Tisdag: det stora julklippet och annat som får tiden att gå långsammare

Bästa saxen kommer från Vietnam!!

Hon: idag var det alltså dax att plocka fram den stora fårsaxen och bli lite julfin i nacken. Tror det blev ganska okej, får ta lite bilder i spegeln och se:

Nacken verkar vara hyfsat jämn.
Höger sida okej…
Vänster också!
Klippt och klart!

Han: Varför visar alla urtavlor 12 när timvisaren står rakt upp? Varför inte klockan ett? Eller noll?
– Fundera på det så lever du längre.

Funderar gör jag där jag sitter i Ögonmottagningens väntrum med pupillvidgande droppar i ett öga.
– Vilket betyder att jag inte ser vad klockan på väggen är.
Därav dagens blogg.

För många år sedan byggde jag en bokhylla med en inbyggd klocka. Det var en gammal klocka och när jag satt in den lossnade den guldfärgade urtavlan med gamla romerska siffror.
När jag limmade fast den vred jag medvetet urtavlan ett snäpp så att I hamnade där XII regerat.
– Det var antagligen en protest mot något i tiden.
Kanske kände jag mig krääänkt. Men när jag tänker efter var det här långt innan 78 procent av svenskarna kände sig krääänkta och resten krävde en krisgrupp för att de kände sig utanför.

Behöver jag tillägga att ingen har kommenterat urtavlan under de 32 år som gått sedan jag byggde bokhyllan? Det är bara mina dagar som har blivit längre, dvs varje gång jag tittar på klockan funderar jag över saker jag vanligtvis inte tänker på.
– Vilket enligt hjärnforskarna gör att jag upplever att min tid går långsammare än brukar göra.
Om varför äldre tycker att tiden går fortare än yngre har jag förklarat tidigare – att tvingas förklara det skulle göra min dag kortare.
Vilket i och för sig skulle ta mig snabbare till eftermiddagsdrinken, men ändå.

Det finns mycket att säga om klockor. Det mesta bygger på vidskepelse. Visste du att den första mekaniska klockan skapades i Kina flera hundra år innan det första europiska uret började ticka 1335 (San Gottardokyrkan i Milano).
Orsaken: Kejsarens astrologer behövde veta exakt när olika arvtagare hade avlats så att de skulle kunna ställa sina horoskop och peka ut den bäste kandidaten.
– Och så finns det människor som tycker att det är konstigt att det krävdes att vi skickar ut satelliter i rymden för att forskarna skulle uppfinna GPS till våra bilar och båtar!

Paolos Uccello (1397-1475) urverk hade 24 timmar och gick baklänges jämfört med våra vanligaste ur.

Men varför är klockan 12 när timvisaren står rakt upp? Varför inte 1 som min klocka?
Oklart, faktiskt.
– Ganska ogenomtänkt om jag fär säga det själv.
Våra urverk går tillbaka till de gamla egyptiska soluren. Men det förklarar inte varför vi fortfarande hävdar att solen står högst klockan 12 och inte klockan ett – eller varför inte klockan 0?
För det första är solen allt mindre relevant i vår tidräkning. Dessutom har vi rubbat ordningen genom att införa sommar- och vintertid – vilket innebär att solen bara står högst klockan tolv halva året.

För det andra blev det fel från början, eftersom jordens bana runt solen inte är helt cirkulär utan något ellipsformad, vilket gör att ”klockan 12” varierar med upp till 16 minuter.
– Det är i sin tur var skälet till att man övergav den ”sanna soltiden” till förmån för medelsoltid redan under 1800-talet; i London redan 1792, i Berlin 1810, i Paris 1816 och i Stockholm 1841.

Till saker hör också att klockan 12 blev klockan 12 i hela Sverige först på 1850-talet. Detta när järnvägsnätet byggdes ut och alla fick ställa om sina ur enligt Göteborgstid.
Först den 1 januari år 1879 infördes Svensk Normaltid och klockan blev 12 i alla orter i Sverige. Svensk Normaltid definieras numera av medelsoltiden för Örebromeridianen. Den ligger 15 grader öster om meridianen genom Greenwich, det vill säga 1 timme före den tid som gäller i England.
Att solen står högst på himlen klockan 12 är alltså en sanning med modifikation.
– Och på uddens gamla ur gör inte ens siffran 12 (XII) det.

Tänker jag och känner genast att tiden liksom stått stilla ganska länge. Och just nu håller regeringen presskonferens. Tillbaka till framtiden? 

Måndag: Gärna vindkraftverk men inte …?

(Uppdaterad 20:20)

Han: Utanför udden, vid horisonten ser vi ett antal vindsnurror längs Ölands kust. Utgrunden vindkraftpark i Kalmarsund uppfördes 2000 och var Vattenfalls äldsta vindkraftpark till havs innan den demonterades 2018. 
Det finns nu planer på att bygga en ny vindkraftpark i Kalmarsund.
Området kallas ”Nya Utgrunden” och ligger mellan Bergkvara och Degerhamn och det planeras att byggas mellan 13 och 17 stycken vindkraftverk.
– Utanför udden, alltså.

Vad jag tycker om det? Igår skrev Vattenfalls vd Anna Borg ett intressant debattinlägg om att det är sannolikt med ny kärnkraft i Sverige de närmaste 10–15 åren. ”Därför måste svenskarna acceptera en utbyggnad av storskalig vindkraft både på land och till havs för att möta elbehovet.”

Många tycker att vindkraften ska byggas ut. Antalet vindkraftverk måste fördubblas för att nå Sveriges målsättning om en helt förnybar elproduktion innan 2040. 
– Det rör sig om runt 4 000 nya vindkraftverk, säger Maria Stenqvist vid Energimyndigheten.
100 terawattimmar varav 80 terawattimmar ska produceras på land och 20 till havs.

Frågan är var de ska byggas. Miljöpartiet och Vänstern är de partier som är mest entusiastiska till vindkraften – och de två partierna har sitt starkaste stöd i Stockholms kommun. Även Centern har procentuellt fler sympatisörer i Stockholm jämfört med i landet som helhet.
Trots det är vindkraften minst utbyggd i Stockholmsregionen.

– Av Sveriges 4 500 vindkraftssnurror står bara 46 i Stockholms län, konstaterar min favoritbloggare, Sune Flisa, chefredaktör och härförare på andra sidan sundet.
Detta trots att det är i Stockholmsområdet och söderut som elen behövs som mest just nu.

Minsta barnbarn vet att nästan all vattenkraft i Norrland där gammelmorfar/gammelfarfar byggde kraftverk på 1950-1980-talen. Trots vattenkraften står vindkraftskogen tät i norr. I Norrbottens län snurrar 418 verk, i Västerbottens 368, i Västernorrlands län 406. Det blir 1 192 snurror i tre Norrlandslän.
I Ragunda kommun i Jämtland produceras tio procent av landets klimatsmarta el.
Att jämföra med 46 vindsnurror i Stockholmsregionen med dess långa blåsiga skärgård
– Hur var det nu man sa…? Gärna vindkraft men inte där jag bor.
Denna inställning kallas på politikersvenska för NIMBY-syndromet, Not in my backyard. 

Men lösningen finns, konstaterar redaktör Flisa och hela udden av utflyttade stockholmare applåderar åt den befriande populismen.
– Montera 370 meter höga snurror runt slottet i Stockholm, på Slottsgården, runt riksdagshuset. Bygg dem på Stureplan, St Eriksplan, i Humlegården. Smäll upp dem i Täby, Nacka, Saltsjöbaden och Lidingö! Havbaserade verk kan göras ännu högre och dumpas i Nybroviken, på Riddarfjärden, i Värtan, utanför Vaxholm och runt Sandhamn. Var bor Per Bolund? Strunt samma, placera åtminstone några snurror på hans tomt.

Nja, så griniga är vi inte. Men nog bör ledningarna för de tre stockholmspartierna tänka sig för innan de svarar på Vattenfalls och Energimyndighetens krav.
– Det är inte svaret på frågan ”om” utan ”var” vindkraftverken ska byggas som kräver politiska visioner – och politiskt mod.
Resten sköter teknikerna, ingenjörerna.
Som gammelmorfar/gammelfarfar gjorde på sin tid. Ett livsverk som dagens politiker låtit rasera så att vi än en gång måste elektrifiera landet.  

Och nu undrar du vad jag tycker om att få 13-17 vindsnurror utanför udden.
– Hur var det nu; gärna vindkraft men inte hemma hos mig?

Hon: såklart vi tycker det är bra, och de står ju långt ut så man knappt ser dem med blotta ögat. Fattar inte att de i Stockholm tycker det är ett problem att det ska byggas vindkraftverk fem mil utanför Sandhamn. Och så ska vi i söder som har massor betala mest för elen…

Ett mörkt krydd-bröd från min nya kak- och brödbakbok

Slösat el två limpor idag, men stängde av golvvärmen under den dyraste timmen mellan 16 och 17, undrar om det hjälpte…

Jättegott!!

Och gjorde jag en gammal trotjänare, Stockholmslevain. Det var ett tag sedan. Fast lite nytt känns det ändå, använt enbart Ölands-vetemjöl. Blir spännande smaka av till frukost imorgon.

Stockholms-levain

Söndag: Det börjar dofta jul på udden

Morgonens tavla.

Han: Andra advent. Vaknar i en dröm för en ny dröm. Jag hör dånet från havet. Hon köper julklappar på nätet. SMHI har hissat gul flagga (kuling 14-17 m/s från NO. En grad varmt känns som -5°.
– Bara några talgoxar har vågat sig fram till sin frukostbuffé.

Inte mycket till vinterväder, men första julbordet har avätits. Sött & Salt i Kristianopel bjöd på riktig julstämning, god mat och dryck i goda vänners lag. Rekommenderas (men du bör inte äta lila mycket som jag gjorde).

Hon: väldigt väldigt trevlig kväll, tack Tina och Blomman för initiativet, och tack även för dagens ”hugga gran-utflykt”. Den gick till Sloalycke och Patrik Karlsson och hans sambo Monika Olsson som låter oss välja ut och hugga våra egna granar på deras ägor:

Du finner mer om dem här!

himla roligt faktiskt, även om Bergkvara scoutkår går miste om en kund i år. Oss! De hugger för övrigt sina granar hos Patrik och Monika också. De hann dessutom före oss och höll för fullt på att packa ihop alla granar när vi kom.

Full fart redan när vi kom. Gäller att skynda på nu innan de finaste fått fötter…
Men Patrik välkomnar först med glögg
Men jag vill egentligen bara iväg direkt och hitta den perfekta granen…
Tina hittar sin direkt (typ 5 meter från grillen…) mest för att hon fryser om fötterna och vill börja grilla korv direkt, tror jag!
Blomman kommer genast med sågen!
Han får dock gå lite längre innan jag är nöjd. Vet inte om granen blev finare för det… det blir upp till bevis när ljusen ska på helt enkelt!
Nu blir det korv, kom Tina!
Äntligen!!!
Vi hade med Merguez färskkorvar från Kärrstorps Lamm, och de gjorde succé!!!

Och så sjöng vi och hurrade för dagens födelsedagsbarn, Daniel. Hipp! Hipp!

Lördag: Mycket nu…

Hon: trodde jag skulle hinna ta en promenad med bästisen i grannhuset medan degen jäste… men det borde jag uppenbarligen inte gjort. Ändå drog promenaden bara fem minuter över jästiden. Lärdom; lämna aldrig en jäsande deg ensam med honom

Ny ytter-entré in till kissarnas dörr!

Han hade alltså inte koll på min deg eftersom han äntligen (efter minst ett års ”tjat”) börjat bygga en liten hall framför kissarnas dörr. När det blåser hård pålandsvind drar det nämligen rakt in genom luckan och vi eldar alltså för kråkorna eftersom golvvärmen är på för fullt i hallen innanför. Och det är den hela vintern eftersom den går på samma termostat som den till vårt sovrum. Och med tanke på elpriset som råder är det ju än mer angeläget. Så tack!!! Fast frågan är vad kissarna säger…

Pust!!

Tog just ut första plåten saffransbullar och de har jäst upp fint. Var orolig att den överjästa degen skulle sjunka ihop i ugnen. Så lättad!!!

Men nu är det hög tid att börja svida om inför kvällens julbord på Sött & Salt i Kristianopel, som vi ska på tillsammans med kompisarna Tina & Blomman. Men först en liten fördrink hos dem i Södra Kärr. Så full fart in i duschen!

Han: Inte mycket att säga. Det är ungefär som att baka. Degen måste jäsa och saffransbullar gör man inte varje dag.
– Och idag stod stjärnorna rätt och det blev dags att bygga en sluss till kattluckan (stängd i lovart, ingång på läsidan).
Saknas bara en takplåt och svart färg. Nyfikna Vilda har redan agerat testpanel. Även Ludde fattar. Patent är sökt.
– En investering som kommer att bestå längre än hennes deg.

Torsdag: Varning för vargen och julfix från 06:15 …

Elpriserna hos EON.

Han: Alla pratar om vädret och gängskjutningarna i Stockholm. Men ingen pratar om elpriserna idag heller. Ingen pratar om vädret på udden heller, visar det sig. I morse blåste det kuling (16-23 m/s pålandsvind) så att det inte gick att stå upp på sjösidan – det blev min tur att ta bilen och hämta tidningarna.
Men en sak är bra:
– Idag ropade meteorologerna ”Vargen kommer!” i onödan.

Snön som vräker ner över hela landet i morgonens alla nyhetssändningar (Se min kompletterande anteckning sist i dagens blogg). lyser med sin frånvaro på udden. Det lilla som föll i går försvann på några timmar och återfördes till det eviga kretsloppet.
– Hoppas jag i alla fall.
För just nu stannar lite för mycket kvar på marken:

Apropå vad ingen pratar om: Det är obegripligt att Annika Strandhäll (S) kunnat bli minister med de obetalda räkningarna. Till skillnad från flertalet tycker jag dock inte att det Strandhäll som borde få sparken utan Magdalena Anderssons stab av välbetalda tjänstemän som ansvarar för bakgrundskoll av ministerkandidater.

Hur i helsike kan man ha gjort en sån miss att inte kolla det som varit självklart sedan Mona Sahlins dagar. Till skillnad från journalisterna har rekryteringsfolket bara en enda arbetsuppgift:
– Kolla alltid en bra story!

Det är helt obegripligt att ansvariga för rekryteringsarbetet i Rosenbad så totalt schabblat bort Magdalena Anderssons redan sarjade start. Jag menar, det var ju inte efter månader av hårt grävande arbete som Aftonbladet hittade till Kronofogden och Skatteverket – det är några timmars sökande i officiell statistik.
– Elementärt.

Hon: Vaknade redan strax efter sex. Han sov och det var full storm ute, ingen idé att ens försöka ta sig till brevlådan och hämta tidningen. Låg istället kvar i sängen och beställde julklappar, julpapper, och annat smått och gott tills han vaknade strax efter åtta. Alla julklappar är nu klara!! Inte så många i och för sig, vi blir bara fem i jul. Och vi har bestämt att vi bara ger en var, till var och en. Möjligt Iggy får någon extra!

Från trendiga barnaffären Bonti… och ändå så trist!!!

Letat och letat efter ett roligt aktivitetstäcke som han kan ligga och öva magträning på när han kommer ner i jul. Och då vill jag ju att det ska vara kul grejer att titta på, inte som trenden går idag, beiget och smutsiga dova pasteller. – Klart man inte tycker det är kul att ligga på magen då!

Undrar vart barnens gamla täcke tog vägen, det var fint i starka färger och mönster:

Okej, bilden jag hittade var svartvit, men tänk färg!!

Men hittar jag plötsligt täcket som är grejen. Starka och fina färger, kontrastrika mönster och massor av aktivitetsgrejer fastsydda. Spegel och fladdrande öron till exempel:

Men fanns det att skicka efter i ”beiga” Sverige? Icke! Fick beställa det på Amazon. Lite orolig att det inte skulle hålla vad bilden lovade, men idag kom det. Och det är såååå fint och roligt. Får nog inte följa med upp till Stockholm antar jag… men Iggy, det kommer finnas här hos farmor var gång du hälsar på!

I väntan på Iggy!

Fortsatte dagen med julbak, samt rullat och stekt årets julköttbullar. (Inte den roligaste uppgiften). Enligt receptet ska det bli 80, det blev 50. Gjort dem för stora som vanligt. Smakade dessutom av en, och han en. Det blir 48. Och så måste vi ju få några till middag också, det hör till. Får nog göra en omgång till före jul. Suck!

Sååååå goda!! Bästa på flera år.

Han: Fortfarande ingen snö på udden. Men nu på kvällen rapporterade SMHI att både Ölands södra Udde och Kalmar under dagen slog sina gamla dygnsrekord för december. Det tidigare rekordet på Öland sattes år 1882 och var 27,4 millimeter. Dagens nya: 31,5 millimeter. I Kalmar var det tidigare rekordet 25,7 millimeter (1981). Det nya rekordet är 28,1 millimeter.
Mätningarna på Öland startade 1881 och i Kalmar år 1858.

Onsdag: Ruggigt väder – och ännu ruggigare elräkningar!!!

Vårt vardagsrumsfönster inifrån, kl 15:30.

Hon: nu är det plus 1 grad och snöstorm, imorse var det minus 7 och soligt! Hann städa ut de frostskadade chiliplantorna ur växthus 1 innan ovädret började.

Pysselväder…

Börjat sortera årets tomatfröer samt pillat loss dem från hushållspappret. Också kollat igenom vilka chilisorter jag tog fröer ifrån och vilka jag missat eller har för få av och måste komplettera med köpta. Beställt Monkeyface, Cayenne, Faludi och några till från Örtagårdens fröer idag. Så nu är vi på gång igen då.
– Och mina microdwarfar växer på:

Små dvärgtomater alltså…

Han: Ja, idag kom snön till udden. Orange varning från SMHI,”Vind i kombination med snö”. Den torftiga analysen betyder i verkligheten att temperaturen kring nollan känns som -6° på grund av att snöslasket blåser i 10-16 m/s rakt på stugan.
– Och så är det här med elpriserna.

Lyssnar på ännu en nyhetssändning och än en gång fokuserar nyhetssändningarna på gängvåldet i Stockholms förorter.
Uppriktigt sagt:
– Personligen bryr jag mig måttligt om att några gangsterslynglar reducerar sin egen parasitära egenart till gungande rapmusik.

Ruggigt, är ordet.

Det retar mig däremot att denna mobb ockuperar den politiska agendan. Dessutom är jag sur, frusen och jäkligt förvånad över att ingen politiker bryr sig om att en normal morgondusch just nu kostar nio miljoner hederliga svenskar cirka 30 kronor – jämfört  med 2-3 kronor bara för några månader sedan.
Jag tackar allas gudar (och preventivmedelsindustrin) för att vi inte längre har hemmaboende ungar på udden – såna där skönandar som låser in sig hela förmiddan i badrummet och gör av med 300 liter varmvatten för att det känns fett skönt.
Ja, du fattar vad jag menar.

Men uppriktigt sagt fattar jag inte varför våra ledande politiker inte står i kö för att gläfsa mot motståndarna och visa att de bryr sig de skenande elpriserna.
På riktigt!
Det sista jag hörde av MP:s Per Bolund var att det inte råder elbrist.
– Nähä bra, jättebra.
Jag förstår att han hoppade av sitt jobb som minister.

Och det senaste jag hörde av Anders Ygeman innan även han bytte kontor var att regeringen ”noga följer den pågående dramatiken på elmarknaden”.
– Tack Anders, det gör jag med.
Därför undrar jag vad regeringen tänker göra åt elkrisen. Men det avböjde Ygeman att svara på och hänvisar till regeringens kris.
– Tyvärr är jag minister i en övergångsregering. Jag är därför förhindrad att uttala mig alltför mycket om våra framtida ambitioner och planer.
Vad ska jag svara på det:
– Tyvärr är jag ekonomiska skäl förhindrad att betala EON:s elräkning men vi följer dramatiken på elmarknaden.

Så hur i hela vårt kylslagna h-e kan det komma sig att elpriset 10-dubblats utan att regeringen GÖR något?!
Jag menar, vi pratar inte om nån landhöjning på 0,1 mm på hundra år och jag blir inte klok på förklaringarna.
Ibland skyller man på Putins gaspriser.
Ibland beror på att det inte blåser som det borde blåsa.
Andra hävdar att prishöjningen beror på att man stängt ner kärnkraftverk, men det var faktiskt flera år sedan.
– Vad har hänt sedan i våras?

Senaste förklaringen jag sett är att förståsigpåare lägger pannan i veck och säger nåt om att man just nu isbelägger kraftverksdammarna i Norrland.
Men herregud (ja, jag blir alltmer religiös) – isen har lagt till den här tiden i århundranden i Norrland.
– Och i kraftverksdammar och vattenmagasin under hela min livstid!
Det vet jag eftersom jag är uppvuxen på ett kraftverk.

Så vad fan beror det på? Och viktigaste förstås: Vad tänker Magdalena Andersson & Co göra åt elpriserna som hon berörde i den mest vältuggade ordmassan i sin regeringsförklaring: ”En ny nationell elektrifieringsstrategi ska peka ut hur kapaciteten i elnäten snabbt och effektivt kan byggas ut och hur elproduktionen med rena, förnybara och billiga energikällor kraftigt kan öka.”
– Tack för det Magdalena, kan jag hänvisa till dina kommande utredningar innan jag betalar vår redan existerande elräkning?

Drygt 2 kronor för en enda kilowattimme på udden (Elområde 4).

Tisdag: Känns bra när kvinnorna tar över

Han: Hurra, det blev en regering! Så har Sverige inte bara fått en kvinnlig statsminister, utan en regering där en majoritet är kvinnor inkl en transa (12 av 23).
Det är väl bra?
– Visst, men frågan är: Varför är det bra.

Bra att glastaket spricker. Men var gör det ont?

De flesta tycker att det är bra för jämställdheten. Jag tycker det är mest trams. Hade feministerna tyckt att det hade varit en seger för det kvinnliga könet om Hitler, Stalin eller Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko varit kvinna när de grep makten?
Naturligtvis inte.
– Lika lite som vänsterkvinnorna skulle ha uppmuntrat Anna Kinberg Batra (M) att stanna på sin post och dessutom stött henne i valet 2018 mot den vite, medelålders heterosexuelle Löfven.

Pratet om jämställdheten är en besvärjelse.
”Kvinnorna bär upp halva himlen,” sa Mao Zedong och Kinas nuvarande ledare, Xi Jinping, upprepade det i FN: ”Vi måste sträva efter verklig jämlikhet”. Bara för att sedan genomföra en häxjakt mot feminister, blocka #metoo och lansera en moralkonservativ machokampanj.

Det som är viktigt med Magdalena Anderssons regering är att kampen mot det samhälleliga resursslöseriet vunnit en liten seger. Efter århundraden av slöseri med politisk kompetens, sakkunskap, engagemang och ledarskap har hållbarhetstänket äntligen nått Rosenbad.
Bra så.

Å andra sidan: Att kvinnor tar över efter män betyder nödvändigtvis inte att kvinnor tar ett steg framåt – det kan ju också bero på att männen tar ett steg åt sidan.
– Eller flyttar en våning upp till ett viktigare plattformar.
Aftonbladets Lena Mellin är inne på den aspekten.
Idag är bara tre av nio partiledare män – Ulf Kristersson (M), Jimmie Åkesson (SD), Per Bolund (MP). I inget av riksdagens småpartier finns ingen man kvar på toppen (utom det tvångskvoterade manliga språkröret i MP).

Och återväxten förefaller vara svag. Bara två av riksdagspartiernas ungdomsförbund leds av av pojkar – Grön ungdoms manliga språkrör och så Ungsvenskarnas käcke ordförande.
Oavsett förklaring – manliga partiledare ser ut att bli en raritet.
”De kanske ska rödlistas?”, konstaterar Mellin retoriskt.

Förklaringen? Det finns nog fler än en, menar Lena Mellin. Men pekar på att en kan vara ”att politiken inte ter sig så lockande längre. En gammal tes är att då makten vandrar vidare kliver kvinnorna in.

I näringslivet har denna utveckling varit synlig länge. Män avstår administrativa chefsjobb till kvinnor – men behåller kontrollen i styrelser och ägarmakt. Vd-kvinnorna har blivit väsentligt fler, enligt den senaste Allbright-rapporten.
Aldrig har så många kvinnor lett svenska börsbolag, en ökning från 35 till 43 vd:ar.
– Dock: Totalt utgör vd-kvinnorna bara 12 procent av börsens vd:ar.

På ordförandeposterna har kvinnorna omvänt blivit färre. 2019 var 10 procent av börsens ordföranden kvinnor, 2021 har siffran sjunkit till 9 procent.
– I dagens tempo blir styrelserna jämställda först år 2033, mer än ett decennium fram.
Listan på börsbolag utan en enda kvinna i ledningen har blivit ”påtagligt cementerad. Hela 86 procent består av exakt samma bolag som året innan. Dessutom har tio bolag halkat hit senaste året”.

Förklaring: ”Börsens ledande befattningshavare har ofta ett ägande i sitt egna bolag. Av det innehavet äger kvinnor mindre än en procent. Resterande 99 procent ägs av börsens ledande män.”
– Män äger makten, kvinnor stabar, dvs gör jobbet.

Personligen tycker jag att det känns bra att vi fått en äntligen kvinnlig statsminister. Varför? Efter att ha varit någon slags chef i princip hela mitt vuxna yrkesliv har jag kommit till en bestämd slutsats: Kvinnor jobbar mer och med rätt sak, är mindre prestigefulla och självgoda och slänger inte in handduken när de blir mörbultade.
– Det gäller såväl när det krävs att man rensar ogräs på en blåsig udde som när man ska få hundra blommor att blomma i ett långsmalt land.
(På udden har jag – som framgått av denna blogg – abdikerat från allt riktigt besvärligt arbete. Och jag önskar att hon skulle se denna reträtt som att Kvinnan äntligen krossat ett glastak.

PS: Makt får man inte – den tar man, resten är bara arbete. Och mannen som frivilligt avstod statsministerjobbet blev inte lottlös: När Stefan Löfven avgår vid 64 års ålder har han rätt till en fallskärm på över 2,1 miljoner kronor.
Hade Löfven jobbat kvar som svetsare hade han fått ca 24 000 kr i a-kassa om han förlorat jobbet. Nu sa han till och med upp sig själv och får behålla lönen på 180 000 kronor i månaden. När Olof Palme var (S)tatsminister hade han ett arvode på 18 040 kronor i månaden (1983). Det motsvarar drygt 44 000 kronor i dagens penningvärde.

Hon: Känns inget speciellt med en kvinnlig stadsminister i Sverige tycker jag, har ju funnits kvinnliga partiledare länge så det handlar ju bara om vem som vann valet. Inget att höja på ögonbrynen för, däremot kan man ju undra vad en ”demenskatt” ska vara bra för när man redan har den äkta varan på boendet:

I dagens Barometern, Torsås-sidan!

Och det fanns mer illavarslande nyheter på samma sida:

Torsås-sidan igen…

Och någon timme senare läser jag på kommunens hemsida att det inte bara är i länet vi har flest fall, utan i hela Sverige!!!
– Och så tror folk man är en smitthärd om man varit på besök i Stockholm…

Vi håller oss på udden!

Måndag: Nu är säsongen över – och Dackes män kräver sin spruta

Sista batchen är mald!

Hon: måste helt klart utöka chiliplanteringarna rejält till våren. Har jättemånga förfrågningar om köp av min chiliblandning, men bara 16 burkar kvar. Malde ner de sista chilisarna idag. Jag har mer chili, men inte utav alla sorter som behövs för att det ska bli en perfekt smak-kombo. Ska dock mala ner en del Aji Amarillo, de blir det en god fiskkrydda av. Men sen är det slutmalt. Hög tid att sätta nya fröer är det däremot.

Ur askan i elden: Nu är Torsås värst i länet – som är näst värst i landet.

Han: Häromdagen fick jag min tredje vaccinspruta mot vår tids pest. Det var bokstavligt talat en dag för sent. En liten klunga människor stod och frös utanför statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps mobila bod utanför vårdcentralen i Torsås.

Vi väntade alla på att bli uppropade och då och staicker någon av sköterskorna ut huvudet och ropar upp ett namn. De ligger lite efter tidsschemat och det finns inget som får tysta och lite frusna människor som inte känner varandra att börja prata.
– Typiskt landstinget, det här med planering är inte deras grej, muttrar Olsson som jag nu får veta är från Vissefjärda.
– De måste ju fatta att en annan ska tillbaka till jobbet, fortsätter Olsson med den auktoritet rejäla män äger som är vana att styra upp allt som är fel här i världen. Typ rätten att få sin spruta i tid.

Vissefjärda är som alla bör veta världsberömd i hela Sverige för en enda sak:
– Det var här bonden Nils Dacke inledde smålänningarnas uppror mot alla de nya pålagor, som kung Gustav Vasa, hans fogdar och alla andra jävlar som representerade centralmakten i Stockholm, ålade småfolket.
Det gick åt helvete, Dackeupproret slogs ner och Dacke stacks ihjäl på Ollatorpets äng nära Flaka i Torsås onådens år 1543.

Olsson från Vissefjärda blev också stucken. Det visade sig att vi låg sju minuter efter tidsschemat. Det vet jag med säkerhet. För när Olsson, som hade vittnat om att han hade tid klockan 12:50, ropades upp var exakt klockan 12:57.
– Det var på tiden, sa Olsson sturskt.
Vilket väckte även min revoltlusta.
– Men vänta nu, pep jag. Jag hade ju tid 12:45…?
– Vi får ta dig sen, sa sköterskan när Olsson smet in genom dörren med en axelryckning åt mitt håll.

Tre minuter senare blev det äntligen min tur. Äntligen? Det visade sig att jag hade tid klockan 12:45 – dagen innan.
– Men det var ju bra att du kom idag, sa syster Anna utan ironi i rösten och stack även mig.
Vänster arm.
Moderna.
Inga biverkningar.
– Inte undra på att vi lever i de inställda revolternas tid.

(Det hör till saken att allt detta hände sig den dagen när centralmakten i Stockholm var försvagad av interna maktstrider om vems nya pålagor som ska drabba oss i Dackeland.)

Söndag: En dag som gjord för solceller och glögg

(Uppdaterad 17:32, 17:03, 14:00, 13:46)

Tror på att solen kommer.

Han: Mulet, ihållande regn, +3° som enligt SMHI känns som -3. Detta på grund av vindarna. 8 – 12 sekundmeter från ost, hela havet ligger på mot udden.
– Risk för snö, skriver meteorolog Annika Hjelmsten.
En dag som gjord för att berätta om att vi fått en offert på att sätta upp solceller på båda stugorna.

Jo det är sant. Alexander från Nordpolen (företaget heter så) var här och mätte upp våra tak, vinklar och solsidor. Vi fick beröm för att vi redan investerat i bra tak (tack Markus och Goof!) och efter några minuter hade alla hårt arbetande chips i Alexanders dator räknat ut att udden är som gjord att bli självförsörjande på el.
– Detta för futtiga 200 000 kronor.
Drygt.

För bra för att vara sant? Jag tror inte i det. Eller rättare sagt:
– Om man som vi gör av med 30 000 kilowatt per år, inklusive växthusen, då är jag beredd att tro på tomten.
Just nu betalar vi 138,25 öre/kWh enligt Eon.
– Vad tror du?

En dag som gjord för glöggmys…

Hon: Fy tusan vilket första advent-väder vi fick. Ösregn och hård pålandsvind. Mysigt faktiskt. Trött efter Stockholms-sejouren och glad för att slippa känna jag måste bort och pynta i Chateau Margareta eller nåt. Ingen kommer ändå gå förbi idag. Och Han satte i alla fall upp en stjärna i stora fönstret i förrgår!

Soff- och glögg-väder helt enkelt!

Bestämmer snabbt att vi börjar smaka av årets glögginköp redan vid lunch, och intar sedan ryggläge i soffan med paddan och en bok. Men jag har faktiskt gjort lite nytta före dess, en saffranskaka! Lussebullar har jag dock inte hunnit baka än.

Mums!

Han: Mysigt, är ordet. Skönt sitta inne i soffan när havet orerar där utanför och hon ligger i sin soffa och läser. Man hinner upplever så mycket!
– Åtminstone återuppleva sånt man glömt att man minns.

Minsta barnbarn vet att romaner och filmer hämtar inspiration av verkligheten. Att verkligheten kopierar dikten är mindre vanligt – även om Jorge Luis Borges beskrivit fenomenet i Berättelsen om förrädaren och hjälten (Borges I, sid 436, Tranan). Denna korta text är det mest fantasieggande jag läst i hela mitt liv. På bara fyra sidor skissar Borges en intrig som fortfarande väntar på att kopiera av någon begåvad deckarförfattare.

Men det är själva fenomenet jag häpnar över. För häromdagen hände det mig. Jag står vid vår strand in mot viken och betraktar en hund som betraktar de skummande havet och jag tänker att det här är en déjà vu, en scen jag sett förut.
– Och det har jag.  

När jag denna regniga dag slöbläddrar genom flödet på Facebook ser jag en bild jag känner igen. Anders Post, som för övrigt fyller år idag (grattis!), har jag känt i hundra år och vi har ställt ut flera gånger tillsammans. Den 21 oktober skriver han på sin sida: ”Vi firade nyår i Alicante för ett antal år sedan. Vi observerade en hund som i två dagar stod och tittade mot havet. Alltid på samma plats. Sedan var den försvunnen, men uppstod igen i min målning (tyvärr lite si och så med skärpan).”

Och så visar han bilden på den hund som jag häromdagen betraktar när den betraktar havet och sedan försvinner innan jag hinner ta en bild, men som idag återuppstår på en kompis målning som målades innan jag betraktar den in real life vid ett annat hav långt från Alicante.

När verkligheten kopierar dikten.

Han, igen: Mer kultur. Som traditionen bjuder på 1:a advent på udden blir det litterär afton före söndagmiddan (= rester på gårdagens shoulder of lamb). Det innebär att jag läser högt ur ”To Have and Have Another”, en kulturbibel i vilken en typisk nörd ger en snabbguide till alla de drinkrecept som förekommer i Hemingways romaner.

Kulturkväll på udden.

Denna kväll passerar vi Över floden in bland träden (kap 7,9, 27), Farväl till vapnen (kap 34), Och solen har sin gång (kap 19) med flera storverk tillsammans med författarens hjältar och ett glas Dry Martini.
Som alla fullvuxna män föredrog Hemingway Gordons + några droppar Noel deprat.
– Nu kan du berätta vad du har för ursäkt att ta en drink en söndagskväll.

Lördag: Tillbaka till udden – kungen har redan varit här

Först på plats!

Hon: knappt två dygn senare och jag är på väg hem igen. ”Borta bra men hemma bäst!” Fast jag hann träffa massa massa kompisar, jättekul, trots bokklubbens katastrofala manfall. Från åtta till tre inom loppet av någon timme, typ i alla fall. Men allt har något gott med sig, vi fick en himla trevlig middag på tre man hand på restaurang Brillo. Vi åt en urgod pasta med svamp och tryffel som vi matchade med ett glas Nebbiolo. Perfekt!

Tack för igår Lollo och Anna Karin!

Och dessutom hann jag hem till hotellet lagom till Spåret som Han och jag såg tillsammans (via mobilsamtal…). Igår var vi jäkligt bra dessutom! Toppen-fredag alltså!

Och tack Nofo hotel för bubblet och urmysigt rum!

Invigningsfest i nya lokaler var det på min gammelgamla byrå Garbergs i torsdags kväll. Träffade så många kompisar att jag tappade rösten fullständigt av allt pratande/skrikande. Ja jag var ju tvungen att överrösta musiken. Halv tio fick jag ge upp, då kom det bara kraxande läten ur munnen. Lyckad fest med andra ord!

Tack Garbergs för suprkul Barbergs!

Ps. Och vi har faktiskt gjort ett jobb ihop nu i höst för Skansen, tack även för det Garbergs. Himla kul att jobba ihop igen såhär 15 år senare.

Farmors älskling!

Men bäst med resan, förstås, var att jag hann med en liten träff med Iggy innan tåget idag! Och på vägen till barnfamiljen fick jag dessutom se ”min” affisch på tunnelbane-perrongen. Kul!

90-talet gjorde jag!

Hej då Stockholm, och hej igen udden! Nu blir det ett par stillsamma veckor fram till jul. Det är i alla fall planen… 😉

Han: Välkommen tillbaka! Men räkna med skitväder på udden. Spöregn, plus 3 grader, 4-11 sekundmeter nordostlig vind rakt på stugan. Idag blir det nog få besök. Men Kungen av flygfän har redan varit här.
– En sån kostym skulle jag vilja ha.

För vacker för att bli mat. Det får bli lammskuldra till välkommen-hem-middag, en rätt som alltid påminner oss om Mallorca. Men denna kommer från Magdegärde gårdsbutik.
Helt okej tillagad (5 timmar!) med rotfrukter i ugnen.