
Han: Under de år jag varit fast boende på udden har vi avverkat sju vimplar a 250 kr på Lindbergs. Det beror på att jag låter vimpeln fladdra oavsett väder.
Detta till skillnad från salig svärmoder, född på en fyr och därför både sparsam och ödmjuk inför vindarna.
– Alltså tog hon ner vimpeln när det blåste.
Idag flaggar vi på udden. Det är ett ställningstagande. Tyvärr är det ett ställningstagande som det känns nödvändigt att motivera. Många svenskar har en ängslig inställning till den svenska flaggan (utom i internationella sportsammanhang).

Sveriges långa historia av fred anses spela roll. I skolan lärde vi oss att Gustav Vasa enade Sverige när han under svenska fanor red i Stockholm 6 juni år 1523.
Men bruket att hissa den blågula flaggan är inte så gammalt i Sverige som vi kan tro.
– Det var länge bara en sedvänja inom flottan.
Först år 1873 fladdrade en svensk flagga över det kungliga slottet i huvudstaden.
Sedan 1916 har den 6 juni firats som den svenska flaggans dag. Men först år 1983 som 6 juni blev officiell nationaldag. Men en genant stämning har levt kvar kring flaggandet.
Av någon anledning har särskilt vänstern låtit extremhögern lägga beslag på de blågula färgerna. Och det är först efter millennieskiftet som flaggande brett ut sig i det svenska samhället.
– Sverige har drabbats av ”flaggmani”, konstaterade Aftonbladets Lena Mellin så sent som under pandemin (2 maj 2020).
Det var då flaggan blev en obligatorisk accessoar på svenska politikerkavajer.
Andra har noterat att kriget i Ukraina fått flaggorna att fladdra i stolt mot dunkla skyar. Det som om inte bara kriget, utan även de blågula färgerna fått många av oss att inse att rätten att hissa sin egen flagga inte bara är en tom gest.
– Därför fladdrar den svenska flaggan på udden idag.
Den danske fascisten Paludans koranbränningar har skakat om Sverige. Färre vet att år 1983, samtidigt som Svenska flaggans dag blev nationaldag, blev det lagligt att bränna, skära sönder eller på andra sätt skända den svenska flaggan.
Detta i enlighet med den liberala svenska yttrandefrihetslagstiftningen.
– Av nån anledning får man däremot med samma lagstiftning inte ”förse fanan med märken, bokstäver eller andra tecken”.


Det var därför Oscar Guermouches examensprojekt på Konstfack år 2009 lagfördes. Verket bestod av tre flaggor med citat ur gamla svenska marschvisor. Visorna användes inom det svenska försvaret på 80- och 90-talet och var synnerligen grova.
Men det var i första hand inte innehållet, typ: ”När vi bränner ryska byn / Då står kuken rätt i skyn”, som skapade debatt – utan det faktum att han hade skrivit på fanan.
Carl Johan de Geers ”Skända flaggan” är annars en klassiker. Verket ingick i de Geers serie om vapenvägran och kriget i Vietnam.
– I samma tidsanda, om än mindre publikt, hade jag året 1968 svenska flaggan som sängöverkast i Uppsala.
Idag tror jag inte ens en publicitetskåt konststuderande skulle komma på tanken att betrakta den blågula flaggan som någon slags symbol för fienden. Putins krigsretorik och Ukrainas försvarskamp har fått de flesta av oss att inse skillnaden på nationalism och patriotism.


Apropå Putins retorik att alla som motsätter sig hans krig är ”avskum” och ”förrädare” som ”riktiga ryssar” kommer att ”spotta ut som en mygga som lyckats flyga in i munnen”, konstaterade författaren George Orwell år 1945:
”Med ’nationalism’ menar jag först och främst vanan att anta att människor kan klassificeras som insekter och att hela block av miljoner eller tiotals miljoner människor med tillförsikt kan betecknas som ’bra’ eller ’dåliga’. Men för det andra – och detta är mycket viktigare – menar jag vanan att identifiera sig med en enda nation eller annan enhet, placera den bortom gott och ont och inte erkänna någon annan plikt än att främja dess intressen.”
Orwell är mest känd för romanen Djurfarmen, en ruskig framtidsvision inspirerad av det ryska sovjetsystemet. Vid andra världskrigets slut tog Orwell avstånd från nationalismen i både Hitlers och Stalins version och hans definition av skillnaden mellan nationalism och patriotism gäller även i vår tid:
– Nationalism ska inte förväxlas med patriotism. Båda orden används normalt på ett så vagt sätt att varje definition riskerar att ifrågasättas, men man måste göra en skillnad mellan dem, eftersom två olika och till och med motsatta idéer är inblandade. Med ”patriotism” menar jag hängivenhet till en viss plats och ett visst sätt att leva, som man tror är den bästa i världen men som inte vill tvinga på andra människor.
Patriotism är av sin natur defensiv, både militärt och kulturellt.
– Nationalism, å andra sidan, är oskiljaktig från maktbegäret. Det bestående syftet med varje nationalist är att säkra mer makt och mer prestige, inte för sig själv utan för nationen eller annan enhet där han har valt att sänka sin egen individualitet.
På modern sommarsvenska kan man säga att nationalismen är invasiv, patriotismen generös och trivs i mångfald. Orwell skrev också klokt om annat som har bäring på Sverige år 2022: ”Med rimlighet kan hävdas – förmodligen är det till och med sant – att patriotism är en vaccination mot nationalism, att monarki är ett skydd mot diktatur och att organiserad religion är ett skydd mot skrock.”
Hon: avslutar med filmen från kvällen före 6 juni 2022. Den var magisk, både vad det gäller naturupplevelse, god mat (tack Skeppeviks ”kiosk” för underbar asiatisk mat) i trevligt sällskap med både drink före och kaffe med avec efter (tack vänner i diverse närliggande hus och gårdar för det).
Nu firar vi nationaldagen med ett uppiggande dopp, tror jag…
Publicerat av