En odyssé av killgissningar
(Uppdaterad 20 juli, 11:03)
Han: Det är klart att Christopher Nolans ”The Odyssey” är en skröna som bygger på en saga. Därför är det meningslöst att ställa förnumstiga frågor, typ:
– Är det rimligt att det, efter det tioåriga kriget mot Troja, tog Odysseus ytterligare ett decennium att segla hem till sin fru och kungarike?
– Ähhh, det bara blev så.
Inget min fru omedelbart skulle tro på.
Fågelvägen är avståndet mellan Troja (vid Dardanellerna i dagens Turkiet) och Ithaka vid Joniska havet är cirka 85-90 mil (450-500 sjömil). En realistisk segelrutt (inklusive strandhugg och proviantpåfyllningar) under antiken gick söderut längs dagens turkiska kust, genom Kykladerna och upp i Joniska havet till Ithaka
– En sådan rutt blir snarare 600-700 sjömil.
Med antika skepp som gjorde 4–6 knop i medvind borde seglatsen hem ta några veckor.
– Om inte Homeros ”Odyssén” hade varit en skröna om dåligt underbyggda killgissningar, oflyt och bristande båtmannaskap.
Homeros slösar inte många ord på resan från Ithaka till Troja. Däremot låter han Odysseus resa hem till fru och barn och kungarike ta tio (10) år.
– Klart det måste hända en massa saker på vägen för att fylla ut den bloggen. Som dessutom är skriven på hexameter, ett orimmat versmått som består av sex versfötter per rad.
På sin tioåriga hemfärd låter författaren Odysseus begå en massa misstag och därför hamna i klorna på en rad monster, gudinnor och magiska väsen:
Bland andra: Lotusätare, ett fredligt folk som åt lotusblommor.
– Problemet var att de som smakar på blomman glömmer att de är på väg hem och aldrig vill lämna den blomserängen.
Av dumdristig nyfikenhet söker Odysseus sedan upp den enögde Polyfemos (som käkar upp några ur besättningen).
Andra äventyr slutar hos laistrygonerna (kannibaler), Hades i dödsriket, skönsjungande sirener, Skylla & Karybdis, Helios boskap med flera. Detta innan Odysseus slutligen ensam når hemmahamnen som en gammal man.
– I sista minuten, som i alla spännande historier, för att rädda sin fru Penelopes heder och sin egen kungakrona.
Likt alla manliga hjältesagor tvingas Odysseus och hans män att omväxlande slåss med vapen i hand, men lika ofta med sin mandom i högsta hugg.
– Den vackra Kalypso håller Odysseus fången på ön Ogygia. Hon älskar honom och lovar honom odödlighet om han stannar hos henne, vilket ju är själva grejen med jakten på hjältestatusen.
Odysseus blir kvar i sju (7) år, trots att han hela tiden längtar hem till fru och kungarike.
– För att Homeros saga inte ska gå på grund redan här, tvingar gudarna till slut Kalypso att motvilligt släppa hjälten fri.
Om jag förstår saken rätt blandar Christoffer Nolan fritt bland dessa äventyr, men stannar till vid den mest dramatiska för hjälten:
– Besöket hos Kirke på ön Aiaia.
Hon har gått till historien som en feministisk ikon, oklart varför.
Eller kanske inte.
Kirke är en häxa som lockar besättningen med underskön sång, serverar dem en blandning av getost, honung och mjöl utrörd i vin, i vilken gudinnan enligt Homeras även lägger
onda örter, så att de helt skulle glömma sitt hemland.
Knappt hade männen tömt sina drycker förrän med trollspöt
Kirke slog var och en; sen stängde hon in dem i stior.
Svin var de nu, till huvud och borst och grymtande läte,
ja, hela kroppen – förståndet blott var detsamma som förut.
Som Aris Fioretos skriver i en rolig analys förvandlar Kirke besättningen till ”en stinkande hjord som hellre stökar i främmande stior än minns fosterlandets jord. Av drömmen om att återvända till hustru, hus och härd överlever bara begäret. Körtlarna trumfar den patriarkala nostalgin.”
Odysseus däremot klarar sig med ett mystisk motdrog (”holy moly”) som hans polare, guden Hermes, gett honom.
– Tack vare denna drog kan han bestiga ”det präktiga lägret” med Kirke utan svinerier och med intakt hemlängtan.
Motgiftet låter honom inte bara ohämmat pimpla gudinnans onda brygd utan att påverkas. Han kan till och med gå till sängs med henne med sin ”mandoms kraft” i behåll.
Hjälten stannar hos sin feministiska älskarinna ett helt år med sin stoiskt manliga självkännedom intakt.
– Till skillnad från andra män känner han sin svaghet, konstaterar Fioretos (född grek):
”Och att säkraste sättet att bevara ett patriarkalt övertag är en smula självinsikt. Annorlunda formulerat: Utan moly, helig eller ej, förvandlas även den smartaste grek till gris.”
Det är klart att vi ska se ”The Odyssey” när den kommer på någon streamingtjänst. Kanske lyckas jag till och med få någon sommargäst att läsa ”Odysséen”. Kanske till och med ”Illiaden”, del 1 i Homeros bestseller som beskriver det 10-åriga kriget mot Troja.
Med andra ord själva meningen med Odysseus långa resa.
Ett grymt krig som symtomatiskt nog var resultatet av ett svartsjukedrama. Eller snarare:
– Den förvridna hederskultur som råder i alla manschauvinistiska miljöer.
Den bakomliggande storyn: Paris, prins av Troja, hälsade på hos kung Menelaus och blev förälskade i dennes fru. Eftersom den vackra Helena besvarade prinsens känslor tog han med sig henne hem till sig.
– Somliga säger att kärleksgudinnan Afrodites hade ett magiskt finger med i spelet.
Eller så skyllde man bara på gudarna när allt hade gått åt helvete.
Efter att i princip alla dött i det tioåriga kriget som följde, stormar Menelaus in i Helenas sovrum i ruinerna av Trojas ointagliga borg med svärdet i högsta hugg ”för att få sin heder tillbaka genom att spilla hennes varma blod på det kalla golvstenarna”, som Theodor Kallifatides skriver i sin version av slaget vid Troja (där gudarna är utrensade och alla beror på människorna själva).
”Hon väntade på honom. Håret var kammat i ’skarprättarens frisyr’ som lämnade nacken fri och hon bar en lång vit klänning. Hon öppnade den och pekade på sitt hjärta.
– Det är här felet ligger, sa hon.”
Vad tror du hände sen? Svar: Den förbannade maken som slaktat hundratals män och offrat tiotusentals andra för att nå hit ”bländades av hennes ansikte, hennes hals och hennes byst och svärdet föll ur hans hand. Skönheten segrade över honom och hans vrede.”
Sedan följde Helena med sin stolte man hem till Sparta och där levde de lyckliga i alla sina dar, om vi ska tro på sagorna.
The End.
Apropå skrönor: ”Man gillar aldrig att säga att man har vunnit för tidigt. Men vi vann. Under den första timmen var det över”.
Det har nu gått 130 dagar sedan Donald Trump hävdade att han vann kriget mot Iran redan under den första timmen.
Framför allt har Trump ännu inte visat upp ett avtal med mullorna som är i närheten av det avtal Obama skrev under och som Trump rev upp 2018.
Sommarspaningar som flytt:
Plötslig tystnad, och det blev en vlogg…
Snylthumlan tyder på självinsikt hos SD
Grattis på hundraårsdagen!
Äntligen visar hon sina lökar
En särskilt sorts hantverkare
Från simskola till träningsläger
Fortsätter kriget mot Japans muslimska republik
Messis tårar blandas med hagelskur över udden
Norge firar – med billig svensk bensin i tankarna
Rapport från en hemlig drogfabrik
peppekerstin.blog 