Fredag: Ära den som äras bör

Han: På tidigt 70-tal spelade vi ”kinesisk fotboll”. Det gick ut på att om ett lag gjorde ett mål fick det laget skicka över en man till det motståndarlaget.
– Behöver jag säga att det spelsystemet aldrig slog igenom?
Fotboll är inte ideologi och solidaritet. Även om en del av mitt hjärta höll på Ukraina ärv jag glad och lite stolt över att Sverige vann.

Äras den som äras bör, lyder en gammal svenskt uttryck. Under matchen skickar yngste sonen ett sms: ”Nu (minut 77) är det 6 av 11 spelare på planen fostrade i BP. Det är något att snacka om.”
– Därav 3-målsskytten Viktor Gyökeres.
De stora medierna skriver om ”Stockholmsfotbollen” och nämner inte ens BP. ”Vi är David mot Goliat, och trivs i rollen. 6 av 11, de är fler än Ajax och Barca lyckats med i 🇳🇱 och 🇪🇸.”
– Behöver jag säga i vilket Stockholmslag sonen jobbar?

Det är annorlunda på landet. I lokaltidningen läser jag varje morgon sju (7) sidor sport. Om lokala klubbar i fotboll, handboll, innebandy och hockey. Även om Lindsdal IF som kämpar för att sig på i division 2.
Äras den som äras bör.
Eller som man säger i det finlandssvenska Östra Nyland:  
– Ära den som äras bör, å lät svinen gå framför.

Apropå att hylla den som hyllas bör firade Stockholmskrogen Sturehof i veckan sin bästa mittfältare och kulturbyggare. Han heter Pelle Sturén och till hans ära ordnade hemmakrogen två dagars firande för familj, vänner och personal, ”Sturéndagarna”.
På menyn alla de rätter som Pelle under årens lopp skapat, inte minst Dalarömackan och Sveriges godaste efterrätt: Gino.

Självklart har jag under årens lopp lockats att måla ett antal porträtt. Mest har jag njutit av hans sällskap (en period hade jag mitt kontor där, Bord 100).

En episod i mängden, tidigt 90-tal: En man i slips och kostym från Saltsjöbadens solsida bjuder dig på lunch på Sturehof. Ni sitter i matsalen och mannen berättar någonting som han tycker är intressant och tycker att du som han tycker att du som journalist bör veta. Plötsligt står en skäggig man med blommig utanpåskjorta och ovårdat hår bredvid honom och säger, tyst när jag avbryter, ungefär, och fortsätter att prata med dig i flera minuter om någonting som du har glömt, innan han muttrar att han måste gå nu.
– Vi hörs.
Mannen från solsidan är skakad.
– Släpper de in vem som helst på den här krogen, säger han och rättar till linneservetten. Det här är ju ändå Östermalm.
– Fråga honom, säger du och kallar tillbaka uteliggaren. Det är han som äger krogen.

Du har känt Pelle Sturén så länge att varken åklagare eller försvarsadvokat skulle vilja se dig som vittne. Bara en stillbild innan du beställer något att dricka:
– Du sitter på uteserveringen. Klockan är 12:35.
Det vet du eftersom solen har passerat Nordstjernanhusets torn. Livet ler och du ser hur den långa killen bredvid dig sträcker på benen och lägger upp sina limegröna Nike på en av blomlådorna som omger uteserveringen. Det är vår och sol och krukorna har nyligen satts ut med nyplanterade violer
Naturligtvis känner du igen honom. Han nickar tillbaka. Du säger någonting uppskattande. Ditt smicker drunknar i ekot från ett vrål, som studsar runt Stureplans fasader och fortplanteras ut över uteserveringen:
– Gör du så där hemma hos dig också?! Lägger skorna i blommorna…

Ryter Pelle Sturén bakom er och den långa killen lyfter från stolen. Som i slowmotion knycklar han ihop sina långa ben och drar in sina limegröna dojor under bordet.
Bilden stannar, ljuden upphör. Du ser hur grabben liksom krymper ihop.
– Plötsligt sitter du bredvid en liten pojke från Rosengård som ännu inte vant sig vid den stora världen utanför.

Bortsett från allt annat hände detta samma vecka som Zlatan Ibrahimovic får pris som Stureplans mest populära gäst efter prinsessan Madeleine.
– Tänkte inte på det?
Pelle Sturén tänker inte ens tanken. På Sturehof är alla gäster lika viktiga.

Tisdag: Skratt och tårar långt bak i salongen

Han: Vi har varit på pensionärsbio i byn. Hannes Holms film ”Regnmannen” med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson (som även skrivit romanen filmen bygger på).
80 kronor, fri placering. Självklart både popcorn och smaklösa chips. Hon var näst yngst, Ludde representerade samtliga kepsgenerationer under 60+.

Hannes Holm har sagt i en intervju att ”Regnmannen” skulle ha blivit hans första smala film, men att projektet sedan växte.
– Synd, tycker de finkulturella recensenterna. Inklusive i lokaltidningens ställföreträdande folkdomstol.

Dock med ett lokalt förankrat plus i marginalen: ”Överlag pratas det småländska i ”Regnmannen” vilket ska applåderas. Bristen på dialekter i svensk film är omtalad och Hannes Holm gör en insats”.
– Förmodligen är det som lockat 200 grå pantrarna från Gullabo, Bidalite, Gökalund och Skeppevik.

För egen del är jag glad att Hannes Holm misslyckats med att göra en ”smal” film.
– Jag tyckte om det jag såg.
Kanske beror det på att gubben på udden känner igen lössen på gången. På förekommen anledning handlade filmen i mina vattniga ögon om sorg (förlust av livslång partner) och en annan gammal mans försök att bearbeta denna sorg på det sätt som inte bra gamla gubbar gör.
– Uppriktigt sagt har Hannes Holm gjort dråplig fiktion av de fem steg som de schweizisk-amerikansk psykiatern Kübler-Ross på 80-talet lärde oss unga kuratorer att i princip alla människor går igenom vid förlust av nära och kära (jo, jag har varit kurator på cancerkliniken vid Örebro Regionsjukhus).
Därav både skatt och tårar i fåtöljen långt bak i salen.

Däremellan funderade jag vem fan Robert Gustafssons surgubbe påminner mig om?  Är det en fes eller en röd rökmössa?

Måndag: Jag såg planet störta i realtid

(Uppdaterad 11:05)

Han: Intressant demokratilektion. Jag fattar inte att andra valde att se på VM i friidrott, se på varann eller dricka vin och grilla ytterfilé (det som i århundraden bara var den långa ryggmuskeln på en kossa och kallades ryggbiff). 
För egen del var jag fast redan när jag såg de stackars piloterna i presidiet försöka lugna passagerarna medan planet störtade mot marken.
– Än så länge går det bra, så vi håller fast vid att Dagordningen (oklart genus) bestämt att vi inte kan fatta några andra beslut än att fortsätta rakt ner.

Det har alltid varit synd om folkpartister, men det har aldrig varit så här synd om liberalismen i Sverige.
– I övrigt har jag sagt vad jag har att säga i svekdebatten.

Men det händer trevliga saker i skuggan av katastroferna. Solen går upp även om börsen går ner. Visserligen bara +3 grader (23.3 kl 09:30) på udden; havet kyler fortfarande (+3°).
– Men solen värmer allt levande och vårblommor har aldrig fel.

Främsta vårtecknet hittills noterat: I helgen (20 mars) var det premiär för grillen (korv från Smaklöken i Jämjö, numera bara Löken!) och lagomt kyligt rosévin (Collavery) i goda vänners lag på soldäck.
– Tack Ancy och Höjdhopparns för att vi fick dela premiären med er!
Dessutom har katterna och jag säkrat reviret. Det betyder att vi återupptagit våra promenader runt uddan och ner till Bertils brygga.

Och apropå vårkänslor noterar jag alla inte är gräsänklingar …

… och därför inte ägnar en hel söndagkväll åt att följa liberalernas extra landsmöte i realtid (du rätt gissat, hon är jourhavande farmor i barnbarnsstaden):

Patetiskt! Absolut, men det ger mig obegränsad tillgång till denna terapiblogg. För jag kan inte riktigt släppa liberalernas kraschlandning.
– Uttrycket ”nöden har ingen lag” kommer ursprungligen från den romerska rätten, där det formulerades som en juridisk princip: Extrema omständigheter befriar medborgare från normala förpliktelser.
– Principen finns även på andra språk, som till exempel det tyska ordspråket ”Not kennt kein Gebot” (nöd känner inget påbud).

I Sverige används uttrycket sedan länge som ett ordspråk, men år 1965 (hon var 3 år då) införlivades principen i svensk lag genom Brottsbalken 24 kap. 4 § (nödregleringen). För att en gärning ska vara tillåten på grund av nöd krävs att den ”med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig”.
– Och?
– Fattar du inte? Uttrycket ”Nöden har ingen lag” är feltänkt, en självmotsägelse (kontradiktion).

Det är tvärtom. Även nöden har en lag och denna lag ger oss alla rätt att i vissa nödsituationer begå handlingar som annars är straffbelagda eller omoraliska och odemokratiska när det gäller att rädda liv, hälsa, egendom.
Eller ”annat skyddsvärt intresse”.
– Typ riksdagsplatser?
– Varför inte?
Om inte kanske L och SD kan lägga till en punkt i partiernas frihetliga Sverigelöftet – ett handslag för ansvarstagande?

Onsdag: ”Vi måste föreställa oss Sisyfos lycklig”

Han: Jag brukar tycka synd om henne när hon än gång står där i sina stövlar och skottar tång ur vår lilla badvik.
– Ett Sisyfosuppdrag, särskilt så här års.
Jag har som vanligt missförstått saken. I det här fallet både henne och Sisyfos.

Vi tror oss alla veta vad Sisyfos står för, eller hur? Stackarn som döms av gudarna att rulla ett stenblock uppför ett berg. Bara för att upptäcka att det rullar ner igen när han nått toppen.
– Men har vi förstått Sisyfosmyten? 

Inte jag. Inte förrän jag gick till bokhyllan och plockade fram den franske existentialisten och nobelpristagaren Albert Camus essä ”Myten om Sisyfos”.
– Sensmoralen i Sisyfosmyten är enligt Camus inte hopplöshet, utan hans trotsigt uppror.

Poängen: ”Man måste föreställa sig Sisyfos lycklig”, skriver Camus. Det är en nyckelmening. Han menar att Sisyfos inser att livet inte har något storslaget ”högre” mål. Livet saknar en objektiv, på förhand given mening.
– Genom att acceptera det absurda och ändå fortsätta, gör han uppror mot det öde gudarna dömt honom till.

Annorlunda uttryckt: Vi bestämmer själva vad som är meningsfullt. Genom handlingar och våra medvetna val, skapar vi vår egen mening och därmed en chans att leva livet fullt ut.

Vi måste föreställa oss Sisyfos lycklig, för i sin medvetna slit mot naturens (eller gudarnas) jävelskap finner han sin frihet. ”Själva kampen för att nå toppen igen är nog för att fylla ett hjärta.

Det känns bra. Jag inser att hon är lycklig när hon gång på gång går ner i vår lilla vik och hugger in på tången igen.
Även om hon vet att det kommer att vara en gång för lite.
– Har jag rätt eller har jag rätt?

PS: Vi jobbar på av olika skäl. Noterar att Donald Trump är den i särklass rikaste president USA någonsin har haft. Enligt Forbes tillträdde Trump sin andra mandatperiod med en förmögenhet på 2,3 miljarder dollar.
– Vid slutet av förra året beräknades den ha vuxit till 6,7 miljarder dollar.
Och ännu återstår halva mandatperioden.

Måndag: Veckans Judaskyss (Eller konsten att vända andra kinden till)

VECKANS JUDASKYSS: Gamla gubbar har svårt med nya namn, men plötsligt har även jag lärt mig att liberalernas ordförande stavas Simona Mohamsson.
– Och nu har hon som den första partiledaren i Sverige klart och entydigt bjudit in Jimmie Åkeson till en kommande regering.
Oväntat, tycker många. Ett svek tycker somliga.
– Andra liknar det vid den slagna kvinnan som vänder andra kinden till.
Särskilt somliga som varken är medlemmar eller röstar på liberalerna eller SD.

Under presskonferensen tänkte jag mest på den gamla leken vi lekte på vårt sätt: Kram, kyss eller handslag.Men eftersom jag varken sympatiserar med Liberalerna eller med SD så har jag ingen åsikt om deras nya förhållande.
– Däremot har jag ägnat mig en del åt omprövning (sånt äldre män gör när vi vaknar med ångest), därför tänker jag Judas Iskariot.

Under 2000 år har jag och många andra betraktat Judas som den ultimata förrädaren. Moderna teologiska diskussioner har dock gett upphov till en omprövning.
– Var Judas verkligen en förrädare?

I apokryfiska skrifter (Tomasevangeliet) framställs Judas som den lärjunge som förstod Jesus bäst och agerade på hans direkta uppmaning, vilket vänder upp och ner på den traditionella bilden av Judas.
– I sin roman Judas (2017) tar den israeliske författaren Amos Oz fasta på den omprövningen av förrädaren.
Oz hävdar att Judas var den ende av lärjungarna som verkligen trodde på Jesus gudomlighet och därför med sitt ”svek” tvingade fram korsfästelsen för att bevisa detta.
– En handling som kom att grunda kristendomen. 

Eftersom jag inte heller tillhör något kristet samfund överlåter jag även till de kristna att tro på vad och vem de vill.

MÄN VILL, KVINNOR KAN: Att vi män överskattar vår kompetens mer än kvinnor är ingen nyhet. Men i P1:s program ”I hjärnan på Louise Epstein” fick jag en ny förklaring till den uppenbara skillnaden mellan män och kvinnor när det gäller just självöverskattning.

Enligt hjärnforskaren och psykiatrikern Anders Hansen finns det en genetisk förklaring:
– DNA visar att bara 40 procent av alla män genom historien har fått para sig och fått barn. Detta medan 80 procent av alla kvinnorna har haft sex och fått barn! Denna avund har skapat det typiskt manliga självhävdelsebehovet.
– Män tror att om vi är bra på en sak så är ni bra på det mesta, inklusive ”killgissningar” och förmåga att lösa världens problem.

För egen del har jag insett jag inte ens kan sätta på vår nya TV utan att svära över den jävla digitala tekniken.

GRATTIS UGGLA! Okej, det finns en man vars entusiasm och dåliga omdöme jag alltid litat på.
– Igår firade vi Bengt Uggla, 70 år!
Eftersom han sitter vid ett annat hav, firade vi alla våra segrar tillsammans via Facetime (med hennes support).
– Men vi ses snart. Hos dig!

KÄRLEKSKRIGETS FÖRSTA OFFER: Hon är ute och går. Hon skickar en bild på en död svan. Bor man som vi gör vid havet undrar vi vad den betyder:
– Ett offer för fågelinfluensan?
Kanske.
Mellström på den andra udden har en annan möjlig förklaring:
– Det första offret i kärlekskriget.

Det är vår i luften och utanför udden pågår redan parningsleken sjöfåglarna. Som jag sagt förut: Naturen är mer skoningslös än det som sker i människobyn.
– Här dödar somliga för knarket, oljan, världsherraväldet och en idot som tror han ska tilldelas Nobels fredspris.
Men relativt sällan i parningsleken.

Det gör svanar. Jag har gärna fel, men tills vidare är min tes att hennes döda svan dränkts av en kärlekskrank konkurrent.

Söndag: ”Egetintresset är det enda sanna intresset”

Han: Det rör på sig i Gökalund. Förbifart Bergkvara har i veckan flutit upp på nyhetsplats. Sveriges mest utskällda myndighet, Trafikverket, har skrivit kontrakt med en entreprenör (Svevia).
Byggstart ska ske ”redan” 2029.
– En del har nästan slutat tro att det blir av, men det känns bra i dag, säger Henrik Nilsson Bokor (S), kommunalråd i Torsås (Barometern, 13 mars).
Till saken här att en ny sträckning av E22:an pågått sedan 1950-talet.

Jag tar det personligt. Cirka 4 300 fordon per dygn passerar vårt torp i Gökalund, därav hundratals långtradare.
– Det saknas trottoarer och minst fem grannar har de senaste åren fått sina staket massakrerade av bilister som kört för fort.
Dessutom berör trafiken alla oss som bor här i Skeppevik. Med en förbifart kommer vi att kunna gå och cykla in till Gökalund/Bergkvara utan att riskera livet. Även här ser jag till egenintresset:
– Jag fick en elcykel av fru och alla barn när jag år senast jag minns att jag fyllde år igen,

Men inget är klart innan allt är klart. Regeringen har ännu inte satt ner foten för den kommande nationella infrastrukturplanen. Vid den senaste prioriteringen saknades vi på den kartan.
”Det har varit så många och långa turer och datum har flyttats tidigare”, säger kommunalrådet. ”Men att vi har kommit så här långt är bra”.

Läs mer här.

APPROPÅ EGENINTRESSET: På ett år har antalet dollarmiljardärer ökat från 45 till 51.
I Sverige.
Dollarmiljardärer.
– Hur känns det?

Läser Affärsvärldens genomgång av svenska dollarmiljardärer. En årlig lista som tidningen gör i samarbete med amerikanska ekonomimagasinet Forbes.
”Politikens vänstersida vill få detta till ett problem”, konstaterar Peter Benson i en kommentar. ”Men hur kan det vara dåligt för landet att unga svenskar startar bolag som sedan blir exceptionellt framgångsrika?”

”Min slutsats om klassamhället Sverige är snarast den omvända”, skriver Benson. På den absoluta toppen är ”ståndscirkulationen” extremt hög, är hans poäng.
Det handlar inte om att rika människor blir rikare.
– Av 51 svenska dollarmiljardärer handlar 43 om att de skapat ’nya pengar’.

Detta definierar Benson som att förmögenheterna skapats under 2000-talet. Av entreprenörer och inte pojkar som började med två tomma händer och pappas bankkonto.
– Endast 16 procent av förmögenheterna kan spåras till förmögenhetsskapare som avled före år 2000. 
Antonia Ax:son Johnson (Axfood, Willys, Hemköp, tidigare Åhléns, Kicks, Dustin mm) är den enda av dagens miljardärer som sitter skönt på en förmögenhet som skapades på 1800-talet.

En av dem som uppenbarligen tappet känslan för feeling är Cristina Stenbeck, huvudägare i den sfär som hennes pappa Jan skapade och som försörjde mig i två decennier. ”Kurskollapsen i Kinnevik är nu så stor att huvudägaren Cristina Stenbeck inte ens är börsmiljardär längre. Substansrabatten är runt 60 procent och det bästa vore ett ägaruppror som kastar ut klåparna och skyddar Kinneviks kassa”, skriver Benson.
– Tråkigt, tycker jag och hoppas att Höjdhopparn får ihop en vinnarrad på veckans V85.
Förra veckan fick vi faktiskt en utdelning på 540 kronor på en insats på 200 spänn.

PS: Uttrycket ”egetintresset är det enda sanna intresset” tillskrivs ofta Karl Marx. Det är en av många myter kring den mannen. Tanken att egenintresset är den enda sanna och grundläggande drivkraften hos människan förknippas främst med den  borgerlige tyske filosofen Max Stirner (1806–1856).

Anledningen till att Marx ofta nämns i sammanhanget är hans intensiva fejd med Max Stirner. I sitt verk Den tyska ideologin ägnade Marx hundratals sidor åt att kritisera just Stirner (som han gav öknamnet ”Sankt Max”) för dennes extrema egoism. 
Medan Stirner: hävdade att allt vi gör, även goda gärningar, i grunden är egoistiska och att vi bör omfamna detta ”enda sanna intresse” för att bli fria.

Karl Marx argumenterade däremot för att människan är en social varelse. Han menade att det individen uppfattar som sitt ”egenintresse” i ett kapitalistiskt samhälle ofta är en produkt av klassamhället och alienation. För Marx var målet att förena det personliga intresset med det gemensamma bästa i ett klasslöst samhälle. 
Men det finns en poäng i mytbildningen: Marx hävdade att arbetarklassen måste agera utifrån sitt eget klassintresse för att förändra samhället, men det är inte detsamma som att säga att individens egoism är den enda sanna drivkraften.

VECKANS VI-HAR-HÖRT-DET FÖRUT: ”Vi har redan vunnit kriget”, lovade Donald Trump sina väljare efter tre dagars bombningar av Iran.
”Vår specialoperation kommer att vara över inom en vecka”, försäkrade även Putin när Ryssland invaderade Ukraina – för fyra år sedan.
Ingenting tyder på att varken kriget i Ukraina eller i Mellanöstern kommer att vara över den här veckan heller.

VECKANS BJÖRNTJÄNST: I alla andra EU-länder skulle ledande politiker skämmas över att få stöd från Putin. Inte i Orbanlandet.

Onsdag: Valfläsket vi väntar på

Han: Valrörelsen pågår och just nu används kriget i Mellanöstern som ammunition. Ett parti vill sänka bensinpriset, ett annat öka stödet till elbilsköpare på landet.
Tackar och bockar. Bilen är mig kär, eftersom vi inte skulle bo här på udden utan bil.
– Ändå betackar jag mig för valfläsket.

Uppriktigt sagt fattar jag inte varför alla partier duckar för det valgodis som kan få mig att vilja rösta:
– Vill ni ge mig ett bidrag (egentligen återbäring på de miljoner jag har betalat i skatt) så tycker jag att ni ska lova sänka våra elkostnader.

Under vecka 10 steg spotpriset på el i SE4 med 34 procent. Idag onsdag förväntas priset stiga 27 procent. Eftersom elpriset inte ens är hälften av vår faktiska elkostnad (inkl avgifter + skatt och moms på hela skiten) betyder det att dagens uppvärmning och min lampa vid skrivstolen kommer att kosta ca 30 procent mer än en onsdag vecka 10.
I februari betalade vi 7 500 kr för elen i vår stuga. Av det utgör storleksordningen 3 000 kr skatt och skatt på skatten (moms).

Hur mycket är 3 000 kronor i månaden?
– Jävligt mycket pengar om du frågar pensionären i mig.
Framför allt: 3 000 kr i månaden är mer än jag köper bensin för hos Peter i Gökalund.

Av den summan utgör 49 procent skatt (1 400 kr).
– Vad det betyder?
Rätta mig om jag har fel: Även om Jimmie Åkeson och andra som lovar sänka mitt bensinpris skulle de behöva ta bort HELA skatten (100 %) på bensinen – och det skulle ändå inte vara tillräckligt.
– Någon krona i sänkning duger definitivt inte.

Jag är girig och snål, nästan som en äkta smålänning och jag skulle ändå lägga min röst på det parti som fattar att det är summan på Eons fakturor som avgör mitt val i år.

PS: Eftersom jag redan är på det humöret: Jag är även jävligt trött på alla förnumstiga journalister som serverar mig alla dessa tramsiga spartips. I min värld finns är det tre värstingar när det gäller eltjuvar:
O En regering som lovade sänka elskatten men höjde den.
O Elbolagen som rullar över alltmer av kostnaden på avgifter som vi inte kommer undan även om vi stänger av elen.
O Svenska Kraftnät som i decennier misskött underhåll nyinvesteringar i nät och distribution.

En stor och två små nyheter:

EGENINTRESSET LJUGER INTE: Just nu bränner president Trump amerikanska ammunitionslager i kriget mot Iran. Enligt Volodymyr Zelensky skickades fler Patriotmissiler mot iranska mål under krigets fyra första dagar än vad Ukraina fått tillgång till under fyra år av Rysslands fullskaliga invasion.

HELA PALETTEN: Det ska vara många färger på frukosttallriken, säger hon och jag lyder som vanligt hennes minsta vink. Bildbevis:

HÅLLBAR KÄRLEK: Apropå färger har det gått 26 dagar sedan Alla hjärtans dag. Hennes rosor står sig fortfarande.
– Gott betyg åt Tempo i Gökalund!

Måndag: Det finns alltid goda nyheter!

Han: Två steg framåt, ett steg tillbaka. Vårvärmen kom av sig, men kanske kan man (hon) locka fram den om man bara kämpar lite.
Här några andra nyheter från en stugsittare:

INTE OKEY: Iran har utsett en ny ayatolla. Allahs internationella sändebud har dock sagt att han inte kommer att erkänna broder Mojtaba.
– Men TACO har ändrat sig förr.

VECKANS RETRÄTT: Regeringen backar om tonårsutvisningarna. ”Migrationspolitiken byter spår, men ändrar inte riktning, konstaterar Martin Tunström på ledarplats (Barometern).
Kort sagt: Två steg framåt, ett steg tillbaka från den opinionsstyrda avgrunden.

Fråga från udden: Saknar dagens politiker konsekvenstänk när de stiftar lagar? Eller struntar de medvetet i remissinstansernas varningar och hoppas att ingen ska komma på dem.
– Skit flyter som bekant.

RÄTT SÅ MYCKET FEL: Uddens egen amatöroceanolog förutsåg härom natten att havet är på väg tillbaka.
– Icke så!
Till skillnad från de senaste fem åren den här tiden är nivån fortfarande rekordlågt:

Vilket å andra sidan genererar nya arbetsmöjligheter för lägrets masochistiska Obersturmführer.

VECKANS GLADA NYHET: ”Djävlar, börsen störtdyker!” (hennes nyöversättning av det fina gamla utrycket: ”Godmorgon, min älskling, hur mår vi idag?”).
Men det finns alltid goda nyheter: Först siade Krösa-Majorna att Asteroiden 2024 YR4 skulle krocka med jorden. Men nu rapporterar Vetenskapsradion att 2024 YR4 till och med kommer att missa månen med tjugoentusentvåhundra kilometer (21 200 km).
– Underbar morgonhälsning!

VECKANS O-NYHET: Mycket prat om duktiga flickor på skidor. Inga medier har däremot rapporterat att Bad Boys svar på Calle Halvarsson i onsdags faktiskt nådde 1000 meter i Söderåkra badhus.

I stället för medalj: Delad kycklinggyro på Pizzeria Möre. Pris: 110 kr delad med Håkan Gabrielsson.

VARGEN KOMMER IGEN: Hur många bär niqab i Sverige? Ingen vet, men betydligt färre än antalet feta vita män som går och handlar med bar överkropp på semestern.
”Jag spelar upp det här hotet för att skaka om svensken”, medger Ebba Busch (Dagens Nyheter 6 mars).

För egen del föredrar jag David Bowies version av Prokovjevs sedelärande saga om Peter och Vargen.

VECKANS SVENSKA VÄRDERINGAR: Felicia vann som väntat Mello och kanske har vinden vänt när det gäller att dölja ansiktet?
– Det är trots allt valåret:

VECKANS MOBBING: Liberalerna är illa ute. Vad göra? Svar frånSveriges elakaste krönikör (Johan Hakelius i Fokus): ”De flesta liberaler brukar trots allt förespråka aktiv dödshjälp, när allt hopp är ute. I stället låtsas de som ingenting och fortsätter att dö en smula, dag för dag. Jag undrar om de inser att det är mer plågsamt för oss än för dem.” 

OPTIMISTENS KOMMENTAR: Kanske bör Simona strunta i att välja mellan Tidöpartierna och oppositionen? Vad säga om att föreslå valsamverkan med Övriga partier (Ö)?

Det var allt för nu, som det heter på nysvenska nyhetssändningar.

Torsdag: Nu har våren kommit till udden

Han: Nu är det vår! I går bekräftade SMHI att det råder meteorologisk vår, dvs dygnsmedeltemperatur ligger över noll grader sju dygn i streck. Till Kalmar län den 26 februari, rapporterar Barometern. I tisdags var Kalmar näst varmast i landet med 15,4 grader (Kristianstad toppade med 15,8 grader).
Framför allt vet jag att det är vår för samma dag intog den fasta befolkningen på udden frukost utomhus (ovan). Samma dag drog husmor på allvar igång med odlingarna inomhus.
– Det stora planteringsbordet gjordes rent och monterades:

Jag har sagt förut och upprepar det igen: I stan är linjär och alla springer i en riktning (framåt), på landet är tiden däremot cirkulär. Idag bjöd hon årets första drink på soldäck (Aperol Spritz) och ett ännu säkrare vårtecken:
– Till drinken serverades äntligen årets första kattgodis:

Och som av en händelse som ser ut som en tanke dök även Ludde upp med några flaskor hemgjord Kombucha och ett nytt manus och ett leende – ännu en kompis som skriver på en bok.
– Livet på landet kan inte bättre bättre än så här.

Jo, det kan det faktiskt. Mina omfattande studier kring havsisen har avslutats för den här gången. För två dagar sedan (3 mars) låg isen kvar ändå ut till Fimpan.

Igår (4 mars) fanns det bara rester kvar och sjöfåglarna kom tillbaka. Mest storskrake och svanar.
– Och hon jublar när hon hör att måsarna är tillbaka!

Lugnet sänker sig över udden? Knappast, nu börjar vårens arbete! Inte en lugn stund för fotografen alltså..

Vad som händer i världen utanför udden vet du redan, tyvärr.

Hon: ja nu är det stressigt värre! Efter en vecka hos sjuka barn och barnbarn ligger jag efter, så lite Haemophilus Influenza däckar inte en stressad mormor. Om än lite trött och tempot lite långsammare. Men träning och keramiken får vänta, vill inte föra bakterien vidare, så den tiden är i alla fall intjänad.

Däremot räcker inte planteringsbordet till, det kände jag direkt, så idag kom påbyggnaden in.

Återkommer inom kort. Fortfarande fullt upp, så avslutar med gårdagens fantastiska måne:

Måndag: Nu kommer även havet tillbaka!

Han: Tråkigt på udden? Icke! Det händer saker hela tiden:
– Nu kommer havet tillbaka!
I går låg havsnivån utanför udden 15-16 cm under normalnivån. Idag har havet stigit över en decimeter (-4 cm), vilket brutit upp stora delar av den ruttna isen hitom Fimpan.

Det betyder att vår del av Östersjön har stigit en halv meter sedan början av februari, när det långvariga högtrycket bokstavligt talat tryckte ut vatten från Östersjön genom de danska sunden mot Västerhavet.
Enligt SMHIs Kunskapsbank kan en variation i lufttrycket teoretiskt flytta vattenytan upp till en meter.
– Vilket hände på vårkanten år 2022, när vattennivån uppmättes till +100 cm över normalnivån i Bergkvara hamn.
Rekordet under min tid på udden nåddes den 4 januari 2017. Enligt SMHI:s mätningar steg havet den gången 105 cm i Kalmar. Enligt mina amatörberäkningar hela +154 hos oss; oroväckande nära vår bosättning.

Dit är det långt, men vi känner igen lössen på gången som man säger i Gullabo. Det blåser milda sydliga vindar och längre söderut ligger havet redan 2-3 cm över normalnivån.
– Totalt förväntas storleksordningen 275 000 000 000 kubikmeter vatten pressas tillbaka in i Östersjön innan balansen är återställd (en volym motsvarande mer än två Vänern, Sveriges största sjö). Det är glada för. Det betyder ett rejält tillskott av kallare och saltare vatten som syresätter havet avgörande för Östersjöns ekosystem och fiskebestånd i en tid när politiker, lantbruk och fiskeindustri sätter profiten först.

Tråkigt på udden? Inte alls. Nyss kom Vilda trippande in med svansen i vädret för att bekräfta min tes från gårdagens blogg.
– Duktig tjej! Men ta ut musen igen, den är död.
För egen del har jag ätit en ordentlig frukost. Jag har läst Barometern och dagens krigsnyheter snurrar i etern.
– Framför allt har jag tvättat, vattnat hennes chili en sista gång, satt på diskmaskinen, burit ut soporna.

Kort sagt: Jag har städat brottsplatsen och är nu på väg med tomflaskor och tomma matförpackningar till återvinningen.
Du gissar rätt: Inte bara havet kommer tillbaka. I eftermiddag kommer även matte äntligen hem.
– När kommer hon egentligen?