Lördag: Lugn, Allt har hänt – men ingenting har förändrats

(Uppdaterad 17:45)

Det som länge såg ut som ett problem
… krävde inga åtgärder.

Han: Ni har inte skrivit något idag – har det hänt nåt?
En syster ringer och låter, om inte orolig, så åtminstone lite undrande. Nu handlade det bara om vår blogg, men syster Kajsas reaktion kunde gälla allas vår mediekonsumtion i allmänhet. De flesta vuxna läser, tittar och lyssnar regelbundet på nyhetsflödet av ett enda syfte:
– För att försäkra sig om att ingenting hänt.
Åtminstone att allt har hänt, men ingenting har förändrats.

Medierna fyller idag samma funktion som kyrkorna förr i tiden. Man besökte dem regelbundet för att lyssna på prästerskapet. Budskapet varierade beroende på religion, påbjudna helgdagar och prästens humor och formuleringskonst.
– Men när kollekten samlats in kunde föreställningen oftast summeras med det lugnande beskedet att ingenting nytt hänt, åtminstone har ingenting förändrats.

Journalistskrået är det nya prästerskapet, maktens ideologibyggare. Ibland lånar man till och med retoriken. Som när den mest ideologiske propandisten av sportnördarna Erik Niva skriver: ”Här har ni en fotboll. De allra flesta pumpar den full med luft. Diego Marando fyllde den med mening, med färg, med genialitet och galenskap, med okuvlig kamp och förtrollande magi. Han är borta nu. Fotbollen ser bara ut som en vanlig fotboll igen”.

Nåja, kanske var det utvikning. Kära syster, idag har det bara hänt saker som bekräftar att ingenting har förändrats. Hon har jagat löss, jag har äntligen fyllt igen graven utanför Margaretas stuga. Detta efter att vi äntligen förstått varför det då och då luktar avlopp och Urban Engman och hans team med ett kirurgiskt snitt identifierat orsaken: ett felmonterat rör.

Fel rör.


Förutom den dagliga bönestundenLindbergs byggmarknad – har inköpt två 45 x 195 mm tryckimpregnerade reglar a 4,80 m till sista etappen av nya verandan – har jag konstaterat att det bästa man kan göra en dag som denna är att identifiera ett problem och fundera över vad man ska göra åt det.
– Och sedan strunta i alltihopa.

Du kanske minns att jag tidigare i höst insåg att jag borde göra som alla andra och dra upp min båt som jag inte använt på hela sommaren. När havet gick högt under den första höststormen lyfte vågorna båten delvis på land – där den blev hängande med stjärten under vatten.
Men simsalabim! Plötsligt känns det som vår och båtfan ser ut som om jag just lagt i den.
– Om havsnivån orsakats av klimatförändringarna så hoppar vi på udden nog av Parisavtalet.

Kort sagt från lokalredaktionen här på udden:
– Somna om. Allt har hänt, ingenting har förändrats.

Au Naturel..,

Hon: nä precis, jääääääkla löss!!! Skulle bakat pepparkakor men istället gick dagen till att klippa ner även chilin i växthus 2 och den som var kvar inomhus. Tur jag fixade adventsljusstaken igår. Hittade ju inte svampdekorationerna som jag gömt på något säkert ställe… men hämtade lite kottar ute istället och egentligen är ju det mycket finare.

Överfullt, lager på lager. Skjuts in i ugnen på tork imorgon då. Sen pepparkakor…

Han: Förhoppningvis förstår som är vaneläsare att det är inte mina löss hon förbannar utan den som bosatt sig på henne chiliplantor. I övrigt måste jag revidera mitt budskap ovan:
– Ingenting har hänt idag, men allt har förändrat! Vi har ju satt upp våra adventsstjärnor och nu sitter Bob Dylan strax bakom mig och sjunger Goodbye Jimmy Reed och hon lagar Stinas kyckling i en annan del av stugan vid havet.

Fredag: frost ute, mus inne. Vintern är äntligen här

(Senast uppdaterad 17:45, 11:30)

Vacker, kall och solig morgon
Frost på marken och altanen

Hon: även om jag somnade för sent och vaknade för tidigt blir man ju glad av en sådan här vacker morgon. Speciellt eftersom jag flyttade de sista växterna som jag vill övervintra från det kalla växthuset igår. Annars är man ju alltid lite nojjig när det är minusgrader om det hållit sig över nollan i växthusen…

Börjar fixa med frukosten, drar ut slaskhinken under diskbänken och får vinterns första lilla mus klättrande upp på handen. Oförberedd så jag skriker till och musen flyr in igen bakom diskmaskinen, där han uppenbarligen lämnade en liten musingång vid förra årets ”renovering”… även om han påstår att de på något vis måste ta sig in genom ytterdörren och sedan öppna skåpdörren och hoppa ner i soppåsen. Alternativt så skyller han på katterna..,

Pust, frukost klar utan fler musinsidenter…
I soffan med utsikt…

Blir frukost i soffan, för fint väder för sängen känns det som. Och så kan jag titta på mina tomater och gurkor som redan börjar få karaktärsblad. Snart dags för omplantering alltså. Det är kul! Basilikan har också mått bra av att få ta del av växtbelysningen och börjar piggna till igen. Fortfarande samma sedan i april!!

Peppe, nu får du skriva lite. Blev lite många bilder…

PS, en timme senare: han har faktiskt börjat stänga igen musingången. Kanske pga att musen var kvar när han skulle slänga sina frukostrester… och den klättrade upp även på hans hand 🙂

Så här ser det ut i köket nu, Peppe är på byggvaruhuset… jag vaktar musen. Kissarna sover…
Ingången lokaliserad

Han har bara en kommentar: Efter tre äktenskap påminns jag om att jag under alla år bara saknat en enda sak:
– En egen man!
En riktig karl som vet hur man täpper till små mushål och fixar alla de där andra sakerna som vi feminister tycker att män ska göra. Nån handy man, typ Clint Eastwood i Broarna i Madison County eller åtminstone Jocke Jobs från Nybro som med bibehållet lugn kan rädda världen från en liten mus, inklusive att demontera en diskbänk, dammsuga musskit utan att sura, inser att här behövs en ny burk Montageskum och som därför är förutseende nog att springa före ut och skrapa bilrutorna så att jag kan åka till Lindbergs, eftersom det naturligtvis råkar vara årets första morgon med frost och som inte alls blir arg över att han inte hittar den förbannade isskrapan som borde finnas någonstans – men var? – och sedan stoppar igen den lilla musens lilla hål med skum och stålull (Lindberg-Linus recept) och sedan monterar tillbaka diskmaskinen och tvättmaskinen och diskar sopkärlen och bär bort mina verktyg och sedan till och med sätter sig i min vanliga stol och stillsamt skriver denna saktmodiga notering utan att ens bli svettig när det slår honom att tänk om det finns ett hål till …

Mansgöra.
Inte hudkräm.


Nu ska jag gå ut och bygga på min terapisoffa … jag menar den nya verandan, den 12:e på udden.

Han: Och sedan återsamlades de till eftermiddagsdrinken och pratade om allt viktigt som hänt under dagen. Hon bjöd på sin hemlagade pizza medan lugnet sänkte sig över udden och bara månen undrade vart alla tog vägen.

Torsdag: och imorgon är det fredag!

(uppdaterad 18:45, 18:15, 17:45)

Nedmontering och prep för nästa säsong

Hon: ännu en produktiv dag, känns bra! Fortsatt med städning, idag av växthus 1 som ska tömmas, saneras och preppas med krukor och jord för sättning och omplantering av nästa års skörd. Skittråkigt, precis som storstädningen igår, men känns jäkligt bra när man väl tagit tag och gjort det! T.o.m skugg-gardinerna lyckades jag få ner, är redan tvättade och hänger på tork.

Och så kom äntligen mina clementiner från CrowdFarming. Gått med DHL och PostNord denna gången. Tog tid och några var krossade… Mangon och avokadon kom med UPS exakt på dagen och levererades till dörren, i perfekt skick. Men glad ändå för det är sådan skillnad på smaken mot de jag köper på ICA, såååå goda. Och så är de charmiga, ingen är den andra lik. Ekologiskt på riktigt. Och snart kommer mina apelsiner och citroner också. Med UPS, pust…

Tripp trapp trull…

Och efter arbetsdagens slut, klockan fem alltså, tog jag också tag i chilin som fermenterats läääänge den här gången. Tog liksom aldrig fart ordentligt, har bara ”småputtrat” om den. Men nu fick det vara nog. Blev inte så mycket, men kanske är den extra hot istället 🙂

Extra Hot…?

Nähä, nu drink och soffan. Imorgon blir det adventspyntande, som jag egentligen skulle gjort idag, men det är trots allt inte första advent förrän på söndag. Och jag har i alla fall rotat fram det mesta ur gömmorna, väldigt olika gömmor kan jag säga… vi fick också ta en sväng till förrådet, och där hittade vi efter mycket om och men de fina ”Stockholmskulorna”, hurra!

Det bästa sättet att dölja sina tillkommakortanden …

Han: Som synes har mycket har alltså hänt i hennes liv. För egen del undrar jag vart tog den här dagen vägen. Om vi bortser från ännu en presskonferens med Folhhälsocirkusen och ännu en presskonferens med statsministern – har han inte jobb at sköta? Dessutom har Märta Någonting sagt att hon gärna vill bli Miljöpartiets nya språkrör och Trump tycks äntligen ha insett han bör ägna dagarna åt att spela golf.

Den goda nyheten är att Kungen och Drottningen inte har coronan – även i den familjen är det de unga som drabbats. Drabbats har även vår vän Fredrick Federley som tillfälligt lämnar sina politiska uppdrag av personliga skäl. ”Jag har under längre tid mått väldigt dåligt, vilket har eskalerat den senaste tiden. Jag känner att jag just nu inte kan fokusera på mitt politiska uppdrag. Jag har fallit i bitar och behöver samla ihop mig själv, läka och hämta styrka”, skriver han på Facebook och fortsätter: ”Mitt fokus nu kommer ligga på att återhämta mig, koppla bort politiken och för att kunna komma tillbaka hel och med nya krafter längre fram”.

Tråkigt, tycker vi. För egen del har jag skrivit texter och skruvat ihop ytterligare några plankor på den nya uteplatsen, som Hon den sköna hävdar behövs så här års när solen står lågt.
Står alltså där och funderar över allt viktigt som hänt under dagen när Tomat-Hasse kommer förbi. Eftersom han är en tänkande människa ger han mig en bok med dedikation.

Det är Baltasar Graciáns Handbok i Levnadskonst (Natur och Kultur, 1998). Gracián samlade sina visdomsord redan år 1647 och Hasse vet vad en man med skruvdragararmbåge behöver:
– Läs Nr 126, säger han och kanske kan även du behöver läsa orden: Den är inte dåraktig som begår dåraktiga ting utan den som inte förmår skyla över dem efteråt. Det är viktigt att dölja sina känsloutbrott men än mer sina brister. Alla människor felar men skillnaden är att de förslana döljer det misstag de har begått, medan de dåraktiga talar vitt och brett om det de tänker begå.
Ett gott rykte vilar mer på det man döljer än på det man gör. Om du är obetänksam i ditt handlande måste du vara förtänksam. Alla har ögonen på de framståendes felsteg liksom när de största himlakropparna förmörkas. Undanhåll alla förtroenden om dina egna brister från vänskapens öppenhet och till och med från dig själv om så vore möjligt. Men här kan även en annan levnadsregel vara giltig, nämligen att kunna glömma.”

… är att bygga ännu ett däck.

Onsdag: Oförsvarbart – och därför slipper någon ansvarig ta ansvar

(uppdaterad 16:33)

Dagens Nyheters ledarsida idag.

Han: Coronapandemin har slagit hårt mot Sveriges äldreboenden. Hittills har över 2 800 personer som bodde på särskilt boende avlidit. Och det finns en anledning:
– Regionerna har allvarligt brustit i vården av äldre under coronapandemin.
Det menar Inspektionen för vård och omsorg som granskat äldrevården. Studien har framförallt tittat på hur personer i åldrarna 85 till 95 behandlats. I Västernorrland togs beslut om palliativ vård utan att läkaren hade tillgång till journalen. På en vårdcentral i Jönköping gick läkare ut med generella riktlinjer, typ: ”Noll hjärt- och lungräddning och noll vård på IVA för alla på särskilt boende”.
Även i Stockholm var ”direktiven att insjuknade personerna skulle vårdas i boende”, enligt svaret från medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Rapporten presenterade av Ivo:s generaldirektör, Sofia Wallström. ”Hon var sakligoch korrekt”, konstaterar Dagens Nyheters ledarskribent. ”Samtidigt gick det inte att undgå skärpan i rösten när hon sa: ”Det här är inte acceptabelt”, vilket är ovanligt hårt för att vara myndighetssvenska. ”
– Självklart är det mycket allvarligt, sa även Stefan Löfven till journalistförsamlingen.
Inte acceptabelt?
Allvarligt?
IVO-chefen och statsministern borde ha sagt:
– Det här är helt åt helvete. Nu måste de ansvariga ta sitt ansvar och avgå .

Förlåt, jag tänkte inte på det: I Sverige tar man inte ansvar för sina handlingar.
Åtminstone inte om du är politiker eller chef, beslutsfattare.
Hade IVO:s rapport gällt på kontinenten hade ansvarig minister avgått med omedelbar verkan. I Japan hade de högsta man gråtande bett om ursäkt. I USA hade man stämt skiten ur de företag som har haft ansvaret för vården av gamla.

Inte i Sverige. Trots att det som hänt inte är ”allvarligt” – det handlar om massdråp! Kanske mord, eftersom syftet i många fall faktiskt varit att gamlingarna ska dö.
– Och dö så billigt som möjligt.
Ingen är ansvarig för i Sverige avskaffades tjänstemannaansvaret år 1974. Fram till dess kunde fel eller försummelser i tjänsten leda till att ansvariga dömdes för tjänstefel. Straffskalan sträckte sig från böter hela vägen till fängelse. Därtill fanns möjlighet att stänga av tjänstemannen från vidare arbete, eller till och med avskeda vederbörande. 
I april 2018 biföll riksdagen flera motioner som argumenterade för att återinföra tjänstemannaansvaret. 
Dåvarande justitieministern, Morgan Johansson, svarade som han brukar svara:
– Vi lovar tillsätta en utredning.

Den utredningen har ännu inte tillsatts, än mindre levererat något beslutsunderlag för riksdagen. Denna orörbarhet förstärks av ett unikt Moment 22 långt som ett gummiband och avstötande som teflon:
– Jag kan tyvärr inte uttala mig om det enskilda fallet…
Hur ofta hör vi inte den floskeln? Regeringsformens §11 och 12 reglerar ministerstyre och avsåg ursprungligen att motverka kungligt envälde. Men används idag av politiker och höga tjänstemän för att slippa ta personligt ansvar för övergripande beslut.
Typ de beslut som enligt IVO tagit livet av hundratals åldringar.

Därför kommer ingen att tvingas avgå på grund av IVO:s upprörande rapport.
 – Läs INGEN! Varken politiker, högre tjänsteman eller VD för alla dess privata vårdföretag som skor sig på skattepengar. I bästa fall kommer någon tillsätta en utredning för att utreda IVO:s utredning och som de ansvariga kommer att kalla för ”Särskild händelse” och att man på grund av IVO:s påhopp tvingas gå upp i ”Stabsläge” och kanske till och med inrätta inte Krisgrupp.
– Inga åtgärder, alltså.

Däremot kan vi utesluta att dessa höga ansvariga kan komma att hitta en eller annan timanställd undersköterska att skylla sitt haveri på.
Hon får förstås sparken.
– Nån måste ju ta ansvar för våra beslut.

PS: Herregud, verkligheten överträffar verkligen dikten! Trodde jag tog i från skorna i ovanstående raseriutbrott. Men det är inte jag som tillhör den ironiska generationen. Nu hör jag på nyheterna att polisen har upprättat ”en så kallad nationell särskild händelse med anledning av pandemin”.
Sant. På riktigt.
Betyder det att polisen nu är beredd att åka ut att gripa de ansvariga politikerna och höga sjukvårdscheferna som tagit livet av de gamla eller… ?
– Nej, det innebär att myndigheten ”snabbt kan stärka en viss del av verksamheten – eller omfördela resurser.”
Jaha. Alla kan somna om alltså. ”Även i våras, när coronapandemin bröt ut i Sverige, införde polisen en liknande särskild händelse, som pågick fram till i början av oktober.”

Hon: jättetrött, idag har jag städat som en tok. Men fortfarande inte fått upp något pynt i hus 1, fast plockade lite mossa i alla fall. Tog en kort skogspromenad i skymningen efter att ha varit inne hela dagen när solen sken… blir en tidig kväll. Tänkte läsa i sängen, men han zappar mellan det ena tokigare programmet än det andra. The Crown ville han däremot inte se, ”vi kan väl läsa lite istället…”

Tisdag: Kan man inbilla sig att man är hypokondriker?

Han: Kan man inbilla sig att man är hypokondriker? Den i dessa kanske-har-även-jag-corona-tider mycket relevanta frågan ställs på Dagens Nyheters NoN-sida. För egen del är jag snorig och trött i kroppen. Men tre tester har visat att jag är frisk, dvs virusfrisk. Och nu har jag fått besked från min cancerläkare att den senaste skiktröntgen på SÖS var negativ, det vill säga positiva.
– Det är inget fel på dig. Vi ses om ett år, skriver Dr Malin och det är ju värt att fira.

Å andra sidan är det ju bara viruset som räknas. Det var därför alla radiosändningar avbröts för meddelandet att vår statsminister skulle tala till nationen. Och det är klart vi lyssnade på det.
– Vad han sa? Först tror att jag det är mig det är fel på. En kvart efter talet minns jag uppriktigt sagt inte ett ord av vad Löfven sa.
Har jag slutat bry mig om coronan?
– Eller var det så demensen började.
Situationen är närmast alarmerande:
– Landet är i kris. Statsministern talar direkt till mig. Och jag minns inte ett enda ord, bara att munnen
rör sig på ett sammanbitet sätt som om om han tuggade på kaka samtidigt som han pratar.


Nästan like illa: Inte heller minns jag en enda mening som SVT:s kommentator Mats Knutson sa direkt efter talet. Det är först när jag läser dagens Croneman som jag inser att Hon ännu inte behöver skaffa mig ett enkelrum på Mariahemmets äldreboende i Torsås: ”Stefan Löfven hade hållit ett ”förmaningstal”, menade Mats Knutson. Det var ”en sammanbiten statsminister” och han hade ”ett bistert budskap”. En av Aftonbladets analytiker tyckte att det lät som en statsminister i krig, i Expressen tyckte man att statsministerns budskap var en ”uppläxning”.

– Vi kan inte ha lyssnat på samma tal, menar Johan Croneman i DN: Visst, vi skulle tvätta händerna, och visst såg Stefan Löfven lika sammanbiten och ospontan ut som han alltid gjort, och visst, det är bistra tider – vari låg själva nyheten?
Om någon hade frågat mig hade jag sagt att det var dålig teater, ingen gestaltning, inget innehåll, bara politiska klichéer. Tur att ingen gjorde det. Frågade alltså.

Tack Croneman. Du svarade på den viktigaste frågan: Nej, det är inte mig det är fel på.
– Bortsett från att jag fortfarande har spettarmbåge. Igår köpte jag till och med ett stödförband, som på otymplig medelklasssvenska kallas Tennisarmbågsband.
Men det är förstås ingen intresserad av att prata om när ett viruset härjar på bästa sändningstid.

Hon: jo det kan man, vi var båda ”svårt” sjuka i Corona tills vi fick svaret att så inte var fallet. Vet att han påstår att det i så fall måste ha varit vanlig influensa. Men det är fel, det var klockren hypokondri!
För övrigt tycker jag också Cronemans krönika var spot on. Skrattade när jag läste den. Annars bakat precis hela dagen, från 06.00 typ…

Stockholmslevain, på surdeg, ser ut att ha lyckats med den idag…
Kaffe och tranbärsbröd, på rågsurdeg, inte lika lyckade som senast. Tror jag… (ska svalna i plast) sen får man smaka.
Lussebullar med massa socker, smör och mandelmassa. Smakat av, dööööögoda! Hurra!!!
Nästan hela min dag i bild, några bullar fattas till höger 😉

Just, också satt pepparkaksdegen. Den ligger till sig i kylen nu. Minst ett dygn, helst mer. Blir nog bak på fredag eller lördag. Hoppas den blev bra trots att jag glömde sockret… men som tur var slickade jag av fingrarna efter att ha knådat ihop den, tyckte kryddningen satt, men brukar den verkligen inte vara lite sötare, tänkte jag. Just fasen, har nog glömt sockret som ska i grädd- och sirapsblandningen, innan mjölet… äsch, knådade i det efteråt. Tre deciliter… facit kommer i slutet av veckan.

Han: Skrivjobb. Inte liks kul som hennes knådande i köket. Tar som alla hemmaarbetande en paus och går på gym.
– Det kan ju inte vara så farligt. Alla bär ju tights.
Skojar, jag gick över till Margaretas för att lägga lite trall på nya verandan. Det går långsamt, men jag har inte bråttom. Resan är allt, målet intet.
Trä är vackert.

PS: Om jag verkar uppspelt så beror det på att jag fått provsmaka på hennes saffransbullar. Generös som jag är hade jag tänkt avslöja receptet, men så givmild är inte bagaren.

Måndag: puts och pust, klart!

Hon: putsat typ alla rutorna i Chateau Margaretas växthus, och några borta i hus 1. Tagit hela dagen och jag känner mig helt mör. Han har isolerat klart inne i växthuset, och vi har piffat med äkta matta, julstjärna och adventsljusstake. Även inne i Chateau Margareta har det pyntats. Och utanför. Hus 1 är kvar, känns mörkt därborta…

Växthus 2 pyntat och klart. Och man ser genom fönstren även när det är ljust…
Tallen är belyst, och även den lilla björkhäcken så man ser hur man ska gå mellan husen i jul.
Och vyn över hus 2 från hus 1.
Hus 1, ser ju lite mörkt ut därborta, inga juleljus utom de sedan tidigare ljusslingorna runt växthuset. Men månen lyser upp..
Hemma i hus 1. Behövs inga stjärnor i fönstren när man har dem utanför på riktigt, egentligen. Men några ska vi nog ha…

Han: Jag har slutat läsa tidningarnas coronareportage. Men Dagens Nyheters Per Svenssons söndagsartikel läste jag från början till slut. Per är en duktig skribent som alltid skriver intressanta saker. Han har ofta rätt och när han har fel har han till skillnad från de flesta skribenter fel på ett intressant sätt.

Per menar att coronakrisen satt tiden ur spel. Han är beläst och läst en artikel i franska Le Monde med rubriken ”Comment le confinement nous fait perdre la notion du temps”, Artikeln handlar om hur restriktionerna får oss att förlora känslan för tid. Som Le Monde framhåller leder hemarbetet lätt till att dagarna blir allt mer lika varandra. Det blir svårare att skilja mellan ett slags tid och en annan.  Gränsen mellan arbetstid och fritid luckras upp. Helg och vardag flyter samman i strömningstjänsternas flodfåra. Det är som om alla klockor stannat och alla tåg har gått och någonstans inom oss är det alltid här och nu. Varje dag samma dag. I Frankrike talar man om lundimanche, måndagssöndag. För somliga av oss är det nu såndag, eller kanske möndag, hela veckan.
– Man känner igen det från det tokiga tekalaset i ”Alice i Underlandet”. Där är klockan alltid sex. Alltid tedags.

Visserligen dricker vi inte te, men man förstår vad han menar. Pandemin gör att alla dagar blir likadana. Det är i alla fall det intrycket man får om man lever med mederna. Därav alla artiklar på temat ”Hur räddar vi kärleken i hemarbetets tid”, ”Vad gör isoleringen med våra hjärnor”. I alla medier förklarar landets psykologer hur ”Du utvecklas under ensamheten och krisen” och senast i dag kan vi höra att ”alla” nu skaffar hundvalpar för att stå ut med coronarestriktionerna.

Illustration till Per Svenssons intressanta artikel.


Det är här jag inser att Per Svensson har fel. Eller snarare: han beskriver vad viruset betyder för en urban, medial och hemmaarbetande medelklass i storstadssverige som de senaste sju månaderna stirrat sig blinda i sina twitterflöden.
– Sanningen är att de flesta av oss inte känner igen oss. Per Svenssons krönikörskollega Andrev Walden visar en annan verklighet: ”Åtminstone 93 procent av LO:s nästan 1,5 miljoner anslutna saknar möjlighet att jobba hemifrån under pandemin, enligt en undersökning av Novus. Och man kan nog anta att ungefär 100 procent av gigekonomins löpare, svenskarna som levererar paket och matkassar till hemmakontoren, saknar både möjlighet och marginaler att stanna hemma.”

Även Walden är besläst. Han har hittat 119 tecken, skrivna av den Londonbaserade konstkritikern JJ Charlesworth, som sammanfattar den andra sanningen om coronan:  ”There was never any lockdown. There was just middle-class people hiding while working-class people brought them things.”
(Det var aldrig någon nedstängning. Det var bara en medelklass som gömde sig medan arbetarklassen hämtade saker åt dem.)

Per Svensson har rätt att för somliga av oss är det såndag, eller kanske möndag, hela veckan. Men inte heller här på udden beror det på coronan.
– Det beror på att vi bor på landet.
Jag påminner mig vad en norrlänning sa i våras när ordet ”karantän” var ordet för dagen:
– Bra att stockholmarna får känna på hur vi har det på landet varje dag, året runt. Det är ensamt.
Lite tillspetsat, men det ligger nåt i det.
Dagarna blir ganska lika här på udden, men som Hon visat ovan vet vi när det lackar mot jul.

Och visst känner vi igen oss  i ”Alice i Underlandet”. Men här är klockan inte alltid sex utan kvart i fem.  Inte ens adventspyntandet gör att vi glömmer att skåla för ännu en underbar dag, corona eller inte.

Och detta rök ur växthus 1, det får gå i ide nu.

Hon: på morgonrundan i växthusen upptäckte jag att de få chiliplantor som fortfarande står kvar i växthus 1 helt plötsligt gett upp och frukterna börjat ruttna istället för att mogna. Bara att plocka av de som var ok, och flytta över de plantorna jag vill övervintra till växthus 2. Och väl därinne upptäcker jag att de få tomatplantor jag har där har fått löss. Väck med dem. Och typ där började nog dagens fixande och putsande. Så tack lössen, nu fick vi det gjort!

Och nu borde jag ta itu med chilin. Men det får bli imorgon. Godnatt!

Och tomaterna som faktiskt fortfarande har varit på g i växthus 2 rök också.

Söndag: Inte lätt göra fett rätt

(Uppdaterad 16:24, 15:30)

Inte som fett från Amazonas djungel.

Han: Det är inte lätt att göra rätt. Trodde det var bara att mata småfåglarna med talgbollar och talgkottar. Rätt för talgoxen och nätväckan på udden – men inte för småfåglarna i Amazonas.
Talgen kommer nämligen från palmolja är som vi vet fult.

Alltså gick jag till biblioteket, Google alltså. Och i morse hängde jag stolt upp den första hemgjorda Bregottkotten.
Du läser rätt: Bregott är naturfundamentalisternas oväntade alternativ till talg ur palmolja.
– Köper du talgbollar och hänger upp i träden till fåglarna? Sluta genast med det. Det är riktigt dåligt för miljön, säger Jan ”Slåttergubben” Wester till ETC.
”Slåttergubben” låter så dumt att jag genast tror på honom.
– Har man inget smör kan man ta Bregott istället.
Naturligtvis bör det vara ekologiskt.

Och så gör du: Häng upp Bregottpaketet direkt som det är. Tycker inte om designen kan du baka ihop innehållet med solrosfrön eller nötter. Det gjorde jag.
En mindre kladdig version är att bre Bregott på en av de köpekottar du köpte hos Lantmännen när du var en sämre människa, förra veckan alltså.
Och sedan är det bara att servera godsakerna i det vanliga bufféträdet.
Hör jag en invändning?

– Men Bregott innehåller salt och salt är väl inte bra för fåglarna.
Säger Hon vars nyinköpta ask hänger i syrenen utanför sovrumsfönstret. Rätt och fel: Bregott och smör innehåller salt och det finns ett gammalt rykte att det inte är bra för fåglarna med salt.
– Men numera är den rådande uppfattningen bland experter att det inte gör något att mata med fläsksvålar, bregott eller smör.
Säger Slåttergubben och då är det så.
Åtminstone bättre än palmolja.

Föredrar solrosfrö.


Och vad tyckte talgoxen?
– Nja, någon succé blev det inte. Ett antal hen smakade som de väluppfostrade små liv de är. Hackspetten, nötväckan och flertalet finkar föredrog de oskalade solrosfröna.
Kanske vill de att Bregotten ska härskna lite?

Å andra sidan är det skillnad på riktig Falukorv från Scan och Quorn Korv också, eller hur. Så vi får se var det slutar. Visste du förresten att näbbens utseende berättar vilken sorts mat en fågel föredrar. Smala näbbar kan pillra fram insekter, kraftigare är bra på att knäcka hårda fröskal.
– Många fåglar äter lite av varje. Det viktiga är att de får i sig mycket energi, särskilt om det är riktigt kallt.
Därför föredrar också många småfåglar riktigt feta frön, till exempel solrosfrön.

Vem äter vad? Enligt Naturskyddsföreningen ser favvorätterna ut så här bland de vanligaste fåglarna hos oss på udden:

Blåmes: Vill ha hampfrö, osaltade jordnötter, talg, ister, späck, kokosfett
Bofink: Hampfrö, vildfågelfrö, burfågelfrö, linfrö, bokollon
Domherre: Hampfrö, solrosfrö
Entita och talltita: Hampfrö

Gulsparven: föredrar havre, brödbitar
Gråsparven däremot vildfågelfrö, burfågelfrö, linfrö vid sidan av hampfrö, havre, brödbitar,
Grönfink vill ha Hampfrö, solrosfrö, vildfågelfrö, burfågelfrö, linfrö,
Nötväcka: Solrosfrö, bokollon, ekollon, hasselnötter, osaltade jordnötter
Pilfink; Hampfrö, vildfågelfrö, burfågelfrö, linfrö
Ringduvan som är här just nu: Havre, brödbitar, ekollon

Sidensvans: Äpple, päron, banan, rönnbär, oxelbär
Större hackspett: Hasselnötter, talg, ister, späck, kokosfett

Talgoxe: Hampfrö, Solrosfrö, talg, ister, späck, kokosfett
Trasten: Äpple, päron, banan, rönnbär, oxelbär

Detta enligt Naturskyddsföreningen. Hennes mor tyckte också om sina småfåglar. På den tiden gällde dock följande här på udden:
– Talgoxen kräva ost, bofinken sockerkaka och sädesärlan vill ha brödsmulor, gärna franska.
Om Bregottkotten floppar torde vi återgå till den ordningen.

Rätt fett.

Hon: ja jag tror ju på talg och frön. Och sockerkaka, ost och fralla när det är kalas.

Sur manisk make börjar om…

Sen kan man också säga gör om gör rätt även när det gäller gårdagens dagsarbete…

För när jag går morgonrundan i växthusen upptäcker jag att utanför Chateau Margareta stinker det avlopp utav bara den. Trots uppgrävd stenkista och en skopa sand därpå… luktar mig fram till att det faktiskt luktar från avloppsröret, alltså det ”nya” kommunala avloppsröret. Hämtar Honom, hetsig argumentation om huruvida det kan vara det eller inte. Inser att jag inte kommer få med honom på en söndagspromenad för att plocka mossa och går istället in för att byta om och gå själv. Kollar mobilen och ser att kompis Tina frågar om jag vill ta en promenad med henne i Södra Kärr. Yippee!!!

Lämnar Honom med en regnbåge över Chateau Margareta

Han: Det finns en anledning varför fler kvinnor än män går på gym.
– Promenad! För att röra på sig ­– när (en) man kan gräva upp ett hål som han tolv timmar tidigare fyllt med fyra skottkärror sand!?
Och dumdristigt sa att nu kära fru tror jag att vi har fixat stanken.
– Icke!

Arg, jag? Lite upphetsad kanske. Av att alla haft synpunkter, typ att det är den gamla stenkistan som luktat.
– Okej, om ni tror att det beror på kistan så gräver jag upp den.
Sa jag och där någonstans fick jag ont i armen. Men nu är stenkistan urgrävd och Peter kom med ett lastskopa grus och i morse var allt klart. Skulle bara lägga på trallvirket igen och sedan skulle vi leva lyckliga i alla vår dar och … nä, hon ropar tvärsöver udden att det stinker.
– Det stinker!
Men inte från Bertils fördömda gamla stenkista som inte längre finns – utan från det nya avloppsröret som legat där som en färggrann blindtarm i plast tvärsöver kistan!
Jaha, och vad säger (en) man?
– Det hade varit jävligt bra om nån sagt nåt om det innan jag grävde bort ett halvt ton sten under röret, typ.

Okej, Hon har rätt. Hon brukar ha rätt. Men ändå fel! Det var inte där hon la sin lilla söta näsa i blöt och sniffade som det pyser ut ångor. När jag frilagt röret visar det sig att avloppsröret från köket glidit isär under huset.
– Ja, naturligtvis älskling. Det har jag fixat.
Tyst som en teaterviskning:
– Medan du tog en promenad i skogen för att hitta mossa.  

PS: Apropå arbetet glädje. Ord är viktiga. Det kallas ”tennisarmbåge” och ”golfarm” – inte ”spadarm” eller ”spettarmbåge”.  Det borde det göra. Diagnosen kallas medial epikondylit, vilket är en skada i handböjarmusklernas senfästen som sitter på insidan av underarmen nedanför armbågen och golfarna torde därför vara den minsta minoritet i världen som drabbas.
– Efter revolutionen ska alla som inte lyft ett spett det senaste året dingla i gatlamporna.

Intressant nog är det i vänster arm som jag haft ont i de senaste två veckorna. Men mer om det en annan dag. Nu har adrenalinet runnit bort med dagens regn och en G&T.
Dessutom ringer yngste sonen och säger att han och Amanda testat positivt för coronan. De mår bra men att klaga över spettarmbåge känns ändå lite skruvat.

Lördag: En dag som Ulf Lundell fortfarande kan skriva en dikt om

Han: Jag vet, jag har citerat oraklet på Österlen förut: ”En dag som runnit mellan fingrarna känns det som/ Alla dagar kan inte vara dagar man är nöjd med/ Kunde ha gjort nåt mer bestående/ Eller inte bestående.
Men fördelen med orakel är att man kan tolka dem lite som man vill. Ulf Lundell har rätt: kunde ha gjort nåt mer bestående.
– Men det blev ännu en trevlig dag på udden.

Om vi tar det från slutet: Egentligen hade vi planerat för en Medelhavsinspirerad trerättersmiddag men sen sa nån att det är coronatider, så blev en korv med bröd i växthus2. Vi hade hamstrat 23 sorters öl och bara det var värt att fira.

Annars firade vi att inte alla entreprenörer arbetar livet ur sig för att få coronabidrag – jag ringde Börje om att jag behövde en skopa grus för att fylla igen stenkistan hos Margareta och jaha, sa Börje, och 45 minuter senare kom Peter med en skopa grus.

Som Hon genast gav sig på och snart hade vi fyllt igen graven trots att det blåste småspik och regnade.

Och sedan firade vi i glada vänners lag att ännu en dag bokstavligt talat runnit mellan fingrarna och nu när mörkret sänkts sig över udden har jag nästan glömt att dagen började med att jag vaknade, bara en sån sak. Kände dessutom att hon fanns där och ….

… sedan upptäckte jag de tre hägrarna som dansade utanför fönstret – är det vår eller är det vår? Lyckades inte filma deras ménage à trois men det kändes som att det inte alls är en regnig höstdag och det var en bra början på en dag som Ulf Lundell fortfarande kan skriva en dikt om, typ:
Kunde ha gjort nåt mer bestående
Eller inte bestående.

Hon: väldig oordning på inlägget idag tycker jag Peppe… så då kan ju jag lika väl fortsätta röran och lägga in bilden på nya Corona-favvo-hänget före öl och korv-sammankomsten.

Piffat o klart, med Corona-avstånd.
(Men målning och isolering invändigt återstår… För mkt plantor ivägen)

Fredag: Undvik Yoggi – Är du man blir du dum i huvet

Bode ha varningsskylt.

Han: Hade man skojat med muslimer eller svarta på det här sättet hade tusentals gått ut på gator och torg och bränt bilar och plundrat butiker – och om det handlat om Sverige:
– Åtminstone krävt att någon ska avgå.

Medlemmarna i The Kazakh American association är förbannade på Amazon som distribuerar Borats nya film som ”förlöjligar en marginaliserad grupp”. Så kan man tycka. Men vi behöver inte gå över vatten (Atlanten) om man vill känna sig krääänkt.
Ta bara Yoggi-reklamen som nu går på TV4 och andra kommersiella kanaler.
– Pappa, får jag låna bilen och åka till Roskilde med min nya pojkvän och hans band.
– Mmmmm. svarar tonårstjejens pappa med ett debilt fånleende över sin yoghurt tallrik och ser inte det övertydliga vi tv-tittare ser: Dottern är ihop med en karikatyr på allt en förälder inte förväntas vilja att ha till svärson.

Hur dum i huvet får man vara?

Undvik Yoggi – det gör dig dum i huvet! Det borde vara slutsatsen, men meningen är att vi ska skratta åt den korkade farsan och svälja yoghurten på köpet. Och det är bara ett i raden av exempel. Hade svenska kvinnor och mammor idiotförklarats som vi män och pappor förlöjligas i reklam och filmer skulle reaktionerna få häxprocesserna under Metoo-kampanjen att framstå som smeksamma viskningar och rop.
– Vems fel det är?

Jag vet: Ledsna kor, sprätthönor och minkars medborgerliga rättigheter kämpade hon för. En grupp har Astrid Lindgren dock under 50 år systematiskt förödmjukat, baktalat och förlöjligat – oss pappor. Tänk efter: Vad förenar Emils, Lottas och Madickens och Ronjas pappor, Skrållans klant till morfar och en rad andra fadersgestalter i Lindgrens 88 böcker?!
– Jo, de är alla karikerade nidbilder. Kollektivt dömda som mindre vetande (Madickens pappa), bindgalna koleriker (Emilis stolle till far), frånvarande som Pippis farsa (”min pappa, fordom havets skräck, numera negerkung, Efraim Långstrump”), lättmanipulerade och lätt korkade jättebarn (Björn Ahlstedt som Ronjas rövare till far) och allmänt löjliga figurer (Lottas lätt debile far, utomordentligt rolltolkad av Claes Malmberg).

Män och pappar. Fördummade, förlöjligade.

Och Astrid Lindgren har varit inflytelserik. Hennes förklenande mans- och papparoller förvaltats in i det absurda av dagens filmmakare och reklamare. Yoggireklamen är bara ett ovanligt tragiskt exempel i mängden  – tänk bort mansrollen i nästan samtliga filmer för telekombolagen och budskapet skulle reduceras till hö!
– Men det får väl inte (en) man säga i det här jävla landet längre?
Inte ens de humorbefriade medlemmarna i The Kazakh American association verkar bry sig om oss.
– Nån som vet var chipsen är en sån här kväll?

PS: Ovanstående text skulle ha publicerats igår på Den Internationella Mansdagen. Men den fick inte plats. Det händer ju mycket i en kvinnas liv också.

Hon: hur kunde jag glömma…

… grattis i efterskott alla män

Och Happy friday till er andra. Kvällens drink blev en whisky sour, det är ju ändå fredag. Skål!

Torsdag: aprilväder, nya böcker och en ny kamera

(Uppdaterad 20:52)

Och snart slår rosen ut! (glöm inte slå på ljudet…)

Hon: fin solig förmiddag, fast blåsigt. Tog en kort skogspromenad med risk för att få en tallgren i huvudet, men var tvungen kolla svampstället före helgen. Men nada!! Så antingen har någon annan haft samma tanke eller så blir det nog inte fler trattisar i år. Inte där i alla fall…

Hann precis hem innan det började duggregna, men så kom solen fram igen en kortis, och nu svart himmel och ösregn. Aprilväder! Men det gör mig inget, bakar bröd och måste börja på boken vi ska ha läst till nästa bokklubb den 4 december. Digital bokklubb blir det förstås…

Testamente av Nina Wähä, inför månadens bokklubb, låter spännande
Men absolut snyggast är Americas nya bok Svartskalle som kom med posten igår. Tack America!

America är skitsnygg, och formgivningen (av Eva JaisNielsen) top notch, tycker jag. Lite 80-tal sådär va… Tyvärr så får innehållet för min del vänta tills jag läst Testamente. Men den är ju snygg där den ligger och pryder soffbordet under tiden.

Och nu ringde timern. Brödet är klart!! Ser ganska ok ut, nytt recept, men kunde nog jäst upp lite bättre. Gjort på rågsurdeg.

Även kameror är datorer numera.

Han: Ännu en dag med nya kärva rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Vart tog dagen i övrigt vägen? Har kört bort två kasserade gräsklippare och en varmvattenberedare till återvinningen.
– Har dessutom kört hem 144 längdmeter trallvirke med Björns hyrda buss.
Men denna höstdag går nog till historien om det ljuva livet på udden som den torsdag när jag äntligen köpte en kamera för att plåta våra fåglar.
Björn har fixat en Canon med teleobjektiv.
Även kameror är ju dator numera, men autofokus verkar funka:

Det är skillnaden som gör bilden.

Hon: bra kamera Peppe! Vilken bild, Björn skulle lugnt platsa på Vogue Hommes omslag, trots munskyddet. Vi kommer nog se mer av dem där med iof.

Bra bild kom också per sms från grannhuset alldeles nyss. Elsa och Rut sitter i baren och är missnöjda på servicen hälsar matte Ancy

Hallå, klockan är inte 22.00 än matte!!