Tisdag: Hur var det egentligen med Askungens sko?

Han: Jag läser alltid kultursidan i lokaltidningen, serierna alltså. Mina favoriter: Lars Mortimers Hälge och Hagbard, skapad av Chris Browne. Hanna Strömbergs Gökboet är en ny bekantskap som kanske ännu inte kvalat in i min personliga kulturelit.
– Men ibland slår hon huvudet på spiken utan onödig blodspillan:

Somliga dar behövs det inte så mycket för att man ska börja tvivla på gamla sanningar. Men även det är intressant. Här ett annat exempel.
Robert Musli inleder sin roman ”Mannen utan egenskaper” så här: ”Ett lågtryck som befann sig över Atlanten rörde sig i riktning öser ut mot en högtrycksrygg över Ryssland och visade ännu ingen tendens att förskjuta sig mot norr för att undvika denna. Isotermer och isoterer fyllde sin funktion. Lufttemperaturen stod i vederbörligt förhållande till medeltemperaturen för året, till temperaturen under den kallaste lika väl som den varmaste månaden och till den aperiodiska månatliga temperaturväxlingen. Solens och månens upp- och nedgång, månens, Venus’ och Saturnusringarnas olika faser och många andra betydelsefulla fenomen överensstämde med förutsägelserna i de astronomiska årsböckerna. Vattenångan i luften hade sin högsta expansionskraft och luftens fuktighet var ringa. Kort sagt, för att använda en fras som ganska väl uttrycker de faktiska förhållandena, även om den är en smula gammalmodig: Det var en vacker augustidag år 1913.”

Vid sidan av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” och James Joyces ”Ulysses” är Musils Mannen utan egenskaper en av de moderna klassiker som anses ha fångat vår tid. Boken är en och en halv tum tjock. Det första kapitlet har rubriken ”Varav anmärkningsvärt nog ingenting framgår” säger även det något om mångordigheten.

Så hur var det egentligen med vädret denna augustidag år 1913? Florian Illius har i sin essäsamling 1913, Århundradets sommar kollat den saken:
– Det var skitväder hela sommaren!
”Ihållande dåligt väder” skriver Neue Frei Presse den 15 augusti och återger meteorologens lakoniska kommentar: ”Som vi fruktade har dagens sommarväder i allt väsentligt behållit de kännetecken som det hade redan från början”.
Augusti 1913 skulle bli den kallaste under hela 1900-talet.

Alltså. Musils oavslutade roman börjar inte en vacker augustidag år 1913.
– Och ändå gör den det.
Musil, den rackarn, ljuger redan från första raden!
Frågan som infinner sig:
– Om vi läsare hade varit medvetna om detta – skulle vi fortfarande tycka att Musils roman är ett av 1900-talets viktigaste tidsdokument?
Eller är det kanske tvärtom:
– Att han lyckas dupera oss från rad 1 bekräftar att Musli var en författare som förstod att 1900-talet var ett sekel som präglades av den offentliga lögnen.

Oavslutade storverk.

Vad romanen handlar om? Efter flera försök att bli en framstående man har Ulrich, mannen utan egenskaper, tagit semester från sitt liv. Han ställer sig bredvid och begrundar ”sitt samhälles cirkusföreställning”, och funderar på hur man egentligen bör leva sitt liv.
Även det är sånt en gubbe på en udde kan grubbla över en stillsam dag vid havet. Detta efter att han städat ett hus och nu sitter på verandan mot sjön och läser (barn och barnbarn är på Öland).
– En ganska vanlig dag när regnet hänger i luften och vattentemperaturen stannar kring 16-17 grader.

Frågan är, kommer vi att minnas att det var vackert väder – det uttryck som Musli använder – även tisdagen den 26 juli år 2022 när denna blogg publiceras tämligen oavslutad?

När första delen av Robert Musils bamseverk publicerades år 1930 och år 1932 hyllades Musil av recensenterna men inte många köpte dock boken. Förmodligen tyckte inte heller Musil att han var riktigt klar. Han dog fattig i landsflykt krigsåret 1942 efterlämnade bokstavligt talat tusentals opublicerade sidor i sitt verk.
Uppenbarligen fångar Musil någonting i tiden. Hans texter förbjöds av nazisterna och han flydde från Tyskland efter nazisternas maktövertagande 1933.

Ibland är det bra för försäljningen, alltså att författaren dör mitt i steget. 1949 utropades Mannen utan egenskaper till ”århundradets roman” av engelska The Times. 1999 prisades boken franska Le Monde som en av 1900-talets 100 bästa böcker, vilken inte heller det fick upplagorna att rasa i höjden.
– I vänkretsen vet jag bara en enda person som läst luntan.
Journalisten och författaren Gunnar Brulin hade för övrigt vänligheten att för något år sedan även tvinga på mig ett exemplar.
– Om sanningen ska fram är det nog det senare som är den främsta orsaken till dagens blogg.
Detta eftersom Gunnar nästa vecka dyker upp här på udden och jag har fortfarande har 423 sidor kvar att plöja av denna det förra århundradets roman.

Hon: jag har också städat ett hus, Chateau Margareta, inför Adam, Filippa och Iggys ankomst på torsdag. Men först filmade jag lite inne i växthusen efter att ha vattnat därinne.

Växthus 1, idag!

Proppfulla och gröna, men det börjar mogna och synas lite rött därinne. Har förstås skördat av det som mognar allteftersom och några chilis är på tork. Tomaterna räcker fortfarande bara till dagsbehovet dagsbehovet, men snart är det nog dags för ketchupkok, infrysning och torkning. Skördade några riktiga bamsar idag.

Växthus 2, idag!

Tisdag: Äntligen lite arbets(ro)lust…

Hon: så skönt att äntligen känna sig nöjd med dagens arbetspass:

Alla skördade vitlökar upphängda på tork
Börjat skörda även gul- och rödlök…
De är också upphängda!
Men bara några…
… många fortfarande kvar på landen.
Piennolo av vintertomaten Pendolino påbörjad
Börjar bli fullt på väggen

Också fixat en riktig ”surdeg”… äntligen öppnat datorn och beställt fler etiketter till årets chiliskörd. Samma som förra året:

Men gjorde även riktiga etiketter till min ketchup. Nu får jag nog koka lite mer av den i år. Redan fått lite förfrågningar om den finns att köpa 🙂

Mmm, lagom het är den.

Söndag: Bada måste man – även om man är mästerkock

Brr.

Han: Andra nöjer sig med sitta i en solstol och betrakta havet. Inte Emil, 12 år. Även om havet fortfarande bara håller 16-17 grader.
– Trots att det idag är pålandsvind


Hon: och ikväll blev vi bjudna till torpet på grillad biff och pommes av den modige badaren, som också är en blivande mästerkock!

Jag satt mest och pratade med Harry, skulle gärna ta med honom ner till Ludde och Vilda, men de skulle nog inte bli lika förälskade som matte…

Sötnosen Harry!

Lördag: första skogspromenaden i sommar…

Tillsammans med älsklingen Alice

Hon: tog mig tid för en långpromenad med mormors sötnos Alice. Imorgon åker hon vidare till sin andra mormor på Gotland. Men vi ses snart igen, hoppas mormor på udden, här eller i Stockholm. Och en trevlig och ganska lång skogspromenad hade vi!

Pinnar behövs det mer av på udden, tycker Alice… 😅
De får åka i vagnen hem
Mmm, vi köpte jordgubbar på vägen också
Och lekte en stund på lekplatsen vid kiosken

Och ikväll kommer hans dotter Johanna med familj, så tomt blir det inte.

Kvällspromenad med Johanna (rågfält)

8 timmar senare: Och när vi installerat den nyanlända familjen i torpet och firat med pizza från pizzeria Turin i Gökalund gick Johanna och jag ner till Dalskär. Visade hur man genar ner från torpet över åkrarna. Och det var ju spännande. Vi passerade både ett rågfält och ett fält med korn (googlade vi oss fram till…)

Råg
Korn

Men sedan passerade vi något konstigt…:

Vad är detta?
?

Fredag: Äpplet faller långt från päronträdet

(Uppdaterad 19:18)

Brrr…

Han: ”Det är klart att det gör ont. Men det är intressant också”.
Det sa min pappa när metastaserna rev i hans skelett. Han var utvecklingsoptimist och ansåg att all ny kunskap är värdefull kunskap.
Även om den gör ont.

Eftersom jag tillhör en generation där barn lärde sig att respektera sina föräldrar försökte jag tänka som han gjorde när jag gick ut i havet.
– Tyvärr har det här äpplet fallit långt från päronträdet.
Jag tyckte inte det var ett dugg intressant – det var bara väldigt ointressant kallt.

Jag vet att jag
kan var elak, men jag inser att jag egentligen är en väldigt varm människa, åtminstone varmblodig.
Detta till skillnad från fiskar (utom hajar) och ödlor.
Och hon vars kropp automatiskt anpassar sig till omgivningen oavsett om det är 35 grader varmt i luften – eller 15 grader i vattnet.
– Möjligen tillhör hon de växelvarma, ektoterma, arterna som reglerar sin kroppstemperatur med hjälp av omgivningen.
Det gör tyvärr inte jag.

Intressant är dock ännu ett väderfenomen. Samtidigt som temperaturen i luften de senaste dagarna stigit mot 30 grader så har vattnet i Kalmarsund sjunkit ner mot 12-15 grader, enligt våra lokala badkorrarna i Facebookgruppen ”Badtemperaturer i Kalmar län”.

Det spekuleras vad detta fenomen kan bero på. Enligt en källa nära mig är förklaringen enkel:
– Temperaturskillnaden beror på att det varit frånlandsvind.
Det vill säga, det varma ytvattnat har blåst över till andra sidan Östersjön, efterlämnande kyliga underströmmar.

Intressant slutsats som
jag tyvärr kan bekräfta efter ett mycket kort dopp i havet.  

Ungefär så 😘

Hon: lite mycket nu när ”alla” har semester, så har lite svårt hinna med att vara här också. Men jag återkommer inom kort. Förhoppningsvis redan imorgon 🙂

Torsdag: Taggig Maria finns förstås även på burk på Apotek

Liten och taggig …

Han: Har hittat en ny app, Plantsnap. Betyg? Svar om det obildade barnet får bestämma:
– Redan första dan känner jag världsvant igen ett tiotal örter och blommor på udden som jag borde ha känt igen utan en app.
(Jag lider av minnesdyssläcksi också.)

Till exempel kan jag nu avslöja att den lilla taggiga plantan som hon fick av sin kompis Annica är ett typiskt exemplar av en Silybum marianum.
– Förlåt?
– Elementärt min kära Watson, det här ingenting annat än en Mariatistel. Det är en ett- eller tvåårig ört och du känner igen den på en grenig stjälk med vitfläckiga blad, som i sin tur har tandad kant med vassa tornar.
– Dessutom: Den kommer att bli en meter hög om du fortsätter vattna den.

… men även hon blir reslig och vacker..

Förr, innan folk blev pillermissbrukare, användes Mariatistelns blad och blommor/frukt för att motverka lindrigare gallbesvär, förstorad lever, förhöjda levervärden och skrumplever.
Örtens aktiva ämne kallas silymarin. Finns konstgjort i dyra plastburkar. Men växer alltså gratis i naturlig form på skuggverandan.
– Frågor på det?

Finns även inplastad.

Hon: och på skuggverandan har det idag bara varit mellan +18 och +19 grader enligt vår termometer. Fast det i alla väderappar står typ + 28-29 grader och även känts mycket varmare. Konstigt! Så jobbat på i trädgården, hade ju ingen ursäkt att det var för varmt då…

Vitlök skördat (en del av dem på bild)

Sedan middag hos barnfamiljen borta i Chateau Margareta. Känns ju väldigt varmt… tar ut en termometer inifrån, +29 visar den (i skuggan förstås). Kan det verkligen skilja 10 grader mellan husen, hrmmm. Går bort till hus 1 och kollar hur temperatur-sladden egentligen hänger. Jo, mot trädgårdsslangen som är på för fullt och öser ut kallvatten…

Även den minsta läskar sig i värmen.

Onsdag: Grattis Margareta!

Margaretas ros Julia

Hon: idag har Margareta namnsdag, och då tänker jag förstås på ”vår” Margareta som bodde i Chateau Margareta från 1950 (på somrarna) fram till hon gick bort den 12 juli 2019. Efter att ha tagit adjö på Kalmar Lasarett åkte vi till Thurgårdens Blomsterträdgård och köpte rosen Julia till hennes minne.
Den står på baksidan mot hennes hus. Och idag blommar den som finast!

Nu är de på g på allvar!

Sen har jag börjat skörda tomater lite mer på allvar, snart kommer det bli fler än vi hinner äta upp, då åker de i frysen eller blir till inlagda soltorkade tomater. Eller ketchup. Eller…

Chilin behöver också skördas..

Även chilin, som jag inte riktigt hunnit med i år, behöver också börja skördas och torkas för att bli kryddor. Än så länge torkar de bra i solen på köksbordet, det är inte så många mogna än, men snart får det bli en snabbare process i ugnen.

Espelette-krydda på g…
…min kryddblandning!

Han: Grattis Margareta, alltid saknad! Fina skördebilder! Men nu blir det en P3-övergång (= Vi byter ämne). Jag har sagt det förut: Små artiklar är ofta intressantare än långa (det är därför flertalet av er läser hennes korta notiser än mina långa predikningar).
Av dagens lilla morgontidning minns jag bara en enda rubrik:

Först vinner?

”Vi var här före fåren”, klagar en stugägare i området bortom udden. Utan att ta ställning i sakfrågan väcker uttalandet en existentiell fråga hos mig:
– Om det visar sig att fårskallarna var där först – betyder det att stugägarna bör maka på sig?
Och mer generellt:
– Om blommor och bin var här först – betyder det att myndigheterna bör ta stugägare i örat som anlägger gräsmattor där pollinatörerna inte kan överleva?
Eller:
– Bör de fårskallar som sågar gamla enar för att de skuggar solverandan få pisk av riset?

Å andra sidan: Djurens rättigheter talas det mycket om. Så kallade djuraktivister terroriserar ofta våra hårt arbetande lantbrukare.
– Men ingen av aktivisterna talar om djurens skyldigheter.

Inte för att allt var bättre förr, men faktum är att under medeltiden – och på vissa håll i Europa ända fram till 1800-talet – kunde djur ställas inför rätta för att ha brutit mot lagar och människans moralregler.
Jo, det är sant.

”Hundar, råttor, kor, ja till och med tusenfotingar (!) fängslades och anklagades för allt från mord till förargelseväckande beteenden”, berättar den norske författaren Morten A Strøknnes  i sin faktaspäckade Havsboken. Försvarare utsågs, vittnen kallades och alla tidens procedurer följdes. Sparvar anklagades för att ha kvittrat för högt under gudstjänsten.
Grisar som attackerade småbarn dömdes till och med till döden. I Frankrike blev en gris uppklädd i kostym, förd till galgen och hängd, medan en åsna efter en olycksam episod 1750 blev frikänd tack vare att en präst vittnade om att djuret tidigare fört ett dygdigt leverne…”

Varför man sysslade med sånt är svårt för oss att första, konstaterar Strøknnes.
– Tja, eller inte.
Rätt ska väl ändå vara rätt, eller hur?

Nu fattar vi problemet!

Nu till större vyer! Det är varmt i Europa. Människor dör av den hög temperaturen hemma och på tågstationer. Men det är inte värmen som är problemet. Läser i den stora morgontidningen: ”Brittiska myndigheter har samtidigt vidhållit att det inte är temperaturen i sig som är problemet. Det är att landet inte är byggt för att fungera i den här typen av värme.”

Lysande analys! Många byråkrater får här ett nya mantra att gömma sig bakom:
– Det är inte bristerna i sjukvården i sig som är problemet. Det är att svenskarnas vårdbehov inte är anpassat till den här typen av vårdorganisation.
Eller:
– Det är inte våldet och knarket i sig som är problemet. Det är att de kriminella vägrar anpassa sig till den typ av polisorganisation som vi har i Sverige.

Snömos kallade vi det förr i tiden på rak redaktörssvenska .
– Åtgärd?
– Stryk skitpratet innan tidningen går i tryck så att läsarna slipper reta sig på alla tomma ord.



Tisdag: Skrattar bäst som skrattar sist

Han: Ett gäng ungdomar sitter på våra stenar vid strandkanten. Någon pladdrar på om ditt och datt som unga gör men de flesta sitter tysta i solnedgången, försjunkna i tankar och förhoppningar om sommarens äventyr.

Det fina med att bo på landet är att man blir varse naturens gång. 700 meter utanför udden ligger Fimpan, som är ett skyddat fågelskyddsområde för häckande eider och en koloni av skrattmåsar.
Fram till mitten av juli har vi människor därför besöksförbud på ön.

Det lustiga är att skrattmåsarna tycks ha lärt sig kalendern.Nästan på dagen som människorna tillåts börja häcka på Fimpan flyttar måsarna över sina ungar till vår sida.
– Skrattar bästa som skrattar sist?

Idag fick även annat besök. Mormor tyckte att lilla Alice måste få en liten pool när det är så varmt. Självklart blev det ett besök på Jula! När alla gått hem kom det även långbenta badgäster förbi för att titta på underverket. Tyvärr blev hen lite generad hen insåg att det lurade en papparazzi i kulissen.
– Vad då jag bada? Ville bara kolla lite.

Hon: Alice satt dock hellre i skuggan med mormor och åt Ballerinakex än badade i poolen, få se om katterna uppskattar den mer. Är den sönderklöst imorgon bitti måntro…

16:00. Fortfarande jättevarmt trots skugga och hård (ljummen) vind

Hoppas inte för det ska bli lika varmt imorgon och eftersom vattentemperaturen fortfarande knappt orkar upp till 15 grader är nog poolen att föredra om man inte är av hårdare virke som mormor.

Måndag: Sommarvikarierna blandar rötmånadens busgrogg

(Uppdaterad 19:54)

Han: Om jag inte minns fel läste jag i den stora tidningen härom morgonen: ”Särskilt äldre människor bör vara försiktiga med alkohol, då riskerna ökar med ålder”.
Det låter ju inte bra, eller hur?

Synen på alkoholens hälsoeffekter har ändrats under de senaste åren. Tidigare ansågs öl, vin och sprit kunna skydda både hjärnan och hjärta/kärl. Särskilt för oss lite äldre.
– Det är en myt som hänger kvar. Det beror nog på önsketänkande hos en del och stark lobbying, säger en forskare som heter Sven Andréasson.

Alkohol påverkar hormonet hepcidin, som reglerar omsättningen av järn i kroppen, menar forskaren och får en helsida i den stora tidningen. Brist på hepcidin leder till att järn lagras i kroppen, och ett järnöverskott kan skada olika organ.
– Är det alltså järnets fel att en gammal man ibland kan känna sig lite tung i huvudet?
Det händer inte ofta. Men det händer och efter att ha läst artikeln kände mig grinig.
Stigmatiserad, åldersdiskriminerad.
Kort sagt: krääänkt.

Dagens sanning.

Dessbättre är minnet kort. Särskilt i medievärlden. I dagens lokala morgontidning läser vi: Det kan vara nyttigt med alkohol – men bara för lite äldre.Om du är under 40 borde du däremot inte dricka alkohol alls, ­enligt en global studie.
Det finns inga hälsofördelar, i stället ökar risken för trafik­olyckor, självmord och våldsbrott…”

Tänkte väl det! Och här är det ingen vanlig Forskar-Sven som tittat djupt i våra glas. Nyheten lanseras av den världsberömda vetenskapstidskriften Lancet och ”som ibland andra CNN rapporterat om”.
– Och då måste det ju vara sant.

Så vad ska vi tro? Järnöverskott eller inte, jag tror att den här typen av ”nyheter” tillhör rötmånaden och de som mår bäst av de beska dropparna är sommarvikarierande reportrar som redan glömt förra årets missbruk av gamla sanningar.

Gammal och ung

Hon: kvällens middag intogs inne hos barnfamiljen i Chateau Margareta, inget utesittarväder. (Men det klarnar upp mer och mer).

Middagen tillverkades dock inne i hus 1 av mig. Jäkla jobb egentligen, men raviolin med salvia-smör uppskattas alltid, och när det ändå var inneväder så okej då. Blir dessutom snabbare och snabbare på att göra dem. Proffs snart 😉

Söndag: ”Låt våra utomjordingar sköta snacket med eventuella UFO:n”

Vet mer.

Han: På 1100-talet ritade den arabiske geografen Muhammad Al-Idrisi en världskarta enligt vilket det finns minst 27 000 öar i Atlanten – ”som en skärgård vid horisonten”.
Inte ens det var sant.
I havet finns nästan bara hav.

Muhammad Al-Idrisi såg öar där de inte fanns.

Om vi skulle få besök av utomjordingar kommer vi ha svårt att förstå varann. Det handlar inte om språkförbistring utan om vår skruvade verklighetsuppfattning.
– Bara detta att vi kallar dem utomjordingar är en dålig början.

Tänk efter: Det vi kallar Jorden består till bara 30 procent av jord. Resten – 70 procent – täcks av vatten.Oceanernas yta är 361 miljoner kvadratkilometer. Det genomsnittliga djupet är 3 790 meter, den djupaste havsgraven är 10 923 meter och tillsammans har dessa kontinenter en gemensam volym på ungefär 1,3 miljarder kubikkilometer.
Obegripligt stort?
– Man kan tänka sig vattnets volym som en kub med kantlängden 1 111 kilometer fylld med vatten, konstaterar Wikipedia med sedvanlig pedagogisk folklighet.

Nästan bara vatten.


Med tanke på klimatförändringarna torde proportionerna i framtiden bli ännu skevare. Enligt FNs klimatpanels rapport från augusti 2021 kan havsnivån år 2300 vara allt mellan 2 och över 7 meter högre än år 1990, beroende på hur snabbt vi lyckas minska utsläppen.
Alltså bör vi hitta en ny början när det gäller eventuella möten med främmande upptäcktsresande, typ:
– Tjena, välkommen till Havet!
(Det slår mig nu att Havet har en bättre USP! (Unique Selling Point) som varumärke. Så vitt vi vet är det just förekomsten av vattnet som skiljer oss från andra planeter där ute.)

Vad vi ska säga mer är oklart.
– Vi vet väldigt lite om havet, konstaterar professor Robin Teigland på Chalmers. Havet täcker mer än 70 procent av jordens yta, men människan har bara utforskat fem procent enligt Teigland som leder Sveriges första havsdatabas – projektet Ocean Data Factory.
– Faktum är att vi vet mer om planeten Mars än vad vi gör om havet, säger professorn.
Det är inget skämt.
– Slutsats?

Udda jordbo på djupt vatten..

Ett förslag från en udda jordbo på en pytteliten udde nånstans i denna flytande glob:
– Lägg ner de ständiga spekulationerna om hur vi ska ta emot utomjordingarna. Låt våra egna utomjordingar – valar, sköldpaddor, knubbsälarna i Kalmarsund och andra kloka havsdjur – fundera över hur framtida samtal bör läggas upp med eventuella besökare från yttre rymden.
Om de nu finns.
– Och om de tycker att Havet verkar intressant att mellanlanda på vägen till semesterplaneten.

Hon: idag har mormor och mormors lilla utomjording plockat bär, vildhallon och röda vinbär, som ska bli en kaka. Men först måste de rensas.

Mormors lilla utomjording

Och när vi har vispat och hällt smeten i ugnsformen lärde mormor Alice hur man slickar smeten av vispen…

Det var en hit! Varför har ingen lärt henne det? Smetresrerna i bunken gick också åt.

Färdiga kakan var också en hit ;). Mmmm, vi har smakat av den.