Fredag: Nu börjar rosornas tid

(Uppdaterad 17: 30, 15:16)

Han: Uttrycket ”mellan hägg och syren” förknippas ofta med den bästa delen av försommaren. Uttrycket lär ha sitt ursprung i den period när svenska skomakargesäller enligt skråbestämmelserna skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” går tillbaka till 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser.
– Om nu Inte även den historien är en vandringssägen, det vill säga en bra historia.

Sant är att i år hann vi inte riktigt med. Att vår näverhägg blommade märkte jag först i efterhand. Och i veckan hade syrenen utanför sovrummet redan blommat över. Som tur är går vi in i rosornas tid.
Och även här finns det vandringssägner för den som behöver dem:
– Aprikosfärgade rosor får man när någon vill visa uppskattning.
– Vita rosor betyder ”renhet” eller purity som det heter på engelska.
– Röda rosor symboliserar kärlek.
– Gula rosor betyder vänskap.
– Att ge bort rosa rosor betyder att du visar tacksamhet för något.
– En orange ros representerar ren och skär lust.

Så vilken tror du är hennes favoritros?

• 

• 

• 

• 

Hon: jag vet du tror jag ska säga min engelska doftros, och den är min doftfavorit. Den är verkligen sinnebilden av hur man tänker sig en parfym eller tvål med doft av ros doftar.

Men jag älskar också honungsrosen, som inte har slagit ut alls, men har massor massor av knoppar trots ovanligt hård beskärning i våras. (Tur det inte var den Han kapade vid ”fotknölarna, vilket vi först befarade…). Det dåliga med honungsrosen är bara att den inte är remonterande, den blommar vansinnigt fint och intensivt tidigt på sommaren, sen är det slut. Likadant är det med den vita vildrosen, nyponrosen. De påminner om varandra och får mig att tänka på Öland, älskade Öland!

Men vresrosen, vår andra vildros, tycker jag också om väldigt mycket just för att den bara blommar och blommar hela säsongen, och växer helt okontrollerat. Vilket gör att den anses invasiv, vilket är galet. Bara att klippa ju. I Finland är den typ förbjuden, helgalet!

Sen har vi ju min kulturarvsros, som Han tycker är en ”fulros”… den älskar jag också. Men den har inte heller slagit ut ordentligt ännu.

Ja, några av mina favoriter, fler kommer att komma framöver allteftersom de slår ut. Ja förresten, vår gula ”praktros” är förstås också en favorit. Den doftar förresten också gudomligt. Hur kan man bara inte gilla den:

Han: Sån är hon alltså min ros: Oskuldsfull, vänskaplig, tacksam, lustfylld och ändå:
– Ännu inte utslagen som honungsrosen.