Söndag: Avresa!

Lördag kväll: Briefing

Hon: med sådana vänner känns det tryggt att lämna udden. Tack bästa bästa Magdalena och Staffan för att ni tar hand om hus, kissar och plantor medan vi är borta. Och med extramatte Ancy och extrahusse Håkan nästgårds som stöd kan vi inte känna oss lugnare.

Fyra timmar före avgång…

4:30: ”är du också vaken?”… ”jaaaa!”. ”Ska vi åka tidigare?” ”Jaaaa!”

11:30: ”Murhys Irish pub” på Kastrup!

Lördag: Vi gör som de andra ålakråkorna

En och sextio mellan vingspetsarna

Han: Det ligger i tiden. Märker att ålakråkorna börjat dra söderut och det gör även storskarven på udden.
– I morgon bitti flyger vi till Mallorca för att gifta bort en son.
Skarven vintersemestrar också längs Medelhavets kuster.
Kanske ses vi där också.
– Bland alla andra svenskar som kommit på samma ljusa idé som vi..

Ett ökande antal skarvar väljer numera att övervintra och det gör inte heller någon glad.
Av samma skäl.
– De börjar bli för många.
Skarven tillhör ordningen pelikanfåglar, och det finns ca 30 olika arter i världen. Den mest spridda är storskarven (Phalacrocorax carbo). Mellanskarven (Phalacrocorax carbo sinensis) är en underart och det är den som häckar längs Kalmarsund.
Som vi.
Men inte den närmaste veckan.
Nej, det kommer inte gå någon nöd varken på hennes tomater, chili eller katterna. Magdalena & Staffan har hand om vår bedagade trädgård.

In charge.


PS: Förr kallades skarven för ”ålakråka”, men ål är numera ett sällsynt byte. Av den enkla anledningen att det knappast finns nån ål kvar här ute. I alla fall säger gubbarna det, vilket inte hindrar att vi regelbundet köper den rökt i Brömsebro.
En skarv äter upp till ett halvt kilo fisk varje dag är den skickligaste fiskaren vi ser. Vilket också retar andra som inte dyker lika bra.
Eller inte alls.

Fredag: En liten insats för att Östersjön ska leva

Vaddå jag arg?

Han: Idag har Tommy varit och kört runt med sin truxor. Tommy är vår nye Assar som ”alltid” klippt ner våra höga vasstånd.
Alla gillar det inte.
Hon gillar det verkligen inte eftersom lite vass flyter in i hennes vik.
Och förstår inte varför men vi låter ta ner våra fina vassdungar varje år den här tiden.

Eftersom ingen är profet på sin egen udde låter jag Naturskyddsföreningen förklarar varför.
– Och varför just nu när alla vill bada!

Därför: Övergödning och minskat bete vid stränderna leder till att vass (Phragmites communis) breder ut sig. I täta vassbestånd blir det ofta dyigt, brist på syre och det är svårt för fiskar och andra djur att leva och reproducera sig där. 
– När vi slår vass och tar upp den på land tar vi samtidigt bort näring från vattnet och minskar att t ex Skeppeviken.

växer igen.

… och därför just nu: Genom att skörda vass under sommaren när näringsinnehållet i vassplantorna är som högst kan du bidra till att motverka övergödning. Vasskörd bidrar även till att det blir lättare för gäddorna att leka i vassen och till att livsmiljön för många vattenlevande djur förbättras. 

”Slås vassen under ytan leder det till att syrgas inte kan komma ner till rötterna via blad och strån vilket hämmar vassens tillväxt. Den bästa tiden att slå vassen om man vill bli av med ett bestånd är i slutet av juni innan vassen blommar.
Men nu sker det först i början av augusti och det här fattar hon: ”Det är viktigt att vänta med slåttern tills de fåglar som håller till i vassen är färdiga med sin häckning.”

Truxor


Och här kommer Tommys truxor in. Det är en slags flytande amfiebandvagn med en rejäl gräsklippare och syftet är att få bort så mycket näring som möjligt från vattnet slås vassen över ytan. ”Slås vassen över ytan leder det till att vassbeståndet kan fortsätta att växa och suga upp näring ur sediment och vatten. Den bästa tiden att slå vassen för att få maximal effekt är då vassen blommar (juli-augusti) och mycket näring finns bunden i vassplantorna. Det är viktigt att den skördade vassen tas upp på land så att inte näringsämnena som finns i vassen läcker tillbaka till vattnet.  

Sist men inte minst: Det är inte tillåtet att bara lämna den skördade vassen på stranden, den måste tas omhand på något sätt. Färsk vass komposteras och användas som jordförbättringsmedel.
– Det är jobb som markägaren sköter åt oss.

Min insats är som vanligt liten. I egenskap av ordförande i vår lilla stugförening har jag just skickat ett kort sms till markägaren (Rolf & Thomas i Lafsekulla) som tar hand om de prydliga höger med vass som Tommy lagt upp på land.
– Utom de strån som råkat flyta in i hennes lilla vik och som betyder att hon inte heller idag behöver gå på gym för att hålla sig i trim.
Tror jag måste ta en dusch efter allt arbete.

Hon: strån… ett ton sjötång som fastnat i vassen är nu lösgjord och ligger som en tung massa i alla badvikar härnere. Kommer bli ännu dyigare än innan. Varför inte ta upp vassen i oktober när höststormarna tar med resterna av massakern ut till havs om det nu måste göras? Inte mitt i badsäsongen. Och konstigt att inte Skeppevik växte igen förr om åren innan någon hade en tanke på att ta bort den utom just där man badade kanske…

Insamling av fröer…

Förutom avbrottet med sjötångsrensning så samlar jag in fröer från de av årets tomater jag gillar (från de som är tillräckligt mogna vill säga…) och vill ha även nästa år. Resterna kokar jag bolognese på. Var nog många gula och orangebruna sorter ser det ut som:

Torsdag: Dags att sätta på sig en varm tröja?

Han: ”När jag var liten satt jag i en eka och pappa brukade ro. Jag älskade att hänga över ekans kant och titta ner i vattnet som var mörkt, ogenomträngligt. Jag såg himlen som spelade sig i vattenytan. Och så sjönk jag ner i den här himlen.”
Så beskriver författaren och filmaren Kristian Petri känslan som många av oss upplever vid havet.
– Är det himlen eller havet man dras ner i?

Vi sitter under ett parasoll vid havet och äter vår middag. Pasta med ungsbakad tomatsås med hennes söta körsbärstomater och kryddor och en halv flaska pinot noir från Bourgogne.
Det börjar kännas höst i luften och hägringslinjen, där himmel och hav möts, ger upphov till optiska illusioner som alltmer suddas ut.
– Kanske var det fenomenet som fick de gamla grekerna att omdefiniera Okeanos roll.

Okeanos var i grekisk mytologi himlarnas gud. Han framställdes med oxhuvud och fiskstjärt (de flesta greker var bönder och fiskare och inte filosofer som Sokrates och Platon) och han ansågs styra himlakropparnas rörelser.
Men i takt med att grekiska sjömän vågade sig längre ut på haven, förbi det vi idag kallar Gibraltar sund ­ut i Atlanten, Indiska oceanen och till och med ut i Nordsjön, blev Okeanos mer en havsgud.
– Vilket än en gång bekräftar att människan i alla tider skapat sin gudar till sin efterbild, inte tvärtom.

Himmelsguden fick en ny scenuniform – nu med horn av krabbklor, gärna utstyrd med en åra och fisknät som någon slags tidig heavy metal-artist.
– Och?
Uppriktigt sagt vet jag inte vad du drar för slutsats av den transformeringen. Men nånting fick mig att tänka på att inte ens gudar får bestämma vem de vill vara.
– Än mindre klä sig som de vill.
Men visst känns det som att det börjar bli dags för hösttröjan?

Före ugnsbakningen…

Hon: tog en bild innan middagen åkte in i ugnen men glömde efterbilden. Men en bild på efterrätten har jag. Blåbärskaka direkt från dagens DN:

Min, idag!
DN idag!

Jag körde dock både kokos och pärlsocker som topping 🙂

Onsdag: hur ska jag klara mig nu…

7:30 imorse…

Hon: hur ska farmor klara sig utan bästa trädgårdsassistenten!

In i det sista vattnade Iggy, helt på eget initiativ. En kvart senare for han mot huvudstaden. Men vi ses snart igen på Mallorca. Längtar redan!

Skörda…
…skörda…
Och skörda!

Men före dess är det massor att göra. Både i trädgården och i hus 1 och i hus 2. Tvätta, städa, bädda om och skörda. Så mer än så här hinner jag inte idag. Full fart!!!

Han: Farmor har mycket att stå. För egen del känns det fortfarande som jag befinner mig backstage. Och det är klart att grabben ska ha en T-shirt med sig hem när han fyller ett (1) helt år.
– Först fick han en Beatleströja …

men sen fattade även farmor vad som gör män av små pojkar:

Hon: ja vi förfirade 1-årsdagen lite eftersom vi ses först på söndag när Iggy är ett år och en dag. Farmor missar alltså kalaset i Stockholm på lördag,.. halvpopulärt om man säger så 😉

Tisdag: ”Så här ska vi ha det när vi har det som sämst”

Inte ensam.

Han: Tillbaka på udden! Jag har varit på Stones-konsert. Inte mycket säga om det. det var 50000 andra på Friends. Även bandet verkar ha gillat vad de hörde. Åtminstone är det vad Mick Jagger förmedlar. ”Tack Stockholm, ni var en fantastisk publik!”, skriver Jagger på sin Instagram
Och 50000 fans är lättroade. ”Tjena Sverige!”, ropade Mick från scenen och alla jublade. ”Ni sjöng fantastiskt!”.

Och det gjorde även han.
– Jävlar vilket röst Mick har trots att det är 60 år sen jag hörde honom första gången på Jarefors vinyl. Däremot håller jag inte alls med Mattias Dahlströms snåla ”då-var-bättre-förr”-recension i dagens DN.
Mick Jagger är fortfarande Mick Jagger, men det är groovet som alltid varit Rolling Stones signum.
Det gung som bandet återknöt till efter mellanspelet när Jagger ville bli popstjärna som Michael Jackson innan Keith Richards visade var skåpet skulle stå med sin ”Talk is cheap” (1988).
– Gunget, ”den minimala men ändå väsentliga fördröjningseffekt som är så kännetecknande för svänget hos Rolling Stones” för att citera Martin Nyströms inspirerande analys – jag läste hela artikeln högt för pojkarna i bilen upp till Stockholm.

Ja, även pojkarna på scenen har blivit äldre. Men som Mick konstaterade:
– Vi var och såg Abba-showen med dess abbatarer i London häromsistens. Våra avatarer är inte riktigt klara än så ni får stå ut med oss live!

Resan började ganska lugnt. Jag tänkte förstås på henne där hemma på udden och kamraterna skickade en hälsning:

Hälsning till henne på udden.

Även i övrigt blev det en minnesvärd helg. Vi hann med både Ed Finnells fina fotoutställning på Oak Island Gallery på Birkagatan, en oförglömlig kväll på Stampen med Stevie Band med Conny Bloom, en trevlig långlunch på Sturehof, drinkar på Clarion Sign, några nattfösare (whisky sour) på Sturehof etc.
Och inte minst Tinas goda limpsmörgåsar med kokt ägg och kaviar!
– Så här ska vi ha det när vi har det sämst!

Lunch på gamla kontoret.
Stevie Klasson med band på Stampen. FEm öl av fem möjliga!

Dessutom insåg jag att jag i mitt nästa liv vill återuppstå som Tjuren Ferdinand. Korkeken kan gud skippa, det räcker att han fixar ett bord på uteserveringen där jag kan njuta av några timmars eftertanke, ensam bland alla andra.
– Tack Maxe, tack Blomman och ni andra för en oförglömlig rolling weekend!

Måndag (söndag): Stenshamn, första gången gillt

Utflykt med gamla bästisen sen 58 år

Hon: i 60-årspresent från min gamla bästis Mia fick jag en heldag på Stenshamn, hennes barndoms sommarhäng. Det var verkligen superkul att se, så fint. Och jag var aldrig med där när vi var små, vilket hon var väldigt förvånad över. Men nu så!

Mias drömställe!
Nästa mål, promenad ut på Utlängan
Med gammal historia
Fyren
Love it!
Sillunch efter långpromenad (drygt 7 km), så gott!
Fika på stranden (Mia badade)
Tack för presenten bästis!
Nu hem till Iggy på udden!
Som genast gav Mia en puss. Farmor blev sotis…!!!

Måndag kväll: han är hemma efter långhelg i storstan, hurra! Det får han berättad mer om imorgon.

Berättar glatt om Stones 60!

Lördag: underbar dag, baddag och kväll!

Hon: en dag i bilder…

”Pappa, är det varmt därute också!”

Kom hit istället, jag har diskat poolen!”

Hela lilla familjen samlad

Utom farmor som satt på första parkett och bara njöt!

GrillmiddagAttanäs fläskfilé (suveränt bra grillat Adam) och uddens hemodlade grönsaker, även gurkan i tzatzikin (och den var fab Filippa!)

Nja tyckte Iggy, inte det godaste jag ätit även om det var mamma som gjorde den…

”Fuska inte Adam!!!”

500 i kvällssolen utanför Chateau Margareta. Vill bara poängtera att jag leder stort efter kvällens omgång!!! Trodde inte barnen om ”farmor”. Fortsättning följer imorgon kväll…

Avslutar en underbar dag med den obligatoriska kvällspromenaden till Bertils brygga tillsammans med kissarna. Husse saknades dock. Lite.

Godnatt!

Fredag: ”Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting”

Han: – Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting, konstaterade Oscar Wilde.
Han dog när han var 46 och när man som jag umgåtts en sommar med barn och barnbarn inser man att Wilde hade rätt.
Till exempel inser man att unga föräldrar (30+) är experter på barnuppfostran redan efter att de fött ett enda barn – något som vi som uppfostrat 4-6 barn inser att vi ännu inte blivit.
– Å andra sidan blev de barnen som de blev.

En sak är nytt: Vi hade ingen APP som förklarade för oss hur man gör. Jag antar att de unga influencers som huggit in Sanningarna i denna moderna versioner av Mose stentavlor själva nyligen också fått barn.

Det mest signifikativa med åldersdiskussionen är själva diskussionen. Vi vet hur snackat går: ”Gamla människor saknar energi, de är ondsinta och ser det sämsta i allt, de är snarare skamlösa än blygsamma och de talar oavbrutet om det förgångna och de tjatar ständigt om samma saker” etc etc.
Å andra sidan har vi Mappie-generations egna hurtiga motbild: ”Visserligen avtar den kroppsliga kraften men den kompenseras av den äldres överblick, myndighet och omdöme”, heter det. ”Det förhåller sig så, att framfusighet och omdömeslöshet hör ihop med ungdom, medan klokhet och besinning hör ihop med ålderdomen. Visst går själskrafterna tillbaka, om man inte tränar dem. Gamla människor bevarar sin själsstyrka så länge de behåller sin lust att verka … Men den största gåvan som ålderdomen ger är just befrielsen från ungdomens och mannaålderns största börda.”



Ordvalen verkar kanske lite omoderna, de båda citaten ovan är hämtade från Aristoteles (384-322 f.Kr) respektive Cicero (106-43 f.Kr) och skrevs alltså några hundra år före vår tidräkning (Kristi födelse om nåt barnbarn missat det i skolan).
Jag hittar citaten i Tord Erasmies tankeväckande essäsamling ”Det Mystiska Åldrandet” som jag lånat av en läsande granne (vara barnbarn Algot apostroferas i boken) och sträckläst.

Erasmie har arbetat som universitetslektor och forskare har fyllt 90 och känner således igen alla åldrar. Han konstaterar att fram till slutet av 1900-talet har inställningen till åldrandet präglats av Aristoteles syn att människan blir dummare ju äldre hon blir.
– Så sent som vid milleniumskiftet insåg kognitivforskarna dock att förmåga att lära nytt och minnet inte avtog med åldrandet i den takt som tidigare trott och romaren Ciceros analys blev poppis.

Det dråpliga med att redan de gamla grekerna var åldersfixerade är åldrandet i sig: Idag är genomsnittsålder 84,4 för kvinnor och 81,2 år för män.
– Men på Aristoteles tid var genomsnittsåldern 35 år – vilket betyder att dagens unga föräldrar då var gubbar och gummor som förmodligen inte heller kunde låta bli att lägga sig i sina barns barnuppfostran.
För som redan Aristoteles påpekade: ”De drag som den unga människan utvecklat, förstärks under ålderdomen, detta gäller särskilt de dåliga dragen som är mycket tydliga hos den gamla människan.”

PS: Nu drar jag till Stockholm med pojkar i alla ålder för att se gubbarna i Rolling Stones på Friends.

Hon: och när en kärlek åker kommer en ny:

Farmors älskling Iggy!
Och Iggy tycker farmors bröd är bäst!
Mera, mera mera!!

Och tog vi en avskedsdrink med barnfamiljen som huserat i torpet senaste veckan. I morgon bitti åker de mot Stockholm igen. Men vi ses snart igen i Palma då ett av våra andra barn gifter sig. Mer om det den 12 augusti!

Johanna och Emil,
Iggy, Adam och Daniel,
Och Filippa!

Godnatt!

Torsdag: blommor och bin…

Lyssna!!!

Hon: i rallarrosorna utanför Chateau Margareta (bredvid parkeringen) är det full aktivitet, och dessutom har det kommit upp en ringblomma (tror jag…) som har självsått sig från förra årets krukplanterade. Kul!

Så fin!
Alltså, några av mina biffar är gigantiska!!! Hoppas de smakar gott också…

Och nu händer det grejer även bland tomaterna. De börjar mogna för fullt och nu gäller det att ta till vara de vi inte äter inför vintern, och samla in frön till nästa säsongs planteringar.

Små söta och goda har jag också, som tur är. De är ändå bäst!
Nytt för i år, Tomatillo

Och har mina tre tomatilloplantor, ja även en pytteplanta, börjat producera massor av frukt. En är definitivt mogen, skalet har spruckit, kanske fler är klara också. Har aldrig haft några förut så inte riktigt koll. Men det ska tydligen bli en väldigt god (mexikansk) salsa utav dem. Får googla recept och testa!

Mogen, tror jag…

Ps: jodå vi har fortfarande barn och barnbarn här, och nu är vi på väg in till Kalmar för att hämta ett gäng till. Igår hann vi därför inte få ihop någon blogg alls, förlåt, och han har lite svårt att få till tiden även idag ;).