Tisdag: hårt jobb!

Hårt bröd!

Hon: efter att ha grävt om ett stort land med massor av ogräs och fyllt på det med jord, ställde jag mig och gjorde knäckebröd. Varför undrar jag var gång…. Alltså, det är så jobbigt och långtråkigt. Varje bröd ska vara i ugnen 7 minuter, jag gjorde 10 (stora!). Med spilltid mellan plåtarna blir det ungefär en och en halv timme, stående vid spisen… Då är inte jäsningen och knådning av degen inräknad.

Mums!

Men det är gott! Värt mödan, faktiskt. Nu har det blivit svårt att även äta ICAs knäckebröd. Mjukt bröd omöjligt.

Föredöme för nyhetsjournalister.

Han: En av mina klasskompisar på Socialhögskolan i Örebro i början av 70-talet försökte hjälpa en känd brottsling att rymma från fängelset där hon praktiserade. Pia var blond med lugg som Marianne Faithfull, sötast i klassen.
Och hon kände ett stort socialt engagemang för sämre lottade.
– Särskilt kände hon någonting stort för en kriminell kille som satt på Kumla och hette Clark.

Under långa perioder av våra liv är vi passiva iakttagare av vad som sker omkring oss. Vi betraktar människor som gör saker och undrar varför de gör det de gör. Ibland bygger vi små historier, som när vi är på semester och sitter tysta på ett café och tittar på folk.
Vi spekulerar.
Men vi vet inte.
– Vi är som flugan på väggen.

Metoden används av författare. Hemingway kallade det för The Iceberg Theory. I sina knapphändiga texter låter han oss läsare se vad flugan ser – toppen av isberget.
Men det är vi läsare som skriver den stora berättelsen – nio tiondelar av historien formuleras i vårt undermedvetna.
– När vi lägger ifrån oss boken tror vi oss därför veta varför människor gör som de gör.
Detta till skillnad från flugan på väggen.

Om Hemingways teori fungerar? Självklart. Erkänn att tangentbordet i din talamus redan knackat ihop mina fyra inledande meningar ovan till en historia som skulle kunna bli en spännande Netflix-serie.
Jonas Åkerlund har gjort en sådan serie om Clark Olofsson – tjuv, bedragare, knarklangare, allmänt kriminell och till och med ”en av de mest kontroversiella personligheterna i modern svensk historia” enligt reklam för serien. 
– Inte minst en tv-serie om myten, mannen, tjejtjusaren.

När du läser det här har jag ännu inte sett Åkerlunds version av Clark Olofssons liv. Vet därför inte om min tjejkompis Pia från Sopis passerar förbi som en av alla tjejer som med gott uppsåt och förälskat hjärta lät sig duperas av denne kallhamrade brottsling som nu av någon anledning återuppstått som hjälte i underhållningsmedierna.
– Jag är skeptiskt.
Kanske för att jag inte bara är en fluga på väggen. Gammal nog att minnas hur det var. Jag säger som Johan Croneman i dagens DN: Hade Clark Olofsson och hans kompanjon Gunnar Norgren dömts i dag hade ingen av dem suttit mindre än 20–25 år, de hade förmodligen bägge fått livstid för polismord. ”Clark hade inte haft en chans att rymma och jag har extremt svårt att tro att man skulle hjälteförklarat honom på samma sätt som på 70-talet. De uppblåsta lögnerna kring Clark Olofsson lever och frodas dock fortfarande. Och älskas av medierna. Bisarrt nog.”

En sak till. Kanske har jag alltför länge varit skeptisk till Clark Olofsson för att så många tyckte att han skulle han hade kunnat bli en bra journalist. När Pia och jag gick på Socialhögskolan i Örebro satt Clark, 24 år, i Kumlabunkern.
– Han var ordförande i fångarnas förtroenderåd och chefredaktör för fångarnas egen tidning Betong-Bladet.
Efter några nya skurkstreck och ett antal rymningsförsök gick han på Journalisthögskolan när jag börjat jobba som journalist och idag, år 2022, läser jag i tidningen att en kvinnlig kollega som gick i samma klass som ”popgangstern”, att han kunde ha blivit en bra journalist.
”Han behärskade berättarkonsten”.
Säger oroväckande mycket om dagens journalistik, eller hur?
– Karln ljög ju för fan hela sitt liv! Visst, det finns journalister som ljuger och duperar sin publik. Men det är inte journalistik.                             

PS: Vid närmare eftertanke var det faktiskt två av mina tjejkompisar från Socialhögskolan i Örebro som med sitt sociala patos och stora hjärta försökte hjälpa kriminella män att rymma från sina fängelsestraff. Den andra lyckades. Hon greps några veckor senare i Danmark och återbördades till make och barn, dock inte ångerfull eftersom allt redan då var samhällets fel.
Även hon var blondin. Dock inte äkta.

Måndag: Europa borde inte ha låtit Putin kidnappa Fredsdagen

Seger över fascismen värd att uppmärksammas även här. Bilden från firande på Kungsgatan år 2020.

Han: Det blev en antiklimax, men det märkligaste med all medial uppmärksamhet kring Putin och Segerdagen är att Europa låtit tsaren i Kreml kidnappa segern över nazismen.
– Men hallå, segern över nazismen är större än så!

Tyskland kapitulerade 7 maj år 1945  och andra världskriget var äntligen över. Det kan vi tacka Sovjetunionen (inklusive Ukraina!), USA, Storbritannien och motståndsrörelserna i alla Europas länder för. På grund av tidsskillnaden har fredsdagen firats både den 7 och 8 maj i större delen av Europa, medan det redan hade hunnit bli den 9 maj i Sovjetunionen när den tyska kapitulationen undertecknades.  
I USA firar man både ”Victory in Europe Day” (VE Day) den 8 maj och ”Victory over Japan Day” (V-J Day) den 14 augusti.

Men i år, när vi verkligen borde uppmärksamma vår solidaritet med ockuperade länder mot tyranneriet, uteblev manifestationerna.
– Istället har vi ägnat oss åt viskningslekar om vad Putin skulle hitta på.
Så även här på udden där vi har följt alla nyhetssändningar.
– Dumt.

Europadagen firas som den borde firas idag.

Dessutom är det märkligt att inga nyhetsmedier tycks bry sig om att det finns mer att fira idag:
Europadagen.
Dagen instiftades år 1985 av Europeiska rådet till minne av Schuman-deklarationen från den 9 maj 1950.
– Deklarationen var startskottet för den europeiska integrationsprocess som syftade till att bringa ett slut på krigen i Europa och som senare ledde fram till bildandet av Europeiska unionen.
– En dubbel fredsdag värd att fira, alltså.
Då gör vi det. Skål!

Hon: firar att jag tog tag i rotsellerin som växte i samma lilla plastask och behövde säras på och få egna små krukor. Ett jäkla pilljobb, nästan värre än löken. Ca 40 stycken har fått egna hem, hoppas de överlevde separationen… min rygg gjorde det, nog…

En del av dem…
…resten!

För övrigt doftar det underbart i växthus 2, båda citronträden blommar. Också värt att fira! Och det börjar också synas små små citroner i mitten av blommorna på det stora trädet, så en och annan humla har gjort sitt jobb. Tack!

Notera den lilla citronen!
Och massa knoppar på lilla citronträdet…
…samt Citroner på väg att mogna. Ja de är orangea, det här är ett Limone Rosso-träd.

Söndag: lök, lök och lök … och ännu ett vårtecken som klär i vitt

Hon: Har börjat sätta ut löken, känns i ryggen, men det känns bra! Är jättetråkigt, men ska vi försöka vara så självförsörjande som möjligt så behövs mycket lök. Sådda från frön, sättlök är ju ingen sport. Kan man ju lika gärna köpa en stor färdig direkt. Skillnad med potatis som det blir flera av från en sättpotatis. Men sätta ner en lök som bara blir lite större känns ju meningslöst.

Många kvar…

Tyckte jag höll på i timmar, och två tredjedelar av det nya löklandet är fyllt. Hur ska jag få plats med alla som är kvar att plantera… Får nog sätta ner rödlöken någon annanstans. Imorgon!

Styrkebären blommar.

Han om ett annat vårtecken: Slånbärsblommorna är här och det är som det ska vara. Här på udden brukar vår stora slånbärsbuske (Prunus spinosa) blomma i början av maj. Innan löven har spruckit ut och de vita blommorna brukar då klä in hela busken över sjöboden.

Artnamnet spinosa kommer av latinets spina (torn) och betyder ”tornig”, vilket syftar på grenarnas vassa tornbeväpning.
– Jävulskt vassa, enligt min mening. När de faller till marken går taggarna igenom sulan i mina gröna Foppa-träskor i gummi och stannar där inne på ett lömskt vis
Släktnamnet Prunus kommer av prune som var ett grekiskt namn på plommonträd.
Det finns en poäng:
– Slån hör till rosväxterna och är därmed släkt även med plommon och körsbär.

Blommar på kal gren.

Förr i tiden när människorna trodde på allt ansågs busken ha en magisk kraft för att avvärja angrepp från häxor. På valborgsmässoafton bröt man slånkvistar och hängde dem över dörrarna för att jaga bort dessa elaka tanter.
Å anda sidan: slånbärsgrenar användes som virke till käppar åt snälla tanter och farbröder så att de inte gick å stad och ramlade omkull.
– Till exempel efter att ha druckit hemmagjord slånbärsbrännvin (= slånbär + brännvin), min svärmor Anna-Britta Peterssons favorit vid sidan av G&T (= gin utan tonic och is).

Slånbärssnapsen tillreds dock först när det svartblå slånbäret, som även kallas stärkebär, blivit frostnupna sent i höst blir smaken sötare och mindre sträva.
Dessutom, eftersom det är middagstid på udden och jag redan intagit en (2) små glas ouzo till före maten, kan bäret serveras som dessert. I sin dagbok från sin resa genom Bohuslän år 1742 nämner Carl von Linnés lärjunge Pehr Kalm att Stärkebären, som på denne orten allestädes i stor ymnighet växte, sades vara allför sköna, när de stekas uti smör i en panna och man sedan strör lite socker på dem.
Nu vet du det också.

Lördag: Inget är så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt

Han: ”Det finns ljusare stunder. När mannen i havet svalt några droppar regnvatten flyter kroppen lätt som en fjäder. Det är i såna stunder vänster hjärnhalva försöker slå Marcel Prousts rekord i meningsbyggnad. Mannen i havet överlever denna dag för att han vet, att den längsta meningen i Prousts roman innehåller nästan fyrahundra ord, består av tjugoen bisatser avdelade med 16 kommatecken tre semikolon, två parenteser, minst två kolon och tre tankestreck och och och mest imponerande:
– Någonstans har han läst att meningen som återfinns i Band 5 blir fyra meter lång på originalspråket, utsträckt på en linje i elva punkters Century Schoolbook Regular.
– Jag har läst att denna enda mening skulle kunna lindas sjutton varv runt en flaska Domaine de L’Abbayeo och nu är jag ute på djupt vatten, men om jag inte misstar mig, eller bara medvetet fabulerar, så börjar världslitteraturens längsta mening med orden: Canapé surgi du rêve entre les fauteuils nouveaux et bien réels, petites chaises revêtues de soie rose, tapis broché de table à jeu élevé à la dignité de personne depuis que, comme…

När katterna och jag flyttade ner till udden för fyra år sedan läste jag om Proust långa mening, här i citerad i den lätt flytande romanen ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.

Flytande. Målning av Björn Engberg.

Det var sånt jag tänkte att jag skulle ägna mig åt:
– Bara flyta med vågarna och få tid att med papper och penna, måttband och en flaska vin beräkna hur många varv runt denna enkla butelj som världshistoriens längsta mening kräver i Gunnel Wallquists svenska översättning av ”På spaning efter den tid som flytt” från år 1993: En soffa som dykt upp ur drömmen mellan de nya, alldeles verkliga fåtöljerna, några små stolar klädda med rosafärgat siden… etc etc etc.

Kort sagt: Göra så lite skada som möjligt för andra. Det går så där. I ett försök att hjälpa till med viktiga saker lyckades jag nyss bryta av fyra av hennes bästa chiliplantor.
Sens moral?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.

Hon: näääe, så jäkla klumpigt. Och varför påminde du mig nu när jag nästan, nästan alltså, glömt bort det. I alla fall tillfälligt!

Men det har hänt positiva saker med växtligheten också, snart växer det nämligen ramslök även på udden. Tack snällaste Kristina för att du plockat med några plantor med rötter från Kalmar, och till och med satt dem i en kruka åt mig. Nu ska de bara planteras ner på en skuggig och fuktig plats. Hrmmm, var hittar jag en sån måntro…

Annars har jag bara planterat om och planterat om och planterat om. Växthusen proppfulla, men det glesnar härinne. Men jag har inte vågat sätta ut fler tomater i pallkragarna. Blåser för mycket!

Han, igen: Ett skeppsbrott kommer sällan ensamt. Hade tänkt ge bort båten som följde med havet upp på däcket vid sjöboden och som sedan dess legat där till hennes förtret.
Det hade jag inte mycket för.
När Blomman och Emil från Södra Kärr kom för att hämta den råkade de vända på kuttingen. De borde de inte ha gjort. Det visade sig att den båten kommer man inte långt med på havet.

Kort sagt: Stort hål i skrovet!
Vad säger man?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.

Hon: ja jag har ju sagt att det är hål i den!! Men att det var sååååå stort… nu kan du knappast förneka det 😉

Han: Slutar där jag började dagen. Marcel Proust skrev: ”Girig efter lycka begärde jag inte mer av livet i sådana stunder, än att det alltid skulle bestå av en rad glädjefyllda eftermiddagar.”

Fredag: och så blev det sommar … och teater

(Uppdaterad 22:07)

Hon: och nej, jag badade inte trots att jag var jättevarm efter att ha burit åtta säckar jord från bilen till trädgårdslanden. Dessutom väldigt jordig efter att ha tömt en del av dem i tomatlandet!

Knappt 16 grader…

Anledning 1: det är frånlandsvind och kändes kallare än 16 grader. Vilket det förmodligen är, mätte bara längst in i viken. Och där var det 20 igår (pålandsvind). Undrar om badtermometern är trasig…

Anledning 2: han har lyckats frysa sönder ytterligare en utedusch, och en sådan är en nödvändighet för ett bra bad. Tvättar till och med håret i den på sommaren. Ren solenergi!! Önskat en ny i födelsedagspresent. Men kan jag verkligen vänta så länge på att få bada…

De sju första är ute!

Idag har jag äntligen vågat plantera ut de första tomatplantorna i pallkragarna. Visserligen väl inpackade, men det är inte bara för kylan och vinden utan även för solens strålar. De har i och för sig stått länge i växthus 2, men där är tjockare glas än i växthus 1 så de är nog fortfarande lite känsliga. Speciellt en sådan här fin dag. Lite vind och 18 grader i skuggan. Måste vara varmaste dagen i år. Nu hoppas vi det håller i sig…

Väl förpackade!

Han: Ja, ja, jag ska köpa en ny utedusch. Ibland önskar jag att vi kunde byta roller så att hon fattar hur det är att vara man på en udde. Men finns förstås kortvuxna män som ständigt gör fel och snavar på sina egna visioner. Till exempel har det länge funnits journalister och opinionsbildare som oavsett eget uppsåt gått Sovjetunions och Rysslands ärenden.
– I KGB och andra de ryska underrättelsetjänsterna kallas de för ”nyttiga idioter”.

Och dessutom enyttig idiot.

Nu har Nato fått sin genom tiderna absolut nyttigaste idiot – han heter Vladimir Putin och är både man och f d KGB-officer.
– Snacka om ha gjort ryska säkerhetsintressen en björntjänst genom att invadera Ukraina!
Från att ha varit en icke-fråga i svensk politik så länge jag levat, så är det nu bara en av fyra väljare (24%) kvar som är emot medlemskap.
– Jag är inte längre en av dem.
Och det beror till hundra procent på ”Пу́тін — хуйло́” Putin.
Jag undviker medvetet det svenska uttrycket eftersom det vore att förödmjuka alla män som inte vill vara kvinnor.


Och apropå det. Så snart hon har duschat (inne) ska vi snart åka in till Kalmar och se Jane Austens klassiska tjejroman.”Stolthet och fördom” som teater i regissören Anna Sjövalls regi och med fem manliga skådespelare i rollerna som systrarna Bennet.
– Snacka om att byta roller!
Och tydligen utan att någon framstår som nyttig idiot – pjäsen har fått lysande recensioner.

Hon: det var längesedan jag var på Kalmar teater. Typ 45-50 år sedan skulle jag tro. Med mamma och pappa, på ”Jeppe berget” eller om det kanske var ”Glaset i örat” vi såg senast. En fin teater är det allt:

Ståndsmässig!!

Tack bästa Magdalena och Staffan för att ni fick iväg oss på lite kultur. Pjäsen var kanon!!

Torsdag: Även göken i Gökalund vittnar om att det blir bra sommar

(Uppdaterad 22:53)

Dagens vårtecken: Liksom många människor låter gökan andra ta hand om sina ungar.

Han: Igår hörde vi den fågel som alla svenskar vet hur de låter med få har sett: – Göken!
Symtomatiskt nog kom den i tid till den näst sista gökada’n som förr firades mellan 25 april till 6 maj. 

Enligt folktron trodde man att göken kunde förutspå framtiden. Om göken första gången ”gol från bar kvist”, det vill säga före lövsprickningen, skulle årets växtlighet bli dålig – men i år kom löven (och allergierna!) först så hon chili- och tomatodlaren kan vara glad.
Carl von Linnés lärjunge Johan Otto Hagström skrev så här år 1749 från en av sina resor: ”Första gången man om våren hörer giöken gala gifves noga akt, om han siter i nårr eller vester, ifrån det rum man hörer honom gala. Ty höres den i nårr, får man sorg det året; men om han gal i väster, blir man alt ör lyckelig, äfvenså i öster, då ingen tröst skal fela enom det året. Råkar någon få höra giöken första gången i söder (som denna vår första gök/PE), den bekommer godt och mycket smör af sin boskap om sommaren…”.

Inte vad du tror.

I delar av landet varnades bönderna att ”man skall ej sätta plogen i jorden om våren, förr än göken hörts”. Vilket osökt får mig att än en gång tillrättavisa alla vänner som fnittrar åt att vi har ett torp i Gökalund.
– Nej, det handlar inte om att det gökas ovanligt mycket i Gökalund.
Denna sedesamma lilla ort vid E22:an har fått sitt namn Göka efter den gamla krogen men lund efter den näraliggande Siggetorpalunden.
Uttrycket ”ta en gök i lunden” handlar helt enkelt om att få ta sig ett glas till innan man gick hem. Omkringliggande småbönder tog en kaffegök för att inte bli gökdårad av att höra göken på fastande mage.
Någon kvicktänkt hade nämligen hittat på att om gubbarna hörde en gök på fastande mage riskerade de att drabbas av diarré – men om man spetsade en kopp kaffe med lite sprit skulle skadan vara ogjord.
– Man tog ”en sup för göken”.
Vilken påminner mig om att det är hög tid för dagens eftermiddagsdrink.

Hon: och precis lagom till den dyker ett kärt besök upp från storstan, Carola och Bengt! Men tyvärr måste de vidare till Österlen på kusinträff så vi får skjuta på drinken till nästa gång, som vi bestämde måste bli väldigt snart!

Men en bild måste vi ju ha, han fick äran att stå bakom. Hade nog varit bättre jag stått där. Bakom kameran och inte framför alltså…:

Där satt den, typ i alla fall…

Ps. Och nu kom bilder med Carola bakom linsen, alltså vad är det med mig… hädanefter ställer jag upp som fotograf, alltid 😉

Helgalen…
…halvgalen…
Och så bara lite galen!

Och till sist en grön och skön bild på honom och mig. Tack Carola!

Onsdag: nu ska de ut…

Betorna…

Hon: ja nu är det dags, de förstådda betorna är färdiga för utplantering. Även vädret verkar redo. Snart kan jag nog direktså några också!

På plats!

Och grönkålen. Den får stå i andra änden av landet i år. Fjolårets levererar fortfarande fin kål i bortre änden. Klarade vintern galant!

Grön- och Purporkål…
Mmm, förra årets still going strong i bortre delen.

I slutet av veckan ska de första tomaterna få flytta ut också. Måste nog bara bygga ett tält av fiberduk runt pallkragen först. Inte för kylan utan mer för den jäkla vinden. Det bara blåser och blåser och blåser!!!

… men de här ska inte ut

Han: Eftersom jag ägnat mig åt hemmaarbete – veckans städning, avfrostning av frysfack plus att jag hoppat in som dagens kock – får det bli korta varor om några hjältar som absolut inte är på väg ut:

Modernt hantverk.

”Svaret är hammare! Förlåt hur lät frågan?” Länge sa man att för en snickare är hammaren svaret på alla filosofiska frågor.
– Den som säger så har inte träffat en snickare på länge.
För egen del har jag stått och beundrat snickarn som bygger grannens veranda. Vilket hantverk!
– Hammare? Snarare batteridriven skruvdragare (bäst i test: Bosch Advanced Impact 18 Quicksnap), tigersåg och spikmaskin.
– Men försök att skriv en låt på det, som ex-proffset Henrik Lundqvist säger till Benjamin i det senaste seklets bästa shampooreklam.

Dagens grattis: Tore som fyller 80 idag!
– Helt okey med tanke på alternativet, säger min svåger när jag når honom på vårt viktigaste kommunikationsmedel sedan postbussarna började gå på Norrland under 1930-talet.
– Grattis och tack för allt du lärt mig!

Och här får det bli en så kallad P3-övergång till en annan gubbe:
– Mobilen är väl en bra uppfinning. Det är borrmaskinen också, men inte springer jag runt med den och borrar när jag inte ­behöver göra hål.
Det säger Lennart Hoa-Hoa Dahlgren som bara fyller 70 i dagens tidning och som tycker att mobi­lerna tar över för mycket.
– Och som inser att han därmed ses ”som en stenåldersgubbe”.

Grattis!

Många tror sig känna Hoa-Hoa som Sveriges bäste tyngdlyftare, som reklamgubbe för pappaledighet i början av 1980-talet eller som finalist i På Spåret.
För min del är han i första hand krogägare på Söder och inte minst, centralfigur i Punchpralinerna.
They never come back, sa man förr om boxare som fallit tungt
– Men de kommer alltid tillbaka.
Det visste Hoa-Hoa när han bjöd in till Punchpralinernas årliga julmiddag på Lokes bar på Bondegatan.
– Sällan har så stora grabbar samlats kring så stora fat och ölsejdlar, där även en lätt spolformad redaktör i tungviktsklassen (81,01–91,00 kg) tagit för sig.

Men det är en annan historia. För nu ska den ende dubbelarbetande hemmamannen på udden servera trädgårdsmästaren asiatisk torsk (panerad i bl a ingefära, brun farin, pressad vitlök och lime), rostade rotselleristavar och en lokal variant på indisk mator pulao (ris kokt med gröna ärtor, soya, lök, kumminfrön, kanel och hennes starka chili).

Tisdag: Nu värmer solen även när den inte lyser

Inte ens tallarna skuggar framtiden.

Han: Förra året installerades 26 500 nya solcellsanläggningar runt om i Sverige, vilket var en ökning med 40 procent jämfört med året innan. I februari anmäldes 5 200 nya anläggningar, vilket pekar fram emot över 60 000 nya privata elproducenter 2022.
– Vi är en av alla som nu driver vårt eget kraftverk.

I fredags kopplade Eons elektriker upp oss mot det europeiska kraftnätet.
Och det har börjat ganska bra: Igår producerade vi 95,5 kwh.
– Det du Ingenjörn, det trodde du inte eller hur?
Min pappa byggde kraftverk åt Wallenbergarna på den tiden när Sverige elektrifierades under förra seklet. Och han skulle ha glatt sig åt teknikens seger.

Uppkopplad!

– Politik slår ekonomi, men ny teknik sveper undan alla monopol och regler som politiska och ekonomiska etablissemang sätter upp.
Det konstaterade Jan Stenbeck och energimarknaden är ett lysande (ofrivillig vits!) bevis på att han hade rätt. För inte så länge sen försökte statsägda Vattenfall och andra storbolag hämma och kontrollera framväxten av lokala självständiga elproducenter.

Nu håller det inte längre. Istället försöker Vattenfall, Eon, Fortum och inte minst ledande politiker ta åt sig äran av tillväxten av bland annat solcellsmarknaden.
– Vi ser ett stort intresse i hela världen just nu och det har accentuerats i Sverige efter vinterns höga elpriser, säger Anna Werner, vd på branschorganisationen Svensk Solenergi till Dagens Nyheter.

Klimatdebatten driver omställningen till grön energi. Men pandemin, kriget i Ukraina och det nya säkerhetspolitiska läget har också gjort folk mer intresserade av att vara oberoende.
– Det dröjer kanske innan vi utropar udden som en befriad zon. Men klart är att i fortsättningen skiner solen inte i onödan en enda sekund.

17:07, och solen skiner…

Hon: köpt åtta säckar jord á 80 liter styck idag. Burit ut dem från bilens bagageutrymme och sedan portionerat ut dem i olika land och pallkragar. Helt slut nu, och så skönt att kunna sitta och läsa i kvällssolen med fötterna på bordet medan han är på styrelsemöte!

Måndag: en ny bekantskap …

Tack Kristina!

Hon: i fredags fick vi en påse ramslök i samband med en inbjudan till kroppkakemiddag samma kväll. Tack för båda ”Höjdhopparen” och Kristina! Kroppkakorna var som vanligt ”top notch” när PerÅke står bakom grytan. Riktiga grå Ölandskroppkakor serverade med smör och gräddmjölk, mums!!!

Voilà!

Men ramslöken och tips om att göra pesto på den, tack för det Kristina, den blev sååååå god!!!
Recept: Ramslök, hasselnötter, valnötter, lite mandel, pecorino samt parmesan. Mixat med spansk olivolja från CrowdFarming och lite lite av min Espelette-krydda. Och så en skvätt citronsaft på det. Salt och svartpeppar också förstås.

Purjolök anno 2018, typ…

Och stod det helt plötsligt fyra övervintrande purjolökar i frilandet som jag grävde upp för att snart sätta ut tomater i. Purjolök har jag inte satt på flera år eftersom jag aldrig lyckats få upp några, men helt plötsligt stod de där. Trodde det var vitlökar som blivit kvar sen något år tidigare. Men icke, han smakade av och konstaterade att det var vad det såg ut som, små fina purjolökar. Skumt!! Men kul!

Han: Ja det är mycket nu. Uppriktigt sagt går det lite för fort nu, vårtecken alltså. Förutom ett antal återvändare – Ensamma hägern, sädesärlan, citronfjärilen, den grälsjuka fisktärnan, gransångaren och lövsångaren har vårt svanpar börja testa var årets kull bör födas – om föräldrarna får ruva i fred på udden.

Dessutom poppar vårens blommor upp – som Richard Sextons tulpaner,

Men det säkraste vårtecknet än doften av trallvirke. Så här års finns det inget som ynglar av sig som verandor i fertil ålder. Inspirerad av hantverkarna hos grannen har jag äntligen dragit i de sista skruvarna i altanen bakom Margaretas chateau.

Färdigbyggt. Tills vidare …

1 Maj: Firar vi arbetet och rätten till lättja?

Han: 1 Maj och Arbetets Högtidsdag! Äntligen! För två år sedan marscherade jag runt udden med det då självklara kravet:
– Ropen skalla/ vedkap åt alla!
På mitt plakat förra året stod det med stora bokstäver: Arbete åt alla – andra!
Åtminstone hade jag tänkt göra ett sånt plakat.
Ty äntligen kunde jag med heder och samvete ansluta mig till den arbetslinje alla partier omhuldar ( = få andra att jobba för deras pensioner).
Min poäng:
– Sedan dess har jag avstått från min rätt till arbete.

Ett år har gått.

Och det känns bra. Nu räcker det att jag går runt med skruvdragaren några timmar för att inse att arbete inte är en rättighet, som det hävdas i 1maj-talen.
– Arbete är i första hand en skyldighet.
En skyldighet som i den demokratiska välfärdsstaten bör fördelas efter förmåga och inte efter börd som i det gamla klassamhället. Men inte heller efter olust inför arbete, vilket till nyligen frodades i det post-folkhemska bidragssamhället.

Tänk efter: I Sverige infördes 8 timmars arbetsdag år 1919 och 40-timmars veckan infördes år 1971 och sju år senare fick vi fem veckors semester.
– De senaste 50 åren har inget gjorts för att förkorta arbetsdagen – snarare tvärtom. Trots att den enorma tekniska utvecklingen minskat behovet av mänsklig arbetskraft så är kortare arbetstid en politiskt död fråga.
Varför är det så?
Därför att politiker, kapitalister, fackföreningsledare, ekonomer, filosofer, präster, journalister och socionomer under århundraden har lyckats lura oss alla att arbetet är en rättighet och inte i första hand en skyldighet.

På Arbetets Högtidsdag borde någon säga sanningen om arbetet! Av naturliga skäl nöjer jag mig med en tyst enmansdemonstration där jag muttrar att Kalle Marx svärson Paul Lafargue hade mer rätt än gubben om arbetslinjen.
Nästa 1 Maj hoppar jag att Magdalena Andersson eller någon annan av talarna högt ur Lafargues utmärkta lilla manifest Rätten till Lättja.
– Läs själv och begrunda!

Nästa år borde jag egentligen hålla tal på demonstrationen här på udden.
– Om det inte krävde en sån arbetsinsats.
Och jag har ju avstått denna min rätt.

Första gurkan i växthuset…

Hon: på 1:a maj jobbar man! Börjar med att plantera om den först satta gurkan. Satte bara några frön tidigt eftersom de brukar bli för stora innan de går att sätta ut annars. Och dessutom får de lätt trips inomhus. För torr luft och för trångt mellan plantorna.

…med blomma på väg att slå ut

Så därför fick den enda som överlevt (vattnade ihjäl några…) ny kruka, med lilla krukan kvar för att skydda stjälken från vatten (botten bortklippt), flytta ut i växthus 1. Hoppas natten blir varm…

Första squashen fick också ny kruka och respass ut i växthuset!

Fick några rosmarinfröer av en kompis för några veckor sedan. Aldrig satt det förut, bara köpt plantor och satt ut. Men de har kommit upp fint. Åtta stycken små plantor. Dags att skola om till varsin kruka.

Och så var det dags att ta tag i badviken. Så mycket tång har kommit in och verkar inte flyta ut trots frånlandsvind. Kör ett par timmars styrketräning…

Pust!

Sommaren är här! I alla fall har första maskrosorna tittat upp, hurra! Jag tycker de har en väldig sommarkänsla med sig från barndomen.

Ps. Och så en liten film från växthus 1:

Han, igen: Apropå dagens predikan om arbete. I helgen hördes lövsångare för första gången i vår.
Utseendemässigt är lövsångaren mycket lik de nära släktingarna gransångare (som återkom till udden i påskas) och grönsångare.
Men sången skiljer sig åt.
– För lövsångarens del handlar det om en mjuk, litet vemodigt klingande strof med fallande melodilinje som slutar i moll, säger Isman som är en av mina tålmodiga biologilärare.

Lövsångaren är den vanligaste av alla småfåglar i Sverige. Den slår tvåan bofink främst genom sitt ännu större utbredningsområde, lövsångaren finns ända upp i fjällens videmarker, på gränsen till kalfjället. Det är inte bara jag som har svårt att skilja på lövsångare, gransångare och grönsångare. Man får titta på detaljer som benfärg och ögonbrynsstreck – om man alls får syn på dem.

Just hemkommen från vintersemester i Afrika.

Den lilla brungrågröna lövsångaren uppehåller sig mestadels inne i lövverket där den skyttlar omkring på jakt efter insekter. Den brukar hålla till i snåret bakom Margaretas stuga och det var där jag hittade den här lilla sångaren.
Den har förmodligen flugit in i en glasruta i motljus. Vilket osökt illustrerar min predikan om arbetet ovan.
Lövsångaren är en långflyttare och merparten övervintrar söder om Sahara. 
– Våra mätningar visar att de flyttar 1300 mil, men vi har inte kunnat mäta hela sträckan eftersom batterierna i loggarna tog slut. Jag gissar att de flyttar ytterligare minst 100 mil till sydöstra Afrika, säger Susanne Åkesson, professor vid biologiska institutionen på Lunds universitet.

Hann inte njuta av allt arbete.

Resultaten visar att lövsångaren är världsmästare i sin viktklass bland fåglar med en matchvikt under tio gram. Och för att knyta ihop dagens blogg:
– Efter att under några veckor jobbat hårt på att ta sig hela vägen tillbaka från Afrika flyger alltså den här lilla krabaten ihjäl sig på Arbetets Högtidsdag.