Uddens Romeo har förlorat sitt harem

Han: Det är en sak jag inte förstår när det gäller oron för AI. Om den artificiella intelligensen nu är så intelligent som den påstås vara – varför tror vi att den är ett hot mot oss människor?!
Det är ju inte för att vi är så jävla intelligenta som vi skövlar vår planet, förstör naturen omkring oss, dödar våra egna, etc etc.
– Det beror bara på att vi är enfaldiga, självgoda, giriga, lättmanipulerade och litar på fel ledare.

Nu till begripliga saker: Det finns saker vi inte pratat om denna sommar när allt blommar. För tre år sedan planterade vi två havtornsbuskar vid min vid den tiden omskrivna Havsträdgård.
Havtorn (hippophae rhamnoides) är enkönade, det vill säga: De är som vi människor – det krävs både en han- och en honbuske för att det ska bli små bär.
– Alltså fick det bli Romeo och Julia.

Namnen infann sig naturligt eftersom det var mitt under Prideveckan.
– Denna särskilda tid på året när alla säger att vem som har sex med vem är ointressant (och media just därför visar att Pridedeltagarna gör allt för att visa att just sex är top of mind).
För egen del tyckte jag att det nyplanterade paret såg lite o-pridiga ut.
– Nästan som ett alldagligt, gammeldags och monogamt heterosexuellt par, typ.
Alltså åkte jag ptillbaka till Ljungbyholms handelsträdgård och köpte en planta till.

”Och sesam öppnade sig”, skrev jag här i bloggen: ”För moderna svenska värderingar demonstrerar nu en lång och nästan naken Romeo omgiven av sin lilla mulliga Julia och nu även en gänglig Sirola som ännu inte fått sina första knoppar.”
– Naturlyrik när den är som bäst, eller hur?
Tyvärr dansade denna ménage à trois bara en sommar, kanske två. Under årets kalla och torra vinter dog både Julia och Sirola med sina gula bär.
– Kvar står en tigande Romeo och undrar vad som egentligen hände med kärleken.

Eller kanske inte. För det som också hänt är att vår förlorade rosenhagtorn tagit sig efter massakern och nu omfamnar Romeo med sina rosa blommor. Kanske det bli nåt?

”Döden, döden, döden”, som Astrid Lindgren på gamla dar inledde telefonsamtalen med systrarna. För egen del trodde jag att Draken från Provence och andra trollformler skulle skydda min trädgård.
Det var en besvärjelse, men det funkar inte så.
– Julia och Sirola var inte de enda som dog.

Sommaren 2024 frodades kärleken fortfarande i min Havsträdgård. Allt blommade. Inte nödvändigtvis tack vare mina gröna fingrar. Den 22 juli 2024 skrev jag här på bloggen: ” … hur gick det sen? Preliminär svar: Oväntat bra, tack vare hjälpsamma vänner (väninnor). Jätteverbenan från Nättraby blommar på långa strån, lavendeln (Lavandula stoechas) har blommat i tre månader, Kristinas blåviol har naturligtvis blommat över för denna gång. Liksom isopen från Borgholms handelsträdgård och Annikas praktfulla Maria törne (Silybum marianum); Ancys tuvrot växer också bra, liksom gurkörten och Kinnas jordärtskockor.
– De nyplanterade vinterhallonen (Ljungbyholms handelsträdgård) tar sig bra och hon har redan skördat vinbären.”

Berusad av denna min (?) framgång drog jag en (manligt) högmodig slutsats: ”Bra plantor är som bra såser – de reder sig själva med minimal insats av mänsklig support.”
– Sällan har jag haft fel så fort.
Våren 2025 dog i princip allt i Havsträdgården. Återstod bara vissnat tovgräs och Justabusken; en avkomma av en krusbärsbuske och vinbär som vi fått av Tomat-Hasse och som överlevt minst sex år på denna gudsförgätna plats nära havet.
– Ödeläggelsen skyller jag på att också jag dog den våren, åtminstone nästan (Tack Uggla! Jag önskar att jag kunde återgälda den väntjänsten när du behövde mig!).
Även efter min återuppståndelse kände jag mig matt i pälsen och finns det någon poäng i detta, så är det kanske att min Havsträdgård blev en symbol över att känsliga plantor behöver omvårdnad. 
– Men vem hävdar längre att livet ska vara rättvist?

Apropå Pride: Visste du att bögförhållanden varar längre än heterosexuella relationer? Lesbiska par skiljer sig däremot oftare än både hetropar och kärleksrelationer mellan män.
– Till och med dubbelt så ofta som gay-paren och en och en halv gång så ofta som vi andra.
Det finns teorier om det också.

Sommarspaningar som flytt:
Uggla har seglat vidare
En odyssé av killgissningar
Plötslig tystnad, och det blev en vlogg…

Snylthumlan tyder på självinsikt hos SD
Grattis på hundraårsdagen!
Äntligen visar hon sina lökar
En särskilt sorts hantverkare

Från simskola till träningsläger
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik

Uggla har seglat vidare

Han: Vill bara berätta att vår kompis Bengt Uggla efter en lång tids tvekan har tagit ner seglen för gott.
– Alternativt anslutit till sin kompis Jacko.
Återkommer när orden betyder något.

Måndag: En odyssé i den grekiska ö och ordvärlden

Onsdag: ”Det är nåt med män och fåglar …”

Onsdag: Margaretas ros gjorde hennes dag – och en Uggla flyger högre än en höna

Måndag: Summering av en vecka på mansläger

En odyssé av killgissningar

(Uppdaterad 20 juli, 11:03)

Han: Det är klart att Christopher Nolans ”The Odyssey” är en skröna som bygger på en saga. Därför är det meningslöst att ställa förnumstiga frågor, typ:
– Är det rimligt att det, efter det tioåriga kriget mot Troja, tog Odysseus ytterligare ett decennium att segla hem till sin fru och kungarike?
– Ähhh, det bara blev så.
Inget min fru omedelbart skulle tro på.

Fågelvägen är avståndet mellan Troja (vid Dardanellerna i dagens Turkiet) och Ithaka vid Joniska havet är cirka 85-90 mil (450-500 sjömil). En realistisk segelrutt (inklusive strandhugg och proviantpåfyllningar) under antiken gick söderut längs dagens turkiska kust, genom Kykladerna och upp i Joniska havet till Ithaka
– En sådan rutt blir snarare 600-700 sjömil.
Med antika skepp som gjorde 4–6 knop i medvind borde seglatsen hem ta några veckor.
– Om inte Homeros ”Odyssén” hade varit en skröna om dåligt underbyggda killgissningar, oflyt och bristande båtmannaskap. 

Homeros slösar inte många ord på resan från Ithaka till Troja. Däremot låter han Odysseus resa hem till fru och barn och kungarike ta tio (10) år.
– Klart det måste hända en massa saker på vägen för att fylla ut den bloggen. Som dessutom är skriven på hexameter, ett orimmat versmått som består av sex versfötter per rad.

På sin tioåriga hemfärd låter författaren Odysseus begå en massa misstag och därför hamna i klorna på en rad monster, gudinnor och magiska väsen:
Bland andra: Lotusätare, ett fredligt folk som åt lotusblommor.
– Problemet var att de som smakar på blomman glömmer att de är på väg hem och aldrig vill lämna den blomserängen.
Av dumdristig nyfikenhet söker Odysseus sedan upp den enögde Polyfemos (som käkar upp några ur besättningen).

Andra äventyr slutar hos laistrygonerna (kannibaler), Hades i dödsriket, skönsjungande sirener, Skylla & Karybdis, Helios boskap med flera. Detta innan Odysseus slutligen ensam når hemmahamnen som en gammal man.
– I sista minuten, som i alla spännande historier, för att rädda sin fru Penelopes heder och sin egen kungakrona.

Likt alla manliga hjältesagor tvingas Odysseus och hans män att omväxlande slåss med vapen i hand, men lika ofta med sin mandom i högsta hugg.
– Den vackra Kalypso håller Odysseus fången på ön Ogygia. Hon älskar honom och lovar honom odödlighet om han stannar hos henne, vilket ju är själva grejen med jakten på hjältestatusen.
Odysseus blir kvar i sju (7) år, trots att han hela tiden längtar hem till fru och kungarike.
– För att Homeros saga inte ska gå på grund redan här, tvingar gudarna till slut Kalypso att motvilligt släppa hjälten fri.

Om jag förstår saken rätt blandar Christoffer Nolan fritt bland dessa äventyr, men stannar till vid den mest dramatiska för hjälten:
– Besöket hos Kirke på ön Aiaia.
Hon har gått till historien som en feministisk ikon, oklart varför.
Eller kanske inte.

Kirke är en häxa som lockar besättningen med underskön sång, serverar dem en blandning av getost, honung och mjöl utrörd i vin, i vilken gudinnan enligt Homeras även lägger
onda örter, så att de helt skulle glömma sitt hemland.
Knappt hade männen tömt sina drycker förrän med trollspöt
Kirke slog var och en; sen stängde hon in dem i stior.
Svin var de nu, till huvud och borst och grymtande läte,
ja, hela kroppen – förståndet blott var detsamma som förut.

Som Aris Fioretos skriver i en rolig analys förvandlar Kirke besättningen till ”en stinkande hjord som hellre stökar i främmande stior än minns fosterlandets jord. Av drömmen om att återvända till hustru, hus och härd överlever bara begäret. Körtlarna trumfar den patriarkala nostalgin.”

Odysseus däremot klarar sig med ett mystisk motdrog (”holy moly”) som hans polare, guden Hermes, gett honom.
– Tack vare denna drog kan han bestiga ”det präktiga lägret” med Kirke utan svinerier och med intakt hemlängtan.
Motgiftet låter honom inte bara ohämmat pimpla gudinnans onda brygd utan att påverkas. Han kan till och med gå till sängs med henne med sin ”mandoms kraft” i behåll.

Hjälten stannar hos sin feministiska älskarinna ett helt år med sin stoiskt manliga självkännedom intakt.
– Till skillnad från andra män känner han sin svaghet, konstaterar Fioretos (född grek):
”Och att säkraste sättet att bevara ett patriarkalt övertag är en smula självinsikt. Annorlunda formulerat: Utan moly, helig eller ej, förvandlas även den smartaste grek till gris.”

Det är klart att vi ska se ”The Odyssey” när den kommer på någon streamingtjänst. Kanske lyckas jag till och med få någon sommargäst att läsa ”Odysséen”. Kanske till och med ”Illiaden”, del 1 i Homeros bestseller som beskriver det 10-åriga kriget mot Troja.
Med andra ord själva meningen med Odysseus långa resa.

Ett grymt krig som symtomatiskt nog var resultatet av ett svartsjukedrama. Eller snarare:
– Den förvridna hederskultur som råder i alla manschauvinistiska miljöer.
Den bakomliggande storyn: Paris, prins av Troja, hälsade på hos kung Menelaus och blev förälskade i dennes fru. Eftersom den vackra Helena besvarade prinsens känslor tog han med sig henne hem till sig.
– Somliga säger att kärleksgudinnan Afrodites hade ett magiskt finger med i spelet.
Eller så skyllde man bara på gudarna när allt hade gått åt helvete.

Efter att i princip alla dött i det tioåriga kriget som följde, stormar Menelaus in i Helenas sovrum i ruinerna av Trojas ointagliga borg med svärdet i högsta hugg ”för att få sin heder tillbaka genom att spilla hennes varma blod på det kalla golvstenarna”, som Theodor Kallifatides skriver i sin version av slaget vid Troja (där gudarna är utrensade och alla beror på människorna själva).
”Hon väntade på honom. Håret var kammat i ’skarprättarens frisyr’ som lämnade nacken fri och hon bar en lång vit klänning. Hon öppnade den och pekade på sitt hjärta.
– Det är här felet ligger, sa hon.”

Vad tror du hände sen? Svar: Den förbannade maken som slaktat hundratals män och offrat tiotusentals andra för att nå hit ”bländades av hennes ansikte, hennes hals och hennes byst och svärdet föll ur hans hand. Skönheten segrade över honom och hans vrede.”
Sedan följde Helena med sin stolte man hem till Sparta och där levde de lyckliga i alla sina dar, om vi ska tro på sagorna.
The End.

Apropå skrönor: ”Man gillar aldrig att säga att man har vunnit för tidigt. Men vi vann. Under den första timmen var det över”.
Det har nu gått 130 dagar sedan Donald Trump hävdade att han vann kriget mot Iran redan under den första timmen.

Framför allt har Trump ännu inte visat upp ett avtal med mullorna som är i närheten av det avtal Obama skrev under och som Trump rev upp 2018.

Sommarspaningar som flytt:
Plötslig tystnad, och det blev en vlogg…
Snylthumlan tyder på självinsikt hos SD
Grattis på hundraårsdagen!
Äntligen visar hon sina lökar
En särskilt sorts hantverkare

Från simskola till träningsläger
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik

Plötslig tystnad, och det blev en vlogg…

Hon: helt plötsligt blev det alldeles tyst och tomt på udden (högst tillfälligt…) och jag lyckades få till några långa, oredigerade filmer under gårdagens kvällspromenad ;).

Hann även med lite ros-spaning runt Chateau Margaret på vägen ner till Bertils brygga med kissarna.

Snylthumlan tyder på självinsikt hos SD

Han: Först blev jag irriterad över att SD renomésnyltar på den vänliga humlan som räddar hennes tomat- och chiliodlingar här på udden.
Men när jag tänker efter ligger det något i jämförelsen:
– I förhållande till de andra Tidöpartierna har SD den här valperioden fungerat som Snylthumlan (Psithyrus), en aggressiv underart av släktet humlor (Bombus). 

Snylthumlan ”kännetecknas framför allt av sitt parasitiska levnadssätt; de bildar inte några egna samhällen, utan tar över existerande humlesamhällen och tvingar dess arbetare att föda upp sin avkomma” (Wikipedia).
– För att klara av att ta över ett bo har de ett hårdare yttre skelett, kraftigare käkar och en grov gadd .

Snylthumlan är humlornas motsvarighet till göken: På våren smyger sig en övervintrad hona in i boet hos en värdart (t.ex. en jordhumla). Hon börjar försiktigt för att vänja sig vid boets doft, dödar eller dominerar sedan värddrottningen, och ibland äter hon upp värdens ägg och larver .
Arbetarna i boet accepterar den nya ”drottningen” och uppfostrar hennes avkomma som om det vore deras egen.

Ganska träffande, eller hur? Under fyra år har SD låtit de andra Tidö-humlorna göra regeringsjobbet, medan man succesivt infiltrerat hela boet med sina värderingar och politik, marginaliserat sina värdar, reducerat den gamla M-regimen till en kuliss och redan sett till att de säkrat ett antal ministerposter om Tidö skulle vinna valet i september. Som snylthumlor skulle göra om de fick för sig att renomesnylta på ett parti i människobyn.

Några spaningar om våra hyggliga humlor:

Den första humlan är viktigare än du tror
Onsdag: Vintern tillbaka på udden – men våren väntar inte!
Välkommen till en typiskt svensk sommardag med små gäster
Om man vill ha sex måste man röra på sig

Sommarspaningar som flytt:
Grattis på hundraårsdagen!
Äntligen visar hon sina lökar
En särskilt sorts hantverkare
Från simskola till träningsläger
Från simskola till träningsläger
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik
Åsa-Nisse behövs i valrörelsen

Grattis på födelsedagen!

Han: Kronprinsessan Victoria fyller år igen. Självklart deltar jag i firandet på Öland.
– Trevligt party, som vanligt eftersom det är gamla kompisar som arrangerar det.
Dessutom gillar jag att Sverige är en monarki.

Men hennes unga höghet får förlåta; dagens grattis går i första hand till bloggens äldsta läsare:
– Grattis Neita – dagens 100-åring!

Jag bugar djupt och önskar dig en trevlig födelsedag och ett långt liv! /Don Peppe

PS, på förekommen anledning: Tiden går fort när man är rolig:

Sommarspaningar som flytt:
Äntligen visar hon sina lökar
En särskilt sorts hantverkare
Från simskola till träningsläger
Från simskola till träningsläger
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik
Åsa-Nisse behövs i valrörelsen

Äntligen visar hon sina lökar

Han: Som för alla jordbrukare har det varit en lång vinter och även våren har gjort motstånd.
– För torrt, för mycket regn.
Ständiga anfall från illvilliga myror, ständig oro och ångest – och så äntligen visar hon sina lökar!

Självklart är de välformade, till och med större än väntat.

Även andra blommor blommar på udden. Rallarros, de små blåklockorna, prästkragarna.

Även johannesörten (Hypericum perforatum) är tillbaka på vildängen utanför Margaretas stuga. Återkommer gör också vår nästan osynliga backtimjan som trivs där inte den sterila grässvålen regerar.

I övrigt: Solen skiner, barnbarnen är snälla (som vanligt). Havet håller 17 grader, men gässen kommer från norr.
– SMHI varnar för vindbyar på 17 sekundmeter.
Och efter nattens matcher är den gamla ordningen återställd på VM-fronten. När allt kommer omkring visade sig den norske Hulken sig vara en vanlig hyggelig fyr med hästsvans.

Sommarspaningar som flytt:
En särskilt sorts hantverkare
Från simskola till träningsläger
Från simskola till träningsläger
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik
Åsa-Nisse behövs i valrörelsen

En särskilt sorts hantverkare

Han: Mina stockholmsvänner tror mig inte, men det är sant.
– Här nere har vi en särskilt sorts hantverkare.

Lördagmorgon (08:56) skickar jag ett sms:

Två minuter senare får jag svar:

09:20. Tommie rullar ut på udden i sin vita van. Han har varit här förut.
– Har du jour?
– Det funkar inte så här.
09:52. Då var det klart. Jag hann inte ens ta en bild.
– Fortsatt trevlig helg.

I sällskap av en annan sorts hantverkare:
Det finns två sätt att måla ett torp
Firandet tar liksom aldrig slut
Samling kring grisen gav mersmak
Lördag: Slut som artist
Dagen på udden börjar i Bajerns färger
Visst blir världen bättre! Hon: nej!
Undrar vad chipsen gör en sån här solig dag?
Arbetsplats med utsikt
Det är skillnad att skriva och att renovera gamla hus
En ljus dag på vår udde

Från simskola till träningsläger

Han: Sommaren på udden är omväxlande. Arbetslägret förvandlas till en blommande trädgård, för att bli ett sommarläger för glada badande barnbarn och nu har udden förvandlats till ett träningsläger.

Men du kanske undrar hur det gick med hennes stalker?

Jo, Ron Wood är kvar. Han har till och med ringt in sina polare och nu sitter varje morgon och väntar på frukost.
– Om vi dröjer pickar någon fräckt på rutan.
Eller flyger in och sätter sig i soffan.

På förekommen anledning: Många tror att talgoxen livnär sig på insekter och flugor. Glöm det, Ron Wood och polarna älskar ost, helst Primadonna och lagrad Cheddar.

Spaningar som flytt:
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik
Åsa-Nisse behövs i valrörelsen

Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik

Han: Igår kväll var vi på bio i byn. Torsås Centrumbio visade dokumentärfilmen ”Öland & Konstnärerna” (2026) av Sven Ekberg och Henrik Insulander skildrar öns konsthistoria från 1800-talet till idag. Nutida intervjuer varvas i snabba klipp med arkivmaterial och porträtterar profiler som Lotte Laserstein, Vera Nilsson, Lennart Sjögren, Per Ekström och vår egen favorit: Axel Kargel.
– Mycket inspirerande!

Filmen visas löpande på lokala biografer och finns förhoppningsvis snart på Svt Play. Föredrar du att läsa historia: ”Ölandsmålare : en konsthistoria” är ett praktverk av Anders Nilson, tidigare chef för Ölands museum Himmelsberga.
– Vill du göra det enkelt för dig: Är du på Öland i sommar – besök utställningen ”Ölandsmålare – en konsthistoria” på Himmelsberga konstmuseum.

Så är vi där igen. USA:s president säger att samförståndsavtalet mellan USA och Iran om att avsluta konflikten länderna emellan ”är över”.
Trump fällde uttalandet på Natotoppmötet som pågår i Turkiets huvudstad Ankara.
– De är avskum. De är sjuka människor. De leds av sjuka människor, säger Trump om iranierna.
Eller ledarna för ”The Islamic Republic of Japan”, som den store ledaren kallar dem.

Någon som är förvånad? Redan 15 juni skrev jag att Trump viftar med ett tomt papper. Nej, jag var inte smartare än andra.
– Alla visste att kungen är naken.
 Under de tre månader som kriget hade Trump viftar med sina små händer 34 gångar och offentligt hävdat att mullorna gett upp och han vunnit kriget.
Ett krig som Trump och Netanyahu startade och som nu pågått i 183 dagar.

Nu viftar han inte ens med ett tomt papper. Han vill inte ens vara med och leka krig längre.
– Nu får andra städa upp leksakaerna efter honom.
Tragikomiskt?
– Ja, om det inte var så djävulskt för alla tusentals oskyldiga som får sätta livet till.

Ätandet är puddingens besvis. Framför allt finns inget avtal med Iran som ens når upp till innehållet i rubriken på det avtal Obama förhandlade fram 2015 (utan krig!). Ett avtal som Trump sa upp 2018 och som därefter möjliggjort för mullorna att okontrollerat bygga upp sin uranindustri.

PS: Om du vill sommarläsa något roligare än Trumpnyheter; Lyssna på skrönan om Don Quijotes tragikomiska kamp mot väderkvarnarna.

Spaningar som flytt:
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik
Åsa-Nisse behövs i valrörelsen
”Må bästa laget vinna – i helvete heller”
En blogg, trots värmerekordet
Till och med skrattmåsen har slutat skräna
Inför valet går vi alla in i trotsåldern
Midsommar och Ron Wood är tillbaka på udden
Varför är skatten på din el högre än på mitt snus