(Uppdaterad 7 juni 09:08)
Han: Så går flaggan i topp igen. Med tanke på världsläget kräver det inga längre förklaringar.
Att Putins ”Fredstrevare” avslöjats som en Potemkinkuliss det är och att Trump och Musk redan råkat i luven på varandra är förhoppningsvis tecken i tiden.
Liksom att vi här hemma insett att Winston Churchill hade rätt: ”Demokrati är det sämsta av styrelsesätt – om vi bortser från alla de andra”.
Uggla skickar mig en intressant text. ”Nu gäller det att se till att den svenska guldkistan – tilliten till samhällsinstitutioner och andra – inte sinar, skriver Handelshögskolans rektor Lars Strannegård (DN 5 juni 2015).
Det låter kanske trist, men är vårens bästa text: ”I den svenska offentligheten framhålls osäkerheten och polariseringen som signifikativa för vår tid. Mörka bilder tar plats i det svenska kollektiva medvetandet. Vi sägs befinna oss mitt uppe i ett kulturkrig där meningsmotsättningarna ökar och diskussionsklimatet är hätskt”, skriver Strannegård.
Men han tillägger: ”Detta är en djupt problematisk verklighetsbeskrivning. Inte minst för att den på ett plan rent av är osann.”
Visst, våra politiker tjafsar om ditt och datt. Och vi andra sitter hemma och gnäller över våra små eländen.
– Men det finns en motbild när det gäller motsättningar och polarisering.
SNS Demokratiråd har studerat polarisering i meningen hur långt vi står ifrån varandra ideologiskt inom ett antal olika grupper – medierna, riksdagen, partierna och medborgarna. Inga tecken på ökad polarisering inom någon av grupperna identifierades.
”Etnologer har länge talat om Sverige som ett konsensusland, och det gäller fortfarande. Vi måste ta fasta på att vi inte är ett splittrat land och att våra likheter är oändligt många fler än våra olikheter,” slår Stannegård fast.
”Trump och hans sluggerartade hejdukar tvingar på oss sina världsbilder. Utan avbrott exponeras vi för den amerikanska verklighetsbeskrivningen och tvingas förhålla oss till den. Och sakta riskerar den bild som kablas ut från Vita huset att etsas fast i våra medvetanden… Nu får vi inte ge efter för det narrativ som kommer från auktoritärt håll.
Sverige är djupt förankrat i den västerländska, liberala demokratin med de tillhörande månghundraåriga värderingarna om frihet, jämlikhet och broderskap. Vi måste se denna styrka och inte låta autokraters verklighetsbeskrivningar äta sig in i samhällskroppen.
I den osäkerhet som råder i världen är vår mentalitet en del av totalförsvaret. Rektorns ord är årets tal till dig och mig på nationaldagen: ”Vi måste helt enkelt reflektera över kraften i vårt lands sammanhållna mentalitet och ta befälet över vår eget narrativ. Därför gäller det att se till att den svenska guldkistan – tilliten till samhällsinstitutioner och andra – inte sinar”.
– Att tänka efter är en motståndshandling!
Kort sagt: Sluta prata skit! Det riktiga skitstövlarna gillar den tonen.
Tillägg, lördag: ”Eniga i stort, blott oeniga i smått”, skrev Herbert Tingsten. För att hålla liv i illusionen om att motsättningarna är avgrundsdjupa har det blivit allt vanligare att oppositionen anmäler regeringen eller enskilda minsistrar till Konstitutionsutskottet (KU). 2024 kom det in 40 anmälningar från riksdagsmän och kvinnor.
– Men, vilket Barometerns politiske chefredaktör Martin Thunström påpekar i dagens tidning, är KU:S prickningar på ”en historiskt låg nivå”.
– Det är en kvalitetsstämpel på både utskottets och regeringens arbete, menar Thunström.
Att KU, där alla partier har representanter, inte låter sig provoceras av PR-kåta politruker är framför allt ett bevis för att polariseringen i svensk politik är mer tröttsamt munväder än baserad på reella motsättningar.
Avslutningsvis: I linje med ovanstående avstår jag från ett längre högtidstal till uddens befolkning. Jag nöjer mig med att redovisa vad vi redan skrivit de senaste fem åren denna högtidsdag:
peppekerstin.blog 
Publicerat av