Fredag: En stilla början … men är det indiansommar?

(Uppdaterad 11:35, 10:29)

Hon: jag fortsätter i samma anda som Han, med bilder från denna magiskt vackra morgon:

7:43. Magiskt ljus!

Och lite rosor som nu har en andra blomning:

Ja en ros, en solros 😉

Och så en liten 360 graders film över denna fina, tysta (förutom Hans svärande i bakgrunden över de vanliga datorproblemen…) morgon. Den börjar med min enda forfarande fina tomatplanta…

10:01

Han: Septemberfredag, skön som en sommardag. På Ring P1 fortsätter man debattera om jorden är rund eller platt (förlåt, jag menar om covidvaccinet är fake news) Och även på udden diskuteras det:
– Är det här indiansommar eller brittsommar?
Eller både och?

Några lösa trådändar som du kan spinna vidare kring: Uttrycket ”brittsommar” förekommer bara i Sverige och svenskspråkiga delar av Finland. Det är inte så konstigt, eftersom britt här kommer fån Britta och Birgitta som har namnsdag 7 oktober.
– Grattis syster! Säger det redan nu om jag skulle glömma.
”Brittsommar” dök upp i svenska språket år 1856, närmare bestämt i Fredrika Bremers bok Hertha.  
– Vilket ser ut som en tanke – min storasyster Birgitta var i många år aktiv i Fredrika Bremer-förbundet.

Enligt SMHI finns en legend som säger att Heliga Birgitta tyckte att det nordiska klimatet var så kallt och bistert att hon bad för invånarna. Gud ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag ge invånarna några extra sommardagar.
Ett äldre variant är ”Brittmässesommar” och enligt Nordiska muséet har den varma perioden kallats för ”fattigmanssommar” och ”gräflingssommar”, alltså den tid på hösten då grävlingen samlar sitt vinterförråd:
– Är det en grävling och inte minken vi hör under huset tro?

I den tyskspråkiga delen av Europa kallas brittsommar för ”Altweibersommer”, som betyder ”gamla kvinnors sommar”.
Hur det ska tolkas?
– Kvinnorna hade väl inte tid att njuta av sommaren, säger hon som hela sommaren haft fullt upp med sina odlingar.

På Irland kallades fenomenet förr i tiden ”fómhar beag na ngéanna” som betyder ”gässens lilla höst”.
Inte så långsökt heller, i veckan mellanlandade hundratals gäss längre in i viken (där man klipper gräset kort) på sin väg söderut.

Vår 10-dagsprognos.

Och sen har vi det här med Indiansommar, eller Indian Summer som företeelsen heter på engelska. Vilket öppnar för två tolkningar:
Den vanligaste är att man refererar till att den amerikanska urbefolkningen passade på att jaga buffel under den varma delen av hösten. Engelsmännen fick denna tolkning  bland annat i den även I Sverige kända Forsytesagan (The Indian Summer of a Forsyte) av John Galsworthy. 

Det finns dock en rimlig alternativ tolkning, nämligen att Indian Summer helt enkelt syftar på Indien, som tillhörde det brittiska imperiet när ”Indian Summer”  blev ett begrepp i mitten av 1800-talet. Även där uppträder vid den här tiden i september ibland en ovanligt varm period i samband med monsunregnen.
Intressant nog är det en tolkning den läsande kvinnan vid min sida spontant tänkte på:
– Indian Summer, är inte det en roman?
Visst, An Indian Summer: A Personal Experience of India av James Cameron, utgiven första gången 1974 när hon var 12 år och jag hade just blivit pappa och den hösten var ovanligt torr och varm. Som nu.

Torsdag: En dag som gjord för hållbarframtidstro på ordens makt

(Uppdaterad 18:08, 17:50)

Han: Som vi vet är allt vi köper numera hållbart, åtminstone i företagens marknadsföring. Nu är även framtiden hållbar. Åtminstone bland de trosvissa.
– Och bland armkrökarna?
Dagens rubrik:

Annars brukar det vara sportkommentatorer som förnyar vårt språk. Kommentarerna blir alltid intressantare dagen efter. Inte minst om man först dagen efter läser förhandsspekulationerna inför gårdagens match.
– Förra gången gick det ju bra, konstaterar Barometerns alltid lika läsvärda Christian Gustafsson: ”Inte ens ett spanskt kallduschmål kunde stoppa Sveriges offensivlusta … Är det då givet att Sverige mosar detta presenssvaga Grekland? Alls icke …”
– Presenssvaga?
Alls icke.

Apropå ord lärde jag mig nytt ord härom dan. Förre ministern med mera Ulrika Messing har utsetts till landshövding i vårt grannlän Blekinge. Vänkretsen undrar förstås om hon och maken Torsten Jansson, entreprenören bakom glasbruken Orrefors Kosta Boda (OKB) och New Wave Group kommer att flytta till residenset i Karlskrona.
– Så blir det, säger den blivande hövdingen.

Landshövdingar är nämligen den enda yrkesgrupp i Sverige som har Boplikt. Plikten kräver att när en landshövding tackar ja till jobbet är hon skyldig att bo i den tjänstebostad som anvisas i residensstaden. 
Och varför inte. Landshövdingens bostad vid Kungsbron i Karlskrona är inget dåligt hak,.Det är landets yngsta residens, färdigbyggt år 1911 som en  engelskinfluerad patriciervilla.  

Inget dumt litet hak.

Att tänka på: Blekinge är Sveriges minsta landskap på fastlandet men landskapet (som alltså sammanfaller med länet) har Sveriges största skalbagge som landskapsdjur,ekoxen.
– Den är fridlyst, men du får plocka landskapsblomman, Kungsljus.

Vi korsar ofta den blekingska gränsen, som ligger bara ligger några kilometer från udden. Vi gillar Blekinge. Då vi redan har en kompis som vikarierat som landshövding i Karlskrona (om än bara några sommarveckor) har vi till och med konspirerat om att udden borde starta krig mot Blekinge och sedan omgående kapitulera och låta oss införlivas i hövdingens län.

Redan i en fornengelsk legend från 890-talet nämns Blekinge som Blekingēg (-ēg betyder ‘ö, strandbygd’), läser jag på Wikipedia. Namnet har bildats till ett ”fjärdnamn”, Blek som betyder ”den glänsande, den stilla”
Blekingskan är full av diftonger och triftonger. Ett vanligt a som i jag, stad eller mat blir ett au eller aou.
– Jaou, staoud, maut.
Ett språk som gjort för att sjunga blues.

Och apropå språkvård: Eftersom min kompis Uggla startade sin karriär som reporter i Blekinge vet jag att somliga Blekingebor har svårt att skilja på a, ä och e och att det därför lätt blir korrekturfel i ord som varkenvärken och verken.
– Inte så konstigt när orden låter tämligen lika i uttalet – vaaken, vaäken, väeken.

Ja Ullis, det är väl allt en inflyttad ordbajsare i de norra gränstrakterna (Torsås, uttalas Tausas) har att säga just nu.
– Grattis till jobbet!

Hon: ja grattis! Min pappa föddes i Karlskrona och var Skeppsgosse som ung. Skolskeppet Jarramas, lillebror till Chapman, borde man se från residenset.

Morgonens film, ett andligt racerlopp…eller?

Vet inte vad änderna höll på med i morse egentligen. De for omkring som galningar över vattenytan. Såg ut som om de tävlade eller nåt. Och det lät, trodde det var något större som lät.

För övrigt en mycket bättre dag, har fått massor gjort. Började med ett morgondopp, lite kallare nu, frånlandsvind, men hur skönt som helst i luften. Mest hållit på med landen ute. Tomaterna blev ju ohjälpligt förstörda den kalla och regniga veckan i augusti, men räddas det som räddas kan. Skördat mer chili också. Etiketter är på gång från annan leverantör, måste bara göra om lite, negativ text kommer inte funka.

Bakade en saffranskaka mellan utefixen…
…och satte en deg, som nu kalljäser i kylen!
Skördade även lite betor till middagen ikväll!

Han: Och de fina betorna hamnade genast på tallriken. Med fårost. Juryn, enhällig från andra sidan bordet:
– Gott Peppe!
Är jag glad eller är jag glad. Och som vanligt är reprisen bättre: Till huvudrätt serveras gårdagens fick i ugnen, nu remaked and reshaped som vi säger på schwenngelska här på udden med kokosmjölk och diverse annat med smak av det asiatiska köket.
Och ätandet är inte bara puddingens bevis:
– Det var också gott. Jag tror att jag tar lite mer.


Onsdag: pissdag!

(Uppdaterad 17:10)

Hon: men min fina solros har i alla fall slagit ut! Annars har dagen gett noll. Försökt beställa etiketter till min chili, går inte, försökt och försökt och försökt. Priset och kvaliteten var väl för bra för att vara sant.

Vacker!

Efter att ha betalat en massa tullavgifter (nu tydligen även på varor från från UK) på bladlusmedel (exakt samma innehåll som det jag idag hittade på AGRO-shop) kom bara en flaska. Har beställt två!! Totalsumman ungefär fyra gånger så hög som för den jag köpte här.

Kuverten jag skickade efter från Amazon.se för 79kr, för typ tre veckor sedan har fortfarande inte kommit, och för dem var det helt plötsligt också tullavgift på, 139kr. ALDRIG ALDRIG mer Amazon!!!

Ingen bra dag alltså, jo förresten, jag har badat i havet och tvättat håret i iskallt vatten i vår utedusch, det kändes uppfriskande och bra. Och nu kom Han med en jättegod drink. Tack! Dagen börjar ljusna…

Han: Klart Don Papa ställer upp när hon kämpar i motvind. Med tanke på hennes rubrik passar en gammal kubansk drink. Old Cuban (rom, angostura, handkramad mynta från rabatten utanför sjöboden, pressad apelsin (hade ingen lime), sockerlag, is och allt översköljd med lite skumpa).
Och nu ska jag bjuda henne på torsk i ugn med svamp (Stolt fjällskivling från Margaretas sjöäng) med färska kryddor och en sked dijonsenap.
– Dagar som denna går vägen till en kvinnas hjärta via hennes smaklökar.
Hoppas jag.

PS: Jag tror att middan gick hem. Åtminstone säger hon det. Kan bero på att den kvinnan är snäll innerst inne även pissdagar. Juryns utfall kan i och för sig bero på att jag lät resterna av hennes romdrink förenas med fisken i ugnen.
– Och att vi – på hennes förslag – toppade min rätt med hennes hemgjorda chili-tomat-chutney.
Den funkar till allt.

Dessutom: Jag trodde att Don Papa var en kubansk rom som gjord för en Old Cuban. Men Tomat-Hasse, som förlorat sitt hjärta till Kuba, påpekar att Don Papa visserligen var en gammal revolutionär. Dock inte kubansk utan en av ledarna för den filippinska revolutionen på 1890-talet som egentligen hette Papa Isio.
– Man lär sig alltid något nytt.
Men vinet var i alla fall australiensiskt. En enkel Malbec+Cabinet från Red Heads.
Passar till allt en dag som denna.

Tisdag: ytterligare en underbar morgon … som redan lönat sig

(Uppdaterad 18:13, 10:27, 10:10)

Soluppgång 06:11. 8 grader varmt, 1-2 sek/m från SV.
8.30

Hon: vet ju inte hur många grader det var 8.30, men det gick bra att äta frukost i t-shirt. Ytterligare en underbart vacker morgon med spegelblankt hav. Så rofyllt! Och bäst av allt, sälarna är tillbaka på revet, fem stycken till och med, två små kutar på samma sten. ”Pappa säl” har legat ute på fimpan lite då och då i sommar, men vi har inte sett något flertal och inga små ungar förrän nu. Kul!!

De ligger här ute, men det blir knappt en prick när jag försöker ta en bild på dem.

Nu ska jag rensa svampen vi fick av grannen igår, tack igen Kajsa och Rolf!!!.

Har att göra…

Frågan är hur vi ska förvara den vi inte äter idag… förvälla och frysa (känns omständigt), frysa som de är (kan tydligen bli beska då…), eller helt enkelt torka dem på en tidning i rumstemperatur. Tål att funderas över. Hinner kanske torka innan beslut taget, ha ha.

Kantarellfilm!

Han: Smaskens! Nu till något annat. Igår målade jag en bräda. Den ska toppa spaljén som håller upp den nya vinrankan hos Margareta. Brädan har legat omålad i sex veckor. Men nu är den alltså målad och ditskruvad. Kanske är det ett hösttecken.
– Ett tecken är det.

Nu är det klart också.

Det var sex veckor sedan jag senast gick över udden beväpnad. Skruvdragare och hammare. Tumstock. Och jag är inte ensam om att komma ut. Som ännu en bekräftelse på att jag är ett trendkänsligt löv i vinden, rapporterar medierna att priserna på trävaror har ökat med 115 procent det senaste året. Men nu avtar coronaboomen snabbt.
Ett tecken i tiden att många slutat låtsas att de ”arbetar hemma”.
– Eller låtsas och låtsas. Många tolkade bara Folkhälsomyndighetens rekommendation efter eget huvud.
Och då blir det inte alltid som andra tänkt.

Det blev ganska många nya friggebodar, verandor, växthus och renoverade garage runt om i landet. Vilket med kapitalismens logik bidrog till att virkespriserna steg.
I april noterade jag här på bloggen: ”På grund av detta mentala virus i viruset har virkespriserna drivits i höjden. Och det är inte småpengar: Det vanliga trallvirket (trall impregnerad NTR AB 28×120”) som jag köpte igår har sedan 1 april år 2020 till 1 april i år stigit med hela 37 procent! Reglarna (45×145”) har stigit med 28 procent, enligt Prognoscentret i Stockholm.”

För egen del hade jag tur. Engman, vår kompis i byggbranschen, hade redan köpt ut allt virke jag behövde före boomen. Det mesta gjorde jag av med på vår ”remake” av Margaretas stuga.
Sedan tog arbetslusten slut.
– Den omålade spaljébrädan blev en symbol för det.

Ser ut som om den alltid suttit där eller hur?

Men idag hände alltså något. När jag sätter mig ner för att berätta för dig om denna storslagna händelse vid vatten hör jag på lunchekot att Danske Bank publicerar en rapport som placerar denna min omnipotenta dagsnotering i en samhällelig kontext: ”När Covid-situationen gjorde att alla stannade hemma startade en hemmabyggarvåg av aldrig skådat slag… byggvarubutikerna kunde inte få nog med virke, priserna steg och alla flockades kring guldkalven”, skriver banken och sammanfattar på ett pedagogiskt sätt hur kapitalismen undergräver sin egen uppgång och återställa produktivkrafterna på en nivå där marknadskrafterna åter är i balans: ”Sågverken drog upp produktionstakten. Samtidigt ökade husbyggandet dramatiskt och allt byggmaterial efterfrågades. Det blev brist OSB-skivor samtidigt som logistikproblem gjorde att byggkomponenter fastnade i Kina. Husbyggandet bromsades då kraftigt. När sen vaccineringarna löpte på, började folk leva som vanligt igen. Det var inte lika roligt att snickra hemma längre, verandan var ju redan byggd! Byggvarubutikerna hade helt plötsligt alldeles för mycket trävaror – marknaden tvärnitade – priserna rasade.”

I USA har priserna redan imploderat och Danske Banks analytiker räknar med stora prisfall här hos oss i oktober. Och kom ihåg var du läste det först: Medan fåglarna flyger söderut vågar vi redan nu spå att snart kommer skaror av prismedvetna män åter hasa omkring på Lindbergs och i andra byggmarknader.

Klart det känns bra att åter vara i samklang med de stora samhällsfenomen. ”Det är en helt ny situation,” som Danske Bank formulerar det.
Igen.

Tog en halv semesterdag…

Hon: så härligt väder, varmt, vindstilla och solen bränner inte längre. Tog ”ledigt” i eftermiddag. Började designa etiketter till mina kryddor efter frukost, men fick prestationsångest, får ligga till sig lite. Nu läser jag ut min bok på g istället, och sen ska jag bestämma vilken jag ska börja på efter den. Fick ett bokpaket med posten idag, alltid lika kul!

Måndag: Det har hänt nåt med 08:ornas självbild

(Uppdaterad 18:32, 17:30)

Ingen trängsel.

Han: Sitter vid soligt hav i bleke. Vi äter frukost och läser tidningarna. Numera har vi bara kvar en av tre morgontidningar med Stockholmsperspektiv.
– Bara det är ett tecken i tiden.
Vår tid, nu utflyttade från huvudstaden. I Dagens Nyheter läser jag ofta kulturchefen Björn Wimans krönikor. Jag tycker ofta att han har fel. Men till skillnad från många andra kulturskribenter har han ofta fel på ett intressant sätt.

Och i gårdagens DN (som jag läser idag eftersom dagstidningar på landet inte delas ut på söndagar) berör Wiman ett fenomen jag allt oftare funderar över efter besök i mina gamla jaktmarker. En känsla som Wiman, ovetande om mitt känsloliv, placerar i sitt kulturella sammanhang.
– Jag är nämligen inte det minsta unik, eljest. Snarare en genre. En i mängden av stockholmare som tröttnat på Stockholm.

”Därför är det avskyvärt att leva i Stockholm” är rubriken på kulturredaktörens krönika. Det har jag aldrig tyckt. Men han pekar på ett fenomen som förklarar varför jag vill åka hem till udden redan morgonen efter dag 1.


Wiman är de stora ordens man: ”På senare år märker jag hur något knyts samman i magen så fort jag närmar mig mitt hem via de nybyggda men underdimensionerade biltunnlarna, där adrenalin och aggressioner kokar ihop till en vedervärdig brygd redan före klockan sju på morgonen. Inte heller handlar min motvilja längre bara om det som alltid varit Stockholms mindre charmiga kännetecken – människorna som trängs och knuffas på gatorna, som inte ser varandra i ögonen och släpper igen dörrarna i ansiktet på den som kommer efter. Nej, olusten har stegrats till en avgrundskänsla av rent existentiella mått. För mig är Stockholm inte längre en stad. Det är ett tillstånd.”

Det fanns en tid när landsorten pratade skit om 08-orna. Nu är det stockholmarna själva som står för skitpratat. Enligt kulturchefen på stadens stora tidning mår han illa över ”striden på kniven över något så trivialt som parkeringsplatser, varggrinet bakom den tillkämpade vänligheten, den allt överskuggande konkurrensen om utrymme.”
Och, inte minst, ”den närmast epidemiska nyfikenheten på allt som är ’nytt’, vare sig det handlar om elsparkcyklar, nya sätt att få hem snabbmaten eller att spela padel, denna ”låtsastennis i burar”.
En självspäkande slutsats: ”I Stockholm skapar man kanske inte trenderna, men man hakar på dem som om livet hängde på det.” 

Och redaktören lider inte ensam. I veckan som gick läste jag DN-skribenten Kristofer Ahlströms svidande vidräkning med ”Stockholms förmåga att locka fram det sämsta inom varje människa, genom den ständiga tillförseln av dessa onödiga förnödenhet er: cykelmatbud, underlivsdeodorant, reklamskyltspråmar, drejkurser för husdjur.”
 – Jag själv förvandlas till kapten Haddock ungefär fyra gånger om dagen av att leva i huvudstaden”, skriver Ahlström. 

Och självföraktet breder ut sig. Åtminstone i stockholmarnas DN: ”Varför ska jag bo här när jag bara blir arg? Jag blev en surgubbe”, sa serietecknaren Mats Jonsson i en intervju med Åsa Beckman i slutet av augusti. Jonsson har botat sin folkilska genom att flytta hem till sin barndomsbygd i Ådalen, där han funnit frid och ro.

Wiman tar i sitt självförakt stöd även av Ulf Lundells Jack där den sönderfestade huvudpersonen besöker en kompis som flyttat ner till Småland: ”Här satt jag, hålögd och gråhyad, med dessa friska, riktiga människor i deras gamla vinda, trevliga kök och sörplade stärkande, mystiska vätskor. Vännen fortsätter prisa lugnet och lärkserenaderna och avfärdar bryskt livet i staden: ’Där är det bara snett. Med hippa brallor och tajta flin och meningslöst hålligång’…”

– Hippa brallor. Tajta flin. Meningslöst håll­igång. Se där tre tidlösa skäl till vantrivsel i Stockholm, eller?
Vi som flyttat kan tycka eller inte tycka om ojandet över denna kulturskymning över huvudstaden. Men det finns en förlängning som berör även oss. Det finns studier som pekar på att ju högre konsumtionsnivåer ett land har, desto färre svarar att livet känns meningsfullt.
”Vi vet priset på allt men värdet av inget”, skriver Wiman och drar en oroväckande slutsats om storstadsmänniskans själsliv: ”Kanske, tänker jag medan bilderna strömmar­ in från ett översvämmat New York, är det därför vi står så handlingsförlamade inför den klimat- och hållbarhetskris som nu sköljer över både neon och betong. Kanske uppfattar vi våra liv i storstaden som så tömda på egentlig mening att vi inte längre tycker att de är värda att slåss för. Kanske känner många innerst inne att hippa brallor, tajta flin och meningslöst håll­igång inte är det liv som vi är skapade för – och att det därför lika gärna kan gå under.”

Inte så roligt att tänka. För egen del tycker jag att det är kul och intressant att återvända till Staden. Men det är ännu skönare att landa på udden efteråt. Ju förr desto bättre.

Värd att fira!

PS: Plötsligt bröts tystnaden här ute. Två svanar krockade nästan i luften och tvingades buklandade utanför vår vik med ett elakt utbyte av åsikter. Nåja, Idag blir det nog trångt även i holken en bit bort. Min kompis Sope-Bengt Johansson fyller 70.
– Välkommen över på vår sida strecket, pöjk!

Snacka om bleke…

Hon: lite skillnad att sitta i lugn och ro och blicka över ett kav lugnt hav, och sicksacka mellan cyklarna på Götgatan med risk för eget liv. Det saknar jag definitivt inte på morgnarna!!! Men annars gillar jag att komma upp och stressa fram emellanåt, (med tonvikt på emellanåt!!) Det är liksom det som är tjusningen tycker jag. Springa ner till vänster om de som står i rulltrappan till exempel, och irritera sig på ”lantisarna” som står fel, alltså på höger sida där det är omkörningsfil. För jag är fortfarande Stockholmare, jag bara bor härnere… (eller…)

Där jag kan odla chili i massor och har tid och ro att göra min egen pasta, till exempel.

Ikväll blir det hemgjord tagliatelle, med sås gjord på den färska lammkorven jag hämtade på Reko-ringen i torsdags. Tror jag lyckades ovanligt bra med pastadegen idag, fast det vet jag ju inte än förstås…

Drygt 3.5 kg…!!!

Och så helt plötsligt kommer bästa grannarna in med en jättekasse med kantareller, 3,5 kg, mer än jag hittat totalt i hela mitt liv, typ… tack Rolf och Kajsa!!! Händer aldrig i Stockholm;)

Lördag och söndag: indiansommar!

Hon: sååååå fin morgon, helt bleke (missade ta bild, nu blåst upp lite…) och min fina sent satta solros, håller på att slå ut! Men det har varit kallt i natt, plus 5 grader som kallast enligt SMHI, tomaterna jag plockat av och lämnat ute på baksidan har typ frostskador. Det var uppe i +7 vid åtta, fortfarande kallt, men i solen på framsidan var det varmt och skönt.

Och hela gårdagen var också kanonfin. Men så fort solen gick ner blev det iskallt. Vi åt middag hos Janne i kiosken, vår lokala superba kinarestaurang. Kom dit vid sextiden och satte oss ute i kvällssolen, jätteskönt, men så gick solen ner och vi blev genast helt genomfrusna. Hade som tur var ätit färdigt, men kompisarna Annika och Per som anslöt sent hann nog knappt få i sig maten. Förlåt att vi bara reste oss och typ sprang hem till värmen!!

En liten värmande svängom med vännerna nästgårds!

Fick dansa oss varma!! Det var kul, typ ett och ett halvt år sedan vi vågade oss på det… (tillsammans med kompisar då menar jag)!

Han tog genast sikte på VD-stolen!

Men först invigning av Anderberg konsults nya lokaler. Sååå fint och så gott bubbel med perfekta små snittar!

Guldkula, fantastiskt god ”svensk” champagne, och till det helt utsökta kanapéer!
Kontor med utsikt och ursnygg besöksstol!
Konsultinnan försöker smita ur bild, men det gick inte 😉

Just, mina nätmeloner… hur klarar de den här nattkylan! Bäst att skörda de två största. Blir spännande att se om de är mogna. Väntar med att dela dem tills Han är tillbaka från mötet med styrelsen och bryggkommittén.

Ser ju fina ut utanpå i alla fall…

Han: Vår relation har alltså pågått i sexton år. Nej, jag tänker inte på kvinnan i mitt liv, den börjar om varje dag.
Nej, jag tänker på en mer intim relation. Vi inledde vårt förhållande och det har präglats av fördröjd utlösning, om man säger så. År efter år.
– Förmodligen för att Sanna och jag inte förstod varann från början.
Och med tiden upphörde förväntningar.
Åtminstone mina, även om jag använde alla presenter jag fick från Sanna.
– Till en början skickade hon nämligen sexiga kalsonger.
På senare år är det dock ankelsockor som förvandlat mitt liv till en enda lång Fars Dag. Men som Lejonkungen säger
– I livets stora cirkel hör allt levande hör ihop.
Jo, det är sant: Idag skickade Sanna mig ett på mintgröna kalsonger.

Jag medger, Sanna från Front ringde och sa att hon ville återuppta vår relation. Jag blev full i skratt men jag är en enkel man – så jag sa:
– Klart jag vill ha ett par kalsonger. For old time sake.
Okej, det var inte så genomtänkt och jag fattar att min fru undrar:
– Vad vill du egentligen ha ut av ert förhållande?
Med viss blygsel svarar jag:
– Jag ville ju bara ha ett visitkort.

För det var så vår långa relation inleddes, vilket jag medgav här på bloggen redan för ett år och ett halvt år sedan. För sexton är sedan beställde jag 250 visitkort på nätet, gratis. Leverantören tänkte nog att jag var en man i karriären och skulle beställa fler visitkort. Om jag slog till skulle jag dessutom få 3 par kalsonger från Front som bonus för att jag var en så himla bra kund.
Sedan dess har jag fått mig tillskickade både kalsonger och ankelstrumpor varje kvartal  – och inte gratis.
Och du fattar:
– Nej, några visitkort har jag ännu inte fått.

PS: Varför bryr sig ingen om den tysta majoriteten? Varför ska exempelvis fullvaccinerade svenskar hindras från att gå till jobbet eller på konsert på grund av vaccinmotståndarna?

Dessutom: I utsatta områden tillåts en liten klick gängkriminella hålla majoriteten av invånarna som gisslan. I skolan syns samma logik. Utåtagerande elever som stör undervisningen ska i möjligaste mån inkluderas i den ordinarie undervisningen.Och varför accepterar vi att var femte unge (eller hens föräldrar) kräver att skolan ska servera just specialkost?!

Ibland behöver men verkligen inte skriva något eget. Det räcker att läsa Anna Dahlberg i Expressen:

Fredag: chili! eller…

(Uppdaterad 14:30, 13:53)

Hon: dags att ta tag i chilin på allvar nu, ut och skörda i växthusen bara (trots det fina vädret)!

En del mogna paprikor behöver också skördas, lägger dem till vänster i korgen. En del är lätta att se skillnad på, men Sweet Nardello är väldigt lik en långsmal chili, typ Spansk peppar. Spetspaprika och Anaheim är också snarlika. Men jag lägger lite gula chilis och några klockformade i mitten så ingen förväxling sker!

Hoppsan, där ramlade visst en massa spansk peppar över gränsen…

Paprika-sida!

Får försöka sortera rätt nu. Tar det säkra för det osäkra och placerar de tvivelaktiga på chilisidan.

Chili-sida!

Igårkväll började jag så smått mala ner mina först mogna och färdig-torkade Espelette.

Tre rejäla burkar!

Det blir ett jättegott starkt paprikapulver av den chilin (eller chilipulver, kallas lite olika). Hursom blev det min absoluta favoritkrydda förra året. Tätt följt av min chiliblandning förstås ;). Skörden räckte tyvärr bara till en burk då, som tog snabbt slut, men i år har jag odlat betydligt fler.

Espelette är tydligen även Surtantens favorit.

Ja jag gjorde hennes chilisås också efter ett recept i DN i lördags. Får se om den blir en konkurrent till min fermenterade variant, eller inte…

Chilisås och pulver, allt på gjort på Espelette!

Ps. Han målar faktiskt :

Han: Alla som följer hennes blogg inser att en man kan få prestationsångest för mindre. Hennes trädgård har verkligen vuxit. Hittade en bild från 2015, dagens datum:

… och här står hon på samma plats, nu omgiven av tomater och chili och blommor och gurkor och … ja, en massa arbete:

För egen del undviker jag arbete. Men hon har rätt, jag har kommit ut ur min garderob. Har börjat kludda på mitt gamla terapiporträtt. Det började jag måla på 80-talet, efter min första skilsmässa.
– Det ser ut så också, tänker du.
Inte heller det var hennes fel, men det låter bra i provenancen, eller hur? Jag ser kanske inte gladare ut, men färgerna börjar likna förlagan.

Det är så här med porträttmåleri att det bara består av färg. Och arbete. Ska du måla ett ansikte behöver du fem tuber med färg: gult, rött, vitt, brunt – och blått. Gärna kadmium gul, permanent red och bränd (Burnt) umbra.
– Men glöm inte den blå färgen (Ultramarine Blue).
Kanske också lite lila.

Orsaken är enkel och uppenbar. Ofta blir du grisskär i nyllet. Det är därför du behöver blanda i blått. Det handlar om färgcirkeln: Blått är komplementfärg till orange, skärt. Grönt är komplementfärg till rött och lila är för gul vad Abel var för Kain. Resten är arbete.
Mycket mer än så här. Men nu ska vi åka och ta vår andra TBE-spruta, så arbetet får vänta.
Även för henne.

Torsdag: Ännu en underbar torsdag

(Uppdaterad 14:17)

– Mr Dysterkvist, I presume?

Han: Länge nog har jag kunnat huka för kompisarna. Har skyllt på att jag måste bygga klart först. Renovera färdigt Margaretas korthus. Dessutom har kvinnan i mitt liv krävt ständigt nya sängar för sina odlingar. Dessutom har jag satt potatis.
– Klart jag inte hunnit måla också.

Måla har jag sagt att jag ska göra när jag slutar jobba. Sitta i min lilla ateljé och kludda hela dagarna med Van Morrison i speldosan och en flaska rosé under bordet.
Måla gör jag inte.
– Jag håller fortfarande på att börja, säger jag till polarna.

Det duger inte längre. Jag har byggt färdigt. Av potatisen blev det mycket. Och de som stod bakom mig och pushade, springer nu framför mig med nytryckta vernissagekort i händerna. Bo Löfgren, min mentor och ateljégranne på Hornsgatspuckeln, har redan ställt ut på Ekebyhovs slott i sommar.

Anders Post, som jag också ställt ut med, skyller inte ifrån sig. Han säljer sina målningar över hela världen. Och Richard Sexton, min engelske broder, ställer äntligen ut sina vackra ”spices” på Boo Trädgård nu i september.


Stolt över att känna er pojkar. Jag står bakom er som en man – ganska långt bakom. Men jag har i alla fall hämtat ner ett halvfärdigt självporträtt från förrådet.
Kanske är det en bra början.
Kanske är det ingen bra början:
– Det porträttet har förblivit ett halvfärdigt självporträtt i decennier.

Nåt är sig fortfarande likt. Melankolin, kanske. Den brukar komma så här års. Kanske är det därför jag inte målar?
Inte för inte är det torsdag och ironiskt nog läser jag om ett stycke i Steinbecks En underbar torsdag.
På den enkla frågan, ”vad är det ni vill?” svarar Doc:
– Jag har försökt komma underfund med det. Jag vill ta allt som jag sett och lärt mig och hyfsa det och sätta in det i sitt sammanhang och kartlägga det, tills jag får fram någonting dom har en mening, någonting av värde. Och det ser inte ut som om jag skulle i land med det.
Ungefär så.

Men apropå gårdagens evigt intressanta ämne om vad katten äter när katten får bestämma själv (typ mus) så får jag bistånd från en kompis som läser vår blogg via Facebook. Sakkunskap är ordet (hund och orm har också ätit, i Kina):

Hon: skyll inte på mig, inga nya pallkragar i år. Ta ett dopp, jätteskönt i vattnet, och man blir som sagt som en ny människa! Jag borde nog hoppa i en gång till, får just nu inte mycket gjort heller, men idag beror det framförallt på att vädret är så underbart. Ingen lust alls att gå in och göra chutney eller mala kryddor. Vill bara gå runt och skörda lite här och där, försöka blunda för senaste veckornas skador efter skyfall och regn, och bara njuta. Och faktiskt har min finaste körsbärsplanta repat sig, tror nog de kommer mogna fint utan att möglet tar dem. Men blir det kallt igen spricker de här förstås också…

En planta… med många förgreningar
Är faktiskt en hel del på gång…
Ganska många va! Bäst att skörda de mogna, ska bli sämre väder igen…
Blev en hel del småtomater. Än är hoppet inte ute.
Och så lite Plommontomater till chutneyn
Några stora och fina tomater fanns också, och lite annat smått och gott!
Faaaan…

där rök mina bästa flip flops, ”ploppen” i mitten gick av!!! Tur jag har fem par till, men dessa var mina bästa trädgårds-flip flop!

Bara in och ta på kalas-flip flops. Sen ut och skörda den Stolta Fjällskivlingen. Såg att en till är på väg upp. Blir svampmacka som förrätt imorgon. Ikväll blir det bara rester till middag eftersom vi först ska in och hämta beställda matvaror på Rekoringen i Kalmar, bland annat lammfärs. Längtat efter indiska köttbullar sedan vi flyttade ner, men på ICA har de inget lammkött överhuvudtaget. Heja Reko-ringen!!!

Men haft ett problem till, var är min indiska kokbok med världens bästa Kofta Korma-recept… jo jag vet att den finns i vårt förråd i Torsås, men det är minst 100 lådor med böcker där (ingen överdrift, lovar!), som att hitta en nål i en höstack alltså.

Men kom jag på att jag motvilligt delat med mig av receptet någon enstaka gång. Började därför leta igenom alla bilderna i mobilen, också som att hitta en nål i en höstack, men skam den som ger sig! 25 oktober 2013 har någon enträgen ”tjat-Maja” fått mitt ”hemliga” recept (fast jag följer det inte slaviskt ;). Nu delar jag med mig det här också, fortfarande en aning motvilligt:

Onsdag: behöver inte gå över ån efter vatten…

(Uppdaterad 18:49)

Stolt Fjällskivling utanför Chateau Margareta!

Hon: det första jag såg imorse när jag skulle cykla och hämta morgontidningarna var två superfina små exemplar av Stolt Fjällskivling. Ingen tvekan där, den svampen kan jag. Och den är jättegod!! På vår skogs- och svamppromenad häromdagen passerade vi många sådana, fast lite för övervuxna, då sa jag just att sådana brukar ju växa utanför Margareta. Och nu kom de, typ över natten. Det går fort ibland, men de får växa till sig ett dygn till.

I alla fall börjat…

Och så tog jag tjuren vid hornen och började göra rent årets använda krukor. I fjol väntade jag lite för länge, det är kallt att spola rent med det kalla sommarvattnet. Idag har det blåst lite mindre så det fanns ingen ursäkt för att inte börja fixa iordning alla friland och krukor där årets plantor gjort sitt. Och små krukor för nästa års sådd kommer jag ju behöva mitt i vintern när jag ska sätta första fröna, inget kul gräva i snön efter smutsiga krukor då…. Chili och paprika sätter jag senast efter julhelgen!

… men jag har mycket kvar!
Så här såg det ut förra året, ungefär lika idag, men hade ingen som filmade 😉

Börjat höststäda i växthus 2 också, det utanför Chateau Margareta alltså. Så jädrans mycket ohyra där, ska svavelröka det innan plantorna som ska övervintra ska in. De är för övrigt smockfulla med sköldlöss, och hur jag ska bli av med dem innan de ska in vet i tusan… skulle gladeligen använda DDT eller liknande om det bara fanns (eller kanske inte precis DDT…). Nästan alla fungerande lusmedel har utgått. Man får tvätta blad för blad med såpalösning och T-sprit, upprepade gånger var tionde dag. Och det är inga små träd. Känns hopplöst!!! Fast jag kan ju inte ge upp… Ett frostnyp ska de få i alla fall, det gillar inte lössen, så jag har ju lite tid på mig.

Men i växthus 1 är det lusfritt, pust, och faktiskt frodas det mesta fortfarande bra där inne trots fukten.

Till och med tomaterna ser ok ut!
Och chilin, många sorter. Behöver skörda bara…
Och min stora nätmelon är nog klar också!
Dock inte lilleman!

Han: ”Inte mycket att tillägga.” Det var exakt vad jag skrev för ett år sedan här på bloggen. Även då fylldes hennes dag av trädgårdsarbete. Vilket stärker min teori om att naturens gång är cirkulär, därmed förutsägbar om än med variationer.

För egen del känns det naturligt att inleda septembers månands första blogg med en fråga:
–Varför finns det inte kattmat som smakar mus? 
Frågan infann sig när jag häromdagen skrev om att kattmaten blir allt dyrare och alltmer lik alla specialkoster som även människor inbillar sig att de inte klarar sig utan – gluten- och allergianpassad mat, menyer anpassade till stressade katter och självklart finns vegotrenden även här.
Men hör och häpna:
– Nu forskar livsmedelsindustrin om möjligheten att göra kattmat som smakar mus!

Ur Svenska Dagbladet.


Du läser rätt. Kattmat som smakar mus. Märkligt, eller hur? Det vill säga det är märkligt att det inte redan finns. Katten domesticerades ju en gång i tiden just för sin förmåga att jaga möss och andra skadedjur. Att livsmedelsindustrin först efter 3000 år kommer på att katter kanske gillar smaken av mus säger nåt om den mänskliga hjärnans begränsning.

När vi nu förstått det kan vi kanske fundera över de verkligt knepiga frågorna i vår tid.
Till exempel:
– Varför levereras take-away-maten snabbare hem till oss friska – om än hungriga – när ambulansen dröjer så länge när vi är sjuka? 
– Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn? 
– Varför säljer Ica hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack? 
– Varför är inte ordet förkortning kortare?  Och är inte ordet dyslexi ett hån mot oss som är ordblinda?
Och på förekommen anledning:
– Varför beställer folk en Max Burgers Bacon BBQ Dream med stor pommes frites – och en Cola light? 

För att inte tala om mysteriet vi ofta iakttagit men aldrig förstått:
– Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun? 

En solig septemberdag som denna är jag i alla fall glad över att jag, tack vare författaren Umberto Eco, fått svar på några frågor jag länge grubblat över:
– Varför möts aldrig parallella linjer?
Svar: Därför att om de möttes skulle den amerikanska barrstjärnan Simone Biles och andra som ggymnasister bryta benen.
– Varför uppfanns whisky i Skottland?
Svar: Hade den uppfunnits i Japan hade den varit saké och inte ens engelsmän skulle komma på att blanda den med soda.

Och kanske viktigast: Varför Christofer Columbus seglade västerut?
– Därför att om han hade seglat österut skulle han ha upptäckt Frosinone, en liten skitstad i Italien som idag har drygt fyrtiotusen invånare.

PS: Vid närmare eftertanke infinner sig en fråga:
– Hur vet vi att dagens kattmat inte redan smakar mus? Har man frågat kattpanelen?

Tisdag: ”Det finns ingen lycka utan handling”

(Uppdaterad 16:42, 13:40)

Hon går mot ljusare tider.

Han: Redan 17 grader och solig morgon och hon njuter av frukost och morgontidning på verandan mot sjön. Och bortsett från vädret är prognosen god: Vi går mot ljusare tider, åtminstone gladare fruar! Tro mig, jag ser tecken i tiden.
– Men det kostar.
”Att handla skapar inte alltid lycka, men det finns ingen lycka utan handling”. Så sa den brittiske politikern Benjamin Disraeli, citerad ur Barometerns dagliga citatsamling. Visserligen sa han det på engelska, men den svenska översättningen får en roligare innebörd i dagens kontext.



Så här ligger det till: Under flera år har forskarna konstaterat att kvinnor i Sverige är mer nöjda med sina liv än män. Men enkäter indikerar att kvinnor har försämrat sitt välbefi­nnande under pandemin, medan vi män har förbättrat sitt välbe­finnande (Tabell 5).
– Det är framförallt andelen kvinnor som är mycket nöjda med sina liv som har minskat.

Det finns en intressant faktor bakom denna förändring. Det räcker med ett enda ord:
– Shoppingen.
”Pengar som spenderas på konsumtion har ett samband med konsumenters subjektiva välbefi­nnande”, konstaterar Konsumtionsrapporten 2020. Ju mer pengar en konsument spenderar desto nöjdare tycks hen vara, skriver forskarna bakom rapporten. ”Sambandet mellan konsumtion och välbe­finnande kvarstår även då hänsyn tas till andra variabler som visat sig förklara nöjdheten med livet, exempelvis sambo/gift, sociala aktiviteter och fysiska aktiviteter”.

Om din kvinna har verkat grinig de senaste två åren så vet du nu varför. Och det är en glad nyhet! För oavsett om pandemin fortsätter att hålla sitt grepp om Sverige så visar handelns statistik att shoppingen ökar.
– Statistiskt sett betyder det att kvinnor i vårt land kommer att bli nöjdare igen. Och det är ju trevligt.
Om vi nu bortser från att vi alla borde konsumera mindre och tänka på klimatet mer.
– Men en glad fru är ändå en glad fru.

Det är intressant att studera forskningen kring kvinnors och mäns konsumtionsvanor. Författaren Paco Underhill skriver t ex i sin bok ”Why we buy: Shopping som vetenskap” att män och kvinnor har olika sätt att shoppa på. Han menar på att kvinnor har ett större intresse för shopping än män och spenderar gärna längre tid i butiken. ”De strosar lugnt genom butiken, undersöker varorna, jämför produkter och priser, kommunicerar gärna med personalen, ställer frågor, provar och slutligen gör sitt köp”. Männen däremot, menar Underhill, rör sig fortare genom butiken, lägger mindre tid på varorna och i många fall kan det bli svår att få dem att titta på någon annan vara än vad de är ute efter.

Underhill kunde genom en studie se att 65 procent av de manliga konsumenterna som tog med sig kläder till provhytten köpte kläderna de testat. Den enda anledningen som gjorde att de avstod från att köpa de kläder de testat var ifall storleken inte stämde. I jämförelse med de kvinnliga konsumenterna var det endast 25 procent som valde att köpa de kläder de testat, även om storleken var rätt.

På förekommen anledning.Ur dagens morgontiding..

Enligt andra forskare är det en större risk för kvinnor att bli shoppingmissbrukare ”då de är mer benägna att läras från tidig ålder att handla för att lindra stress, att kläder förknippas med förbättrad självkänsla”. I en studie som galleriföretaget Steen & Ström framgår skillnader i shoppingmönster:

  • Kvinnor planerar sin shopping mer än män.
  • Det hindrar inte att kvinnor handlar oftare skor och kläder på impuls.
  • Kvinnor handlar mer i en butik om mannen får sitta ned och fika medan hon handlar.
  • Män handlar snabbare än kvinnor, trots att de planerar mer.
  • Män tar oftare hjälp av personal när det gäller kläder medan kvinnorna oftare gör det när det handlar om elektronik.
  • Kvinnor läser oftare innehållsförteckningen.
  • Kvinnor handlar i butiker de har en relation till. Hon är lojal mot de butiker som ger henne rabatter.
  • Män handlar kläder utan att prova dem medan kvinnorna provar innan de handlar.
  • Mannen shoppar längre när en kvinna är med.

Mer på samma tema: Enligt en professor David Bell på Wharton Business School, shoppar kvinnor lika mycket på ett socialt plan som att de handlar det nödvändiga medan män handlar mer instrumentalt. ”Den största anledningen till att kvinnor kan lämna en butik är när de inte tycker att de fått tillräckligt med hjälp medan mäns största problem är när det inte finns parkeringsplatser som är tillräckligt nära.”

I studien ”Shoppingbeteende – En studie om skillnaderna mellan mäns och kvinnors klädshopping” kommer forskarna Annie Ståhl och Emma Gustavsson fram till något liknande: Den största skillnaden mellan kvinnors och mäns konsumtionsbeteende är ”att kvinnor tog längre tid på sig när de shoppade, att de tittade grundligt på alla plagg och jämförde och provade gärna plagget innan de köpte något.

Kvinnorna kände sig ofta osäkra i sina val och ”besökte gärna butiken flera gånger innan de bestämde sig för att köpa plagget, medan männens shoppingrundor ofta innebar att de snabbt och enkelt fann det de var ute efter och köpte det”.
Författarna slutsats är därför ”att kvinnorna shoppar för nöjets skull och män på grund av ett behov.”
Så pass.
En fråga kvarstår:
– Är någon enda man som lever med en kvinna överraskad av ovanstående slutsatser?

PS: Okej jag shoppar också. I morse fick jag ett paket i brevlådan: Dammsugarpåsar. Klart jag blev glad. Men nog om shopping. Nu ska jag gå ut handla – i Disraelis andemening.

Dagens handling.

Han 4 timmar senare, det blev inte mycket uträttat. Behövde åka till tandläkaren i Torsås för att laga en tand. Dessutom fick jag i uppdrag att hämta ut paket på Tempo i Gökalund. Något hon köpt på nätet. Och det gjorde jag gärna. Om inte annat så för att bekräfta dagens tes.

Hon: det där paketet är inte lycka utan mer utav jobb, kryddburkar till min chiliblandning. I och för sig snygga sådana, men inget jag riktigt kan tänka på när jag ska sova. Ja, ett lyckat, gärna lite lyxigt och dyrt klädinköp, är bästa insomningstabletten. När ska du bära det, till vad, vilka andra kombinationer kan funka, och så vidare. Som att räkna får, men roligare!

Inte bestämt mig än…

För övrigt tycker jag inte pandemin har påverkat min shopping jättemycket, det finns ju nätshopping, tack och lov. Fast det blir lite billigare grejer eftersom jag är dålig på att returnera felköp. Började dagen i sängen med lite shopping, men hejdade mig innan jag köpte tre t-shirts från HM. Känner mig stolt. Men de ligger kvar i kundkorgen… lite annat blev det dock:

Inte så lyxiga grejer… min dagcreme, flytande tvål, kattmat och glasunderlägg (för nya bordet).