Onsdag: Säsongen är igång!

Hon: i lördags eftermiddag invigde vi Chateau Margaretas nya uterum tillsammans med kompisarna i grannhuset, Ancy, Håkan och Eddie. Köpepizza och rosévin med båda värmarna på för fullt. Nästan som inne. Tyvärr pratade vi för mycket om vad som hänt sedan sist (typ Rom, fasaner, ekorrar…) så jag glömde helt ta bilder.

Och igår var det säsongspremiär även inne i Chateau Margareta. Värmen är på och det är varmvatten i kranarna. Det firade vi tillsammans med kompisarna från Södra Kärr!

Ja det blev inte mycket plåtat då heller, men tack vare Blomman fastnade vi ändå alla på bild! Melvin, Maxe, Jenny, Tina, han och jag. Ja inte Blomman då eftersom han var bakom kameran.

Till varmrätten gick det åt tre och en halv burk grönpeppar… jo, gästerna överlevde och tog till och med om. Pust! Att det ska vara så svårt att göra mat som inte hettar…

Han: Även jag tog en bild lite senare på kvällen … På förekommen anledning vill jag understryka att min blogg i övrigt inte har någon koppling till detta gäng, Läste i tidningen att genetikprofessorn Torsten Hanes upptäckt att det finns en hög procent neandertalargener i smålänningarnas arvsmassa.
– De nutida smålänningarna är faktiskt till största delen neandertalare. Särskilt människorna i och kring Torsåsbygden.
Det förklarar ett och annat, tänkte jag innan jag förstod att upptäckten gjordes för 70 år sedan och då ogillades av många lokalbor.
Faktum är att professorn mördades efter att han publicerat sin forskning.
Mordet är fortfarande olöst men nu lanserar författaren Finn Bergstrand en lösning på gåtan.

Nåja, alla vi som läst Finns böcker inser att det är en skröna.
– En dystopisk släktkrönika, så kan man beskriva Finn Bergstrands nya roman enligt Barometern.
Efter självbiografin ”Eftertankar” från 2021 är den snart 91-årige Finn Bergstrand tillbaka i fiktionens värld och i hembygden Torsås.
Det hela är alltså ett påhitt. Vilket inte hindrar att en och annan läsare förmodligen hann tänka tanken att det där med generna förklarar ett och annat.
Så även jag.
– Men det var elakt tänkt – om neandertalaren.

De flesta av oss som lever i dagens Europa har också neandertal-dna i vår arvsmassa.Denna vår avlägsna släkting har som vet nu vet haft ett oförtjänt dåligt rykte. Utifrån dagens skönhetsideal har neandertalaren ansetts vara lite mer korkad än homo sapiens. Men efter Svante Pääbos nobelpris vet vi att neandertalaren hade lika stor hjärnvolym som nutida människor, även om den var annorlunda formad. Forskarna anser att deras talförmåga inte var speciellt utvecklad, men de kunde frambringa vokaler och ett begränsat antal konsonanter. Vill man göra sig lustig på Torsåsbornas bekostnad kan man konstatera att 45 000 år senare har somliga i befolkningen på udden fortfarande problem med sina tungspets-r.
– Eller hurrrr, älskling?

Allvarligt talat, det jag i dagens värld tycker är mest intressant med Pääbos forskning är hans slutsats. Nämligen att dessa tidigare så grovt baktalade ”halvapor” nu uppgraderats till finare människor.
– Det var förmodligen fredligare, levde i små habitat och inte så giriga, äregiriga och maktgalna som homo sapiens och därför inte ville kolonialiserade hela världen.

Snälla som de flesta Torsåsbor alltså och hellre en neandertalare i släkten än en Putin alltså. Men Finn, det hindrar inte jag redan beställt din nya roman! Självklart vill jag veta varför professor Hanes mördades.

Måndag: Jag ska bli farfar igen – men fråga mig inte om hur det gick till (fniss)

Han: Jag ska bli farfar igen. Min insats var visserligen liten, men visst är det roligt att klanen växer! Och det passar ju bra att tillkännagivandet sker just nu. I dagarna har vi firat Jungfru Marias bebådelse – det vill säga den dag när hon fick veta att hon nio månader senare skulle föda en son.

Riktigt hur det hela gått till lyckades ärkeängeln Gabriel väl inte riktigt förklara och sen dess har många kristna haft svårt att tala klartext om sex. Symtomatiskt ökar den självsuggererade lomhördheten med trons toxialitet. Läser i tidningen att en rektor i Florida fått sparken för att hon i undervisningen visat sina elever en bild på Michelangelos världskända skulptur ”David”.
Varför?
– För att några kristna föräldrar tycker att skulpturen är pornografisk.
Samma dom gäller över Boticellis målning ”Venus födelse” och ”Adams skapelse”, Michelangelos takfresk hemma hos påven i Sixtinska kapellet i Rom, målad av omkring 1508–1511 eller 1510. 

Och härom veckan läste jag att i den amerikanska delstaten Tennessee vill en konservativ föräldragrupp förbjuda skildringar av sjöhästen. Det beror på att föräldrarna vill skydda sina barn från kunskap om hur den skamlösa fisken gör ”det”.
Inte minst att det är hannen som bär på och föder upp sina små bäbisar. ”Honorna tar alla initiativ. Det är hannarna som blir havande – kanske är det därför sjöhästens äktenskap varar livet ut”, som en fräck skribent formulerat det.
– Ett bejakande av flytande könsgränser, menar mammorna som kräver att den skamlöst förföriska faktaboken ”Sea horse: The shyest fish in the sea” blir bannlyst i skolbiblioteken.

I Sverige saknar vi (ännu?) denna fundamentalistiska puritanism. Däremot pendlar mediebilden över tid mellan skamlöshet och prydhet, påpekar Johan Hakelius i en artikel i Fokus. Vårt behov av nostalgi exploaterar ständigt av kommersiella och medialala kraft följer upp. Av någon anledning pratar därför ”alla” just nu om 80-talet och när Stockholms stadsmuseum samlar in människors minnen är det här vad media fastnar för:

Jag vet inte hur många talkshows (pratprogram) där kvinnliga programledare fnittrat åt att de solade och badade topless på 80-talet.
– Fniss, fniss.
Som Hakelius påpekar är den intressanta frågan varför vi fnittrar.
En sak är naturlig – de kvinnliga deltagarna i pratprogrammen är inte längre lika päronformade som de var på 80-talet.
– De fnittrar nostalgiskt om en tid som flytt för dem personligen.
Men att trenden dog ut beror framför allt på att i samhällsdebatten har frigjordheten alltid skuggats av puritanismen.
På 2000-talet har skuggorna tagit över och det är därför medierna frossar i vår snuskiga fantasi.

I dagarna håller Moderaterna ”Sverigemöte 2023” för att diskutera sin valanalys. Men du kanske också trodde att partiet samlats för att diskutera den hemskt intressanta nyheten att en M-riksdagsman åkt dit på både sexköp och utpressning?
– Det är nämligen det som medierna fokuserat på i sin rapportering från riksmötet.

Även KD har toppat nyhetssändningarna. Och det kan man ju förstå. Med tanke på el- och bensinpriserna är det begripligt att redaktionerna punktmarkerar Ebba Busch.
– Jaså, handlar inte rubrikerna om KD-politiken?
Jag låter Johan Hakelius sammanfatta: ”Kristdemokraternas lilla skandal är så fumligt genant att den inte ens går att kalla en sexskandal. Möjligen en sängskandal. Enligt offrets egen version: en full man tar en full kvinna på låret tre gånger och lommar sedan iväg, avvisad. För nio år sedan. Sverige är chockerat. Ett parti skakat i grunden. Glödande ledartexter i de största tidningarna.”
– Uppenbarligen intressantare än KD:s politik.

Medias politikbevakning har blivit en del av skvallerjournalistiken. Även i den tragiska bevakningen av ”polisskandalen” känner vi igen lössen på gången: Det var vårt fnissande över snusket som drev mediedrevet och dödade en hedervärd polisman.
Jag tror att Hakelius sätter fingret på den ömma punkten: ”När metoo varit som bäst har räfst- och rättartinget avslöjat systematiska övergrepp, ofta dolda under en hycklande yta av sexuell frigjordhet. När metoo varit som sämst handlar det mer om nypuritanism än om något annat. Plötsligt är vi tillbaka i en värld där kroppar och nakenhet är livsfarliga saker.”

Men allt det där är kanske en utvikning från dagens notering: Vi ska bli farfar och farmor igen (Nr 9).
– Fråga mig inte hur det gick till.

Söndag: skitväder, men inte snö iallafall, pust!

Hon: såg att det var snö i Stockholm igår, här var det +9 grader, sol och regn om vartannat. Idag är det ordentligt skitväder, över nollan men hård nordlig vind och regn. Men ändå bättre än snö, nu vill jag bara ha vår och värme. I växthuset fick jag sätta på värmefläkten imorse, inte kul!

Men inne växer det på och nu börjar det komma chilifrukter på plantorna. De borde sättas om i större krukor så de får ork att sätta mer blommor och frukter. Men lite kul är det allt. Gjorde en liten exkursion bland plantorna i morse:

När vi var i Rom förra helgen köpte jag tomatfröer på Campo di Fiore. Det är lite kul som minne. Megapack dessutom så de räcker några år… Köpte San Marzano, Italiens främsta mattomat från regionen med samma namn. Inte odlat den tidigare eftersom den egentligen inte är så god som den är, men perfekt i såser och som soltorkad tomat. Men nu är ju dessa inköpta i Rom, då känns det helt rätt med San Marzano!

Och när vi var Paris 2020, i februari precis innan pandemin stängde alla gränser, köpte jag förstås också fröer. Bland annat Zucchini-fröer. De funkar fortfarande tre år senare. Satte ett frö av dem, ett av förra årets svenska inköp. Det kom inte upp, däremot det tre år gamla franska. Dessutom fick jag mycket fler fröer i det paketet. Nu ska ja sätta fler av dem!

Jodå, våra kompisar kommer var morgon, även de har anammat sommartid, och skyggar inte för lite regn!

Han: Jo, min vän, det snöar också … Ibland blir (en) men nästan religiös när jag läser hennes blogginlägg. Som kråkan inser jag hur lyckligt lottad jag är som får vara med i denna skapelseberättelse. Jag är inte religiös och tror inte på vidskepelse. Men det är klart, slumpen är ingen vanlig tillfällighet och somliga regniga dar har damtidningarnas astrologer redan formulerat dagens vägval.
Hon är alltså Tvilling, jag Skytt.
– Ganska träffande, eller hur?

Torsdag: Även rosor har taggar

En domare vid en rysk domstol skrattar förtjust för sig själv när han kommer in i personalrummet.
– Vad skrattar du åt?, frågar en domarekollega.
– Jag hörde nyss en riktigt rolig historia om vår president.
– Den vill jag gärna höra, säger kollegan.
– Omöjligt! Jag dömde just mannen som berättade den till 25 års fängelse.

Han: Stora och små krig, i alla finns det offer. För egen hamnade jag i morse i rosornas krig. I den grekiska mytologin var rosen kärleksgudinnan Afrodites blomma. I den persiska kulturen var rosen själva föremålet för kärlek och den hinduiska guden Vishnu fann enligt legenden sin blivande hustru Lakshmi i en jättelik ros med 108 stora blomblad och 1 008 små.
Eftersom livet för de kristna alltid varit en trist historia representerade rosen dekadens och osedlighet för de första kristna, bara för att senare bli en symbol för Jungfru Marias (påstådda) kyskhet och andens kärlek.
–Förutom den röda rosen som ansågs ha fått sin färg av Kristi blod som droppade ner på marken under korset.

Mitt sår i pannan är i det senare perspektivet blygsamt, men dagens grubbelfråga desto större:
– Hur kommer det sig att uddens vackraste blommor växer på östra Smålands taggigaste buskar!?
(Jag inser att samma fråga kan ställas om människor, åtminstone fruar, men nu ska vi inte komplicera en redan komplicerad fråga).
Det är egentligen detta jag vill berätta:

Nyligen hemkommen från Rom har jag lärt mig att för de gamla romarna (700-500 f.Kr) var rosen en symbol för tystnad och hemlighet. Ville man prata ostört hängde man en ros på dörren och än i dag använder fint folk uttrycket sub rosa, ”i förtroende”.
Det var långt innan Sverige väckte uppseende genom att år 1766, som första land i världen anta en grundlag som avskaffade censuren och öppnade upp myndigheternas arkiv för allmänheten – Tryckfrihetsförordningen. 
Den innebar rätten för alla att publicera tankar, fakta och idéer i tryck.
– Men också att ta del av myndigheternas och de styrande organens handlingar (beslut, domar, utredningar, brev).

Denna rättighet kallas i dag för offentlighetsprincipen och är fortfarande unik i världen. Att denna princip fungerar även i utkantsverige fick vi bevis på i dagens tidning. Om du följer denna blogg vet du att vi är inblandad i en lågfrekvent skärmytsling mot en ny detaljplan som rubbar alla våra cirklar.

Om vi (förlåt alla ukrainare) förlänger krigsmetaforen: Udden ligger i en del av landet känd för sina motståndsrörelser som bekämpat övermakten (Engelbrekt, Dacke, bondeledaren Jon Andersson, gränsstrider mot danskarna och inte minst när vi knäckte danskarna i Brömsebro 1645).
– Den historiska kontexten är en smula pompös, men i tysthet har även vi kämpat mot överheten.

Om än mest i skydd bakom datorns tangentbord. Liksom romarna har vi – ett hundratal arrendatorer och våra markägare tillsammans – föredragit att verka sub rosa för att mota angriparna utanför vår gamla stenmur.
– Fira och tjoa kan vi göra när segern är vunnen.
Har vi tänkt.
Men vi tänkte inte på offentligprincipen.

Så nu kan det sägas: Inte för att jag tror att forskarna om 500 år kommer att forska i källorna, men ett personligt brev till den ledande kommunpolitikern, tillika kommunstyrelsens ordförande Henrik Nilsson Bokor, spelar en central roll i vår strategi.
Problemet är att i vår svenska demokrati finns inga hemliga brev. Offentlighetsprincipen gäller och därför känner idag alla läskunniga i Småland till vår lilla hemlighet.
När Barometerns reporter hörde av sig och frågade om vi fått svar på vårt brev blir jag överraskad.
– Hur fan vet du att vi har skrivit brev till Bokor?
– Det finns registrerat hos kommunen. Svårare än så var det inte.
Tänkte inte på det.

Den gamle redaktören hade glömt att i princip all grävande journalistik handlar om att gräva i offentliga handlingar. En rispa i skölden kommer dock sällan ensam: När jag hämtade morgontidningarna fick jag dessutom en ofrivillig kyss i pannan av vår vackraste ros som gudarna gett de vassaste törnena på udden.
Nu vet du det också.

Hon: Du får väl se till att få bort veden på parkeringen så du inte behöver parkera inne i den fina nyponrosen!!!

Kan berätta att den första lilla tomaten har kommit på de tomatplantor jag satte lite tidigare än man egentligen bör. Men även om de blir lite för gängliga på grund av för lite ljus, är det kul med några plantor där tomaterna mognar tidigt. De ska ut i kallväxthuset så fort frostnätterna är över. En och annan frostnatt funkar, men inte om det går ner mycket under nollan. Så några veckor till får de vara kvar inne.

I det växthuset jag har värme på när det går under nollan har jag börjat sätta ut omplanterade stora plantor. Framför allt chiliplantor som är satta tidigt. Det är nästan fullt, redan, huh! Och inne märks det inte, fortfarande en djungel. Skulle behöva ett mycket större växthus. Han har i alla fall varit och köpt plankor så att hyllan blir lite djupare och rymmer några till. Tack!

Onsdag: tack Adam, nästa gång…

Hon: precis när jag tog ut sista limpan ur ugnen ser jag att jag fått mess från sonen (som är i Thailand), varför kollade jag inte mobilen lite tidigare…

Kommer absolut testa att fylla ugnen med skrot nästa gång jag bakar. Frågan är vad jag ska lägga in. Han har säkert en del jag kan få…

Han: Där ser man. Vad är kvinnligt hantverk utan manligt skrot! Nu vet jag varför jag i ateljén har tre trädlådor med gamla lås, två lieblad och ett rostigt skruvstäd till.
– För att inte tal om min samling av krokiga spikar!

Men tack älskling, ditt nybakade bröd smakade fantastiskt även utan mitt gamla spett!

Tisdag: Dagens dom över dem

Han: Idag börjar vi bortom udden. Putin och Xi träffas för att diskutera en ”fredsplan” för Ukraina. Historien upprepar sig inte, men den rimmar och vi har hört den lögnen förr.
Även Mussolini och Hitler träffades för att diskutera sin ”fredsplan” för Europa. Då handlade det om att upprätta ett ”tusenårigt rike”, dagens tyranner är mer blygsamma:
– Förändringar som inte skådats på 100 år är på väg. Och det är vi som tillsammans är drivande i de förändringarna sa Xi Jinping när han lämnade Kreml under tisdagskvällen.
Frågan är inte heller nu vem som behöver vem mest, utan vem som räcker fram repet som stöder den hängde.
– Jag satsar Ebba Buschs elprisstöd på att även denna gång är det den kortvuxne som dinglar först.

Försöken att sudda ut gränsen mellan rätt och fel pågår även i kulturdebatten. Språkrådets nya chef Lena Lind Palicki föreslår en ”dom-reform”.
– De vill säga att vi ska sluta skriva ”de” och ”dem” och acceptera att allt är ”dom”. Expressens kulturchef Viktor Malm skriver att han ändrat uppfattning och anslutit sig till dom-linjen. Hans viktigaste argument är att den som inte behärskar skillnaden mellan de (subjekt) och dem (ackusativ eller dativobjekt) i en sats blir stigmatiserad, framstår som obildad, rentav dum. 

Alla ska med, som vi säger i Sverige och därför ska vi sänka kraven. Problemet är hur långt vi ska backa ner, det finns många fler språkliga trösklar som i demokratisk jämlikhetsanda behöver tas bort, vilket översättaren Nils Håkanson belyser i Expressen: ”I kånnsekvensens namn vill iag derför föreslå att åkkså andra delar av skriftspråket understells samma goda prinsip. Framför allt bör vi sluta med alla dessa för måŋa så svårhanterliga och fönedrande kånnsånantklustren ’ng’ och ’rs’, vilka inte alls uttalas såmm dom låter. Vi bör med andra ord skriva ’kuŋ’ istellet för ’kung’ och ’föschvarare’ i stället för ’försvarare’ (eller möiligen ’föšvarare). Som en anspråklös burian. Sen ska alla andra olikheter i väden åkkså jemnas ut…”

För helvete, så svårt är det inte! Du skriver inte ”mig pratar svenska” – så varför skriver du ”dem bör lära sig svenska också”? För övrigt kom de – fasantuppen med fru – även i morse till frukostbuffén som vi serverat dem.

Nu är det hennes tur. Eller skriver du honses?

Hon: ett underbart ljus och alldeles kav lugnt var det när jag gick ut för att cykla och hämta morgontidningarna imorse. Idag måste jag verkligen sätta fart…

Börjar med att ta ut olivträdet från växthus 2. Där inne ska jag nu göra plats för en del av de plantor som står inne. Eftersom citronträdet kommer stå kvar inne ett tag till kommer jag fortsätta ha värme på när temperaturen närmar sig nollan.

Pelargonerna fick också ut och lufta bladen. Den stora Doktor Westerlund är så himla fin med en massa knoppar. Vågar nog inte ha den ute i natt.

Upptäckte också att de kommit upp krokusar vid sidan av växthuset. Så roligt, våren är verkligen här.

Nu måste morötterna verkligen sås, men i vilket land… tycker det är jättejobbigt att bestämma det.

Blev i ett av de små pallkragarna bakom Chateau Margareta. De får mycket sol redan nu, och har fått en extra pallkrage på höjden så morötterna har plats att växa nedåt. Men det brukar komma en hel del ogräs i dem. Fast nu har de ju fått mycket mer jord, men måste helt enkelt hålla koll på otyget.

Mitt stora citronträd har verkligen sjukt många citroner i år. Hoppas grenarna håller… och att det orkar sätta nya knoppar och blad ändå. Ny större kruka väntar, men plantera om med alla dessa citroner kräver ju sin (starka) man! Avvaktar…

Men olivträdet fick i alla fall en ny och större kruka. I plast och inte alls snygg, men den är betydligt lättare än en i lera, så att trädet går att flytta om vindarna blir för starka där det står nu. Men det får stanna kvar ute nu. Hoppas det tycker det är skönt, och inte får en köldchock!!

Måndag: hallå, var är maten…

Hon: så härligt att vara hemma igen och bli väckt av ”husdjuren”. Strax före sex imorse knackar det envetet på fönsterblecket i sovrummet, kikar ut bakom rullgardinen …

Mmm, herr och fru fasan undrade helt enkelt varför det inte fanns några frön kvar till dem under frömataren som hänger i syrenen (fågelträdet) utanför vårt sovrum. Gör inget att det bara blev fem timmars sömn i natt 😉

Han: 44 146 steg senare är vi tillbaka på udden. Vi har alltså tillbringat helgen i Rom med kompisar. Inte mycket att säga om det utom att det blev en massa soligare promenerande mellan caféer och trevliga kvarterskrogar runt Campo di Fiori och gettot, Trastevere, Piazza Navona gott rött vin, pasta och mer pasta, vongole, limoncello och så några timmar på den stora van Gogh-utställningen på Palazzo Bonaparte.

Onsdag: Och vädret är också bra

Han: Ännu en intressant dag i världen och på udden. Och vädret är också bra. Soligt, +6° känns som 3° på grund av vinden från väster 5-10 s/m. Jag vet inte vad det betyder, men jag var ensam under min bönestund på återvinningscentralen i Torsås. Inte ens gubbarna i kuren kom ut och hälsade.

Hon: och han åkte bara till soptippen för att jag var inne och städade… pust! Och inte blev det mycket njuta av solen och det fina vädret för mig. När jag var klar var det mulet. Nu skiner den igen men varmt är det inte.

Igår var det däremot riktig vår, över tio grader. Vi satt ute och åt frukost före åtta trots att det fläktade lite. Kändes ljummet. Sen jobbjobb hela förmiddagen och därefter omplantering i växthuset. I nästa vecka måste helt enkelt en hel del plantor flytta dit ut:

Mmmm, trångt nu. Och bilden visar bara en åttondel av plantorna…

Och det börjar faktiskt komma lite chilifrukter på plantorna, tack vare att jag pollinerar med fingrarna. Några humlor har inte setts till än, inte inomhus iallafall. Fast en geting hade vi faktiskt inne häromdagen. En drottning kanske…

Och så dagens bild på min novemberkaktus, den är ju helt fantastiskt. Tydligt att jag misskött den tillräckligt ;). Äsch, en bild till är den värd:

Måndag: Visst finns det ljus i mörkret!

Han: Om du undrar så har vi varit västerut i helgen. Vänner tenderar att fylla år och Rosi Karlssons 60-årsfest ville vi inte missa. Det gjorde vi inte heller, vår 5-mannadelegation från östkusten intog Göteborg och Partille.
Trevliga nya och gamla vänner, gott att äta och dricka.
Och dans, förstås.
– Kort sagt: Visst finns det ljus i skymningen!

Besöket på Sveriges baksida visar att uddens relationer med omvärlden är god. När det gäller läget i världen har pessimisten förstås noterat att det för första gången på två decennier finns fler diktaturer än demokratier i världen. Detta enligt Varieties of Democracy-institutet, V-Dem, vid Göteborgs universitet som nu släpper en rapport som visar att världen bortom udden inte har varit mer antidemokratisk på 35 år.
– Den demokratiska nivån för den genomsnittlige världsmedborgaren år 2022 är tillbaka på 1986 års nivå. Det innebär att 72 procent av jordens befolkning, 5.7 miljarder människor, lever under auktoritärt styre, säger Staffan I. Lindberg, professor i  statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

En luggsliten utvecklingsoptimist på en udde noterar att ett delar sig i två och att ett antal länder gått åt andra hållet. Bolivia, Moldavien, Ecuador, Maldiverna, Nordmakedonien, Slovenien, Sydkorea och Zambia har alla lyckats vända sin autokratiska utveckling.
Eftersom det är positiva nyheter har alla redaktioner slagit upp det stort (obs! ironi).
– Men att åtta länder går från autokratier till demokratier är glädjande för demokratin, säger Staffan I. Lindberg. Det är ovanligt att vi ser länder göra en u-sväng tillbaka till ett demokratiskt styre.

Det länderna har lyckats med är bland annat att få till stånd en prodemokratisk mobilisering, de har återinrättat ett oberoende rättssystem, avsatt auktoritära ledare, infört fria och rättvisa val, arbetat för att minska korruption, och på senare tid fått ett väl fungerande civilsamhälle. 
­ Alltså precis några av de ingredienser som vi svenskar anser att en demokrati ska innehålla.
Eftersom alla redaktörer vet att dåliga nyheter säljer bättre än goda så har dessa positiva förändringar skett i medieskugga.

Och varför detta korta perspektiv? 1986 var ju igår! Det var ju då Lasse Holm och Monica Törnell vann Melodifestivalen med melodin ”E’ de’ det här du kallar kärlek”.
Okej, det var länge sen (förmodligen till och med innan Loreen vann förra gången).
Å andra sidan har jag alltid gillat den kinesiske premiärministern Zhou Enlai som i början av 1970-talet fick frågan om hur han värderade den franska revolutionen (1789 –1799):
– Det är för tidigt att säga.
Den som ställde frågan var den bildade och efter Watergate orättvist baktalade amerikanske presidenten Richard Nixon. Zhou Enlais svar anses symbolisera skillnaden mellan väst och öst när det gäller tålmodighet och långsiktighet.

PS: ”Ge mig en spik att hänga upp skiten på”, sa den rutinerade reportern till den unga redaktören (mig) när jag bad honom göra ett knäck om en diffus tillställning. Samma tänk går igen i historien om hennes snart i hela Sverige världsberömda kanonkula när vårt besök på en sandbank på Öland igår för 5:e gången (!) uppmärksammades i svensk public service-tv (Landet Runt).

Hon: tack Rosi, det behövdes 11 timmars sömn för att vara på banan igen efter denna toppenfest i Göteborg! Och kul att vår taxichaufför som tog oss hem till hotellet fattade att vi egentligen fortfarande var kvar i partymood :).

Fredag: Med Torsnets nya fiber skulle du slippa läsa detta

Han: Många skån (t ex journalister, författare, bloggare) är rädda för att artificiell intelligens (AI) ska ta jobben ifrån dem (oss).
Inte jag.
– Tänk vad kul det vore om en AI-robot skulle kunna tolka din egen fantasi och förvandla bilder i ditt huvud till verklighet?

Faktum är vi är redan är där. Forskare på Osaka Universitet i Japan har lyckats använda AI för att skapa detaljerade bilder av det vi tänker på.
Detta läser jag på vetenskapssajten Vice.com vilket skapar en massa bilder i mitt eget huvud.

Forskare fann nämligen att de kunde rekonstruera högupplösta och mycket exakta bilder från hjärnaktivitet. Detta genom att använda Stable Diffusion (”den populära bildgenereringsmodellen för stabil diffusion”) som nollställer det sedvanliga bruset i vore hjärnvindlingarna för att se det väsentliga.
På sikt kan tekniken komma till användning för personer som har svårt att uttrycka sig i tal och skrift. Det har i och för sig inte hon, men somliga mornar vore det ändå intressant att se bildbandet som rullar i hennes hjärna när hon pratar med sina plantor på det hemliga chilispråket.

Dessutom skulle det förenkla mitt morgonbloggande. Det skulle räcka att dra en sladd från min sömniga hjärna via datorn och Torsnets nyinstallerade fiber (hipp! hipp!) och ut i cyberrymden för att ni läsare själva skulle läsa av det lilla jag har att berätta. Inte minst skulle jag slippa värken i axlarna, en yrkesskada jag inte känt av sedan jag för ett drygt år sedan slutade hamra fram mina dagliga Peptalk till Cristina Stenbeck och en hoper direktörer i den gamla sfären – ett stycke svensk modern historia du för övrigt kan följa i Svenska dagbladets podd Dynastin.
Nu vet du det också.

Hon: jobb med plantor kräver ingen fiber, men jobbjobb gör det. Frågan är vilken leverantör och vilket sorts paket vi ska ha… himla jobb att sätta sig in i det ju. Och vem sjutton har tid med det?