Torsdag: Hans och hennes …

Hon: Ja nu ska vi inte bara dela blogg utan även ateljé. Eller rättare sagt, lada. Vi har varsin dörr och varsitt rum.
– Tack han!

Det blev ingen av hans förslag till födelsedagspresent, utan en flyttbar drejskiva för ca 4000kr som min dotter Meli googlade fram. Lagom för en nybörjare …

PS: Gith, jag kommer naturligtvis fortsätta gå kurs hos dig, här ska jag bara öva. Om jag får snurr på den 😉

Han: Tack och grattis min fru, kul att få en kompis i Torpet.Vi får väl se vem som får mest gjort i ateljén. Jag tror jag vet.
”Somliga dagar blir jag medveten om alla färger som omger mig här på udden. Är det konstigt att det är svårt att komma i gång med måleriet. – Vad ska jag bidra med?”
Skrev jag idag för sex år sedan.

Allt har hänt, ingenting har förändrats. Exakt samma tanke slår mig idag när jag kände lust att måla. Det hindrar inte att våren 2026 är annorlunda. En kall, torr och blåsig vår gjorde förspelet ovanligt långt.
– När värmen kom blev det å andra sidan ingen semester alls för skomakarn.
Vår hägg (Näverhäggen) och syrenen på sjösidan slog ut samtidigt.

Båda håller redan på att förlora färg och doft – vilket är två veckor tidigare än förra året.
Blommat över har även körsbärsträden, de vita slånbärsbuskagen och den stora apeln i häcken mot Gångstigen.

Å andra sidan börjar Snöbollsträdet få färg, framförallt håller Oxeln tiden. Pappa Bertils vårdträd stod i blom igår (27 maj), vilket är exakt samma datum som år 2024.
Oxeln är ett träd, men det tillhör släktet rosväxter (Rosaceae) och det ser ut som en tanke att denna soliga morgon upptäcker hon även de första knopparna på den gula klätterrosen på sjösidan.

Söndag: Inte en dag äldre

Han: Var ska solen skina om inte över vårt födelsedagsbarn? Grattis min favoritfru och livskamrat!
– Du ser inte en dag äldre ut än igår!

Nu tillbaka till arbetslägret. Ibland undrar jag om jag gett mina barn verktyg som gör att de klarar sig bra i livet. Alltså, jag menar inte det vanliga tugget om kärlek, moralregler och andra metafysiska redskap – utan verktyg.
– Rejäla verktyg som min pappa gav mig, typ en rejäl rörtång, hovtång och tigersåg.
Saker (en) man inte klarar sig utan.

Tänker på det när jag ännu en vår på udden monterar ihop hennes utedusch.
– Det funkar inte utan pappas rörtång.
Eller snarare  Johan Petter Johanssons rörtång som denne genialiske uppfinnare konstruerade år 1888 och som slog världen med häpnad tack vare den lika genialiske affärsmannen Berndt August Hjorth som grundade BA Hjort & Co som snart blev aktiebolaget Bahco.

Bortom udden rullar världen vidare. Trump vann visserligen sitt och Netanyahus krig mot Iran redan dag 3.
– Problemet är bara att ingen förstått det.
Och i Ukraina fortsätter Putin låtsas att Ukraina och Nato fortsätter att angripa Ryssland.  
– Vi vet vad som är sant.
Som FN-chefen António Guterres sa redan för fyra år sedan vid sit besök i Moskva: ”Det finns en sak som är sann och uppenbar, och som inga bortförklaringar ändrar på. Vi ser inga ukrainska trupper på ryskt territorium, men vi har ryska trupper i Ukraina.”

Dagens Picasso: Därför doftar syrenen efter regn
Torsdag: Alla män bör läsa Trumps poesi
Söndag: Tecken tyder på att det blir sommar även i år
Onsdag: I fablernas värld på gymmet
Lördag: Och idag sjöng näktergalen

Dagens Picasso: Därför doftar syrenen efter regn

Han: Igår kom äntligen regnet och med den doften från vår syren (fågelträdet utanför sovrumsfönstret). Blommorna fanns där redan sedan någon dag, men först nu kom doften.
– Varför är det så?

Det undrar jag också. Enligt legenden lär Picasso ha vägrat att gå och lägga sig innan han lärt sig nåt nått. Därför vet jag nu att syrenens doft kommer från flyktiga organiska ämnen (terpener, fenoler etc.) som finns i blommornas kronblad.
– Under torr och varm väderlek kan dessa ämnen fastna i ett tunt vaxlager eller helt enkelt vara för trögrörliga för att avdunsta i märkbar mängd. Kraftiga regndroppar pressar ut doftämnen från blommor, som när du gnuggar en blomma mellan fingrarna.
Regnet fungerar som ett lösningsmedel som frigör dem från blomytan.

Regnet löser alltså upp doftämnen som suttit fast. Efter ett störtregn är luften dessutom mättad med vattenånga. Doftmolekyler färdas bättre i fuktig luft – de binds till vattenmolekyler och sprids effektivare till våra näsor.
– En tredje faktor är att temperaturen ofta sjunker efter regn och lägre temperatur gör att doftmolekylerna inte bryts ner lika snabbt av värme och UV-ljus. De blir mer stabila och håller längre i luften.

Vår syren är en vanlig blålila bondsyren (syringa vulgaris). I den viktorianska blomstersymboliken, som även influerat svensk tradition, symboliserar den färgen den långvariga kärleken, ”du är mitt allt”.

Nu vet vi det också. Dagens Picasso.

Och när vi redan ser oss omkring: Vår magnolia blommar. Äntligen. Det lilla trädet planterade vi redan sommaren 2013 och det här är första gången det valt att visa att det kommit för att stanna.
– Tänkvärt, sa Ludde.

PS: Magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som innan det fanns humlor och bin. Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av magnolior som är 20 miljoner år gamla.
Släktet är uppkallat efter Pierre Magnol (1638–1715), en botaniker som var föreståndare för den botaniska trädgården i Montpellier i Frankrike.

Nu vet vi det också.

Torsdag: Alla män bör läsa Trumps poesi
Söndag: Tecken tyder på att det blir sommar även i år
Onsdag: I fablernas värld på gymmet
Lördag: Och idag sjöng näktergalen

Torsdag: Alla män bör läsa Trumps poesi

Han: Tillbaka på udden. Kylig morgon (13°, halvklart, lätt bris med byvind (5,2 m/s); 12,4 grader i havet och mycket god sikt (48 km, fan tro’t).
Frukost inne i soffan. Med en ljuv vokalist (hon) och en manskör därute. 30 minuters liveupptagning enligt Merlin:
– Fisktärna, rödstjärt, lövsångare, nötskrika, sävsparv, hussvala, blåhake, fiskmås, kungsfågel, ringduva, turkduva (?), törnsångare, talgoxe, svartkråka, ärtsångare, blåmes, bofink, ladusvala, koltrast, svartmes, gransångare, pilfink, svarthätta, hämpling, bofink.
Även skrattmåsen skrattar åt min lista.

Och mest av allt: Vår nyinflyttade svartvita flugsnappare som uppenbarligen satsar på en solokarriär.
– Det finns en anledning varför han sjunger så entusiastiskt.
Inget jag ville veta just nu, men till skillnad från flertalet småfåglar på udden tystnar den inte när den hittat sin hona. Den svartvita flugsnapparen är ”genetiskt polygam” enligt fågelvoyeurerna.
– Eller snarare seriemonogam, som damtidningsredaktörerna kallar det i människobyn.
Sången är inte bara ett territoriellt revirhävdande, utan syftar även till att locka till sig ”ytterligare en hona till ett birevir i en annan holk eller bohåla”

Det är ett riskfyllt dubbelliv: ”Konkurrensen om bohålen inskränker sig inte enbart till hanarna av samma art, även andra hålbyggare är inblandade. Av dessa är talgoxen den besvärligaste, och strider mellan dessa kan bli fatala för flugsnapparens del. Undersökningar som gjorts har visat att under denna period blir fler svartvita flugsnappare dödade av talgoxar än av rovfåglar.”

Känns rättvist på nåt sätt.

Alla älskar mig! Mina barn, bönderna, afroamerikanerna, asiaterna, MC-gängen, New York-borna, latinos, de konservativa, de kristna.
– Förresten: Veterinärerna älskar mig också.
Och bögarna.
– Yes, the gays, they love me!
Framför allt älskar jag mig själv.

The Beautiful Poetry of Donald Trump av Rob Sears är en satirisk diktsamling baserad på Donald Trumps egna uttalanden.
– Genom att klippa och klistra från hans självgoda tweets, tal och intervjuer omvandlar författaren Trumps ord till rytmiska, surrealistiska dikter om hur fabulous denna pinsamma jättebaby tycker att han är.
Notförteckningen är imponerande.

Tack Bomme för boken! Sears samling utgavs år 1917. Sedan dess har både palestinier, grönlänningar och det iranska folket naturligtvis insett att de älskar Trump.
– För inte tala om Putin, XI och Netanyahu.
I väntan på uppföljaren bör denna bestseller (The best ever!) distribueras till alla män som överskattar sin egen betydelse.

Söndag: Tecken tyder på att det blir sommar även i år
Onsdag: I fablernas värld på gymmet
Lördag: Och idag sjöng näktergalen

Söndag: Tecken tyder på att det blir sommar även i år

Han: Slånbären blommar. Alla chili- och tomatplantor har flyttat ut i växthusen där humlorna har börjat jobba för trädgårdsmästarinnan. Rapsfälten längs E22:an står i gult och havet pendlar kring tio grader (10°).
– Vilket inte hindrar att det starka könet på udden redan har tagit sina första dopp.

Trots allt. Det som får mig att tro att det blir sommar även i år är att Richards (Sextons) svarta tulpan bestämt sig för komma upp även i år.
– En solitär som vet hur man intar scenen.

Apropå att inta scenen: Bergkvaradagen tillhör de säkra vårtecknen i vårt hörn av världen. Mycket folk, mycket krimskrams, men årets höjdpunkt var som vanligt Sjöräddningens helikopteruppvisning. Den fastnade inte på bild, men det gjorde däremot Kurt Roland (Blomman) Blomkvist som berättade vad vi imponerade besökare såg.
Spännande?
– Radiosportens ordvrickare Christian Olsson kan slänga sig i väggen, om du frågar mig.

Apropå Sjöräddningen: Seger igen! Än en gång har vår stugförening fått diplom för bästa insamling av ölburkar.
– Klart jag är stolt, jag är ju ända kämparnas ordförande!
Okej, även Peter på Salt & Sött i Kristianopel är duktig. Skillnaden är att han har en hel krogpublik i sitt lag.

Apropå veckans solitärer: Svartvit flugsnappare, gulsparv, blåhake, svartmes, skrattmås, strandkata, bofink, löfsångare, gråhäger, svartvit flugsnappare, talgoxe, grågås, stor hackspett, sädesärla, gråhäger, blåhake, svartvit flugsnappare, bofink.
Alla röster listade i min nya fågelapp (Merlin).
– Men det är den lilla svart-vita sångaren som äger scenen under morgonsändningar på udden.

Den svartvita flugsnapparen (Ficedula hypoleuca) var hennes mammas favoritfågel. Efter Anna-Brittas tid på udden har den sjungit för döva öron. Men den gångna veckan har han (jag vet; alltid dessa hanar som vill höras och synas) gjort storstilad come-back i det vilda körsbärsträdet mot Icahandlarns till.
– Möjligen bor den i fågelholken vi fick av ”danskarna” för ett antal år sedan?

Sången beskrivs som munter och rytmisk, något som onomatopoeterna beskriver som ”tsit-tsit-tsit tsju-tsju-tsju”. De mer musikaliska fågelkännarna påstår att repertoaren utgörs av melodiska, rytmiska visslingar ”som går i folkdanstakt”.
– Tro’t om du vill. För en tondöv låter locklätet så här:

Förr i tiden-tiden ansågs den svartvita flugsnapparen vara ”vårens och ljusets budbärare”. Man trodde att den lilla fågeln hade flugit ända till solen för att hämta tillbaka värmen och ljuset till oss människor efter en lång och mörk vinter. När den ivrigt sjungande hanen dök upp i trädgården togs detta som ett säkert tecken på att våren äntligen hade kommit för att stanna.
– Idag känns det som att myten är sann (15 grader i luften, 10° i havet, sol, stillsam vind. Inga yllesockor.

Nytta gör de också: Inte för att myggen kommit till udden ännu. Men flugsnapparen (och svalan) är de fåglar i Sverige som äter mest mygg. En enskild fågel kan sätta i sig upp till 2 500 myggor dagligen. 

PS: Härom dan hälsade jag på svarthättan, även det en nyanländ sommargäst ute på udden. Jag skrev att i förr i tiden-tiden kallades svarthättan för ”munk” i Sverige.
– Vår danska läsekrets konstaterar att i Danmark kallas den fortfarande för just det.

Onsdag: I fablernas värld på gymmet

Han: ”Du kan inte återvända och ändra början, men du kan börja där du är nu och ändra slutet”.
Ovanstående citat tillskrivs författaren  C.S. Lewis; mest känd för fantasyserien Berättelsen om Narnia, utgiven på 1950-talet när jag var lika gammal som våra fem yngsta barnbarn.
Jo, jag förstår budskapet, ett käckt sätt att säga:
– Kom igen Peppe! Du borde ha börjat träna för länge länge sen, men bättre sent än aldrig.

Vi har varit på gymmet, igen.
– Hur det känns?
Om jag säger så här: Varje gång undrar jag varför man har placerat C.S.Lewis budskap i gymmets minsta rum där jag bara kan läsa det när jag pinkar.
Kanske beror det på att citatet är lika illusoriskt som Lewis sagor?
– Ett hittepå!

Lewis skrev mycket, men inte de orden. Experter på Lewis (som Quote Investigator) har spårat citatet till en bok som heter ”Rejection” av den amerikanske författaren James R. Sherman.
– Mest känd för sina hurtiga självhjälpsböcker som ”alla” läste under det självupptagna 80-talet.

Shermans originalformulering: ”You can’t go back and make a new start, but you can start right now and make a brand new ending.” 
– A Brand New Ending, alltså.
Ursäkta en skeptisk man, men ett strålande nytt slut låter aningen mer fantasieggande än det lagom-svenska löftet att jag kan ”ändra slutet” om jag bara springer någon kilometer till på löpbandet.
– Är det värt det?

Med den surmulna invändningen: Det är trevligt att gå på gym (även om jag aldrig i livet skulle göra det utan hennes kärleksfulla stödinsatser). Bortsett från att jag får vara nära min fru utan en djungel av tomat- och chiliplantor i famnen träffar man hyggliga människor.
– Om det förändrar slutet på historien är jag mindre övertygad om.

Tills vidare säger jag som Rolf i Lafsekulla som pustar ut efter sitt pass:
– Varför jag fortsätter komma hit? Det viktigaste skälet är att jag har betalt årsavgiften.

Behöver jag tillägga att vi är lika gamla och även i övrigt överens om det mesta.

Å andra sidan ger gymmet tid för mental träning. På förekommen anledning. När jag ser henne springa på bandet intill försöker jag komma ihåg vad poängen är Aisopos gamla fabel om haren och sköldpaddan.
– Jag inser att ingenting är vad det synes vara.

Det handlar inte om farten. Sköldpaddan vinner över haren för att hon bestämt sig. Hon är tålmodig och uthållig, medan den självgode haren är självgod, slapp i anden och låter sig distraherar av oväsentliga saker längs vägen. Kanske är den lärdomen värd årsavgift

Dagens fågel: Jag har skaffat en ny fågelapp (tack Isman!). Den berättar för mig att svarthättan är morgonens vokalist. Han (Sylvia atricapilla) brukar dyka upp i början av maj här på udden.
– Ja, även bland fåglarna är det han som syns och hörs mest.
Förhoppningsvis stannar även hans fru här till september-oktober, när de flyger på vintersemester 600 mil söderut till östra Afrika. I höstas gjorde vi en sista notering den 2 oktober 2025.

Svarthättan är känd för sin klara och flöjtande sång, som ofta beskrivs som en av de vackraste i den svenska naturen; till och med jämförbar med näktergalens.
– Entusiaster kallar den för ”fågeln med silvertonerna” på grund av sången börjar lågmält likt trädgårdssångarens pladder och den avslutas med klara flöjtlika och starka toner.
I gammal svensk folktro kallas denna sångfågel ironisk nog för ”munken”. Vilket anspelar på hanens svarta kalott, som liknar den tonsur (hårlösa hjässa) som vi fortfarande identifierar munkar med, Typ Broder Tuck:

Lördag: Och idag sjöng näktergalen

Han: ”Döden, döden, döden” – så inledde Astrid Lindgren sina telefonsamtal med sina systrar på äldre dar för att snabbt få det oundvikliga ämnet avklarat.
– Det var en besvärjelse.
Ett sätt att hantera ”det värsta” och efter den inledningen kunde de prata om vardagliga saker.

Döden har passerat även vår udde. Häromdagen sa vi hej då till ännu en kompis.
– Håkan ville att familj, släkt och vi kompisar skulle samlas runt honom; dricka champagne, spela AC/DC och kanske säga något snällt.
Som ännu en fest hemma på tomten.

Tyvärr hade Håkan underskattat hur många som ville skåla med honom. Därför höll vi vår minnesstund hos Peter på Sött & Salt i Kristianopel.
Även i övrigt tror jag att Håkan gillade det han såg och hörde.

För egen del fick Jacques Werups korta kärleksdikt ett nytt innehåll:
Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.

Därför känns det också helt okej att jag i morse näktergalen sjunga igen.
– På återseende.

Söndag: Hyllning till den fria sikten

På valborgsmässoafton gör lövsångaren debut,
phylloscopus trochilus.
Åtminstone
för den som känner igen den rösten;

Vi andra hörde bara göken.
Södergök är dödergök, tänker sorgerösten
tyst.
– Ko-ko, ekar det från skogen
och till slut går det upp ett ljus
– Vänta nu! Det är ju öster och den göken,
den trösten!

Utanför udden pågår Operation Aurora
men fru Isman ser bara vårens första svala
– Där, där! Även den är valborg trogen
Och svalan ser fru Isman från sin himmel,
faktiskt helt perfekt.
– Tänk att hon är här igen, vilken tajming!

Väckt
ut ur vinters långsökta dvala samlas skeppeviksbor på kvällen,
Spontant kring elden,
proteiner,
vin och vimmel.
Varför?
– Varför inte!
Rimmar bäst mot nattens himmel.
– Snus och rus och lite … skimmel!
– Vem sa nåt om häst, har ni fest, eller?

Svaret kommer när vinden vindar,
vänder från öst till väst.
Ty även första maj rimmar svenska flaggan i solen
demonstrerar tyst mot trumpister,
putinister;
den ökända pållarna från Troja.

Ensamma hägern står redan i talarstolen.
Först i tåget familjen Fågel;
och vårens första kull ulliga små gässlingar!
– Anser anser,
anser vår talare och blivande minister.

 
Hade gärna hört henne sjunga något intressant.
– Gärna nåt som rimmar på phylloscopus trochilus,
eller gässlingar.
Linné hade rätt: Det är först när ett fenomen får namn
som just det ordet blir sant.

Nåja. Det finns de som inte bara försöker beskriva verkligheten i dikt, utan även förändrar den.
På andra sidan udden bygger föreningens Bryggkommitte ut den Nya världen:

Onsdag: Kommunen hoppas på fler kriminella

Han: ”Snälla gud, ge oss vårt årliga statsbidrag och ett fängelse i kommunen!”
Ur led är tiden, när jag växte upp tävlade landsändarna om industrijobb, utbyggda järnvägar, kraftverksbyggen och högskolor.
– Numera sätter politikerna sitt hopp till de kriminella.

Enligt medierapporteringen har närmare ett 40-tal (!) kommuner fört diskussioner med Kriminalvården om att få hysa in brottslingar.

Kalmar tillhör vinnarna: Bygger en ny stor anstalt i Halltorp med över 430 platser. Även vår egen kommun (Torsås) hoppas att få dela på den vinstlotten: ”Den nya anstalten skapar stora möjligheter för hela regionen och inte minst för Torsås kommun”, skriver entusiastiska kommunpolitiker. ”Etablering av en så stor arbetsplats endast fem km från Torsås kommungräns innebär goda möjligheter till utveckling i form av nya kommuninvånare, nya arbetstillfällen, ökat behov av service och tjänster samt efterfrågan på nya bostäder”, Kommunen behöver aktivt följa och vara engagerad i etableringen för att tillvarata möjligheterna till utveckling.”

Jag växte visserligen upp under 50-talet på ett kraftverksbygge i Norrlands inland, men jag fattar att Henrik Nilsson Bokor och andra ansvarskännande politiker sliter sitt hår.
– Trots alla storslagna utvecklingsplaner krymper Torsås kommun.Men är det verkligen fler kriminella som är lösningen på problemen?

Nu till något roligare: Det våras för havsöringen. Vårens flugfiske i Emån har gjort många sportfiskare lyckliga i år.
– Vi har haft den bästa fångsten på tio år, konstaterar Kent Håkansson, fiskeförvaltare på Ems herrgård (Barometern 28 april 2026).
Under de fem veckor som hittills gått har 450 fiskar fångats på den fyra kilometer långa sträckan från mynningen upp till Emsfors. 80 procent av fångsten utgörs av havsöring.

Kul, tycker vi som bor vid havet, sju mil söder om Emåns utlopp. Förra sommaren krockade hon med två havsöringar när hon simmade utanför vår lilla badvik.
– Och tidigare i vår fick en granne den här bjässen på kroken inåt Skeppeviken.

Havsöringen kan bli upp till 18 år gammal, men en mer vanlig maximal ålder är runt 7–10 år. Detta enligt Havs- och vattenmyndigheten.
Äggen kläcks under våren i rinnande sötvatten. De nykläckta ynglen lever i födelsebäcken och livnär sig till en början på insekter och smådjur.
– Efter några år i ån vandrar de ut i havet, oftast på natten. För att kunna klara att leva i saltvatten genomgår öringungarna en fysiologisk förändring som kallas smoltifiering.
Väl ute i havet växer havsöringen snabbt. Kosten ändras från insekter till småfisk, räkor och märlor.

När havsöringen blivit könsmogen återvänder den för att leka i samma vattendrag som den själv föddes i. En nyhet för mig är att havsöringen efter leken inte dör som laxen oftast gör. Fisken vandrar tillbaka till havet för att äta upp sig och kan leka igen, i vissa fall upp till 7–8 gånger.
– Kanske var det två seniorer som hon krockade med utanför udden?

PS: 70 procent av Jordens yta består av vatten och alla hav hänger ihop. Havsöringen är en av cirka 255 fiskarter någon gång observerats i svenska vatten, vilket är knappt en procent av alla arter i världen.
På Gran Canaria mötte jag härom veckan både större och fulare fiskar. Hälsade på Ugglorna (vi träffades senast i Grekland) och fick en rundvandring i det stora akvariet i Las Palmas.

Naturligtvis var mötet med hajarna det som fick skribentens hjärta att slå extraslag.

Måndag: Ogräs, ogräs och ogräs … och en försvunnen skatt

Hon: Alltså, snarare gräsmatta än ogräs. Behöver inte gå på gym i alla fall. Men frågan är om det inte är roligare. Men det har i alla fall blivit fint väder härnere, äntligen, hurra!

Löklandet:

Tog ett par dagar. Men igår gjorde jag hela första tomatlandet från scratch till gödslat och klart. Var inte en lika kompakt gräsmatta, pust.

Tomatland 1:

Dessutom var det hög tid att göra klart även växthus 1 (växthus 2 är mer isolerat och redan proppfullt) för inflyttning av plantor. På torsdag verkar även nattemperaturen bli mildare så då ska alla plantor inne ut.

Nu får han fortsätta. Nästa ”gräsmatta” väntar. Tomatland nummer 2.

Han: När hon inte gräver tittar vi så klart på SVT:s serie om ZTV. Serien bekräftar att den svenska medievärlden var roligare förr.
– Åtminstone hade vi som var med roligare på den tiden.
Nostalgi är en sentimental och bitterljuv känsla för det förflutna och därför säger jag ”vi”.
Nej, jag jobbade aldrig med ZTV, anslöt mig till Jan Stenbecks Our Group senare.

Men år 1992, samma år som Stenbeck lät några vildhjärnor starta ZTV, tilldelades jag Stora Journalistpriset för att jag i samma mediala ankdamm fått en annan skvader att lyfta med ZTV som en av våra nya annonsörer och därmed finansierade leken.
Motivering: ”För den rappa, kontroversiella debatten som gjort tidningen till branschens naturliga mötesplats”.

Min enda merit: Jag råkade gå förbi en öppen dörr där några kompisar gjorde tidning och blev kvar där. Det kändes som om jag hamnat i ett rockband som övade på att skriva nya låtar och behövde en vokalist. Eftersom jag var tondöv kände jag mig hemma.
– Det var nåt med tidsandan som även speglas i serien om ZTV.
Ett frimodigt kreativt kaos, där marken hela tiden rörde sig och ”fort men fel” blev en paroll som gjorde omöjliga saker möjliga.
– Att beviset på mitt Stora Journalistpris försvann i turbulensen har jag alltid sett som en försumbar symbol över en hänryckningens tid.  

Men det är en annan historia, som barn och barnbarn redan tröttnat på. Att jag blir nostalgisk beror på att jag fastnade för en detalj. Jens von Reis berättar i en intervju var han hittade ZTV:s försvunna arkiv: ”Det har varit ett jäkla kaos. Ryktet var att alla kassetter var försvunna. Men ryktet var falskt. ZTV-materialet visade sig finnas bevarat i ett Shurgard-förråd i Kista.
– Jag fick ett tips om att materialet kunde finnas där och lyckades hitta det där förrådet. Där låg alla beta-kassetterna i en container. Vi har filmat när jag står där inne och blåser bort dammet på kartongerna. Det ser helt sinnessjukt märkligt ut. Men där var hela arkivet. Alla musikvideor, alla program – allting. Det känns som att det är en tidsfråga innan de flyttar det till Baltikum – och så är kassetterna borta för alltid” (Barometern 18 april 2026).

Nyckelorden är ”ett Shurgard-förråd i Kista”. Jag är inte ett dugg förvånad över att jakten på ZTV:s försvunna arkiv förde Jens von Reis just till Kista.
– Det som i mina ögon gör honom värd Årets Grävarpris är att han lyckades ta sig in!
Förrådet i Kista är nämligen inget vanligt förråd.
– Det är ett Lubjanka, KGB:s klassiska fort i Moskva.
En bastion där Stenbecks eget KGB gömde allt som ansågs tillhöra ”Our Groups” historia. (Bland oss vanliga dödliga kallades avdelningen ”Lean & Mean” och även det är värt ett eget nostalgiprogram. Hugade researcher bör tala med Calle Höglund som vet allt om verksamheten. Calle har gått vidare inom säkerhetssektorn, men du hittar honom på Facebook.)

Historien om ZTV är kul; men jag märker att historien i första hand väcker mitt eget arkeologiska intresse. Även resterna av ett antal medieprojekt jag varit inblandade i torde nämligen finnas gömda och glömda i Kistaförrådet. Typ, Finanstidningens arkiv, allt om magasinen Kapital och Moderna Tider; inte minst servrarna till vår ”rosa Metro” som efter Jan Stenbecks död las ner med 85 miljoner i förluster. Med mera.

Dessutom, och nu har nostalgin satt sig djupt i gubbens Hippocampus: Jag misstänker att även mitt förlorade diplom för Stora Journalistpriset göms någonstans i resterna av Sveriges häftigaste mediekoncern.

PS: Det som är bäst med tv-serien om ZTV är att public service än en gång bekräftar den avgörande roll som entreprenören Jan Stenbeck haft för den moderna svenska medievärlden. Han krossade inte bara TV-monopolet och Televerkets monopol inom telecom. ”Utan Stenbeck inget Spotify, utan Stenbeck inget Skype. Utan Stenbeck hade det svenska mobil- och it-undret aldrig skett”, som en av hans adepter uttrycker det.
”Innan Jan vände upp och ner på allt ville alla på Handelshögskolan bli storbolagsdirektörer. Efter Stenbeck vill alla bli entreprenörer.”