Han: ”Döden, döden, döden” – så inledde Astrid Lindgren sina telefonsamtal med sina systrar på äldre dar för att snabbt få det oundvikliga ämnet avklarat.
– Det var en besvärjelse.
Ett sätt att hantera ”det värsta” och efter den inledningen kunde de prata om vardagliga saker.
Döden har passerat även vår udde. Häromdagen sa vi hej då till ännu en kompis.
– Håkan ville att familj, släkt och vi kompisar skulle samlas runt honom; dricka champagne, spela AC/DC och kanske säga något snällt.
Som ännu en fest hemma på tomten.
Tyvärr hade Håkan underskattat hur många som ville skåla med honom. Därför höll vi vår minnesstund hos Peter på Sött & Salt i Kristianopel.
Även i övrigt tror jag att Håkan gillade det han såg och hörde.
För egen del fick Jacques Werups korta kärleksdikt ett nytt innehåll:
Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.
Därför känns det också helt okej att jag i morse näktergalen sjunga igen.
– På återseende.
peppekerstin.blog 
Publicerat av