”Må bästa laget vinna – i helvete heller”

Han: David mot Goliat. Har någon hittepå-saga återberättats så många gånger som inför kvällens match?
Visserligen finns det en bred enighet bland forskare om att en historisk kung David troligen har funnits och regerade över Juda under 1000-talet f.Kr.
– Däremot saknas arkeologiska och historiska bevis att Goliat existerat, annat än som en myt ägnad att förhärliga Davids hjältemod.

Inte ens Bibels olika redaktörer kunde enas om hur denna match gick till:
I Första Samuelsboken (kapitel 17) är det den unge herden David som dödar Goliat med sin stenslunga.
I Andra Samuelsboken (kapitel 21) däremot hävdas i stället att en man vid namn Elhanan dödade Goliat.
– Och i Krönikeboken dödar dåtidens sportreporter denna fejkhistoria genom att avslöja att denne Elhanan i själva verket dödade Lami, Goliats låtsasbror.

Jag vet vad du tänker: Vem bryr sig?

Trots värmen är det intressant att ta del av den pratande klassens besvärjelser inför kvällens match. Till och med Björn Wiman känner behovet att formulera sig och han har en poäng.
Wiman, som är kulturchef på Sveriges malligaste tidning (för att tala som Jan Guillou), drar sig till minnes vad Skottlands lagkapten Graeme Souness sa när hans ”evigt nederlagstippade land” i VM 1982 skulle möta det redan då mytomspunna brasilianska landslaget.

– Efter slantsinglingen lyckönskade domaren de båda lagkaptenerna med orden, ”Må det bästa laget vinna”.
Souness svar torde förena alla blågula hjärtan denna tisdag:
– I fucking hope not.

(Hur matchen slutade? Skottland förlorade förstås med 4-1)

Spaningar som gått förlorade:
En blogg, trots värmerekordet
Till och med skrattmåsen har slutat skräna
Inför valet går vi alla in i trotsåldern
Midsommar och Ron Wood är tillbaka på udden
Varför är skatten på din el högre än på mitt snus och vinpimplande?
Som (en) man ropar får han svar från Råneå
Trump viftar fortfarande med ett tomt papper

En blogg, trots värmerekordet

(Uppdaterad 16:26)

Han: Eftermiddagsdrinken är en institution på udden. Ofta är till-tugget intressantare än rosévinet. Som när Isman sammanfattar kvällens diskussioner med en bön:
”Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”

Isman, som är prästson från Lindesberg, citerade inledningen till Sinnesrobönen. En kristen bön som skrevs av den amerikanske teologen Reinhold Niebuhr år 1926 (som anses vara en av de värsta katastrofåren i vår moderna historia).
– Hans bön är numera bortglömd av flertalet av oss som inte är prästsöner.
Tyvärr.

Som världen ser ut borde vi alla be den bönen varje morgon. Jag tänker inte bara på krigen som Putin och Trump hävdar att de redan vunnit 40-50 gånger. Men som fortfarande pågår för att de ljuger och ingen i deras närhet vågar säga det.
– En maktens mentala defekt som jag inte kan göra något åt.
Utom att uppmana barnbarnen att läsa HC Andersens saga ”Kejsaren är naken”.
Vilket är meningslöst eftersom Andersen skrev en saga för vuxna om vuxnas fåfänga, konformitet och feghet.

Inte heller kan Sinnesrobönen göra något åt att min bästa kompis ligger och dör i ett varmt rum längre uppåt landet.
Tyvärr tänker jag på futtigare saker. Som att 30 grader nära havet är för varmt för min kropp.
– Jag orkar inte ens med den hjärngymnastik som detta mitt enkla bloggande innebär.
Men idag läste jag en rubrik i tidningen som jag är tvungen att kommentera:

Förr sa man att ”Kvinnor är från Venus, män är från Mars”. Enligt författaren och terapeuten John Gray har vi glömt bort att män och kvinnor är olika och att dessa skillnader leder till kommunikationsproblem, frustration och missförstånd.
– Jaså? Har vi verkligen glömt bort dessa skillnader?
Inte jag.

Bortsett från att de flesta kvinnor och män fattat att Gray slog in en öppen dörr med en fyndig metafor, så har problemställningen under decennier poppat upp i debatten på kultursidorna.
– Även nu under valrörelsen, där skillnaden mellan kvinnors och mäns politiska preferenser är en följetång.
Om det inte var så förbaskat varmt skulle jag ge mig in i den diskussionen. T ex tycks alla (utom SCB) ha missat att kvinnors sympatier för samtliga partier sjunker mellan valen.
– Intressant, om du frågar mig.
Men eftersom det fortfarande är 28 grader varmt i skuggan nöjer jag med en rubrik ur dagens tidning:

Fyndigt, tycker jag. Till skillnad från mig är hon en enda mobil solcell som njuter av värmen och far omkring på udden som en Duracellkanin.
– Vilken gör att hon inte hinner blogga. Hon nöjer sig med att kommentera dagens arbete i bild.
– På Instagram förstås. Som alla moderna kvinnor.

Hon: Bilderna nedan, tagna igår, har jag inte lagt ut på insta. Bloggen exklusivt!

PS. Tog en paus och hittade ett recept vi kan göra av våra (invasiva och numera utbuade) vackra, väldoftande och älskade vresrosor!

Han, igen: Intressant recept. Enligt Naturvårdsverkets (manliga) generaldirektör får vresrosen enligt 3 kap. 1 § förordningen (2026:311) ”inte avsiktligt föras in i landet, hållas, födas upp, transporteras, släppas ut på marknaden, användas (sic!) eller utbytas, tillåtas reproducera sig, växa eller odlas eller släppas ut i miljön.”
Hon är inte bara en självgående solcell; även en kvinnlig motståndsficka mot manlig dumhet.

Hon, igen: äntligen fått in lite chili på torkning i ugnen. Känns hoppfullt inför årets chilikryddor. Tomaterna går mer långsamt framåt…

Ps 2: det är fortfarande över 30 grader i skuggan på sjösidan. Vet inte vart han fått 28 grader ifrån…

Spaningar som flytt värmen:
Till och med skrattmåsen har slutat skräna
Inför valet går vi alla in i trotsåldern
Midsommar och Ron Wood är tillbaka på udden
Varför är skatten på din el högre än på mitt snus och vinpimplande?
Som (en) man ropar får han svar från Råneå
Trump viftar fortfarande med ett tomt papper

Till och med skrattmåsen har slutat skräna

(uppdaterad 14:50)

Dagens spaning: Andra kullen sommarbarn har lyft från udden. Med tystnaden kommer tystnaden. Plötsligt hör vi att till och med skrattmåsarna är tysta.

Han: Skrattmåsen är fågelvärldens mest missförstådda art.”Man kan själv hålla sig för skratt när man hör dem”, skriver en storstadskrönikör. ”De lägger sina röster nånstans mellan gräl och tandagnissel. Men de skrattar egentligen aldrig.”

Skrattmåsen lever i ”stora kolonier” men är likväl ”mycket skränig”, skriver Erik Rosenberg (1902-1971) i klassikern ”Fåglar i Sverige”. Rosenberg kunde bättre än någon annan pippivoyeur förvandla fågelläten till konsonanter och vokaler.
– Skrattmåsens icke-skratt stavas ”krrrerrerr krräh”.

Såvitt känt kom Rosenberg aldrig till udden. Då hade han blivit förvånad. ”Våra” skrattmåsar skrattar förvisso inte:
Men de lever inte heller i stora flockar.
Men framför allt:
– De skränar inte.
Våra tre skrattmåsar ägnar sig åt stilla glidflygningar över strandkanten för att då och då störtdyka i havet (även vi har upptäckt att smörbulten är tillbaka).

Preliminär slutsats: Som man ropar får man svar. I de stor människobyarna där alla skrålar, skränar även skrattmåsarna. Eller så saknar även våra skrattmåsar de glada barnbarnen som flaxat vidare.

PS: Namnet kan den o-skrattande måsen skylla på Carl von Linné. När han publicerade sin Systema Naturae (1758) hade Carl aldrig sett en skrattmås, eftersom den inte häckade i Sverige på 1700-talet. Däremot hade vår store vetenskapsman läst Mathurin Jacques Brissons Ornithologia, där Linnés franske kollega beskrev skrattmåsen och den sotvingade måsen som kusiner i en och samma måsart (= Gavis ridibunda) och Linné gjorde det enkelt för sig.
– Den sotvingade kusinen heter ”Laughing gull” på engelska eftersom den till skillnad från skrattmåsen verkligen har ett skrattande läte.
Vår skrattmås heter ”Black Headed Gull” på engelska, vilket jag tror att hen tycker är ett bättre namn på en mås med svart huvud som inte skrattar. Så kan det gå när man uppträder med lånta fjädrar.

… och apropå tröttsamma ljud

Jag har slutat lyssna på Sommarpratarna. Trodde jag. Tills jag härom dagen satte mig i bilen och jag hörde en känd författare tala till mig om sin svåra uppväxt, ett tema som varje sommarpratade förväntas följa.
– Vad jag tyckte?
Jag nöjer mig med att citera en recensent: ”Ju mer jag tänker på det, desto märkligare framstår Sommar i P1 som kulturell överenskommelse: någon tilldelas Sveriges Radios största mikrofon och resten av landet förväntas sjuda av nyfikenhet inför inventeringen av dennes psyke. Det är väl ofrånkomligt att de utvalda börjar betrakta sitt eget inre som en sevärdhet.”

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Vilket inte hindrar att jag idag hamnade i ett nytt sommarprat när jag satte mig i bilen för att köpa potatis och jordgubbar hos Ola. När jag kopplade upp telefonen för att ringa hem förklarade en för mig okänd författare för oss lyssnare att vi måste bryta ”de uppkopplade apparaternas makt över våra liv” för att bli lyckliga människor.
Efter ha insett att han tänkte ägna sina 90 minutes of fame åt ämnet följde jag hans råd.

Spaningar som flytt
Inför valet går vi alla in i trotsåldern
Midsommar och Ron Wood är tillbaka på udden
Varför är skatten på din el högre än på mitt snus och vinpimplande?
Som (en) man ropar får han svar från Råneå
Trump viftar fortfarande med ett tomt papper

Inför valet går vi alla in i trotsåldern

Apropå Almedalen: Ofta sägs det vi ogillar att politiker hackar på varandra, istället för att tala om sina egna visioner och politiska förslag.
Det är inte sant.
– När svenska folket får välja är det viktigare att vara emot än för.
Det visar en bortglömd opinionsmätning från Indikator Opinion.

Han: ”Neeeej, jag vill inte!” Efter en vecka med ljuvliga barnbarn inser (en) man att det vanligaste svaret är just det: – Neeeej!
Eller:
– Jag vill innnnte.
Vanligtvis skyller man denna negativism på trotsåldern. En naturlig fas när barnet upptäcker att det har en egen vilja och inte bara är en förlängning av föräldrarnas vilja.
– Sant, men inte hela sanningen.
Att vara emot har blivit det vanligaste reflexen även hos vuxna människor.
– Särskilt i valtider.

Ofta sägs det vi medborgare ogillar att politiker hackar på varandra, istället för att tala om sina egna visioner och politiska förslag.
Det är inte sant.
– När svenska folket får välja är det viktigare att vara emot än för.
Det visar en mycket intressant opinionsmätning från Indikator Opinion.

Vanligtvis frågar opinionsinstituten vilket parti vi skulle rösta på om det var val idag. Men i denna enkät frågar Indikator svenska väljare vad som väger tyngst när de väljer parti:
– Att rösta för ett parti de tycker bra om eller att rösta för att ”motverka ett parti de tycker mycket illa om”.

Resultatet: Fyra av tio väljare uppger att motvilja mot ett eller flera partier väger ”lika tungt eller tyngre än sympatierna för det egna partiet”.
Det innebär att starka politiska antipatier inte är undantag utan ett normaltillstånd hos många av oss väljare.
Mest intressant: Bland mittenväljarna, som brukar avgöra svenska val, är det lika många som uppger att motviljan mot ett visst parti väger lika tungt i deras röstningskalkyl som att rösta på ett parti de gillar.

Indikators slutsats: ”Det innebär att de väljare som brukar avgöra svenska val också i hög grad påverkas av vilka partier de vill hålla borta från makten”.
I klartext: Bland väljare som varken står till vänster eller höger är det 15 procent som tycker mycket illa om Vänsterpartiet och 22 procent om Miljöpartiet. Samtidigt är det 41 procent som uppger att de tycker mycket illa om Sverigedemokraterna.

Slutsats: ”I ett land där nästan alla väljare bär på en tydlig politisk antipati avgörs val inte bara av vilka partier människor vill ge makten, utan också av vilka de till varje pris vill hålla borta från den”, skriver Indikators Edvin Boijev och Per Oleskog Tryggvason. (DN Debatt, 21 juni).

Spaningar som flytt:
Midsommar och Ron Wood är tillbaka på udden
Varför är skatten på din el högre än på mitt snus och vinpimplande?
Som (en) man ropar får han svar från Råneå
Trump viftar fortfarande med ett tomt papper
Fler utspring i rosa balklänningar

Midsommar och Ron Wood är tillbaka på udden

Han: Jag antar hur det gått med hennes stalkar. Jo, han förföljer henne fortfarande. Men nu har han fått konkurrens från en filus som hon länge varit svag för:

Enligt The Rolling Stones officiella turnéschema har bandet inga planerade konserter i midsommar. Det finns en anledning: Ron Wood firar med oss på udden.
Okej, jag erkänner:
– Liksom alla redaktörer skriver jag rubriker för att jaga klick.
Sant är att vår kompis, talgoxen Look-a-like-Ron-Wood, är tillbaka efter fyra års turnerande i andra delar av världen.

Det är stort nog for oss. Europas äldsta talgoxe är 15 år gammal, men det ett under att detta luggslitna exemplar överlevt fyra år turnerande.

Även andra kom för att fira midsommar i Skeppevik. Tyvärr sken solen och havet var tillräckligt varm för att alla barnbarn skulle slita kläderna av sig direkt de ramlade ur bilarna. Ovanstående är förmodligen den enda bild som Facebooks ägare Marc (Sucker) Zuckerberg accepterar.
– Skjutvapen går ju bra i dubbelmoralens land.

Roligt var det även inåt viken. 500 stugägare och sommargäster dansade, sjöng om små grodor, kastade ringar, spelade bort veckopengen på chokladhjulet (utom Algot som vann 1000 kr!), åkte traktor, med mera med mera.

Obs! Ovanstående visar ingen fångtransport. Alla barn som åkte med traktorerna för att plocka blommor belönades med en glass. Vilkt fick alla att arbeta hårt för att skapa midsommarstången.

Självklart bänkades (nästan) alla för att se matchen på den lilla stor-tvn. Publiken var mer lojal med laget än laget var med publiken …

… utom husmor som passade på att pyssla om sina tomater som svettats hela dagen i solgasset.

Spaningar som flytt:
Varför är skatten på din el högre än på mitt snus och vinpimplande?
Som (en) man ropar får han svar från Råneå
Trump viftar fortfarande med ett tomt papper
Fler utspring i rosa balklänningar

Varför är skatten på din el högre än på mitt snus och vinpimplande?

(Uppdaterad 29 juni)

Fundera på det här: Svenska hushåll betalar högre skatt på elen än på snus och vin.
– Visserligen dricker jag både vin och suger på (vitt) snus. Men på nåt känns det fel att du som inte gör det subventionerar mitt drogbehov på din elfaktura.

Han: Regeringen har beslutat att sänka skatten på bensinpriset med ytterligare 3 kr vid pump.
– Ett sista valfläsk till oss bilägare.
Men det är en sak jag inte förstår: I Sverige betalar 100 procent av hushållen för el, medan bara åtta av tio hushåll har tillgång till bil.

I min värld är fem miljoner hushåll fortfarande mer än 3,5 miljoner. Fram för allt: Svenska hushåll betalar tillsammans storleksordningen 85 miljarder kronor för el och runt cirka 35–40 miljarder kronor per år på vårt behov av bensin och diesel.
– Ändå satsar Tidöpartierna på att göra oss glada över att de sänker bensinskatten, inte elskatterna.
Varför?

Av dina och mina elkostnader går minst 40 miljarder kronor direkt till statskassan i form av elskatter. Finansminister Elisabeth Svantesson har alltså 40 miljarder skäl att sänka den skatt som drabbar 100 procent av oss väljare.
– Varför tror hon att det bara är vi som även behöver bil som är känsliga för valfläsk?

Jovars, i vintras kände även den svenska regeringen kylan i väggarna. Första januari 2026 sänktes skatten på el med 10 öre per kilowattimme. Det innebar att boende i lägenhet fick några hundralappar i minskade utgifter per år.
Vi småhusägare som betalar mer för elen fick någon tusental i present.
– Men det ändrar inte storheterna.

Medan länder som Spanien och Danmark sänkt elskatten till bottennivåer, sitter Sverige kvar med en av EU:s högsta elskatter. Spanien har förlängt sitt krispaket där både elskatt och vissa avgifter tillfälligt tagits bort, samtidigt som momsen sänkts.
– Resultatet blir att beskattningen i praktiken landar på noll, rapporterar Dagens Industri.

Finland har sedan tidigare sänkt skatten för vissa sektorer medan Danmark nu går längre och sänker till EU:s miniminivå även för hushåll under 2026-2027. I stora delar av Central- och Östeuropa ligger nivåerna redan mycket nära EU:s golv – runt ett öre per kilowattimme.
EU:s miniminivå för energiskatt på el ligger på 0,6 öre per kWh. 
Dessutom: Svenska politiker är ovanligt snillrika, de är ensamma i EU om att tycka att vi medborgare ska betala skatt på skatten i form av moms på elen (25 procent). Denna svenska nyordning att vi ska betala skatt på skatten infördes år 1991.

Nyordningen innebär att vi alla betalar mer i skatt för elen än för snus (39%) och vin (37%)!
mer i skatt för elen än för snus, visar Skattebetalarna!
– Visserligen dricker jag både vin och suger på (vitt) snus, men på nåt känns det fel att du som inte gör det subventionerar mitt drogbehov på din elfaktura.
Fråga: Varför är det inga ledarskribenter som undrar varför Sverige avviker från EU just när det gäller att kunna tvätta, se på VM i fotboll och laga mat (farmor gör just nu tjockpankaka i ugnen till sommarens första kull av barnbarn).

Häromdagen visade SCB:s preliminära statistik att Inflationen steg mer än väntat till 1,5 procent i maj, från 0,8 i april. Enligt SCB:s Konsumentprisindex sjönk drivmedelspriserna med 3,5 procent mellan april och maj.
– Enligt samma källa steg elpriserna i Sverige med 10,6 procent.
Dessutom: Eftersom vi betalar in dubbelt så mycket skatt , i reda pengar på el som på bensin är elpriset den enskilt största faktorn bakom den oväntat höga inflationstakten i maj (TT).
– Och ändå: Nu kastar Tidöpartierna åt oss ännu ett valfläsk: En sänkning av bensinpriserna med 3 kronor liten.
Oppositionen gläfste förstås tillbaka.
Men inget parti nämner något om att man kanske borde ägna elskatterna en tanke.

Sanningen är konkret: ”Att ren el är straffbeskattad på samma nivå som diesel eller snus framstår som smått bisarrt”, skriver Skattebetalarnas förening i sin pedagogisk rapport.
Instämmer.
För staten står elskatterna bara för 2 procent av alla skatter, småpengar i sammanhanget.
Men inte för oss medborgare.
– Just nu tänker jag: Den politiker som gör något åt elskatterna får min röst.
Vad sägs om att elskatterna sänks till EU:s miniminivå för på 0,6 öre per kWh?

Tillägg 29 juni: Nu har Ebba Buschs gåva nått udden. 1 300 kr i elstöd. 109 kronor i månaden, jippi!

Spaningar som flytt:
Som (en) man ropar får han svar från Råneå
Trump viftar fortfarande med ett tomt papper
Fler utspring i rosa balklänningar

Fler utspring i rosa balklänningar

Han: Hennes exposé genom rosornas trädgård var fin. Eftersom allt händer på en gång missade vi rosorna bakom Chateau Margareta. Även rosenrabatter förändras över tid:
– Så här såg samma spaljé ut när vi anlade den i juni 2022:

Som så många andra i vår tid med vaga identitetspolitiska trender tycks våra rosor ännu inte ha bestämt sig vem de vill vara, rosa, gul eller … ?
För även bland rosor finns det vandringssägner för den som behöver dem:
– Aprikosfärgade rosor får man när någon vill visa uppskattning.
– Vita rosor betyder ”renhet” eller purity som det heter på engelska.
– Gula rosor betyder vänskap.
– Att ge bort rosa rosor betyder att du visar tacksamhet för något.
– En orange ros representerar ren och skär lust.
– Röda rosor symboliserar kärlek.

Som av en händelse som ser ut som en tanke: I skuggan av de mer spektakulära balklänningarna sker dagens andra debut på baksidan av vårt hus:

Spaningar på rosor som flytt:
Fler rosor, och lite annat…
Nu börjar rosornas krig
När allt händer på en gång
Ensamma grabbens förtjänst att rosen har taggar
”Behandla rosor som du vill att din partner ska behandla dig”
Även rosor har taggar
Margaretas ros gjorde hennes dag
Lyckas med rosor? Tänk barnuppfostran …
Säger blommande rosor och en jättestor kantarell något om 4 november?
Nu börjar rosornas tid
Om man undviker taggarna är rosor underbara

Som (en) man ropar får han svar från Råneå

Historier föder historier, bättre historier. För en tid sedan skrev jag om tre fjädrar som vittnade om en död hackspett, nyss levande i Ismans tallar. Jag refererade till filosofen Jacques Derridas tes om ”närvaro genom frånvaro”.
Förvirrande kanske, men på förekommen anledning. För att säga det kort:
– Denna vår har döden slagit till i den nära vänkretsen tre gånger inom lika många veckor.
Sånt väcker existentiella frågor hos en gubbe på en udde.
– De tre fjädrarna påminde mig om att i även i mina tankar blir vännerna mer närvarande i sin frånvaro än de faktiskt var när de var levde och detta paradoxalt nog på grund av de faktiskt inte längre är närvarande. 

Som (en) man ropar får han ibland tröstande svar. Min gamle kompis Nicke i Råneå ger i en kommentar mina tankar vingar.
Han skriver: ”Min allestädes närvarande indiankompis Golden Bear från Iliamna Lake i de mellersta delarna av Alaska gör mig plötsligt sällskap. Vi vandrar förstrött efter Newhalen River, pratar lågt för att inte störa några plaskande brunbjörnar på den andra sidan av vattendraget.
Golden Bear var min vägvisare och kompis en sommar i landet bortom alla berg, en sällsynt vacker man i tvåmetersklassen.
Mest iögonfallande var hans enorma hår som nådde ända ner till midjan. Minns fortfarande när han skulle vada över en djupare å. För att inte blöta ner de kolsvarta lockarna gjorde han en knut av svallet runt midjan?
– Min ledsagare hade den egenheten att han inte kunde gå förbi en på marken liggande fjäder. 
Den plockade han genast upp och fäste den försiktigt i närmaste träd. Fanns det inget träd i närheten stack han fast fjädern i sitt hår. När han sedermera kom hem till byn hade han en gammal stubbe i närheten där han hade fäst alla upphittade dun och vingpennor genom alla åren. Han berättade att i hans by trodde de att en människa blev en fågel efter döden. Genom att ta upp en fjäder och fästa den högre upp, kanske i ett träd eller på en stubbe, hjälpte han den döda människans själ att få ny luft under vingarna. På så sätt kunde livet ta ny fart mot paradisets prunkande nejder.

Golden Bear var en vis man med många strängar på sin lyra. I sin familj var björnen helig och fick inte skjutas. En av många anledningar var att djuren åt mycket lax, framför allt de röda indianlaxarna. Hundratusentals laxar hamnade så småningom på landbacken, oftast rester av björnarnas idoga fiskande. Detta i sin tur gynnade växtligheten, allt från låga buskar till enorma träd. Golden Bear pekade mot den prunkande vegetationen och skrattade högt.
– Den helige ande är med oss, viskade han och lossade på hårknuten.”

Genom att ta upp en fjäder och fästa den högre upp, kanske i ett träd eller på en stubbe, hjälpte han den döda människans själ att få ny luft under vingarna. På så sätt kunde livet ta ny fart mot paradisets prunkande nejder.

Nickes brev ger en bredare bild av livet i människobyn: ”Åren gick och en vacker sommardag drog min grabb Martin till USA med några polare. Så fort pengarna tog slut drog de till spelhålorna i Las Vegas.
Så kom det sig att grabbarna hade samlats för ett spel på något av stadens många flotta hotell, när en äldre och sliten indian plötsligt stapplade in i rummet.
Han undrade försynt om han fick slå sig ner och dra en poker, vilket han naturligtvis fick. Grabbarna och mannen presenterade sig och allt var frid och fröjd, tills han hörde min sons efternamn.
– Westrin? I once knew a man from Sweden called Westrin, sa han på bruten amerikanska.
– I think he was an auther and a flyfisherman. 
Plötsligt blev det alldeles tyst kring bordet.  
– It was my father!!! utbrast Martin med stor förvåning.
– Farsan var i Iliamna Lake i de centrala delarna av Alaska under åren 1976, 1980 och 1981, berättade sonen med stor förvåning. Indianen svarade genast att han var född och uppvuxen i byn Non Dalton norr om Iliamna Lake, men drog till storstan och fördärvet ett tiotal år senare.  Så liten och orättvis kan världen vara. Vem som vann spelet vet jag inte, men hoppas det var Golden Bear. Kram///Nicke.”

PS: Tack Nicke, ditt brev fick mig att inse varför jag för flera år sedan skapade en egen fjäderstubbe, om än i form av en bokhylla i min ateljé (som senare blev hennes löklager).

Andra tankar av och om Gunnar Nicke Westrin:

Och nu blir det reklam
Tillbaka till framtiden tack vare hennes sockerkaka

Trump viftar fortfarande med ett tomt papper

Han: Det var visserligen TikTok-trams att män tänker på Romarriket varje dag, men ”Bröd och skådespel” (latin: panem et circenses) har i 2000 år överlevt som politisk strategi. Uttrycket myntades av den romerske satirikern Juvenalis (60-130 e.Kr) och syftar på hur makthavare vinner röster och undviker politiskt missnöje genom att erbjuda grundläggande förnödenheter (brödet) och gladiatorspel (skådespel).

Juvenalis häcklade den romerska demokratins förfall och avskyddas därför av den härskande klassen och dess kejsare Hadrianus och Marcus Aurelius. Tricket ”Bröd & Skådespel” har tillämpats av många makthavare. men i vår tid har Donald Trump gjort en dygd av Juvenalis sarkasm och upphöjt förfallet till statsmannakonst.
– På sin födelsedag bjöd han det amerikanska folket på gladiatorspel a la MMA i Vita Huset.
Brödet däremot har han bytt ut mot krig (och höjda bensinpriser).

Därför blev festen en flopp för alla som än en gång trott på Trump, när han dagen före festen lovade att han skulle vifta med fredsavtal med Iran på sin födelsedag.
Så blev det inte.
– Vilket inte hindrar att Trumps pladder än en gång upphöjts till sanning i medierna.

Vi känner igen lössen på gången: ”Vi har vunnit. Låt mig berätta för er, vi har vunnit. Du vet, man vill aldrig säga för tidigt att man vunnit. Vi vann. Vi vann vadet – under den första timmen var det över.”
Det hävdade presidenten under ett valtal redan den 11 mars.
– Vi vet hur det gick.

Etthundrasex (106) dagar efter att USA:S president proklamerade Operation Epic Fury är detta fortfarande inte sant, det som alla nu vet inte var sant efter den första timmen.
– Vilket inte hindrar att Trump sedan dess minst 37 gånger offentligt hävdat att ett avtal med de iranska mullorna är nära eller omedelbart förestående.

Inte heller idag är det sant, trots att Trump uppenbarligen hade hoppats kunna vifta med något slags avtal på sin födelsedag. Vad denna ”deal” går ut på vet inte.
Däremot vet vi vad Trumps tilltänkta födelsedagspresent till sig själv hittills kostat: Den direkta militära kostnaden för USA:s krig mot Iran uppskattas officiellt till 29 miljarder dollar (cirka 310 miljarder kronor).
Enligt budgetchefen Jules Hursts vittnesmål inför den amerikanska kongressens försvarsutskott, kostade de första sex (6) dagarnas intensiva bombkampanj 11,3 miljarder dollar (motsvarande nästan 2 miljarder dollar per dag).
– Enbart de första 100 timmarna slukade ammunition till ett värde av 5,6 miljarder dollar.

I mitten av maj meddelade Pentagon att de direkta operativa kostnaderna ökat till 29 miljarder dollar. Denna ökning beror på dyra reparationer av militärbaser i regionen samt behovet av att ersätta förlorad materiel. Bland annat har USA förlorat minst 24 avancerade MQ-9 Reaper-drönare till ett värde av cirka 30 miljoner dollar styck.
Och ändå:
– Krigets fulla kostnad drabbar framförallt det amerikanska samhället på andra sätt:
En studie i samarbete med Brown University visar att blockaden i Hormuzsundet har tvingat amerikanska konsumenter att betala över 40 miljarder dollar extra i bensinpriser vid pumpen sedan krigsutbrottet. Det motsvarar en extra utgift på över 300 dollar per hushåll.

Under utfrågningar i kongressen har kritiker hävdat att den totala kostnaden för USA:s ekonomi i form av inflation på mat och drivmedel samt handelsstörningar snarare rör sig om 631 miljarder dollar.
– Lägg därtill de kostnader som Trumps krig åsamkat länderna i Mellanöstern.
Den sammanlagda ekonomiska kostnaden för kriget uppskattas till mellan 500 och 1 200 miljarder dollar (cirka 5 300 till 12 700 miljarder kronor) för länderna i Mellanöstern.
– För att uppnå vad??

Enligt officiella sammanställningar beräknas kostnaden för arabländerna hittills uppgå till 120 miljarder dollar. Detta beror på kollapsad turism, dyrare sjöfartsfrakter, avbruten flygtrafik samt skador från iranska proxygruppers motattacker.
Redan 20 mars rapporterade israelska medier att Netanyahus krig i Iran och Libanon kostat Israel omkring 3 miljarder kronor per dag. Den totala prislappen för mobiliseringen och de omfattande luftvärnet för att stoppa iranska missiler, beräknas ha kostat landet tiotals miljarder dollar och tömt stora delar av landets krigskassa.

Iran är det land som drabbats av störst ekonomisk förödelse efter USA:s och Israels massiva bombkampanjer. Den iranska regeringen har bedömt skadorna på landets infrastruktur och oljeanläggningar till minst 300 miljarder dollar; mer långsiktiga beräkningar pekar upp mot 1 000 miljarder dollar.
– Trots det sitter den reaktionära regimen i Teheran säkrare än den gjort på länge.
Tack vare Donald Trumps krig.

Och det mest tragiska: Trump viftar fortfarande med ett avtal som inte finns. Framförallt kan födelsedagsbarnet inte visa upp ett avtal som är bättre än det Obama och världsamfundet slöt med Iran 2015 (formellt kallat JCPOA), vilket begränsade landets kärnteknikprogram för att förhindra att Iran utvecklar kärnvapen.

PS, det självklara: Alla vettiga människor inser att i ovanstående summor ingår inte kostnaden för allt lidande som kriget åsamkat vanliga människor. Såna detaljer brukar ju inte räknas in i krigsherrarnas kalkyler.

Spaningar som flytt:
Fler rosor, och lite annat …
Nu börjar rosornas krig
När allt händer på en gång
Hon har en förklädd stalker
Fladdrar det så kostar det

Fler rosor, och lite annat…

Hon: Den röda rosen på baksidan blommar också, och den rosa vid parkeringen. Men den har jag ingen bild på. Bara innan den slog ut:

Nu ligger jag på soffan och läser Svart Hjärta av Silvia Avallone. Fjärde boken av henne jag läser. Den första, Stål, var super. De andra sådär. Denna börjar väldigt lovande. Kul!

(Började åska och ösregna så fler bilder på nyutslagna rosor får vänta.)

Senare ikväll, efter nyheterna, ska vi fortsätta streama Daisy Jones & the six.

Om du inte sett den redan har du något att se fram emot. Vi såg fyra avsnitt på raken igårkväll …

Boken var också superbra, läste jag när den kom ut för några år sedan. Daisy Jones är inspirerad av Fleetwood Macs Stevie Nicks.

Spaningar som flytt
Fredag: Nu börjar rosornas krig
Tisdag: När allt händer på en gång
Måndag: Hon har en förklädd stalker
Söndag: Fladdrar det så kostar det