Fredag: Lyckas med rosor? Tänk barnuppfostran …

Sist ut: Gul klätterros (Climbing Yellow) från David Austin. Ännu med oklar identitet.

Han: Hennes exposé genom rosornas trädgård var fin. Hon missade vår gula klätterros utanför sovrummet som blommar idag. Den ska vara gul men som så många andra i vår tid med vaga identitetspolitiska trender tycks hon ännu inte ha bestämt sig vem hon vill vara, gul eller vit eller …?

Besökare på udden undrar hur vi lyckas med våra rosor. För det gör vi uppenbarligen. Min insats i trädgården är begränsad, men när det gäller rosorna erkänner jag mig skyldig.
Om vi bortser från de vilda vresrosorna har jag planterat alla rosorna på udden – inklusive ”Mammas ros” som jag var tvungen att rädda huset ifrån och som nu får geriatrisk vård i en pallkrage.
Kanske kommer tanten tillbaka.
– Några av de första rosorna jag planterade har faktiskt återuppstått.

Så hur lyckas man med rosor?  Mitt svar är inte det svar du vill ha:
– Om du ska lyckas med rosor – gör så lite som möjligt.
Absolut inte som det står i böckerna.
Eller förresten: Tänk barnuppfostran! Inte som du hade bestämt dig för att uppfostra dina barn, utan som det blev.
Ungefär så här:

1. Kolla in en ros du gillar. Köp den! Lyssna inte på dem som säger ”är inte den här finare/ kraftigare/ rakare/ etc…”.
– När det gäller rosor ska du verkligen följa ditt hjärta.

2. Hitta en plats där du vill att rosen ska stå – förmodligen betyder det att du måste strunta i trädgårdsböckernas råd om antal soltimmar, vindkänslighet, norr och västerläge.

3. Gräv en grop. Den behöver absolut inte alls vara så stor och djup som det alla säger (inte bara Småland är stenigt). Häll i en hink vatten och några spadar bra jord (behöver inte vara rosjord).
– Trampa till runt roten, häll en extra hink vatten över rosen och önska den lycka till.

Sen är det klart. Om rosen överlever den första sommaren har du lyckats. Det är här parallellen med barnuppfostran kommer in:
– Visst kommer du att ha ångest över att du gjort för lite när de växte upp.
– Men det gick ju bra!
De blev vackra.
Välväxta och längre än du.

Och bäst av allt. Varje sommar kommer de tillbaka hit till udden några dagar eller några veckor.
Det räcker. Ibland kommer de flera gånger och somliga blommor ända in på hösten
Ett tips till: I böckerna står det att du ska låta din värsta fiende klippa ner dina rosor.
– Gör inte det!
Nöj dig med att klippa bort torra grenar på våren.
Men låt rosen växa i fred.

Annikas röda ros still illa till i ekhäcken, men blommar vackert just idag.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s