På valborgsmässoafton gör lövsångaren debut,
phylloscopus trochilus.
Åtminstone
för den som känner igen den rösten;
Vi andra hörde bara göken.
Södergök är dödergök, tänker sorgerösten
tyst.
– Ko-ko, ekar det från skogen
och till slut går det upp ett ljus
– Vänta nu! Det är ju öster och den göken,
den trösten!
Utanför udden pågår Operation Aurora
men fru Isman ser bara vårens första svala
– Där, där! Även den är valborg trogen
Och svalan ser fru Isman från sin himmel,
faktiskt helt perfekt.
– Tänk att hon är här igen, vilken tajming!
Väckt
ut ur vinters långsökta dvala samlas skeppeviksbor på kvällen,
Spontant kring elden,
proteiner,
vin och vimmel.
Varför?
– Varför inte!
Rimmar bäst mot nattens himmel.
– Snus och rus och lite … skimmel!
– Vem sa nåt om häst, har ni fest, eller?
Svaret kommer när vinden vindar,
vänder från öst till väst.
Ty även första maj rimmar svenska flaggan i solen
demonstrerar tyst mot trumpister,
putinister;
den ökända pållarna från Troja.
Ensamma hägern står redan i talarstolen.
Först i tåget familjen Fågel;
och vårens första kull ulliga små gässlingar!
– Anser anser,
anser vår talare och blivande minister.
Hade gärna hört henne sjunga något intressant.
– Gärna nåt som rimmar på phylloscopus trochilus,
eller gässlingar.
Linné hade rätt: Det är först när ett fenomen får namn
som just det ordet blir sant.
Nåja. Det finns de som inte bara försöker beskriva verkligheten i dikt, utan även förändrar den.
På andra sidan udden bygger föreningens Bryggkommitte ut den Nya världen:
peppekerstin.blog 
Publicerat av