Fredag: När snön smälter undan och Persofone har glömt att det nyss var vinter

(Uppdaterad 18.30, 15:59, 15:50)

Det går fort när Persofone återkommer.

Han: Alla pratar om vädret, men någon gör någonting åt. Det hävdade jag igår och nu vet jag varför vintern kom och försvann.
– Det kan vi tacka Zeus för, de grekiska gudarnas gud, ”molnskockaren”, ”blixtslungaren”, kort sagt dåtidens gudabenådade Zlatan.
Eller nån just du tycker är det häftigaste som finns på sociala medier.

Till skillnad från den kristna guden jobbade Zeus inte bara sex dar för att sen lägga sig på soffan för all framtid, nöjd med hur världen blev. Det är Zeus förtjänst att vintern nu tinar bort här på udden där vi tror på allt vi läser. Som vanligt ställer gudarna till det för oss människor, i det här fallet handlar det den söta flickan Persofone som Hades blev förälskad i och drog med sig ner i dödsriket när hon intet ont anande plockade vårblommor på sjöängen.

Flickans mor, skördegudinnan Demeter, blir förtvivlad och förtvivlade mammor låter sin förtvivlan gå ut över andra:
– Demeters hämnd är att hon låter jorden och alla människor drabbas av evig vinter.
Varför nu det skulle få Hades att ångra sig där nere i sitt helvete som för enkelhets skull också kallas Hades efter grundaren och vd:n.

Det är nu Zeus inser att han måste agera. Han förhandlar om Hades och Demeteroch kompromissen blir att Persofone får återvända ovanjord nio månader per år.
Priset: Under de månader hon lever med Hades råder det vinter hos människorna.

Har återvänt från underjorden, glad igen över att solen skiner.


Att snön och isen nu töat bort beror alltså på att Persofone återvänt till udden.
– Om än förklädd i jeans, fliströja och Foppatofflor.
Till saken hör att Persofone inte vet vad vinter är. Detta eftersom den bara finns här när hon är down there so to speak. Eller som Ulf Eriksson formulerar det i sin nya roman Fönstret i parken (Bonniers): ”det intressanta är att myten samtidigt förklarar fenomenet vinter och gömmer kunskapen om vintern inuti sig själv. Ty Persofone är ju borta från världen under vintern, en årstid hon aldrig har erfarit.”

Det man inte ser, finns inte. Förmåga att bortse för det man inte har framför ögonen har sedan Persofones tid spridit sig bland människorna. Inte minst har det fått många amatörodlare att så här års bortse från att vintern lurar om hörnet.
Eller för att spä på myten med ett önsketänkande:
– Varje gång Persofone gör sig ett ärende in till surgubben Hades, som hon med tiden blev tämligen snäll mot trots att deras förhållande inte inleddes så bra.

Förra året fick vi frost här på udden så sent som i maj.Jag säger bara det så har jag det sagt. Nu när alltfler plantor flyttar ut i växthusen.

Persofone: tror du inte jag vet det, men jag försöker vara positiv och inte Krösamaja, som jag brukar bli anklagad för att vara. Dessutom är det bara två tomatplantor som fått flytta ut. Och löken som klarar kyla bra. Och det till Chateau Margaretas växthus där jag har en bra värmefläkt. I värsta fall får det flytta in igen.

Nysatta fröer, och det är inte precis ett i varje fack…

Men vi håller tummarna för varm vår nu, vi fick ju ändå en kall och ganska lång vinter för att vara här i zon 1. Och om allt jag satt idag ska kunna flytta ut från badrummet när de grott är det en nödvändighet om vi själva ska få plats i sofforna framför stora fönstren…

Han, igen: Eftersom det är vår har jag äntligen köpt en släpvagn ihop med min polare i viken. 15.500 kr inklusive allt på Gullabo Släp i Rinkabyholm. Nu måste jag lära mig backa med dito släp, en färdighet jag kunde i lumpen när jag ännu inte hade körkort men som sedan inte utvecklats med åren.

Hon: och så var det fullmåne igen, eller rättare sagt i morgon bitti vid niotiden. Men typ full. Och nu är det verkligen en vårlik måne, tycker jag! Bortse bara från snön/isen längst in i viken. Låtsas det är lite vågskum bara.

18.30

Torsdag: Alla pratar inte bara om vädret – någon har gjort något åt det

Han: Alla pratar om vädret, men ingen gör något åt det. Men det stämmer inte. För ett år sedan idag såg det ut så här på udden enligt det poppuri som iPhone gjort av mina bilder.

Storm, högvatten och där tar havet tillbaka tången i mitt potatisland. Hennes odling är sig ganska lik, men som sagt någon har gjort något åt vädret för idag är det 11 grader varmt, sol och potatislandet ligger där det ska.

… och så här ser det ut idag

Skönt, nu är vintern över. Vi har åtit frukost på verandan och havet är snart öppet igen.

Hon: nej, min odling är sig inte lik från förra året, har förstås ”försått” mig igen. För mycket och för tidigt. Men det är iof ganska roligt att redan ha tomater som kanske kanske snart börjar mogna.

Men detta är alltså små tomater som ska mogna och skördas inomhus. De som är tänkta för växthus och friland är fortfarande små, även om några redan fått knoppar. Vilket är väldans tidigt faktiskt, måste bero på att jag skaffat lite extra belysning för dem, inte proffsig men ändå bättre än ingen uppenbarligen.

En av dessa tidigt knoppande gav jag bort till bästis-grannen Ancy idag när vi firade maken Håkan (också bästis-granne förstås) med champagne och grillad korv. Och just den kombon är enligt säkra källor det nya svarta! Klockren smakkombination faktiskt! Såklart, korv är supergott, skumpa likaså. Och ett väldans trevligt födelsedagskalas i värmande vårsol, med goda vänner, och helt Corona-säkert dessutom. Och så gladdes vi åt att de första flugorna har börjat dyka upp. Men den glädjen är nog högst temporär…

Ancy, the grill-master, in action
Eddie the Boxer: ”Varför får jag aldrig korv när jag fyller år?” Husse the birthday-boy: ”du vet ju att du inte mår bra av det gubben”
The whole crew: Vad är det för några som är ute på andra udden…

Onsdag: ”och i havsörnens klor lilla anden till himlen for … ”

(Uppdaterad 17:40, 16:55, 09:29)

Onsdag, klockan är 07:30…

Han: Solig morgon över smältande is. Ännu sover katter och kvinna, men se där ännu en luggsliten man tittar ut över sjön. Eller havet. På facebook, där ingen sover och heller ingen är vaken, fortsätter diskussion om sjön är ett hav eller om havet är en sjö:

Och medan debattens vågor går höga händer det saker IRL på havet. Ibland härmar verkligheten dikten på ett förbluffande sätt och lyssna här på Evert Taubes visa medan du tittar på de här bilderna.

När jag var pojk tyckte jag att visan där ”i havsörnens klor lilla anden till himlen for” var hemsk Det var innan jag förstod att Fritlof Andersson använde den dramatiska scenen som en metafor för att förföra fröken Karlsson under en dans på Ornö i Stockholms skärgård.
”Min fröken, vet ni vad jag såg idag från strand?”
Jag såg en havsörn som slog ned och tog en and!”


Sjunger Fritjof och kvinnor kunde lägga ihop två och två redan år 1929:
”Min herre, att ni är en örn och jag en and -det tycker jag – det riktigt känner jag ibland
 och därför är jag också rädd för era klor.
 Ni är nog farlig, mycket farlig – säger mor!”

”Inte för det ni är rädd, vad jag tror – men ni kan likna en and som vill fly undan -”

”Ja, ur era klor – aj! vad ni trycker min hand!”
”Gör jag? Förlåt mej!”
”För all del – jag ber! Folk pratar, vet ni, så mycket om er!”

”Jaså!”
”Jaha! Men de gör inget alls för ni dansar så härligt vals!!”

Eftersom verkligheten inte alltid följer dikt i valstakt undrade hon om jag inte snart borde åka till Lindbergs och köpa de sju plank som fortfarande saknas i hennes växthusgolv.
Och så blev det förstås:
– Istället för att dansa vals på udden
den gubben till Linbergs foooor.
Och nu är det klart, golvet alltså.

Och jo, hon blev glad och sedan firade vi arbetets seger över naturen med årets första Aperol Spritz i dito växthus. Men nån dans blev det inte.

Hon: ja väldigt glad! Kommer att bli så skönt att slippa det ojämna gruset, och inkräktaren som gräver sig in…

Så nöjd!

Kanske ska måla det med en mörkbrun träolja, smuts och jord syns sämre och så suger det åt sig solens strålar bättre, och förhoppningsvis behåller värmen efter solnedgången lite längre.

Lika spännande var gång…

Men dagen började med ett nytt ”på-känn-bröd”, bakat igår kväll. På surdeg, men ljusare än sist. Hörde faktiskt ett ”gott bröd” från honom, utan att jag frågat eller nämnt frågan. Kors i taket, han vill egentligen helst ha köpt färdigskivat rostbröd. Det vågar han inte köpa utan plockar snabbt ner hårt ljust tunnbröd i varukorgen istället…

Japp, godkänt!

Tisdag: Kommer våren för snabbt?

(Uppdaterad 17:17, 10:58, 10:05)

Snösmältning anno 2021…
… och för ett år sedan.

Han: Kommer våren för snabbt? Så här såg det ut för ett år sedan. Stora delar av strandängen var sönderkörd, delvis vårt eget fel (hantverkare), delvis på grund av lata utsocknes tyckte om att köra upp på ängen och titta på utsikten från förarsätet.
Det senare har vi satt p för med markägarens goda minne, som till och med markerat att vägen slutar nedanför strandängen. Promenerande runt udden är däremot alltid välkomna och slipper förhoppningsvis lervällingen i år.

DAGENS CORONA: Redaktörer på Sveriges radio och SVT, public service som det så träffande heter även på svenska, är besatta av USA. Stor uppmärksamhet får därför uppgifterna om att antalet döda amerikaner i covid-19 har passerat 500 000.
– Det är fler än antalet amerikanska soldater som dog i andra världskriget.
Och visste häpnar man över tragedins omfattning, dock har ytterligare två miljoner människor dött under svensk radiotystnad i den övriga världen.

Hur illa är det i Sverige? Äntligen har svenska medier börjat publicera siffror över överdödligheten i Europa, det mått som bättre än annan statistik visar hur hårt viruset slagit i olika länder.Illa är det, men så illa som kritikerna beskriver det. I den slutna Facebookgruppen med drygt 200 medlemmar beskrivs vi svenskar som hjärntvättade och kräver att andra länder agerat mot de ansvariga för coronastrategin.
Överdödligheten i Sverige är högre än i övriga Norden, men bland de lägre i Europa.

Apropå siffror, trevligare såna: Nu är det nu klarlagt att vi här ute på udden surfar på en samhällstrend.
– Allt fler överger storstäderna och flyttar ut i landet.
Att antalet stockholmare ökat med 0,5 procent beror enbart på att fler barn föddes under det det första coronaåret.
Och som av en händelse: Några av oss som övergav huvudstaden när viruset slog till valde en vinnarkommun:
– Under 2020 ökade Torsås befolkning med 24 personer.
Om det inte varit för restriktionerna kunde vi alla samlas på konditoriet i Torsås och fira med prinsessbakelser
– Jag bjuder.
Alltså när vi fått sticket i armen…

Breaking news i dagens BArometern.

Hon: nej, kom vår, för nu kom också vårt svanpar och deras unge tillbaka. Varit lite orolig att de inte klarat sig, men jodå. Det är en liten öppen pöl i isen utanför vår lilla vik, där simmar de runt runt. Men två andra svanar vill också vara här, inte så poppis… men kriga gående på hal is är inte det lättaste!

Han, på en annan del av udden: Har byggt golv i hennes växthus. Inte mycket att säga om det. Köpte mer virka (28 x 120 trall på Södra. Resten var arbete. Det känns att det är vår i luften.

Sen kom Tomat-Hasse äntligen förbi, behövde låna en skruvdragare. Vi passade på att fira vårens ankomst med pojksnack (vi löste i princip alla världsliga problem) till en halv flaska vitt vin. Som vi brukar säga:
– Undrar vad medelklassen gör en sån här tisdag eftermiddag?

Två män på en soffa i ett växthus.

Mest minnesvärt denna dag: Att se henne i motljus gå loss på björnbärs- och hagtornssnåret som brukar infiltrera hennes tomatodling. Jag vet, hon kommer inte att gilla den bilden, men som Strindberg diktade:
– Här rivs för att få luft och ljus, är kanske inte det tillräckligt?

Måndag: när man fått nog … eller ett av flera vårtecken?

(Uppdaterad 18:37, 18.25, 17:34, 16:55)

Bästa saxen, säger bara swish och så är det klippt!
Själv är bäste dräng!
Japp, ganska nöjd faktiskt!

Han: Snyggt! Och här kommer fler vårtecken. Första iakttagelsen: Ensamma hägern är tillbaka. Fortfarande ensam, men vem är inte ensdam med sina tankar en dag som denna?

Ensam häger på svag is.

Och våren är absolut på väg (igen). Den här konstiga fågeln stod i snö upp till näbben den 14 februari, det är 8 dagar sedan. Snart kan tuppen picka bland sandloppor och småkryp.

Visst kommer våren krypande…
… för en vecka sedan var det vinter.

Ett tredje vårtecken: Hon vill ha trägolv i Växthus 1 eftersom nåt djur gräver sin in genom gruset. Självklart ska hon få det.

Skiss, 34 x 145 eller 28 x 120 plank, det är dagens fråga?

I övrigt har jag spikat panel. Goof, vår unge takläggare, är färdig med första etappan av taket på Chauteau Margareta.

Vägg återställd.
Goof Hartsink in action.

Han igen: Och apropå att våren snart är här. Självklart tänker vi recycling. Jag tänker på hennes hår och det handlar om förstås om våra småfåglar.
Läser i Allt om Trädgård: Ta vara på garnrester av naturmaterial som bomull, lin och ull och klipp dem i små stumpar som fåglar inte kan trassla in benen i. Samla ihop håret när du kammat hunden, katten eller ryktat hästen. Allt det blir bra material inne i ett fågelbo. Byggmaterialet kan stoppas i en fågelmatare av nät, där fåglarna själva kan hämta det de behöver. 
– Fan, vad präktiga vi har blivit. Mandelmann, stick och brinn!

Hon: hallå där, det var ju därför jag hade sparat håret i en skål. Kom ihåg att min moster Stina pratade om detta, hon var STOR djurvän, men jag var också lite osäker eftersom jag hade hört att de kunde fastna i det eller något annat som jag inte minns vad. Så tack för att du googlade upp det och tog reda på fakta. Bra teamwork, men hjärnan bakom var jag 😉

Han: Jag medger att jag uppträder med lånta fjädrar, jag menar med andras lockar. Tror att talgoxen som flyttade in i holken vi fick av Axel & Bibi i höstas vet att min insats var blygsam, dock någon måste sätta fötter på någons högt flygande intentioner.

Söndag: växthusfix – och ligger udden i ett hav eller vid sjön?

(Uppdaterad 18.00, 15:30)

Nya hyllan fylls snabbt på.

Hon: japp, idag har plantorna äntligen fått lite uppmärksamhet och Han har byggt färdigt hyllan i växthus 2. Så himla bra, tack!

Har också fixat mer plats framför fönstren inne. Där matbordet står. Tur det går att göra mindre genom att ta bort extraskivan…

Och kunde äntligen stå ute i växthus 1 och plantera om tomater och lökar. Underbart! Var 10 grader därinne och varken jag eller plantorna behövde förfrysas.

Och de omplanterade fann genast sin plats på nya stället

Men att hackspetten som huserat i Degerhamn på Öland, mittemot oss, passerade utan att stanna i vår drive-in-restaurang är ju en besvikelse. Nu är han drygt två mil söder om oss, i Torhamn. Kan man hoppas han vänder norrut igen… vore ju sååå kul!

Nu i Torhamn utan att hälsa på oss…

Han: Det töar och isen smälter på havet, jag menar sjön. Det är frågan:
– Ligger udden vid ett hav eller en sjö? Och i så fall varför.
Hela havet stormar på landets kultursidor. Det handlar om ”Vita havet” på Konstfack verkligen heta Vita havet i vår rasifierade tid när identitetspolitik är det politiskt korrekta. Om det kan man tycka. För egen tycker jag att om man inte har större problem med rasism på en gammal konstskola än så, då har man inga problem med rasism.
För dig som ägnat dig åt viktiga saker: Vita Havet är alltså namnet på en stor vitmålad utställningslokal, döpt på 50-talet som en ironisk kommentar till en fin salong med samma namn på kungliga slottet.
– Det vill säga, namnet har lika lite med rasism att göra som om den kallats Svarta Havet eller Bruna havet.

Eller Röda havet, som en av våra trognaste följare här på bloggen föreslår. Ty havsdebatten har skvalpat även kring denna blogg.
– Om än på en annan nivå.
Häromdagen skrev jag om att havsnivåhöjningen på sikt känns som det stora hotet mot vår udde eftersom vi bor 9 meter från och 1,60 över havet.

På Facebook, en lättsam pendang till den seriösa bloggvärlden där man tycker lite si och så, ställer Thomas Kanger den fråga vi borde ha ställt oss:  ”Noga räknat är det ett antal meter från en sjö, inte ett hav. Östersjön. Märkligt nog är den övre norra halvan av denna långa vik just ett hav, Bottenhavet. Ovanför Åland. Kan någon förklara?”
Han fick genast svar från en annan besserwisser: ”Östersjön är ett medelhav. Det där med Bottenhavet och Bottenviken är inte konstigare än Karibiska sjön och Mexikanska golfen.”

Sjön eller havet? Självklart började själv googla runt. En skillnad mellan sjö och hav är salthalten. Å andra sidan: Från Kattegatt strömmar salt havsvatten in genom de smala sunden Öresund och Bälten. Den låga salthalten i norra Östersjön (som kallas Bottenhavet!) beror på alla floder och älvar som rinner ut där. Från västkusten, in i Östersjön och vidare upp till Bottenviken minskar salthalten från cirka 30 promille till nära sötvatten.
Redan här vid udden är vattnet bräckt och salthalten minskar från från 10 promille (tusendelar) i Öresund till 2-3 promille i Bottenviken. I världshaven är salthalten cirka 35 promille. Apropå Ugglas inlägg så salthalten i Medelhavet 3,8 % i snitt, vilket gör det till ett av världens saltaste hav.

Att salthalten är lägre i Östersjön beror på att det rinner stora mängder sötvatten in via älvar och floder runt kusterna. Ett överskott av sött vatten strömmar söderut längs ytan och pressas ut i Kattegatt, skriver Världsnaturfonden.
Denna motström tillsammans med de trånga och grunda passagerna genom Bälten och Öresund gör det svårt för saltvatten att komma in. ”Det är främst i samband med riktigt djupa lågtryck under höst och vinter som mycket saltvatten kan flöda in från Kattegatt, men det gör att det tar så mycket som 20-30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut.”
Jag badar alltså i samma badvatten som svärmor gjorde, men sedan Bertils tid (han tog 1985) har naturen bytt vatten i vår vik.
– Bra att veta.

En mer akademisk förklaring lyder så här:  ”Sjön är en inre vattenkropp, medan havet är en del av havet som omges av land.” Sjön är färskt, o-salt, vatten omgivet av land. Havet däremot ”är en del av havet som delvis omges av land och har saltvatten. Haven är större och har inga identifierbara gränser.”
Det finns 4 oceaner i världen men 108 hav.
Haven är ”permanenta på den geologiska tidsskalan”.  Men riktigt så enkelt är det inte: ”Medan resten av vattenkropparna är väldefinierade och avgränsade finns det alltid förvirring mellan sjöar och sjöar, eftersom det finns några hav som passar in i definitionen av sjöar, medan vissa sjöar i själva verket är hav i sig själva.”

Å andra sidan: Döda havet och Kaspiska havet är inte hav, utan sjöar, men kända som hav. Varför? Kan bero på den enorma storleken på det kusliga havet i Kaspiska havet och att de /som namnsatte vattnet/ föredrog att kalla denna sjö ett hav. Det är omgivet av land på alla sidor, vilket är en särskiljande egenskap för en sjö. Det har också ingen koppling till ett hav som gör det till en perfekt sjö.”

Vattnet i Östersjön är bräckt – en blandning av söt- och saltvatten. Havet är världens näst största brackvattenhav efter Svarta Havet och ett grunt innanhav med en vattenvolym av mer är 20 000 km³ och ett medeldjup av 52 m (max 459 m). Havsytan är ungefär 400 000 km² och den omges av ett nederbördsområde som till ytan är fyra gånger så stort.
Östersjön är ett ungt hav, skriver WWF. ”Under endast 12 000 år har den omvandlats från smältvattensjö till Atlantvik till insjö till så kallat brackvattenhav.”
Östersjön är ett grunt innanhav med en vattenvolym av mer är 20 000 km³ och ett medeldjup av 52 m (max 459 m). Havsytan är ungefär 400 000 km² och den omges av ett nederbördsområde som till ytan är fyra gånger så stort.
Östersjön är ett ungt hav.
Under endast 12 000 år har den omvandlats från smältvattensjö till Atlantvik till insjö till så kallat brackvattenhav.

Att detta vårt hav, Östersjön, heter som det gör beror oss på den mänskliga faktorn. Svärmor sa alltid ”sjön” om havet. Det gör hennes dotter också.
En bloggkompis där ute, Hans-Örjan, noterar även han den här förvirringen. Han gjorde en enkät bland bekants bekanta som bor vid havet. ”Svaret var entydigt, man säger ’sjön’. Några varianter på detta förekommer dock, som ibland ”sundet” både vid Öresund och Kalmarsund, samt ’vattnet’ i Stockholm. ’Havet’ använder ingen i detta sammanhang.
– Entydigt var också att om någon istället säger ”havet” så är det fråga om tillresta inlandsbor, konstaterar denne amatörforskare.
Någon påpekade att detta faller sig naturligt eftersom deras ”sjö” är den insjö som de har i närheten av där de bor. För boende i inlandet av Gotland påpekades att dessa faktiskt säger ”sjö” om havet, men deras insjöar kallas ju ”träsk”. 

Nu vet vi det. Nu ska jag … och jag tror jag gör som Hans-Örjan. För att smälta all denna kunskap ska jag lyssna på Jussi Björling en stund.
Låtvalet känns givet:

Hon: eller så lyssnar man på havet, som jag gjorde under vanliga rundan runt sjön bort till Järnsida i förmiddags. Där är det nästan helt öppet hav nu. Såg vårt svanpar och deras unge på vägen dit, blev jag glad för. Längtar efter att de ska kunna simma in i vår vik som vanligt igen. Tar nog ett par dagar till innan isen ger sig hela vägen dit, men nästa helg lär det gå, om prognosen stämmer.

Lördag: Ingen vill tänka på elbrist när vårvärmen är på väg

(Uppdaterad 19.30, 16:10)

Mandelträden har redan fått knoppar och snön smälter undan.

Han: Nånting har hänt. ”Ett och annat elavbrott kan jag leva med. Det jag inte fattar att vi sextio senare har elbrist. Industrier tvingas stoppa utbyggnadsplaner för att det inte finns el. Vi andra uppmanas att inte dammsuga när det är kallt.
– Men för helvete! Har vi blivit en bananrepublik? Eller ett DDR i retrotappning?? Brist på elektricitet”.

Så skrev jag indignerat härom veckan och tog elbristen personligt som den kraftverksunge jag är. Sverige har inte längre brist på elektricitet som när när pappa byggde kraftverk. Elen finns, men politiker och elbolagen har i årtionden struntat i att investera i kraftnäten, distributionen, och därför förhindras företag att investera i nya fabriker och vi vanliga dödliga uppmanas att inte dammsuga när det är kallt.

Men att det är värre än jag trott förstår jag när jag följer Dagens Nyheter serie om ”elbristen” och inte minst energiminister Anders Ygemans kladdiga fingrar i elbolagens syltburk (lyssnar just nu på P1:s Lördagsintervju). ”Att kraftnätet saknar tillräcklig kapacitet – och inte bara i Stockholmsregionen utan också för att leverera el mellan olika delar av landet – är heller ingen nyhet. Att det krävs stora investeringar för att rusta upp har varit känt länge”, skriver Martin Liby Troein på ledarplats i dagens DN. ”Det är en skandal också att rege­ringen inte sett till att investeringar i sådan grundläggande infrastruktur kommit i gång i tid – i synnerhet i ljuset av den övergång till förnybara energikällor som just nu är på gång och som kräver ytterligare överföringskapacitet.”

Känns igen?

Men glöm det där med sovjetrepublik och DDR, ingen under 40 vet vad det står för. Eftersom åtminstone nyhetsredaktörer tror att vi är USA:s 51 stat är det mer pedagogiskt att peka på vad som händer i Texas just nu. Energiexperter har länge försökt övertyga delstatsregeringen i Texas om att förbättra energinätverket, så att det är bättre förberett på plötsliga väderomslag. Men varningarna har negligerats, enligt experter som redan för tio år sedan varnade för att Texas energisystem behöver omfattande förbättringar för att klara väderförändringar.
– Nu har kylan och strömavbrotten lett till minst 47 döda.

Proportionerna är andra, men systemfelet detsamma: Underhållet eftersätts när bolagen hellre optimerar vinsterna och politikerna inte vill inte höja skatter för då blir de inte omvalda (av oss medborgare).
Resultatet? För sent vaknar vi i en kylslagen stuga och gnäller med texasborna:
– Nån borde ha gjort nåt åt det här för tio år.

Och idag är en annan dag. Vintern smälter ju undan, det är tre grader varmt och det ska bli 8-9 i veckan. Vi har stängt av golvvärmen och jag vet att min älskling inte vill tänka på elbrist en dag som denna när hon har fullt upp med att plantera om sina tomatplantor.

Hur ska detta gå…

Hon: planterade inte om några tomater alls idag faktiskt. Och de jag satte senast har kommit upp väldigt ojämnt så jag fick ta ut dem från den varma golvvärmen i badrummet, som är bra när de ska gro, men för varmt och för mörkt när de väl har tittat upp. Några kom upp typ direkt och har blivit väldigt långa och gängliga. Andra har inte kommit upp alls och nu är jag orolig att de har det för kallt framför fönstret eftersom jag stängt av golvvärmen… Och dumt nog sitter pluggbrätterna ihop så jag kan inte sära på dem.

Men jag planterade om två små chiliplantor som jag tog med till kompisen Tina eftersom vi skulle ner till dem en sväng idag. Han hade lånat Blommans släpvagn och jag skulle hjälpa Tina välja fondtapet till hallen.

Chile de Ojochal, blev i alla fall en mindre planta att samsas i samma kruka… får plantera om de andra imorgon.
Blue Christmas, samma här, omplantering av resten imorgon…

Tipsade förstås om en tapet som jag själv skulle valt, inte speciellt diskret då med andra ord… så nu lite orolig att det kanske inte var ett bra råd för deras smak. När de tapetserade vårt vardagsrum skrattade samtliga hantverkare gott och sa att den tapeten skulle vi bli ensamma om härnere ;).

Aurora från Boråstapeter. Man blir glad, och känner nästan doften av försommar. Men diskret är den ju inte precis.

Inte mycket nytta gjort idag med andra ord, och alldeles för moddigt och halt för promenad. Men har i alla fall fått ihop ett surdegsbröd till som är gjort på ”känn”. Ett ljusare denna gång, men lite rågmjöl och fullkornsdinkel är det i, men mest siktad dinkel och manitoba-mjöl. Tror jag börjar få kläm på det här nu faktiskt.

Hoppas det gott nu, alltid lika spännande 🙂

Ja, det är lite bränt, men det ska det tydligen vara, enligt sådana som kan. Och enligt dem är inte det brända farligt när man bakar på surdeg. Låter ju lite konstigt, men en kant som är aningen bränd tillför faktiskt väldigt god smak.

Marockansk köttgryta à la Skeppevik

Och så har en Marockansk köttgryta puttrat på spisen hela eftermiddagen. Ville egentligen ha lamm men det är svårt att få tag på här om man inte köper ett helt lamm och får styckat. Attanäs grytbitar från ”närodlade kossor” funkade också finfint. Likaså chilin från Skeppevik. Vinet till kommer från Australien, och det hade jag nog inte köpt om jag vetat, tyckte bara det var roliga etiketter. Men det var faktiskt jättegott. Grytan dög bra också.

Pinuppa-vin från Down under

Fredag: lite vår i luften är det allt…

(Uppdaterad 18:40, 17:34, 16:18)

Dimma och töväder. Snart syns vitlöken igen.

Hon: tycker allt det känns som om våren kom idag även om det är väldigt grått ute. Men det känns varmt. Har varit ute i collegetröja och en fleece, frös inte. Har städat i växthus 2, Han ska bygga en bänk längs långsidan så jag får plats med en massa plantor där. Så fort det blir lite varmare ska de största ut, redan knökfullt inne. Och jag har också förberett för omplantering av de plantor som nyss kommit upp och fortfarande samsas i samma kruka. Tänkte faktiskt stå ute och göra det imorgon i växthus 1. Hej vår!

Krukor förberedda för omplantering imorgon

På tal om att samsas… bestämde mig för att se om jag kunde träna yoga idag för första gången efter cykel-vurpan. Är fortfarande helt knölig och svullen på ena skinkan och svanskotan är öm som sjutton, och jag är blålila en bra bit upp på ryggen. Men det gick ganska bra, det värsta var vilan på slutet när jag skulle ligga på rygg. Aj! Men innan jag kom så långt skulle jag försöka förklara för Vilda att mattan var till för en. Hon tyckte det funkade utmärkt med två…

Kom igen matte, vi får plats båda två…
Och jag kan faktiskt…
det här också!!
Skit i det då… tråkmåns!

Han: Haha, så går det när två tjejer ska dela på en yogamatta. Numera behöver man ju inte komma ihåg någonting, eftersom min iPhone hela tider påminner mig om vad som hände igår. För ett år sedan var vi Paris, bara hon och jag. Men även här blev vi påminda om katterna där hemma på udden.

Att vara stadskatt är inte heller lätt. Så här såg det ut när Vilda kusin rymde in till grannen och sedan inte vågade gå samma väg hem till matte:

Hon: ja så himla kul, hela Paris var typ engagerade. Vi med förstås. Vi stod där läänge!

Calamares…

Måste bara visa mina Calamares som jag gjort till fredagsdrinken. Aiolin också förstås, men det har jag gjort förut. Men friterat har jag aldrig gjort, känts lite läskigt. Fast det var det inte, och det blev himla bra dessutom. Billigare än i Palma, bläckfisken kostar ca 20kr på Blomlöfs. Men det går förstås åt en massa rapsolja…

Och så aioli, förstås!

Han, mycket gott och apropå god mat: Hittar en ofullbordad dagsnotering: Alla hjärtans vilken helg. Paris 2020. Air France, business class, eftersom Hon aldrig åkt så nära cock-pit i vårt moderna konsumtionssamhälle, där bara doften av Quinos aux agrumes, papates et grines de coutges; lieu noir au beurre de coriandre och pintade, sauce fruits rounges agrumes etc etc nådde bakom den tunga gardinen.

Vi bodde på Hotel Saint Marc i 2:a arrondissementet, yes, hörnrummet 404 efter rekommendation av Rasmus, hennes före detta arbetskamrat. Fint litet hotell vars uppdaterade personal rekommenderade oss att äta middag på restaurang Verjus – där Rasmus syster Sara råkar vara sommelier och vars 6-rättersmeny är den mest egensinniga jag ätit på länge inklusive  min egen allt-i-ett-direkt ur Bullens korvburk, okej mycket godare än Bullens, särskilt tillsammans med ett generöst vinpaket, inklusive ett glas Marc Delienne, Fluerie Greta Carbo från 2017.
– Carbo, inte Garbo.

Vi gjorde det man ska göra i Paris när det är vår och det var trevligt. Vi återvände till caféerna på Västra stranden. Hovmästaren sa att Sartré och de Beauvoir hade varit där, men gått. Tittade på Notre Dame, som bara var en ruin av själv. Vandrade upp till Sacre Coeur, hejade på de andra målarkluddarna på hötorget.
Gott gott, drack gott och drack 28 årig calvados på Marcs vinbar och skickade ett retsamt sms till Jan Scherman som är avundsjuk på alla som dricker fin calvados.
Etc etc.
Men algoritmerna styr våra minnen och katten är alltså det som ploppar upp i min iPhone.

Torsdag: Idag tackar vi journalisterna för att ni finns

Han: Visst gnäller han ofta på medierna, är inte det att kacka i eget bo? Alla som läser den här hemmasnickrade bloggen märker att jag ofta gnäller på journalistskrået.
Och jag kackar absolut i eget bo.
I förordet till min 599-sidiga mediebiografi betraktar jag min insats utifrån:
Peppe Engberg har gjort betydande och bestående insatser för att sänka den journalistiska nivån i landet. Så blev det alltså, Stora Journalistpriset till trots. Alltför mycket av det som idag är problematiskt i svensk journalistik föddes under din tid som ”medieprofil” och ansvarig utgivare på ett antal tidningar.
Oftare än du trott tas de första ostämda ackorden till och med på ditt tangentbord.
Pinsamt? Det vore mer pinsamt att inbilla sig att dina skriverier under 50 år gjort världen bättre. Men förhoppningsvis kan dessa texter läsas som tidsdokument. En medelmåttig redaktörs medelmåttiga bidrag till svensk journalistik under en period när journalistiken förändrades.
Mestadels till det sämre.

Det är med den bakgrunden jag tar mig rättan att gnälla på skrået. Men idag är en annan dag och en dag när jag älskar alla hårt arbetande journalister för att de berättar viktiga och roliga saker för mig.
Dagens exempel:

I kristider testas vänner. Klassiska Stureplansbokhandeln Hedengrens måste flytta, men flyttar inte så långt. Vägg i vägg ligger nämligen lika klassiska krogen Sturehof, min hemmakrog sedan decennier tillbaka.
Och nu ser det som om böcker kommer serveras i krogmiljö. ”På dagen: bokhandel. På kvällen: matsal för middagsgäster som vill äta fisk och skaldjur bland sakprosa och skönlitteratur,” skriver Björn af Kleen i DN Kultur.

Kul, tycker jag som efter att ha beställt ofta skyndat in på Hedengrens för att köpa en bok att läsa till laxpuddingen.
Sturehof är ett tillhåll för författare, skådespelare och konstnärer och enligt PG Nilsson, ”Sturehofs boksynte krögare” skulle samboendet ”manifestera samhörigheten mellan kultur och krogliv”.

Glad blir också när jag läser om Kalmarbon Richard ­Olssons coronaanpassade idé. Richards största passion är att resa. På grund av coronan ”reser” han i sin egen stad. Då och då tar han och en kompis in på hotell – Slottshotellet, Packhuset och nästa gång är siktet inställt på Kalmarsund hotell.
– Dels för att stötta näringen, dels för att det ger en känsla av att komma iväg, säger Richard i Barometern.
En rolig tanke som även vi på udden lekt med. Detta efter en trevlig middag för två på Frimurarhotellet för en tid sedan. Tyvärr var det för sent att boka rum, men nästa gång.

Barometern idag.

Och så den stora frågan när man bor 9 meter från havet: Stigande havsnivåer är en av tre hot som ett allt varmare klimat ställer oss på udden inför, enligt länsstyrelsens experter.
Torka och minskad biologisk mångfald är de två andra hoten.
– Torkan är det största hotet sett på kort tid, säger Lars Ljungström, klimatanpassningssamordnare på länsstyrelsen i Kalmar till Barometern.

Vad gäller den biologiska mångfalden handlar det bl a om våra bin. Bina stressas redan av värme och insektsgifter, och klimatförändringen blir ytterligare en negativ faktor. Pollinerande bin blir allt färre och det är är ett reellt hot mot hennes tomat- och chiliodlingar.
– Ingen polinering = inga tomater. Det är kanske inget barnbarnen lär sig skolan längre.
Men tyvärr sant.
Bina behöver blommor och örter för att trivas. Det var därför som vi i somras lät bli att klippa gräset på udden och blev rikligt belönade, enligt biolagen Axel Kielland.

Vinterstormen 2017 gav en hint om framtiden.


Men havsnivån känns ändå som den stora utmaningen, om än på längre sikt. Enligt FN:s klimatpanel IPCC kommer havsnivåerna att stiga med uppåt en meter fram till år 2100 globalt sett. Om temperaturökningen inte kan stoppas blir avsmältningen större och haven stiger snabbare.
2020 låg den globala uppvärmningen på 1,3 grader, skriver Barrens Birgitta Hultman – men för Kalmar län låg den på 1,6 grader.
– Så vi i Kalmar län ligger redan över klimatmålet, och det beror främst på att vi ligger långt norrut på jordklotet där uppvärmningen går snabbare, säger Ljungström på länsstyrelsen.
Till det ska man sedan lägga högvatten, som inträffar då och då. Under den tunga vinterstormen 2017 steg havet hos oss 1,54 centimeter över normalvattennivån.

1 + 1 = två meter högre havsnivå, alltså. Då ska du veta att vår veranda mot sjön ligger ca 1,60 över havet…
– Å andra sidan kan det vara trevligt att lägga till båten direkt i verandaräcket.
Nåja, det får bli barnens och barnbarnens lösning.
Om. vår generation gör vårt, vill säga. Å andra sidan ska jag nog gå över till Margaretas Chateau och spika panel igen. Hus2 ligger trots allt längre från nuvarande strandlinje och lite högre.

PS: Kalmar kommunfullmäktige har proklamerat ”klimatnödläge” i kommunen. Riktigt vad det betyder är oklart. Åtminstone om man lyssnar på fullmäktiges ordförande, Elisabeth Heimark Sjögren (S) som försöker förklara beslutet för en medborgare.
Första gången jag hörde inslaget trodde jag att jag hamnat i humorprogrammet Public Service. Det kanske jag gjorde också? Lyssna här:

Hon: jag har redan planerat för binas vällevnad härute hos oss. Jag har köpt storpack med blomfröer och strödde faktiskt ut en del redan innan snön kom. De som inte är ettåriga bör klara sig och förhoppningsvis titta upp tidigt. När snön och tjälen släppt ska resten ut. Här blir det inga nagelsax-klippta gräsmattor i år heller, bara blomstrande sommarängar. Hoppas jag…

Två pack redan satta 🙂

Håller på att försöka organisera plantorna härinne lite bättre så alla får så mycket ljus och plats som möjligt. Nu står alla mina tidigt satta och ganska höga tomatplantor på ett ställe, de senare och redan hyfsat stora på ett ställe, osv… Hur jag ska få plats med alla nysatta fröer när de ska planteras om i egna krukor vet i sjutton. Hoppas våren kommer snabbt nu så en del kan flytta ut i växthuset. Nu är jag trött på vintern! Men det var kul den kom och hälsade på ett tag. Men nu säger vi bye bye…

Höga tomater, med tomater på gång 🙂
Höga chilis och mittemellan stora tomatplantor. Nyss satta men redan lite väl stora 😅

Onsdag: När stressen kring stressen blir stressande

(Uppdaterad 19:11, 18:15, 16:50)

Man kan bli stressad av mindre. Eller inte.

Han: Ibland känner jag mig stressad. Särskilt av alla dessa artiklar om stress. Skojar, men har det inte gått inflation i pratat om att alla är så stressade nu för tiden? Idag läser jag ännu ett uppslag i Dagens Nyheter: ”Så minskar du den farliga stressen i din vardag”.
– Uppriktigt sagt somnade jag mitt i artikeln.

Jag förnekar inte att det finns stressade människor. Men fenomenet är mediedrivet. År 2020 var det 14 procent av befolkningen i åldern 16–84 år som svarade att de kände sig stressade, enligt Folkhälsomyndigheten.
Det betyder att 86 procent av svenska folket inte har drabbats av denna vår nya folksjukdom.
Andelen är högre bland kvinnor (18 procent) än bland män (11 procent). Stressen är också mer utbredd bland yngre personer. Högst är andelen bland kvinnor i åldern 16–29 år, men fortfarande är det sju av tio 67%) som inte känner sig stressade.
Bland grabbar i samma ålder är det bara två (2) av tio (17%) som uppger att de lider av negativ stress.


Det finns människor som med rätta är stressade. De jobbar för mycket, eller har förlorat jobbet, De är sjuka, har stora skulder eller håller på att skilja sig.
Det finns jobbrelaterat stress, intressant nog är det dock inte de som tjänar sämst eller inget alls som mår sämst. Andelen med självrapporterad stress är högre bland personer med eftergymnasial utbildning jämfört med personer med gymnasial (12 procent) och förgymnasial utbildning.
Samtidigt känner sig en mycket stor majoritet inte igen sig själv i alla krigsrubriker.

Uppmärksamheten kring stress är alltså mer stressad är verkligheten. Och media fokuserar som vanligt på det onormala, avvikelsen, det udda.
– Någon har med rätta sagt att när journalister känner doften av blommor vänder de sig om undrar var begravningen pågår.
Och är inte journalisternas fel: negativa nyheter säljer bättre än goda för att du som läser det här också är en Krösa-Maja.
– Du vill att kometen ska slå ner nånstans.
Alltså ägnar Dagens Nyheter ännu ett uppslag åt ett fenomen som är mindre utbrett än vänsterhänthet.

När jag ändå är igång: Psykisk ohälsa är ett annat buzzword. Jobbigt för dem som lider av det. Tur att inte så många gör det. Vid den senaste mätningen 2020 var det sammanlagt 7 procent av befolkningen i åldern 16–84 år som uppgav allvarlig psykisk påfrestning.
– Det vill säga: mer än nio av tio av dina grannar, släktingar, skol- och arbetskamrater har inte drabbats av denna ohälsa som medier hävdar griper omkring som spanska sjukan.
Bland kvinnor uppger endast 8 procent att de lider av psykisk ohälsa, bland män svarar 93 procent att de inte känner igen sig i pratat om denna form av ohälsa. Bland 65+ är det 95 procent som känner sih mentalt friskare än den allmänna debatten om psykisk ohälsa.
Jag vet, jag är man och 65+ och vi vet ju inte vårt eget bästa. Må så vara, dagens stora kulturreportage blev ett riktigt sömnpiller. Tur att det finns sportnyheter.

Hon: fast imorse sa du att jag stämde in på alla punkterna man skulle pricka av för att se om man var stressad… och sedan läste du upp vad man kunde göra för att bryta trenden, och det var saker jag ägnar mestadelen av min tid till. Laga mat och baka. Träning som inte är stressande. Yoga, promenader och skridskoåkning i mitt fall då. Och så odling! Du var klart engagerad i artikeln, å min vägnad då förstås ;).

Men jag tycker nog att du är mer stresskänslig, jagar upp dig över att det inte är skyltat var ALLA utgångar finns på Kalmar lasarett till exempel. Idag fick du en stackars ung kvinnlig läkare att be om ursäkt och rodna för att hon inte fattat att du ville veta just var den utgången var där du parkerat din bil. Efter att ha argt sagt att det var under all kritik dåligt skyltat. Ditt blodtryck måste ha varit uppe på maxnivåer för en skitsak. Och vi hade ändå gott om tid och var bara inne på rutinkontroller som de så snällt tar sig tid med även i dessa tider. Så du kanske också skulle öppna ett fönster och börja baka lite 😉

Det breda har Ulrika gjort. Så duktig!!!

Nu till roligare trender! Apropå gårdagens blogg om hur vi hamnat precis rätt så såg jag häromdagen på FB att en av våra grannar, Ulrika, är en stjärna på att göra fina armband i skinn med tenntråd. Jag hade redan ett liknande sedan tidigare som jag fått av honom och som jag älskar. Har också haft ett till som jag tappat bort. Så sprang genast bort till Ulrika och köpte ett av de hon hade på ”lager”. Väldigt svårt att välja, så kommer säkert köpa fler 🙂

Han: Haha, hon är vass som ett kvarglömd rakblad i vasken. Jag var inte stressad på sjukhuset, jag blir irriterad över att ansvariga sätter upp skyltar för dem som redan hittar. Här stod jag i en del av Kalmars stora sjukhus (N48) långt från huvudingången. Sunt förnuft sa mig att om man kallar något för ”Hus 48” så bör det finns en utgång – eftersom jag varit här förut visste jag att det finns en ingång! Jag är glad för att jag betalar skatt och tacksam för den tillsyn jag fick på Ögonavdelningen.
– Men jag skulle gärna betala 50 öre till i skatt om jag visste att det gick till de blindstyren som skyltar bara för de som redan hittar.

Till frågan om Stressen. Enda skälet till att jag försökte läsa DN-artikeln var att jag fastnade för ett frågeformulär för stressade som ser ut så här:

Jaha, tänkte jag. Äntligen får jag veta att även jag tillhör de utvalda. Bullshit, det enda jag kände igen mig i är påståendet ”Du har dåligt tålamod”.
Sen kände jag igen en del annat och läste hela listan högt för henne.
– Hon spelar på Euro Jackpot varje vecka. Hon brukar ha 4 rätt. Den här gängen petade hon in 10 rätt!
Slutsats? Kvinnor är mer trendkänsliga än män.