Nationaldagen: flaggan ska upp före frukost

Just, flaggan måste ju upp, före frukost i sängen.
Du gamla du fria…
Sådärja!
Morgonskörd, i duggregn. Tomater: (ett par av vardera) Chielega, Sakura och Cheerio. Chili: Jalapeno och Checkoslovkian Black. Och så lite plocksallad
Morgonmacka i sängen

Han: ”Du gamla, du fria… du högmodiga”. Jag trodde hon tog en högstämd stillbild, inte en film som avslöjar min raljanta tolkning av Du gamla du fria.
Menade inget illa. Menade nog ungefär vad Erik Zsiga skriver i Svenskan idag.Erik har jag känt länge. Han kom från höger, jag från vänstern. Känns som vi alltid varit överens om det väsentliga.
–Vad är det för mänsklig mekanism som driver vår gemensamma stolthet för detta land, undrar Erik. Och besvarar sin egen fråga: Kanske vår stolthet för Sverige snarare grundas i en idé. Det är i så fall en idé som vi inte är helt eniga om. Dessutom har dessa idéer skiftat flera gånger bara under min begränsade livstid... Ja, vad är det som håller oss ihop? Förmodligen ligger stoltheten till Sverige i betraktarens ögon. Kanske till och med tolkningen av vad som är Sverige. Och var Sverige slutar och börjar.
Låter som en lagomt inskränkt nationalism i mina öron. Som de gamla gummorna i Gammalsvenskby i södra Ukraina fortfarande sjunger: ”Jag vill leva jag vill dö på jorden”.

Rätt sida upp.

PS: Jag har ofta fel och jag har gärna fel. Alla som följer denna blogg har lagt märke till det vita strecket som återfinns i de flesta bilderna på sjösidan. Det är hennes fars 60-årspresent, flaggstången alltså. Har länge velat flytta den. Men somliga saker gör man inte på Bertils udde. Den blågula vimpeln har jag däremot hissad året runt – till skillnad från hennes mor som tog ner den i dåligt väder för att den inte skulle blåsa sönder.
Men en man kan göra flera fel.
– Jag ser att du har vimpeln upp-och-ner, sa Johan Målare härom veckan.
Och han hade rätt: I hela mitt liv har jag har hissat vimpeln med det gula fältet uppåt. Och dessutom retat mig på grannar som gjort tvärtom.
– Tänk blå himmel, gula blommor, sa Johan som samma dag lärde mig en annan sak också. Om ska dra ut en rostig spik ur en vacker bräda ska du inte använda hammarens klo.
– Använd hovtång och dra spiken genom brädan så slipper du flisor på ovansidan.
Med sådana lärare hade jag inte behövt mina universitetsstudier i historia och konsthistoria.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s