En domare vid en rysk domstol skrattar förtjust för sig själv när han kommer in i personalrummet.
– Vad skrattar du åt?, frågar en domarekollega.
– Jag hörde nyss en riktigt rolig historia om vår president.
– Den vill jag gärna höra, säger kollegan.
– Omöjligt! Jag dömde just mannen som berättade den till 25 års fängelse.
Han: Stora och små krig, i alla finns det offer. För egen hamnade jag i morse i rosornas krig. I den grekiska mytologin var rosen kärleksgudinnan Afrodites blomma. I den persiska kulturen var rosen själva föremålet för kärlek och den hinduiska guden Vishnu fann enligt legenden sin blivande hustru Lakshmi i en jättelik ros med 108 stora blomblad och 1 008 små.
Eftersom livet för de kristna alltid varit en trist historia representerade rosen dekadens och osedlighet för de första kristna, bara för att senare bli en symbol för Jungfru Marias (påstådda) kyskhet och andens kärlek.
–Förutom den röda rosen som ansågs ha fått sin färg av Kristi blod som droppade ner på marken under korset.
Mitt sår i pannan är i det senare perspektivet blygsamt, men dagens grubbelfråga desto större:
– Hur kommer det sig att uddens vackraste blommor växer på östra Smålands taggigaste buskar!?
(Jag inser att samma fråga kan ställas om människor, åtminstone fruar, men nu ska vi inte komplicera en redan komplicerad fråga).
Det är egentligen detta jag vill berätta:
Nyligen hemkommen från Rom har jag lärt mig att för de gamla romarna (700-500 f.Kr) var rosen en symbol för tystnad och hemlighet. Ville man prata ostört hängde man en ros på dörren och än i dag använder fint folk uttrycket sub rosa, ”i förtroende”.
Det var långt innan Sverige väckte uppseende genom att år 1766, som första land i världen anta en grundlag som avskaffade censuren och öppnade upp myndigheternas arkiv för allmänheten – Tryckfrihetsförordningen.
Den innebar rätten för alla att publicera tankar, fakta och idéer i tryck.
– Men också att ta del av myndigheternas och de styrande organens handlingar (beslut, domar, utredningar, brev).
Denna rättighet kallas i dag för offentlighetsprincipen och är fortfarande unik i världen. Att denna princip fungerar även i utkantsverige fick vi bevis på i dagens tidning. Om du följer denna blogg vet du att vi är inblandad i en lågfrekvent skärmytsling mot en ny detaljplan som rubbar alla våra cirklar.
Om vi (förlåt alla ukrainare) förlänger krigsmetaforen: Udden ligger i en del av landet känd för sina motståndsrörelser som bekämpat övermakten (Engelbrekt, Dacke, bondeledaren Jon Andersson, gränsstrider mot danskarna och inte minst när vi knäckte danskarna i Brömsebro 1645).
– Den historiska kontexten är en smula pompös, men i tysthet har även vi kämpat mot överheten.
Om än mest i skydd bakom datorns tangentbord. Liksom romarna har vi – ett hundratal arrendatorer och våra markägare tillsammans – föredragit att verka sub rosa för att mota angriparna utanför vår gamla stenmur.
– Fira och tjoa kan vi göra när segern är vunnen.
Har vi tänkt.
Men vi tänkte inte på offentligprincipen.
Så nu kan det sägas: Inte för att jag tror att forskarna om 500 år kommer att forska i källorna, men ett personligt brev till den ledande kommunpolitikern, tillika kommunstyrelsens ordförande Henrik Nilsson Bokor, spelar en central roll i vår strategi.
Problemet är att i vår svenska demokrati finns inga hemliga brev. Offentlighetsprincipen gäller och därför känner idag alla läskunniga i Småland till vår lilla hemlighet.
När Barometerns reporter hörde av sig och frågade om vi fått svar på vårt brev blir jag överraskad.
– Hur fan vet du att vi har skrivit brev till Bokor?
– Det finns registrerat hos kommunen. Svårare än så var det inte.
Tänkte inte på det.
Den gamle redaktören hade glömt att i princip all grävande journalistik handlar om att gräva i offentliga handlingar. En rispa i skölden kommer dock sällan ensam: När jag hämtade morgontidningarna fick jag dessutom en ofrivillig kyss i pannan av vår vackraste ros som gudarna gett de vassaste törnena på udden.
Nu vet du det också.
Hon: Du får väl se till att få bort veden på parkeringen så du inte behöver parkera inne i den fina nyponrosen!!!
Kan berätta att den första lilla tomaten har kommit på de tomatplantor jag satte lite tidigare än man egentligen bör. Men även om de blir lite för gängliga på grund av för lite ljus, är det kul med några plantor där tomaterna mognar tidigt. De ska ut i kallväxthuset så fort frostnätterna är över. En och annan frostnatt funkar, men inte om det går ner mycket under nollan. Så några veckor till får de vara kvar inne.
I det växthuset jag har värme på när det går under nollan har jag börjat sätta ut omplanterade stora plantor. Framför allt chiliplantor som är satta tidigt. Det är nästan fullt, redan, huh! Och inne märks det inte, fortfarande en djungel. Skulle behöva ett mycket större växthus. Han har i alla fall varit och köpt plankor så att hyllan blir lite djupare och rymmer några till. Tack!
peppekerstin.blog 
Publicerat av