Hur man vänder sig har stjärten bak

Han: Många av oss hoppas att Trump och trumpisterna förlorar dagens mellanårsval. Det förväntas öka det demokratiska partiets möjligheter att med lagstiftingsmakten stoppa trumpismen på hemmaplan.
– Men det som är bra för amerikananerna behöver inte nödvändigtvis vara bra för resten av världen.

Amerikanska presidenter tenderar ofta att öka intensiteten i utrikespolitiken efter nederlag i mellanårsvalet, särskilt om de möter ett politiskt dödläge på hemmaplan i lagstiftningsfrågor. Det säger Anna Wieslander, Nordeuropachef för tankesmedjan Atlantic Council i en av dagens alla nyhetssändningar.
Hon poängterar att presidenter i det läget blir ”mer benägna att ta till militär action utomlands”. Och historien visar att hon är rätt och det gäller både republikanska och demokratiska presidenter.

Det är tyvärr snarare regel än undantag:

Bill Clinton: Demokraterna led en historisk förlust i mellanårsvalet 1994 och förlorade makten över kongressens båda kamrar till Republikanerna.
Clinton mötte totalt motstånd på hemmaplan i lagstiftningsfrågor. Han skiftade fokus dramatiskt mot internationella arenor och ledde under de efterföljande åren offensiva insatser utomlands, däribland militära interventioner på Balkan (Bosnien och Kosovo), flygbombningar mot Irak 1998 (Operation Desert Fox).
Clinton skickade även trupper för att avsätta militärjuntan i Haiti och intensifierade föregångarens krig i Somalia.

George W. Bush: Startade det amerikanska kriget i Afghanistan (2001) som svar på 11 september-attackerna i USA. Han ledde även in USA i det andra Irakkriget (2003). Det folkliga missnöjet med Irakkriget ledde till att Republikanerna förlorade majoriteten i både representanthuset och senaten 2006.
– Istället för att följa folkviljan valde Bush i januari 2007 att eskalera ”The Surge” – en kraftig truppförstärkning med över 20 000 ytterligare amerikanska soldater till Irak för att slå ner upproren efter Sadam Husseins fall.
– Ett beslut han tog i direkt strid med den nya demokratiska kongressmajoritetens vilja.

Barack Obama: Obama drabbades av vad han själv kallade en ”shellacking” 2010 då Demokraterna förlorade representanthuset, och förlorade även senaten 2014.
Med en blockerad inrikesagenda använde Obama presidentens verkställande makt (samma presidentorders som Trump utnyttjar) och diplomatiska befogenheter till max utomlands.
Obama ärvde krigen i Irak och Afghanistan, men inledde även militära insatser under namnet Operation Odyssey Dawn i Libyen (2011), samt intensifierade militära drönarkampanjer och operationer mot IS i Syrien och Irak utan formella krigsförklaringar från kongressen.
Visserligen ledde Obamas engagemang under de sista åren till det historiska kärnteknikavtalet med Iran (JCPOA) och normaliseringen av relationerna med Kuba 2015, men han är faktiskt den president i modern tid under vilket USA blandat sig i flest väpnade konflikter (sju olika länder) – innan Mr Trump kom tillbaka.

Förlust för Trump är bra för amerikanerna. Men är det bra för Ukraina, människorna i Mellanöstern och för oss?
Fan tro´t.

PS: Efter andra världskriget har USA inte officiellt förklarat krig via kongressen någon enda gång. Däremot har nästan alla presidenter inlett eller eskalerat omfattande militära interventioner utanför USA:s gränser.
Enligt en analys från Reuters är det bara Gerald Ford (1974-77) och Jimmy Carter (1977–1981) som inte startade eller eskalerade några nya stora internationella konflikter med amerikansk militär närvaro.
I övrigt marscherar Donald Trump i spåren av sina företrädare, galnare och mer oberäknelig. Men i samma riktning – utomlands.

Spaningar som redan flytt:
Dagen jag satte Göran Persson på plats
Inte bara kustdimman är kompakt grå en dag som denna
SHOW ME THE MONEY!
Passiviter är också en slags aktivitet
Storleken har faktiskt betydelse
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar

Både bus och godis på Torsås nationaldag

Han: När Sverige firar Alla helgon firar vi Torsås nationaldag. Den årliga Marknaden med stort M, när hon går i barndom (om än med solglasögon) och barnbarnen gör av med hela månadspengen på godis från Marielund, lek och leksaker made in China.

För en utböling ger upplevelsen en déjà vy av persongalleriet i Lina Wolffs Augustprisvinnande ”Liken vi begravde”.
”En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av”, som en recensent formulerar upplevelsen.
– Men självklart klädde vi även i år upp oss för att passa in.

Vi är alla märkesbögar. För egen del trivs jag med min Medtronic Azure DR. Programmerad i AAI<=>DDD, 50-130/min, med Pacing A: 3,2%. V: 0,1% och Sense A: 3,9mV. V: 9,5mV med dubbla förgasare och polerat topplock.
– Det sista är förstås ett skämt; den ironiska generationen du vet. Sant är att vi varit på min årliga besiktning.

Jag pratar förstås om min pacemaker. Men resten är sant. Framför allt att vi trivs bra ihop: ”Välfungerande device med stabila mätvärden. Fortsatt mycket SVT-episoder. Majoriteten kortvariga och ej symtomgivande. 1 episod ihållande 4 minuter”, skriver syster Sara på Hjärtmottagningen Kalmar.
Återbesök om ett år. Batteriet räcker ytterligare i 13,8 år.

Veckans arbetsläger: De stora projektens tid är förbi på udden. Men det stora händer i det lilla: De senaste dagarna har vi lagt ett nytt tak över det gamla uteköket.
– Tack Höjdhopparn för proffshjälp!
Bekräftar att mitt liv är ett enda långt seminarium.

Spaningar som överlevt tidigare Torsås marknad
Nationaldag med marknadsgodis
Dagen när ingen saknade Britney Spears
En historisk dag vi gärna glömmer

Andra spaningar som också flytt:
Dagen jag satte Göran Persson på plats
Inte bara kustdimman är kompakt grå en dag som denna
SHOW ME THE MONEY!
Passiviter är också en slags aktivitet
Storleken har faktiskt betydelse
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar

Dagen jag satte Göran Persson på plats

Nån som minns Göran Persson? Maktfullkomlig, bufflig och elak, har det ofta sagts. Omtanken som Persson privat visade Pelle under dennes sista år gav en annan bild. Det kändes helt naturligt att han skulle vara med på begravningen.
– Det är där och då jag sätter Persson på plats.

Han: Idag för 21 år sedan begravde vi Pelle Wendel. Han var en av Sveriges bästa politikreportrar, möjligen den bäste. En jävligt envis murvel, en utmärkt kock. En gottegris, en skitdålig bilförare och en konflikträdd kvinnotjusare.
Dessutom prylbög, närsynt pedant och en rastlös njutningsmänniska.
Inte minst:
– Han var vänkretsens obestridlige mittfältare, med självpåtaget ansvar för allt och alla. Men Pelle Vännen, som han kallades, var inte så mycket för smicker om man säger så.
– Framför allt var han den ende kompis jag haft som hedrats med statsministerns närvaro på sin begravning.
Det som hände sen säger sen säger något om både reporten och politiker.

Som politikreporter på Expressen var han under många år statsminister Göran Perssons vassaste kritiker.
– Uppriktigt sagt tror jag inte att jag nånsin skrivit nånting positivt om Persson, sa Pelle i sin sjukhussäng. Statsministern var inte så mycket för smicker han heller.
Därför var respekten ömsesidig.
– Jag lärde mig att uppskatta honom allt mer. Per Wendel var en av de verkligt stora inom svensk journalistik, sa Persson när det inte längre kunde avfärdas som fjäsk.
Det vill säga när Pelle är död.

Pelle hade många vänner och Storkyrkan i Gamla stan var så nära en statsbegravning man kan komma. Kyrkorummet var fullsatt, men 24 platser närmast kistan hade reserverats för familjen och den krets som brukade samlas hemma i Pelles kök.
– Och på plats i kyrkan fanns även Sveriges statsminister vid den tiden.

Det hade fallit på min lott att organisera denna Pelles sista sittning. Jag hälsar på herr och fru statsministern, introducerar Pelles bror och fru och ser till att de får hjälp att hitta sina platser.
Strax innan kyrkklockorna ringer, upptäcker jag att någonting blivit fel.
– Persson sitter inte på sin plats!
Jag upptäcker honom på en undanskymd plats nere i skeppet.
Till saken hör att ansvaret för de praktiska bestyren fungerar som en betablockerare mot min egen sorg. Tunnelseendet gjorde mig överfokuserad när det gäller att lösa mitt uppdrag. Alltså stegar jag fram till Göran Persson, pekar med hela handen och förklarar i stackato att han och Anitra ska sitta framme vid kistan.

Det är fyra minuter innan kyrkklockorna ska ljuda och Persson svarar lågmält att han inte vill tränga sig på.
– Familjen, och sådär.
Jag visste vad familjen ville och trodde mig veta det viktigaste:
– Pelle vill att du sitter hos honom, väser jag.
Persson bligar några sekunder på mig genom de där karaktäristiska glasögonen. Så ler han sitt sneda flin, tar Anitra i handen och följer mig fram till de två tomma stolarna i koret. Kyrkklockorna slår tunga slag och resten är ett känslosamt farväl av en kompis.

Till saken hör att statsministern kommer att sitta längst ut på den främre raden till vänster om kistan, vilket betyder att 400 personer först kommer att passera honom när de defilerar förbi kistan.
Många kända och okända personer passerar också och Persson nickar igenkännande till kollegor och vänner som kommit för att ta farväl av Pelle. Det var en bild av äkta gemenskap i sorgen och även den nitiske ordningsmannen i mitt huvud har svårt att hålla tårarna borta.
– Särskilt när jag lyfter upp Pelles sambo, bulldoggen Nisse, som även han vill krafsa ett sista farväl på husses blomprydda vilorum.

Efter begravningen tar Göran Persson i hand och tackar för att han fick komma. Han flinar snett när jag säger att jag är glad att jag satte honom på plats.
Jag säger samma sak till Marianne, vår pålitliga begravningsentreprenör som fixat allt kring begravningen.
Utom just detta med statsministern.
– Jag vet, sa Marianne. Problemet var att Säpomännen blev kvar nere i skeppet när du drog i väg med Persson.

Vad jag inte hade en aning om är att det var Perssons livvakter som vänligt men bestämt avvisat min placeringsplan och satt statsministern i den del av kyrkan där de, bokstavligt talat, kunde skydda honom med sina kroppar.
– SÄPO hade av säkerhetsskäl helt enkelt förbjudit honom att sitta framme i koret där alla människor skulle defilera förbi och vem som helst skulle kunna attackera Sveriges mest kontroversielle statsminister sedan Olof Palmes tid.

Under några flimrande ögonblick minns jag att jag i ögonvrån sett två okända män bakom Persson resa sig, men misslyckas med att ta sig ur sina bänkar när jag i sista minuten drar iväg med statsministern.
– Tänkte inte på det.

I efterhand inser jag sanningen bakom Göran Perssons oefterhärmliga flin när han tar Anitras hand och lämnar livvakterna fångade i sin egen fälla.
Kanske maktfullkomlig. Men framför allt en politiker som i stort och smått följer sin egen ingivelse.
– Inklusive att låta Peppe Engberg sätta honom på plats.

I samband med begravningen instiftade Expressen det årliga Per Wendel-priset för grävande journalister. Prissummen är på 100 000 kr – vilket är lika mycket pengar som Stora Journalistpriset.
Kalla Fakta-reportern Carolina Jemsby, fick priset 2925.
Tidigare vinnare: Leif Brännström (2024) och Anna-Lena Laurén (2023). Bland övriga vinnare hör också Janne Josefsson (2010) Katarina Gunnarsson (2018), Magda Gad (2017), Olof Lundh (2016), Richard Aschberg (2015), Carolina Neurath (2014) och Hannes Råstam (2012, postumt).

Spaningar som flytt:
Inte bara kustdimman är kompakt grå en dag som denna
SHOW ME THE MONEY!
Passiviter är också en slags aktivitet
Storleken har faktiskt betydelse
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar

Inte bara kustdimman är kompakt grå en dag som denna

Vädret först. Härom veckan argumenterade jag för att höstdimman faktiskt inte bara ligger där som en kompakt grå vägg.
– Det mänskliga ögat kan urskilja 500 nyanser av grått och det betyder att grått inte bara är ett möte mellan svart och vitt.

Grått blir det nämligen även om du blandar orange och blå färg, liksom orange, blått och gult.
Den som kan sin färglära vet att det gråa uppstår även om du blandar gult+violett och rött+grönt.
– Kul, eller hur?
Det betyder att en grå höstdag inte allt är så grå som vår svart-vita världsbild vill få oss att tro den är.

Det var en besvärjelse. En kamp mot väderkvarnar. Ett simpelt försök att bekämpa höstens melankoli.
– Idag är en grå dag på udden.

Nu vet du det.

”Hon har mediernas, det amerikanska folkets och administrationens respekt,” förklarade Trump. Fem dagar senare fick hon sparken.
Ändå:
– Det märkliga är inte Donald Trumps nya pressekreterare Katie Zacharia fick sparken efter bara fem dagar på jobbet.
Det oroväckande är att presidenten i ”världens största demokrati” till sin talesman utser en person som på fullt allvar offentligt understött konspirationsteorier om att Trumps politiska motståndare tillsammans med Hollywoodstjärnor bygger en bas på Mars dit de skeppat kidnappade barn som de i framtiden tänker förgripa sig på och sedan käka upp.
– Bevis?

Behövs inte, menar Zacharia: ”De vänsterradikala Hollywoodelitisterna är sjuka pedofiler och kannibaler. Motbevisa mig!”
Min teori är att Katie Zacharia är en AI-konstruerad alien som landat med sitt kinesbyggda tefat i Lamago-land en natt när Trump inte kunde sova.
Bevis?
Fråga inte mig.
– Bevisa motsatsen.

Apropå kineseri: Det mest katastrofala betyget på Donald Trumps korrupta regim är att människor runt om i den demokratiska världen numera har större förtroende för det diktaurens Kina än för Amerikas Förenta stater.

En återkommande global undersökning från Pew Research Center visar att diktaturen Kina numera möter större förtroende än USA i de flesta av undersökta länderna.
Kina uppskattas mer än USA i 25 av de 36 länderna, inklusive nära grannar som Kanada och Mexiko samt flera av USA:s allierade i Europa:
– Däribland Italien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Grekland – och Sverige.

Det är inte bara kustdimman som är kompakt grå en dag som denna. Vill du ha en mer pedagogisk bild av USA:s förfall under Trump. Lyssna på det här:

Spaningar som försvunnit i dimman:
SHOW ME THE MONEY!
Passiviter är också en slags aktivitet
Storleken har faktiskt betydelse
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar

SHOW ME THE MONEY!

Show me the money! Frasen är det enda vi minns från Tom Cruises 90-talsfilm Jerry Maguire. Efter ännu en meningslös omröstning i riksdagen känns det som ett vrål som borde eka över landet.

Han: Ännu en dag i det politiska spelet kring hur nästa regering ska se ut, men ursäkta en dum fråga:
– När ska de börja prata om vilken politik den nya regeringen ska samlas kring?
Det har gått en månad sen valet. Fortfarande bråkar de rödgröna om vilka som (inte) vill leka med vem och vilka som ska få en ministerpost och inte.
– Hur skulle det vara om någon av partiledarna berättar vilken politik de vill driva i en eventuell regering?

Uppriktigt sagt skiter jag i vilka som blir minister för det ena och det andra ministeriet – efter fyra år har jag inte ens lyckats lära mig namnen på hälften av ministrarna i den avgående regeringen.
– Jag vill veta vilken politik den nya regeringen ska föra i tidens huvudfrågor.
Men det vill ingen av de möjliga regeringspartierna berätta för mig.
– Varför?

Vi vet vilka frågor det handlar om. Enligt SVT:s vallokalsundersökning (Valu 2026) samt mätningar från Novus och Ipsos, toppades listan av följande 10 sakfrågor:

Hur svårt kan det vara? En bra början på en möjlig underbar vänskap (som Humphrey Bogart säger i ”Casablanca”) är att Magdalena Anderssons fyrklöver prickar av de tio punkterna?
– Vad vill vi göra? Vad vill vi inte lägga pengarna på?

Jag har full förståelse för att partier tycker olika. Det är poängen med ett flerpartisystem.
Men politik handlar inte om att vilja, det handlar om att göra saker.
– Ytterst handlar det om vad partierna vill lägga våra skattepengar på!
Vad jag inte fattar är att de inblandade partierna hävdar att de är oeniga om allt innan de ens visat var de står i de tio frågor som är viktigast för oss väljare.

Kort sagt: Show me the money!

Spaningar som flytt:
Passiviter är också en slags aktivitet
Storleken har faktiskt betydelse
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar
När allt har hänt, men ingenting förändrats
Ibland är sanningen riktigt rolig
Morgonen efter: Skämda ägg flyter
Venedig: Inte heller i år fick hon möta Clooney

Passiviter är också en slags aktivitet

Han: Tillbaka från ytterligare två veckor som bejublad huvudrollsinnehavare i den verklighetsbaserade citcom-serien ”Mormor!” (som även går på en annan scen i samma huvudstad med titeln ”Farmor är tillbaka!”, fyller hon som vanligt sina dagar på udden med aktiviteter.
För egen del har jag fullt upp med mina passiviter.
– Sedan träffas vi vid eftermiddagsdrinken och pratar om allt viktigt som hänt under dagen.

Till exempel berättar jag att även förskolebarn rör sig mindre kyliga och molniga dagar än soliga. Det har jag läst i Barometern.
– Intressant, tyckte jag som just fått en bild i mobilen från ett av tio barnbarn.

Barn i förskoleåldern rör sig som mest under soliga och varma dagar. Det visar en omfattande studie från Karolinska Institutet som undersökte rörelsemönstret hos över 3 300 barn i åldrarna tre till fem år på förskolor.
Under kyliga dagar rörde sig barnen i genomsnitt 15 minuter mindre med ansträngande fysisk aktivitet.
De satt dessutom stilla nästan 47 minuter mer per dag jämfört med under soliga och varma dagar. [1]

Möjlig förklaring: Forskarna har inte fastställt de exakta orsakerna, men pekar på att små barn påverkas mycket av kläder. Tjocka, tunga vinter- och regnkläder under kalla eller blöta dagar begränsar barnens naturliga rörlighet jämfört med lätta sommarkläder

Till saken här att skillnaderna i aktivitet mellan soliga och molniga dagar var betydligt större på helgerna än under vardagarna. Det tyder på att förskolans fasta rutiner, planerade utevistelser och pedagogiska verksamhet hjälper barnen att hålla igång, även när vädret är sämre.
Nu vet hon det också. Hennes kommentar:
– Men idag skiner ju solen.

PS: Jag hör vad hon säger: I morgon ska jag åka och simma med Bad Boys. 1000 m i ryggläge i skittråkigt. Men en trevlig lunch på Möre Golfbana är värt det.

KVÄLLENS TV Sveriges nästa stjärnkock New York. Må bästa kock vinna. Men vi håller på Frank. Yngste deltagaren, 23 år.
– Varför?
Vi är partiska. Vi känner hans föräldrar och vi träffade Frank första gången på Mallorca.när han var 20 år yngre.
– En mycket aktiv ung man, minns jag.
Men så var det ovanligt varmt på Mallorca den sommaren.

Särskilt minne: Frank är den enda unge jag känner som helt orädd och utan skyddsväst klättrat upp i skådisen Goldie Hawns knä på en legendarisk sjökrog i Deia.
– Räcker det?

Inte för mig: Goldie Hawn var en sprallig tjej som dessutom hade varit gift med en kompis: Bruno Wintzell, även han skådespelare som tyvärr blev mest förknippad med Tutti-fritti-tv i den kommersiella tv-historiens barndom. Men i mina ögon en mycket klok och vänfast kamrat som jag efter en trevlig kväll på Café Opera omedelbart inbjöd att skriva ledare i en av de tidningar jag av en slump blivit redaktör för.

Spaningar som förpassats till återvinningen:
Storleken har faktiskt betydelse
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar
När allt har hänt, men ingenting förändrats
Ibland är sanningen riktigt rolig
Morgonen efter: Skämda ägg flyter
Venedig: Inte heller i år fick hon möta Clooney

Storleken har faktiskt betydelse

DAGENS HISTORIA: Många kvinnor klagar över att deras män inte lyssnar på dem. Men jag kan stolt konstatera att jag aldrig har hört min fru säga något sådant.
(Snodd ur veckans Torsås-Posten, läst på Pep’s)

Han: Har läst någonstans att för fyrtio år sedan vägde en svensk kanelbulle 50–60 gram på kondis.
– Den innehöll 200–250 kalorier.
Dagens kanelbulle väger mellan 110 och 150 gram och de allra största landar på närmare 200 gram.
– En sådan bulle innehåller mellan 400 och 600 kalorier – alltså lika mycket energi som en hel lunch.

Vi vet var det landar: Andelen svenskar med obesitas (= finare ord för fetma, ett BMI på 30 eller mer) har tredubblats sedan 1980-talet. Enligt Folkhälsomyndigheten betyder det att mer än varannan (54 procent) av oss alla i åldern 16–84 år är överviktiga.
Och?
– Statistiken ingår i min mental Maginotlinje; ett psykologiska mantra jag tar spjärn mot när jag känner suget efter en fika hos Pep’s i Torsås. Icke så, denna gång. Att kanalbullens elefantisis dyker upp i mitt homeostatiska system i hjärnan (eller om det är det hedoniska belöningssystemet??) utlöstes av att jag får syn på våra nya sopkärl.

De är många, svarta och framför allt STORA. Närmare bestämt är de mer än DUBBELT så stora som de gamla gröna soptunnorna.
– Dessutom levereras de i tvåsamhet, det vill säga i stället för en smal tunna ska varje stuga nu härbärgera en koloss på 1,5 kubikmeter.
Uppriktigt sagt förändrar de bilden av vårt stugområde.

Gubbgnäll, tänker du. Men du har fel. Jag tror att de nya sopkärlen behövs och kommer att fungera bra (även om det retar mig att de inte kallas för soptunnor längre).
– Som man bäddar får man ligga och sopberget skapar vi själva. I EU ligger snittet på runt 505 kilo per person och år. Statiskt sett slänger vi i Sverige 431 kg sopor per år och Världsbanken beräknar att den globala avfallsmängden kan öka med upp till 70 procent till år 2050.

Torsås kommunen stämmer i bäcken. Därför får vi nya alltså sopkärl. Detta i enlighet med ett EU-beslut som våra valda politiker tillsammans fattade redan år 2018.
Uppsåtet är som vanligt gott och förmodligen blir det bra. I framtiden kommer våra barnbarn att undra varför farfar/morfar iddes skriva den här bloggen,

Det finns en anledning, möjligen två. Våra två nya soptunnor har tillsammans elva (11) fack: matavfall, restavfall, ofärgade glasförpackningar, färgade glasförpackningar, plastförpackningar, pappersförpackningar, tidningar, metallförpackningar, ljuskällor, småelektronik och batterier.

På förekommen har jag mina dubier om att facken för färgade och ofärgade (vin)flaskor är för små. Men framför allt
noterar jag redan dag 1 att facket för tidningar är på tok för litet.
Denna första dag fyller jag den lilla plastbyttan med 5 dagars morgontidningar enligt nedan.
Problemet?
– Detta kärl töms bara en gång i månaden!

Visst, jag såg det komma. Det är ett tidens tecken. När katterna och jag för fem år sedan flyttade till udden hade vi fyra morgontidningar och ett antal pappersmagasin.
– Nu har vi två morgontidningar och ett månadsmagasin (en dotter jobbar för tidningen Vi).

På den tiden tömde jag tidningskorg varannen vecka på återvinningscentralen i Torsås. Då fanns det 4 stora containers för tidningar och en (1) för plastsopor.
– Idag finns det en (1) tidningscontainer och 4 för plastsoporna.
Vad hände?

Torsås återvinningscentral speglar världen i vår tid. Totalt producerar mänskligheten runt 430 miljoner ton plast årligen enligt FN:s miljöprogram (UNEP). Samtidigt har produktionen av tidningspapper de senaste decennierna minskat till blygsamma 20 miljoner ton.
– Det är klart att jag blir nostalgisk.

Papperstidningar har givits ut i Sverige sedan 1600-talet. Vår tryckfrihetsförordning från år 1766 var den första av sitt slag i hela världen. Och tack vare den obligatoriska folkskolan, infördes år 1842, var även svenska drängar och pigor läskunniga långt före de flesta andra länder.
Därför har Sverige, ett litet skitland här uppe på tundran, blivit ett av världens mest tidningsläsande folk.

Så är det fortfarande. Men vi befinner oss på ett sluttande plan. Visst, vi har fått digitala tidningar och sociala medier. Men det är inte samma sak. Den sämsta av våra kvällstidningar är mer läsvärd än allt skräp som spottas ut i cyberrymden.
– Jag har jobbat med tidningar hela mitt vuxna liv. Och nu förväntas jag alltså fylla våra stora och svarta soptunnor med fyra gånger så mycket plast som tidningar.

Vad göra? I väntan på ditt svar tröstar jag mig med en kanelbulle på Pep’s.

Spaningar som förpassats till återvinningen:
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar
När allt har hänt, men ingenting förändrats
Ibland är sanningen riktigt rolig
Morgonen efter: Skämda ägg flyter
Venedig: Inte heller i år fick hon möta Clooney

Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar

NYHETEN SOM FÖRSVANN I DIMMAN: Socialdemokraterna i Kalmar bryter sitt samarbete med Vänsterpartiet och Vänsterpartiet för att i stället bilda en ”lila koalition” med Moderaterna.” Få såg denna dramatik komma, men på tisdagsförmiddagen exploderade alltså den politiska bomben”, konstaterar Martin Tunström på Barometerns moderata ledarsida.

Även om krigsmetaforer kan ifrågasättas i svensk politik, så är det en nyhet värd sina rubriker.
– Samarbetet mellan S och V har trots allt pågått i 31 år och relationen med C har varat i 13 år!
I många har Kalmar varit ett slags skyltfönster för det rödgröna samarbetet.
Under valrörelsen hävade Magdalena Andersson att ”Sverige borde bli mer som Kalmar”.

Men nu är det alltså slut. Och som vanligt vid skilsmässor visar sig de rödgrönas ménage à trois inte ha varit så lyckligt som omvärlden trott. ”Ett samarbete som utåt präglats av stabilitet och gemenskap avslutas i bitterhet och ilska”, som Martin Tunström formulerar det på sin nyanserade prosa.

Det som förvånar mig är att denna politiska bomb passerat utan att någon politisk kommentator utanför Småland tycks ha lagt märke till det lokala skalvet.
Ibland inser jag att Kalmar ligger längre från Stockholm än Stockholm från Kalmar.

Dimma: 500 nyanser av grått

Apropå dimma, så har den dragit in över udden. Vilket på förekommen anledning väcker intresse:
Kustdimman uppstår när varm och fuktig luft sveper in över det relativt kallare havet (+6°). Den varma luften kyls av så pass mycket att den kondenserar, dvs små vattendroppar i luften frigörs och det är det vi kallar dimma.
Ganska trist, tycker många.
– Men för uddens obotligt optimistiske terapimålare döljer detta gråa vårens färggranna palett.

Grått är nämligen en färg som vägrar passa in i någon enkel färglära. Grått är varken en primärfärg eller en komplementärfärg.
Målare kallar den för en neutral bro mellan svart och vitt.
– Men det är inte hela sanningen.
Grått är nämligen inte bara ett möte mellan svart och vitt. Det gråa uppstår även om du blandar gult+violett och rött+grönt.
– Grått blir det även om du blandar orange och blå färg, liksom orange, blått och gult.

Tittar du närmare på din palett kommer det ”gråa” att få olika nyanser beroende på de olika grundfärgernas karaktärer – modefärger som skiffergrått eller dämpad greige eller naturens varianter av duvgrå, drivvedsgrå, musgrå, trallgrå, kråkgrå eller den gråbruna nyans som hennes plantor får innan de dör.
– 50 nyanser av grått har blivit ett begrepp.
Men sanningen är att det mänskliga ögat kan urskilja 500 nyanser av grått.

Med andra ord. Slutsatsen är visserligen ofrivillig, men så blir det när man skriver i vattnet:
– Tänk om poängen i denna blogg är att den politiska dimman jag inledde med i själva verket gömmer alla de grundfärger som tillhör den höst som kommer?

Spaningar som försvunnit i dimman:
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar
När allt har hänt, men ingenting förändrats
Ibland är sanningen riktigt rolig
Morgonen efter: Skämda ägg flyter
Venedig: Inte heller i år fick hon möta Clooney

Fimpan är inte berget Sainte-Victoire

Han: Montagne Sainte-Victoire är världens mest avbildade berg. Berget ligger i Provence i Frankrike. Framför allt finns det åtminstone 80 tavlor av det moderna måleriets pionjär Paul Cézanne, varav ett antal visas på Grand Palais i Paris i höst.

Berget, som ligger i Provence i södra Frankrike, dominerade landskapet runt Cézannes hemstad Aix-en-Provence och blev ett av hans absolut mest hängivna och återkommande motiv under hans karriär.
– Gång på gång samma provencalska berg – ständigt nytt och ändå samma.

Varför denna besatthet? Jag frågar min kompis Richard Sexton som även han har målat Montagne Sainte-Victoire.
Hans svar: ”The mountain was home.He had the desire to show us the ”truth in nature”. The paintings of the mountain would prove his point and illuminate us all. This was his ”desiderata”.
Det latinska ordet ”desiderata” betyder ”önskemål”, ”det som är önskat” eller ”eftertraktade ting” på svenska.
– Om det nu förklarar någonting för dig.
Om inte så är det begripligt. Richard tillägger nämligen:
Whether he succeeded is a good question. I would like to imagine that to some extent he did but with the last great Bather paintings.
Så pass?
– De stora baderskorna är en serie som Cezannes senare målade så här:

Eftersom jag är ensam på udden skriver jag i vattnet. Ungefär så här:
– Det sägs att vi män tänker på Rom varje dag. Inte jag. Jag tänker ofta på Cezannes berg.
– Det beror på att jag tänker på Fimpan.

Jag är inte Cezanne och Fimpan är inte Montagne Sainte-Victoire. Fimpan är en platt liten fågelö 700 meter utanför udden. Men bortsett från det sitter jag här på udden och glor på Fimpan med uppsåt att än en gång försöka fånga dess mystik med penseln.
Det mesta blir aska. Andra försök fyller ladan som jag kallar min ateljé:

Varför envisas jag med att ständigt misslyckas? Jag är ingen Monet heller, verkligen inte. Men jag känner igen lössen på gången: Monet ägnar sitt liv åt att måla en trädgård i Giverny.
– Han vill att vattnet ska brinna på dukarna. Om och om igen målar han om sin näckrosdamm.

Vi vet hur det slutar. När vattnet brinner är Monet blind. Han ser inte att vattnet brinner och han ser inte färgerna på sin palett. Inte heller ser han sin Minette, kvinnan som han lärt sig att älska målande. Följaktligen dör hon ifrån honom samma år och Monet blir mer känd för sin trädgård än för sina dukar på vilka färgen får vattnet att brinna.
– Så kan det gå.

Sorry Richard, jag vet inte vad jag ska dra för slutsats. Arbete främjar inte hälsa? Eller: Älska mig lite men länge, som flickan sa.

Läs mer: Om du inte känner Richard Sexton, så finns han här:

Spaningar i Richard Sextons sällskap:
Den svarta tulpanen som inte finns
Det är inte längre möjligt att glömma – även om du och jag aldrig varit med om det
Den perfekta nässelsoppan
Han inte bara tänker, han målar också

I väntan på nya soptunnor

Han: ”Kan man tillsammans organisera sophanteringen i en kommun, då kan man också reagera ihop”.
Ett tänkvärt uttalande som plötsligt blixtrande till i mediernas ständigt snurrande ljudslinga om vårt icke existerande regeringsprogram.
– Klokt sagt, tycker jag.

Jag har aldrig förstått varför ideologiskt oeniga partier i årtionden samarbetat i kommuner och regioner samtidigt som samma partier ersatt politiken med beröringsskräck i riksdagen. Att påstå att kommun- och regionalpolitik handlar om någon annan slags skvader än rikspolitiken är bara trams.
– Det är att nedvärdera alla tusentals lokala politiker till principlösa och ideologilösa opportunister.

Politikens innehåll är så klart avgörande och den politiken kan man tycka olika om. Där går det röda linjer, men kommunalrådet Henrik Nilsson Bokor i Torsås är naturligt lika mycket sosse som Magdalena Andersson.
– Även om han de senaste fyra året styrt kommunen tillsammans med Centerpartiet, Vänstern – och Moderaterna.

Vilka som kommer att styra de närmaste fyra åren är oklart. Men här som där handlar det nu om vilket politiskt handlingsprogram ideologisk oeniga partier kan enas om.
Det och bara det avgör vilka som kan regera ihop.

Dagens lokala nyhet: ”Nu finns det prutgäss i vår vik,” skriver Isman. Prutgåsen (Branta bernicla) är en småväxt gåsart som häckar i Arktis och övervintrar vid kusterna i Västeuropa, Nordsjön och Atlanten. Den känns igen med sin svarta kropp och ett litet vitt chokerband rund halsen.
Här längs Östersjöns kust mellanlandar prutgåsen under perioden 15 september till slutet av oktober.
– Allt är således som det ska vara även i fågelvärlden.

Spaningar som flytt:
De bästa av dagar
När allt har hänt, men ingenting förändrats
Ibland är sanningen riktigt rolig
Morgonen efter: Skämda ägg flyter
Venedig: Inte heller i år fick hon möta Clooney
Från surströmming till kräftkalas och ännu ett flygande besök

André Prah: Rolig, vänfast och ständigt skapande
Till sist hann vi även fira Stygghandens dag
Uddens Romeo har förlorat sitt harem
Uggla har seglat vidare