Han: Mina stockholmsvänner tror mig inte, men det är sant. – Här nere har vi en särskilt sorts hantverkare.
Lördagmorgon (08:56) skickar jag ett sms:
Två minuter senare får jag svar:
09:20. Tommie rullar ut på udden i sin vita van. Han har varit här förut. – Har du jour? – Det funkar inte så här. 09:52. Då var det klart. Jag hann inte ens ta en bild. – Fortsatt trevlig helg.
Han: Sommaren på udden är omväxlande. Arbetslägret förvandlas till en blommande trädgård, för att bli ett sommarläger för glada badande barnbarn och nu har udden förvandlats till ett träningsläger.
Men du kanske undrar hur det gick med hennes stalker?
Jo, Ron Wood är kvar. Han har till och med ringt in sina polare och nu sitter varje morgon och väntar på frukost. – Om vi dröjer pickar någon fräckt på rutan. Eller flyger in och sätter sig i soffan.
På förekommen anledning: Många tror att talgoxen livnär sig på insekter och flugor. Glöm det, Ron Wood och polarna älskar ost, helst Primadonna och lagrad Cheddar.
Han: Igår kväll var vi på bio i byn. Torsås Centrumbio visade dokumentärfilmen ”Öland & Konstnärerna” (2026) av Sven Ekberg och Henrik Insulander skildrar öns konsthistoria från 1800-talet till idag. Nutida intervjuer varvas i snabba klipp med arkivmaterial och porträtterar profiler som Lotte Laserstein, Vera Nilsson, Lennart Sjögren, Per Ekström och vår egen favorit: Axel Kargel. – Mycket inspirerande!
Klart vi har boken.
Filmen visas löpande på lokala biografer och finns förhoppningsvis snart på Svt Play. Föredrar du att läsa historia: ”Ölandsmålare : en konsthistoria” är ett praktverk av Anders Nilson, tidigare chef för Ölands museum Himmelsberga. – Vill du göra det enkelt för dig: Är du på Öland i sommar – besök utställningen ”Ölandsmålare – en konsthistoria” på Himmelsberga konstmuseum.
Så är vi där igen. USA:s president säger att samförståndsavtalet mellan USA och Iran om att avsluta konflikten länderna emellan ”är över”. Trump fällde uttalandet på Natotoppmötet som pågår i Turkiets huvudstad Ankara. – De är avskum. De är sjuka människor. De leds av sjuka människor, säger Trump om iranierna. Eller ledarna för ”The Islamic Republic of Japan”, som den store ledaren kallar dem.
Någon som är förvånad? Redan 15 juni skrev jag att Trump viftar med ett tomt papper. Nej, jag var inte smartare än andra. – Alla visste att kungen är naken. Under de tre månader som kriget hade Trump viftar med sina små händer 34 gångar och offentligt hävdat att mullorna gett upp och han vunnit kriget. Ett krig som Trump och Netanyahu startade och som nu pågått i 183 dagar.
Nu viftar han inte ens med ett tomt papper. Han vill inte ens vara med och leka krig längre. – Nu får andra städa upp leksakaerna efter honom. Tragikomiskt? – Ja, om det inte var så djävulskt för alla tusentals oskyldiga som får sätta livet till.
Screenshot
Ätandet är puddingens besvis. Framför allt finns inget avtal med Iran som ens når upp till innehållet i rubriken på det avtal Obama förhandlade fram 2015 (utan krig!). Ett avtal som Trump sa upp 2018 och som därefter möjliggjort för mullorna att okontrollerat bygga upp sin uranindustri.
Han: Hälsning till barn och barnbarn på Mallorca: Igår kom spöregnet till Skeppevik. Och inte bara det: Samtidigt som Messi grät när Enzo Fernandez satte punkt för Egyptens VM kom en hagelskur som förvandlade våra stiger till fjällbäckar.
Egentligen borde farfar inte bli överraskad. I Kalmarsund förekommer hagel oftast i samband med kraftiga sommaroväder eller kalla nordvindar.
Nu vet ni. Idag är det vanlig svensk sommar. Men 14 grader i havet hindrar inte kusinerna från att bada. Nästan.
PS: VM i fotboll har hittils varit spännande. Nöjer mig med en kommentar lånad från nätet:
Norge slog ut Brasilien. Rättvist, tycker jag. Brassarna är inte laget det var när jag såg Pele, Vava, Didi och Garrincha dansa bort allt motstånd i VM år 1958 på Råsunda. – Då har jag svårare för att norrmännen firar på den svenska regeringens valfläsk.Det är inte bara Haaland som tänker smartare än vi.
Han: Sverige importerar drygt 15 miljoner ton råolja per år, varav vi köper nästan 60 procent från Norge. I valrörelsen har Tidöpartierna samtidigt kastat till oss ett valfläsk – som nu delvis hamnar i Norge.
Sänkningen av bensin- och dieselpriserna kostar svenska skattebetalarna omkring sju miljarder kronor. Pengar som staten inte har utan finansieras av lån som vi alla får betala efter valet. – Detta skapar stora prisskillnader mot Norge, där dieseln periodvis kostat motsvarande 30 kronor litern. Därför vallfärdar norrmännen till Sverige för att tanka billig bensin och diesel. Medan Norge behållit höga skatter har Sverige alltså sänkt både drivmedelsskatt och reduktionsplikt.
Även danskarna åker över bron för att fylla tanken. I Danmark kostar nämligen en liter bensin omkring 25 kronor och en dansk bilägare kan tjäna nästan 700 kronor på att tanka fullt i Sverige.
Morgonens griniga mummel: Danskarna är åtminstone ett dejligt folk som har vett att vara sämre än vi är i fotboll.
Han: Hon upptäcker en ovanlig knopp som växer bland ogräset på hennes kompost. När blomman slagit ut känner till och med jag igen den: – Opiumvallmo! Var kom den ifrån? – Ingen aning. Inget vi odlar.
Papaver somniferum är en ettårig sommarblomma med stora, färgstarka kronblad. Till skillnad från tex kornvallmo, som redan blommat över hos Margaretas är opiumvallmons stjälk helt slät och saknar små hår. – Hela växten, särskilt blad och stjälk, har en distinkt blågrön eller grågrön nyans. Frökapseln som blir kvar efter att blombladen fallit av är stor (ca 1–3 cm hög och bred), helt trubbig i botten och har en tydlig stjärnformad platta (ett ”lock”) på toppen
Men det är inte utseendet som väcker intresset. Det är dess dubbelnatur. Å ena sidan en lättodlad prydnadsväxt i svenska trädgårdar. – Å andra sidan är vår oväntade bosättare världsberömd som råvara för framställning av opium och morfin.
Till skillnad från andra vallmoväxter producerar den en vit mjölksaft (latex) i stjälkar och omogna frökapslar. Denna saft innehåller en komplex blandning av alkaloider, däribland morfin, kodein och noskapin, som har en kraftfull verkan på centrala nervsystemet. En medicialväxt som därför användes som smärtstillande, men som redan under den sumeriska kulturen i Mesopotamien (nuvarande Irak) redan 3400 f.Kr omnämns i kilskrift som ett rusmedel.
För egen del har jag drogen top of mind, som det heter, eftersom jag än en gång läser författaren Graham Greenes memoarer där besöken i i Sydostasiens opiumbordeller är frekventa (vid sidan av medryckande beskrivningar av rökiga nätter i Havanna med kompisen Truman Capote).
Om du undrar: Det bör tilläggas att det är helt lagligt att odla opiumvallmo som prydnadsväxt i Sverige. Olagligt är det först om du skrapar frökapslarna för att utvinna mjölksaften eller på annat sätt bearbetar växten i syfte att framställa narkotika.
Det gör vi förstås inte. Däremot har jag på senare tid blivit beroende av ett annat kosttillskott: Kombucha. – Som alla andra skyller jag på min lokale langare, det är hans fel att jag är fast. Jag kallar honom ”Ludde”. Det är förstås inte hans riktiga namn. Och jag har förvrängt hans röst, som alla journalister gör nu för tiden.
Men här är bilderna från hans hemliga fabrik som inga andra medier vågat visa:
Om du inte testat så har Kombucha har sitt ursprung i Östasien och tillverkas genom att man jäser sött te (oftast svart eller grönt) med hjälp av en levande bakterie- och jästkultur.
Grundbulten i kombuchatillverkningen är en så kallad SCOBY (Symbiotic Culture Of Bacteria and Yeast), har ”Ludde” förklarat. Det är en geléartad skiva, ofta kallad kombuchasvamp, som läggs i det söta teet. Under jäsningsprocessen ”äter” kulturen upp sockerarterna och omvandlar dem till organiska syror, B-vitaminer, enzymer och en mycket liten mängd alkohol (oftast under 0,5 %).
Som alla brukare dricker man kombucha för att ”förbättra sitt välmående”: God tarmhälsa: Drycken är full av levande bakteriekulturer (probiotika). Starkt immunförsvar: Innehåller antioxidanter från teet som skyddar kroppens celler. Bättre matsmältning: De naturliga syrorna kan hjälpa till att balansera magen. – Eller så gör man som jag; struntar i hälsosnacket och pimplar drogen bara för smakens skull.
Drycken intas kall. En vinkonnässör skulle beskriva upplevelsen som ”syrlig, lätt söt och naturligt bubblig”. Min langare förför mig med ingefära, hallon, svartvinbär eller jordgubbssmak. – Jag föredrar ingefära. Om sanningen ska fram använder jag gärna några droppar i hennes champagnedrinkar.
Magisk, sa mästaren.
Vågar du testa? Jag kan förmedla kontakten. Och om du inte litar på mig kan jag avslöja att jag har langat vidare ”Luddes” kombucha till Stureplan. Pelle Sturén, välkänd krogprofil och livsnjutare hade bara en sak att säga: ”Magisk”.
PS. Om du fortfarande tvekar: Det är fullt lagligt att tillverka och dricka kombucha i Sverige.
Han: Vi utbyter böcker och tidskrifter. Gamla serietidningar. Det senare får mig tänka på förr-i-tiden-tiden. Det är inte så att serietecknare var bättre förr. Tvärtom. – Även dagens serietecknare speglar samtiden bättre än finkultursidorna.
Skillnaden är att där dagens serier präglas av selfiegenerationernas indivualism, må-dålig-kultur och teknikskeptisism, speglade gårdagens serier av utvecklingsoptimism, tilltro till teknikutveckling och entreprenörskap.
Utvecklingsoptism.
Jag skyller på min uppväxt. Jag är ingenjörsson och kraftverksunge och blev samhällsmedborgare under den andra elektrifieringen, den period som formade det moderna svenska industrisamhället efter andra världskriget.
Nostalgisk illustration från förr i tiden(PE).
Varat bestämmer tänkandet, skrev Marx (Karl). Därför noterar jag att den ende partiledare som i Almedalen talade om teknikutvecklingens betydelse för Sveriges välfärd var Centerns Elisabeth Thand Ringqvist. – Överraskande för mig. Visserligen är även hon från Jämtland där det byggdes 80 kraftverk under vår uppväxt. Kanske läste också hon Åsa-Nisse som barn?
Han: David mot Goliat. Har någon hittepå-saga återberättats så många gånger som inför kvällens match? Visserligen finns det en bred enighet bland forskare om att en historisk kung David troligen har funnits och regerade över Juda under 1000-talet f.Kr. – Däremot saknas arkeologiska och historiska bevis att Goliat existerat, annat än som en myt ägnad att förhärliga Davids hjältemod.
Inte ens Bibels olika redaktörer kunde enas om hur denna match gick till: I Första Samuelsboken (kapitel 17) är det den unge herden David som dödar Goliat med sin stenslunga. I Andra Samuelsboken (kapitel 21) däremot hävdas i stället att en man vid namn Elhanandödade Goliat. – Och i Krönikeboken dödar dåtidens sportreporter denna fejkhistoria genom att avslöja att denne Elhanan i själva verket dödade Lami, Goliats låtsasbror.
Jag vet vad du tänker: Vem bryr sig?
Trots värmen är det intressant att ta del av den pratande klassens besvärjelser inför kvällens match. Till och med Björn Wiman känner behovet att formulera sig och han har en poäng. Wiman, som är kulturchef på Sveriges malligaste tidning (för att tala som Jan Guillou), drar sig till minnes vad Skottlands lagkapten Graeme Souness sa när hans ”evigt nederlagstippade land” i VM 1982 skulle möta det redan då mytomspunna brasilianska landslaget.
Såg sig inte som David mot Galiat.
– Efter slantsinglingen lyckönskade domaren de båda lagkaptenerna med orden, ”Må det bästa laget vinna”. Souness svar torde förena alla blågula hjärtan denna tisdag: – I fucking hope not.
Hur matchen slutade? Skottland förlorade förstås med 4-1. Men det är fortfarande Souness replik vi minns.
Han: Eftermiddagsdrinken är en institution på udden. Ofta är till-tugget intressantare än rosévinet. Som när Isman sammanfattar kvällens diskussioner med en bön: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
Isman, som är prästson från Lindesberg, citerade inledningen till Sinnesrobönen. En kristen bön som skrevs av den amerikanske teologen Reinhold Niebuhr år 1926 (som anses vara en av de värsta katastrofåren i vår moderna historia). – Hans bön är numera bortglömd av flertalet av oss som inte är prästsöner. Tyvärr.
Som världen ser ut borde vi alla be den bönen varje morgon. Jag tänker inte bara på krigen som Putin och Trump hävdar att de redan vunnit 40-50 gånger. Men som fortfarande pågår för att de ljuger och ingen i deras närhet vågar säga det. – En maktens mentala defekt som jag inte kan göra något åt. Utom att uppmana barnbarnen att läsa HC Andersens saga ”Kejsaren är naken”. Vilket är meningslöst eftersom Andersen skrev en saga för vuxna om vuxnas fåfänga, konformitet och feghet.
Inte heller kan Sinnesrobönen göra något åt att min bästa kompis ligger och dör i ett varmt rum längre uppåt landet. Tyvärr tänker jag på futtigare saker. Som att 30 grader nära havet är för varmt för min kropp. – Jag orkar inte ens med den hjärngymnastik som detta mitt enkla bloggande innebär. Men idag läste jag en rubrik i tidningen som jag är tvungen att kommentera:
Förr sa man att ”Kvinnor är från Venus, män är från Mars”. Enligt författaren och terapeuten John Gray har vi glömt bort att män och kvinnor är olika och att dessa skillnader leder till kommunikationsproblem, frustration och missförstånd. – Jaså? Har vi verkligen glömt bort dessa skillnader? Inte jag.
Bortsett från att de flesta kvinnor och män fattat att Gray slog in en öppen dörr med en fyndig metafor, så har problemställningen under decennier poppat upp i debatten på kultursidorna. – Även nu under valrörelsen, där skillnaden mellan kvinnors och mäns politiska preferenser är en följetång. Om det intevar så förbaskat varmt skulle jag ge mig in i den diskussionen. T ex tycks alla (utom SCB) ha missat att kvinnors sympatier för samtliga partier sjunker mellan valen. – Intressant, om du frågar mig. Men eftersom det fortfarande är 28 grader varmt i skuggan nöjer jag med en rubrik ur dagens tidning:
Fyndigt, tycker jag. Till skillnad från mig är hon en enda mobil solcell som njuter av värmen och far omkring på udden som en Duracellkanin. – Vilken gör att hon inte hinner blogga. Hon nöjer sig med att kommentera dagens arbete i bild. – På Instagram förstås. Som alla moderna kvinnor.
Hon: Bilderna nedan, tagna igår, har jag inte lagt ut på insta. Bloggen exklusivt!
SakuraTaigaZucchini Eterneller
PS. Tog en paus och hittade ett recept vi kan göra av våra (invasiva och numera utbuade) vackra, väldoftande och älskade vresrosor!
Tack AlltomMat!
Han, igen: Intressant recept. Enligt Naturvårdsverkets (manliga) generaldirektör får vresrosen enligt 3 kap. 1 § förordningen (2026:311) ”inte avsiktligt föras in i landet, hållas, födas upp, transporteras, släppas ut på marknaden, användas (sic!) eller utbytas, tillåtas reproducera sig, växa eller odlas eller släppas ut i miljön.” Hon är inte bara en självgående solcell; även en kvinnlig motståndsficka mot manlig dumhet.
Hon, igen: äntligen fått in lite chili på torkning i ugnen. Känns hoppfullt inför årets chilikryddor. Tomaterna går mer långsamt framåt…
Ps2: det är fortfarande över 30 grader i skuggan på sjösidan. Vet inte vart han fått 28 grader ifrån…
Dagens spaning: Andra kullen sommarbarn har lyft från udden. Med tystnaden kommer tystnaden. Plötsligt hör vi att till och med skrattmåsarna är tysta.
Han: Skrattmåsen är fågelvärldens mest missförstådda art.”Man kan själv hålla sig för skratt när man hör dem”, skriver en storstadskrönikör. ”De lägger sina röster nånstans mellan gräl och tandagnissel. Men de skrattar egentligen aldrig.”
Skrattmåsen lever i ”stora kolonier” men är likväl ”mycket skränig”, skriver Erik Rosenberg (1902-1971) i klassikern ”Fåglar i Sverige”. Rosenberg kunde bättre än någon annan pippivoyeur förvandla fågelläten till konsonanter och vokaler. – Skrattmåsens icke-skratt stavas ”krrrerrerr krräh”. Såvitt känt kom Rosenberg aldrig till udden. Då hade han blivit förvånad. ”Våra” skrattmåsar skrattar förvisso inte: Men de lever inte heller i stora flockar. Men framför allt: – De skränar inte. Våra tre skrattmåsar ägnar sig åt stilla glidflygningar över strandkanten för att då och då störtdyka i havet (även vi har upptäckt att smörbulten är tillbaka). Preliminär slutsats: Som man ropar får man svar. I de stor människobyarna där alla skrålar, skränar även skrattmåsarna. Eller så saknar även våra skrattmåsar de glada barnbarnen som flaxat vidare.
PS: Namnet kan den o-skrattande måsen skylla på Carl von Linné. När han publicerade sin Systema Naturae (1758) hade Carl aldrig sett en skrattmås, eftersom den inte häckade i Sverige på 1700-talet. Däremot hade vår store vetenskapsman läst Mathurin Jacques Brissons Ornithologia, där Linnés franske kollega beskrev skrattmåsen och den sotvingade måsen som kusiner i en och samma måsart (= Gavis ridibunda) och Linné gjorde det enkelt för sig. – Den sotvingade kusinen heter ”Laughing gull” på engelska eftersom den till skillnad från skrattmåsen verkligen har ett skrattande läte. Vår skrattmås heter ”Black Headed Gull” på engelska, vilket jag tror att hen tycker är ett bättre namn på en mås med svart huvud som inte skrattar. Så kan det gå när man uppträder med lånta fjädrar.
… och apropå tröttsamma ljud
Jag har slutat lyssna på Sommarpratarna. Trodde jag. Tills jag härom dagen satte mig i bilen och jag hörde en känd författare tala till mig om sin svåra uppväxt, ett tema som varje sommarpratade förväntas följa. – Vad jag tyckte? Jag nöjer mig med att citera en recensent: ”Ju mer jag tänker på det, desto märkligare framstår Sommar i P1 som kulturell överenskommelse: någon tilldelas Sveriges Radios största mikrofon och resten av landet förväntas sjuda av nyfikenhet inför inventeringen av dennes psyke. Det är väl ofrånkomligt att de utvalda börjar betrakta sitt eget inre som en sevärdhet.”
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Vilket inte hindrar att jag idag hamnade i ett nytt sommarprat när jag satte mig i bilen för att köpa potatis och jordgubbar hos Ola. När jag kopplade upp telefonen för att ringa hem förklarade en för mig okänd författare för oss lyssnare att vi måste bryta ”de uppkopplade apparaternas makt över våra liv” för att bli lyckliga människor. Efter ha insett att han tänkte ägna sina 90 minutes of fame åt ämnet följde jag hans råd.
peppekerstin.blog 