan och plockade fram den franske existentialisten och nobelpristagaren Albert Camus essä ”Myten om Sisyfos”.
– Sensmoralen i Sisyfosmyten är enligt Camus inte hopplöshet, utan hans trotsigt uppror.

Poängen: ”Man måste föreställa sig Sisyfos lycklig”, skriver Camus. Det är en nyckelmening. Han menar att Sisyfos inser att livet inte har något storslaget ”högre” mål. Livet saknar en objektiv, på förhand given mening.
– Genom att acceptera det absurda och ändå fortsätta, gör han uppror mot det öde gudarna dömt honom till.

Annorlunda uttryckt: Vi bestämmer själva vad som är meningsfullt. Genom handlingar och våra medvetna val, skapar vi vår egen mening och därmed en chans att leva livet fullt ut.

Vi måste föreställa oss Sisyfos lycklig, för i sin medvetna slit mot naturens (eller gudarnas) jävelskap finner han sin frihet. ”Själva kampen för att nå toppen igen är nog för att fylla ett hjärta.

Det känns bra. Jag inser att hon är lycklig när hon gång på gång går ner i vår lilla vik och hugger in på tången igen.
Även om hon vet att det kommer att vara en gång för lite.
– Har jag rätt eller har jag rätt?

PS: Vi jobbar på av olika skäl. Noterar att Donald Trump är den i särklass rikaste president USA någonsin har haft. Enligt Forbes tillträdde Trump sin andra mandatperiod med en förmögenhet på 2,3 miljarder dollar.
– Vid slutet av förra året beräknades den ha vuxit till 6,7 miljarder dollar.
Och ännu återstår halva mandatperioden.