Onsdag: 8 mars firar vi …

Hon: Så här på internationella kvinnodagen vill jag hylla min mamma som vad det gäller det är/var en stor förebild. Född 1921, heltidsarbetande precis som min pappa, och ”tvingade” därför min pappa att ta på sig förklädet och stå för halva hushållsarbetet efter deras giftermål 1948. Delad ekonomi hade de också. Mamma betalade maten, pappa räkningarna. Det som blev över av lönen shoppade hon kläder för, han bytte bil vartannat år. Och sparade. Mamma hade för övrigt högst lön, så en hel del gick med andra ord till kläder :).

Därför har jag idag stått i växthuset medan han får stå för dagens middag och andra hushållsbestyr ;).

Han: Just det, thaikyckling a la Skeppevik. Men först om det som händer bortom udden: Redan när jag var 16 år lärde jag mig att demokratin vilar på en princip om maktdelning. Det var sånt vi i förr-i-tiden-tiden fick lära oss i skolan.
– Det var inte svårt att förstå.

Det som var svårt var att stava till Montesquieu (1689-1755) – politikern och filosofen som anses vara den som formulerade maktfördelningsläran.
Många tycks ha glömt – eller aldrig lärt sig – denna demokratins grundläggande princip: Maktdelningen mellan den politiskt verkställande makten (regering mm), den lagstiftande makten (riksdag) och den dömande makten (domstolarna).
Bra därför att advokaten och den f d socialdemokratiska justitieministern Thomas Bodström idag läxar upp sitt parti när det gäller den stora skandalen i den pinsamma skandalen kring ”snippamålet”.

Om du inte hänger med: Förra veckan fick vi veta att de två socialdemokratiska nämndemän som hade varit med och beslutat om den friande domen har lämnat sina uppdrag för hovrätten i västra Sverige.
Detta efter samtal med Socialdemokraternas distriktsordförande i Göteborg, Mattias Jonsson, som dessutom är riksdagsledamot.
Han gick dessutom ut i media och berömde deras avgång som han kallade för ”ett klokt val”.

Du undrar varför detta är något du bör bry dig om på den internationella kvinnodagen? Svaret är att plötsligt blev den skandalösa ”snippa”-affären än mer skandalös. Socialdemokraternas distriktsordförande gjorde nämligen vad svenska politiker med rätta brukar anklaga ryska, polska, ungerska och inte minst turkiska politiker för att göra:
– Att politisera domstolsväsendet.
Även om nämndemännen nomineras av de politiska partierna är uppdraget opolitiskt och alla politiker ska därför hålla sina fingrar borta från domstolarna.
Montesquieu vänder sig i sin grav.

Nu till roligare saker. Utanför Gökalund har en flock vilda ankor slagit sig ner längs vägen. Efter att ha passerat den lilla kolonin ett antal gånger stannade jag idag för att fotografera besökarna som ingen verka äga.
Snillen spekulerar och om ingen har invändningar tror vi att det rör sig om en flock av svensk blå anka.

De som vet säger att dessa blåfärgade ankor hittades i början på 1900-talet längs västkusten och den första ”rasstandarden” skrevs ner 1907. Till storleken är rasen en medelstor anka, en hane väger 3–4 kilogram och en hona väger 2,5–3,5 kilogram. Fjäderdräkten är varierad, från vit till pärlgrå, blå och svart. Det finns alltid en vit haklapp och även några av vingpennorna är vanligen vita. Dess ben är skifferfärgade till lite orangefärgade. Hanarna har en ljust gröngul näbb, men honorna har en blågrön till svart näbb.
Nu vet du det också.

Hon (igen): måste bara visa vilken fin måne och stjärnhimmel det är i kväll.

Tisdag: Vad vet Novemberkaktusen om framtidens väder?

Han: Fick en föraning redan i går kväll. Hasse, grannen, ringde och bad mig fälla ner stödbenen på hans släpkärra så att inte vinden tar den.
– Idag är en sån där dag när alla pratar alla om vädret, sa man på morgonnyheterna och sedan någon timme är Vädret här.

I sin postumt utgivna ”Frågornas bok” ställer Nobelpristagaren Pablo Neruda 320 frågor som formar 74 poem. Diktsamlingen utkom några månader efter Pinochets statskupp och författarens död år 1973 och en strof lyder:
Säg mig, är rosen naken
Eller är det hennes enda klänning?

Jag vet inte vilken fråga jag skulle vilja ställa till vår gamla Novemberkaktus. Men helt klart har den insett att det händer något med klimatet.
– Den blommade som sig bör i november, men nu blommar den igen.
Och när jag går till läggen (bloggen) ser jag att förra året blommade den även då i mars – dessutom även i juni!
I Brasilien där de har sin naturliga hemvist blommar Novemberkaktusen i maj.
– Vad vet du som inte jag vet om klimatförändringarna?

PS: Det sägs att det som döljs i snö kommer upp i tö. ”Komplikationer till följd av prostatacancer” var den officiella förklaringen till Nobelpristagaren Pablo Nerudas död den 23 september 1973. Poetens familj och anhängare har dock i årtionden hävdat att han blev förgiftad av den tidigare militärdiktatorn Augusto Pinochets regim. Detta för att Neruda stod den dödade president Allende nära.

Nu har nobelpristagarens kvarlevor grävts upp och författarens brorson Rodolfo Reyes säger till nyhetsbyrån AP att kriminaltekniska tester indikerat en närvaro av ”en stor mängd clostridium botulinum”, ett kraftfullt gift som kan orsaka paralysering av nervsystemet och därmed död. Uppgifterna förväntas bli bekräftade av rättsmedicinska experter från Kanada, Danmark och Chile.

Måndag: Tack vänner, barn och extended family!

Hon: Tre dygn i Stockholm för födelsedagsfirande, bokklubb, vernissage, häng med barnbarn, häng med barn, häng med vänner och så en halvtimmes egentid med shopping på Other Stories 😉

Incheckning på Kung Carl fredag eftermiddag, tack för finaste badrummet hittills. Sängarna var också supersköna, och det behövs under tre dygns intensivt besök i Stockholm!

Och tack Anna Karin och bokklubben för fredagens trevliga umgänge. Så mycket skratt och prat att jag helt glömde ta bilder!

Lördag med den här älsklingen. Vi hann med både lunch, häng i humlans lekpark och fika med två sorters bullar på stan.

Sen kom han med tåget från udden och det blev vuxenmiddag med Ugglorna på Sturehof!

Och äntligen fanns sniglar på menyn igen. Svenska med ramslökssmör. Mums!

Söndagen var resans höjdpunkt, mormors älskling Alice fyllde tre år!!!

Sen taxi till Gunnars vernissage, Psykograferna på Fabel bar i Aspudden. Så himla fina böcker och texter:

Avslutar söndagen med middag tillsammans vännerna Magdalena och Staffan på Bar Libertin i samma kvarter.
– Så mysigt ställe. Och skjuts hem till hotellet fick vi också. Lyx! Tack!

Måndag morgon tidig frukost på hotellet. God och riklig. Med varsin SvD. Sen tåget hem mot udden….

Han, tillbaka på udden: Sant är att människan i alla tider varit beroende av naturen.
– Sant är att naturen inte behöver oss.
Ser ut havet och får en deja vy. En stor havsörn hovrar över Fimpan innan den slår sig ner på skäret några hundra meter söderut. Jag har sett scenen förut. Till saken hör att bilden nedan tog Isman den 10 augusti år 2020.
– Och ändå säger vi att det underliga med havet är att det ständigt förändras.

Allt har hänt, ingenting har förändrats. På tåget hem sträckläser Nils Bildts lilla bok ”Putins krig”, som jag fick av en av sönerna. Redan på 800-talet uppstod den första statsbildningen i Ukraina men uppgick i Sovjetunionen 1922. När Sovjetunion upplöstes år 1991 röstade en överväldigande majoritet i Ukraina för självständighet, en självständighet som även de styrande i Ryssland accepterade.
– Trots det hävdar Putin att Ukraina inte finns utan att Ryssland, Ukraina och Belarus egentligen är ett folk, en nation.
Under hans ledning förstås.

Tsarer med samma imperialistiska ambition: Ivan (1533 – 1584), Peter (1682 – 1725), Katarina (1762 – 1796), Nikolaus II (1896 – 1918), Stalin (1923 – 1953) och Putin (2008 – ?) .

Vad har Putin fått den idén ifrån? Financial Times återger (23/2) den ryske utrikesministern Lavrovs svar på den frågan:
– Putins främsta rådgivare är Ivan den Förskäcklige, Peter den Store och Katarina den Stora.
Lavrov kunde ha lagt till den sista vita tsaren, Nikolaus II och Stalin, den första röda tsaren.
Putinvännerna kan kanske förklara hur långt Ryssland bör tillåtas expandera för att nå sina ”historiska gränser:

.

Lördag: Konsten att berätta en historia om en sandbank

Han: Det flyter upp mycket under en dag på stranden, eller snarare på sanden. Och stora berättelser fångas ofta bäst i små historier. Vårt besök på Sandreveln vid Ölands södra udde flöt upp som en bra historia i både lokal- och riksmedia
I centrum står hennes kanonkula.

– Jag har strövat på Sandreveln sedan 2003. Det är så meditativt att gå ensam där ute, berättade vår guide Göran Andersson. Det blev en berättelse om jättelik flisor, kvicksand, hagtornssnår (som kartritarna i Stockholm trodde var torn och inte snår), betesdjur, slitsamt jordbruk, fiskana som grävde ner sig i sanden under veckor, naturen förstås och jaktkojan från vilken kung Gustav V sköt änder.

Sandreveln är ett naturfenomen som speglar vårt kulturarv. Framför allt återspeglar vår fascination för havet.
– Jag har alltid varit intresserad av Sandreveln för det kommer upp så många vrakdelar, säger Göran. De sista 25 åren på 1800-talet var det nog 300 haverier. Det var träskutor som drev upp på sandbanken som då låg gömd under ytan.
Göran berättar att man fortfarande kan hitta stenkol från fartyg som gått under som rivs upp från havsbotten. Sedan stormen Gudrun 2005 har sandbanken haft landkontakt, dessförinnan måste man vada i havet för att komma ut på sandbanken.

Göran berättar att man fortfarande kan hitta stenkol från fartyg som gått under som rivs upp från havsbotten. Och i sanden ser vi spåren av döden på stranden. Stora sönderslagna spant i svartek, vackert svängda bord och slitna pollare. En gammal tross av slaget tågvirke, tjock som ett mansben – omöjlig att bära med sig hem som souvenir.
– Men framför allt hennes kanonkula.
”Det är som om något ville upp till ytan”, skriver Proust, ”något som legat förankrat på stort djup och nu lösgör sig. Jag vet inte vad det är, men det stiger långsamt uppåt; jag förnimmer motståndet och hör bruset från kluvna vattenmassor.”

Även om hennes kanonkula inte är kanonkula utan ett flöte av plast som havet gett den patina klotet behöver för att fånga den stämning av dramatik Göran Andersson förmedlar.
När hon plockar upp sin kanonkula får även SVT Aktuellts reporter den spik han behöver för att hänga upp sitt reportage på om varför en samling människor väljer att en underbar torsdag vandra ut på en sandbank.
– Hennes slutkommentar i inslaget å andra sidan sammanfattar vårt behov av att samla på minnen som vi vill minnas dem.

PS: I hennes historia kommer kulan från Kronan, ett svenskt örlogsfartyg som kantrade, exploderade och sjönk under slaget vid Öland den 1 juni 1676. Eller snarare: Kronan välte innan slaget började varvid Sveriges nye riksamiral Lorentz Creutz gick under tillsammans med sina mannar. Befälet över den svenska flottan övertogs av amirallöjtnanten Claes Johansson Uggla på Svärdet.
– Det slutade inte heller bra.

Den dansk-holländska flottan ville att Uggla skulle kapitulera, men sånt ligger inte för ugglor. Det gick som det gick. Svärdet sköts i småbitar, men slaget gav upphov till ett motto som sedan dess svävar över havet.
Inte minst av amirallöjtnantens släkting, en viss kapten Uggla som brukar besöka udden (och som jag ska träffa i kväll på hemmakrogen.
Det sista den stolte (eller dumdristige) befälhavaren skrek inför bombardemanget var:
– När såg man någonsin en uggla låta sig fångas på ljusa dagen!

Den historien har hon hört många gånger eftersom jag älskar att berätta den, så även här på bloggen (kommer efter hennes rosor). Och den historien blir bara bättre och bättre.
– Nu kan hon till och med visa upp kanonkulan som avgjorde det stora sjöslaget utanför Öland 1676.

Torsdag: Ibland består livets goda av sand och guldtrast

Han:  Somliga åker till Skagen för att uppleva det, andra åker till Ölands södra udde. Idag har vi tillbringat hela dagen på det marina naturreservatet ”Ottenby rev”.
– Fantastiskt!

Det är ett av den svenska naturens underverk som både finns och inte finns och som vi människor dessutom endast får besöka under vintermånader.

Sandreveln är 4 km lång och sträcker sig längs östra sidan av Ölands södra udde. Eftersom reveln (= sandbanken) är låg och flack och gjord av sand, förändras den ständigt av havets krafter.
Under vinterstormarna förekommer sandflykt och för 50 år sedan fanns ingen synlig revel – den låg under havsytan – men under de två senaste decennierna har sandbanken både vuxit och krymt.

Under den stora vinterstormen nyåret 2017 (när vattnet steg 1,50 även på udden) hälften av sandpiren bort, men nu kunde vi gå över 7000 steg rakt ut i havet, innan vi vände för att gå lika långt in till fyren igen – dessutom i strålande solsken.

Underbart och intressant! Tack Göran Andersson, Ottenbykännare som guidade oss runt. Tack Ida Hansson, naturumföreståndare och Emma Rydnér, världsarvssamordnare, för att fick komma och tack Eddie, Ancy och Håkan för att ni tog ledigt och följde med.

Och inte nog med det. Efter denna uppvärmning blev det lunch hos bröderna Halldén i Mörbylånga. Hamburgare hade hon utlovat, men hon berättade inte att norra Europas bästa hamburgare serveras på Lilla Bistron i denna Ölands enda köping!
– Jag nöjer mig med att skriva norra Europas godast. Detta eftersom jag uppmanar alla häromkring att ratta in GPS:en på Köpmangatan 9, Mörbylånga – men jag tror inte att grabbarna i köket skulle klara för trycket om man i Texas och i Harlem fick nys om att Guldtrast, Sommargylling och Rosenfink inte bara är sällsynta fåglar utan namnen på de bästa hamburgare vi ätit.
– Dessutom vill jag gärna ha ett bord nästa gång vi kommer.
Tack Erik, tack Wiktor, för sällsynt goda smaker och en trivsam stund på jorden!

Hon: Ytterligare en helt underbar dag!! Massa sol och frisk luft, motion (14.000 steg i sand), trevligt sällskap av både tvåbenta fyrbenta och en massa söta sälar. Och så den godaste hamburgare jag någonsin ätit på det. Vad kan man då mer begära, jo kanske att mitt strandfynd (se första bilden) verkligen hade varit en riktig kanonkula ilandfluten från skeppet Svärdet, inte bara sett ut som en…

Avslutar med en stämningsfull film från dagens promenad längs reveln. Vårt eget Skagen.

Onsdag: Premiär för vårens första Aperol spritz!

Han: Även om våra mörkläggningsgardiner fortfarande håller ljuset ute är det uppenbart att någonting hänt. Sedan en vecka tillbaka vaknar vi redan vid 06:15 – 06:30 och det är bara att inse att nu är det en ny dag.

I natt har det varit minusgrader igen och även hon inser att det blir frukost inne. Men sen är det full aktivitet. Eller som Parkinsons Första Lag lyder: ”En arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.”

Bortsett från några timmar framför datorn (jag är faktiskt Ordförande också) räckte tiden precis till att kapa några längdmeter ved (= tallgrenar som blåst ner under veckan) innan det blev dags för eftermiddagsdrinken.

Även det är värd en mässa. Det är 1 mars och premiär för samling vid Luddes sten bakom Margaretas stuga där solen fortfarande värmer. Hon serverar vårens första Aperol spritz och sen pratar vi om allt viktigt som hänt under dagen.

Hon: tänkte skriva om Lodjursjakten eftersom det är premiär även för den idag, men det är såååå deppigt, 32 djur får skjutas bara här i Kalmar län, en tredjedel av befintlig stam. Fruktansvärt!!! Och det är betald nöjesjakt det handlar om här, inte för att de stora katterna ger sig på tamboskap. Ja nu fick jag visst det sagt ändå…

Avslutar dagen med något trevligare, en liten film tagen alldeles nyss:

Det är ytterligare en underbar kväll med högljutt kackel från sjöfåglarna som börjar samlas på Fimpan, vårt eget fågelskyddsområde 700 meter rakt ut från oss.

Tisdag: Vilken dag!!!

Hon: klarblå himmel hela dagen och nästan ingen vind, underbar dag helt enkelt!

Frukost på altanen, förstås. Gick att sitta ute redan klockan åtta imorse. Sedan in för sista fix med en presentation 13:30. Den gick dessutom kanonbra! Så glad!

Sedan ut för att köra ett par lass kompostjord, för motionens skull. Dagens styrketräningspass. Men nu tryter den. Nog bara en tredjedel kvar. Blir till att börja på en ny i höst.

Kvällspromenad med kissarna till Bertils brygga, vårpremiär, och sen…

…kvällsdrink utomhus i de sista solstrålarna bakom Chateau Margareta. Kissarna var med från ovan.

Ikväll ska vi banne mig inte missa att spana efter norrsken. Himlen är redan fin nu i skymningen, bara att släppa blicken från tv-rutan och ut och spana när mörkret faller.

Han: Glad att hon är glad. Särskilt eftersom det är tuffa tider.
– Visst är han snäll och visst var han ganska rolig när vi träffades, men kan han verkligen försörja mig på gamla dar?
Och han som är man känner sig ifrågasatt och tanken dyker upp allt oftare upp:
–Det var faktiskt hennes idé att vi skulle skaffa en massa ungar och nu klagar hon på att jag  inte räcker till.
Fan var livet var härligt när man var ungkarl och slapp det där jävla gnatet om att grannen minsann tog med sin fru på semester till Kanarieöarna.  

Monogami är lika vanlig bland fåglar som bland människor. Men enligt dagens P1 Vetenskapsradion ökar skilsmässorna även bland sjöfåglarna. Det anses bero på klimatförändringarna och logiken ser ut så här: Paren håller vanligtvis ihop år efter år, men när tillgången på mat minskar ökar frustrationen.
Liksom bland homo sapiens är det hos honorna som tvivlet växer.
– Är han verkligen rätt karl för mig?

Och det går som det går. Enligt forskarna bryter allt fler honor upp från sina gamla relationer för att hitta en ny partner. Men sjögräset är sällan grönare på andra sidan udden. Verkligheten är som den är och livet blir inte roligare.
– Särskilt inte eftersom den nya partnern inte verkar lika tolerant och fattar hur jag är van att ha det.

Vad säger man? Vet inte om jag ska skratta eller gråta över hur sjöfåglarna har det. Man inser att ännu en dag har gått, glad över att Försäkringskassan äntligen betalat ut elstödet.
Men mest glad är jag att hon verkar ganska glad där hon står vid spisen och lagar spagetti och köttfärssås.
– Och visst var det trevligt att vi idag äntligen kunde sitta där i solen bakom Margaretas stuga med våra katter och smutta på dagens eftermiddagsdrink.

Hon: Kanarieöarna, var det flyttfåglarna som ville dit eller? Och vilka ungar… menar du barnbarnen ;).

Måndag: Det var snusket som drev drevet

Han: Tänk dig skandalen: ”Polischef höjde lönen för en av sina medarbetare. Nu kan Expressen avslöja i 46 artiklar och 6 löpsedlar att de båda männen var bästa kompisar som brukar resa tillsammans på semester till Kanarieöarna med familjerna.
– Förmodligen var det polischefen som fixade toppjobbet åt sin kompis, säger en anonym källa.
Men sen hände nåt och nu är de båda polarna osams.
Tidningen tror att bråkat handlar om ett staket mellan de båda barndomsvännernas tomter.

Hade du kastat dig i bilen för att köra till Tempo i Gökalund för att få läsa den storyn?
Knappast. Och det skulle aldrig hända, för det hade aldrig blivit någon artikelserie, inga krigsrubriker, inga löpsedlar.
Möjligen två enspaltiga notiser och anledningen är enkel:
– Den historien är inte sexigt nog, som man säger nu för tiden.
– Man för fan! Ge mig lite snusk att hänga upp storyn på, skulle en reporter ha sagt på min tid.

Kort sagt: Det var knulleriet som drev journalistiken kring polismästare Mats Löfving och en ung, snygg kvinnlig medarbetare. Allt annat är bullshit, genant struntprat.

Det fanns en tid när journalister aldrig skrev om vad politiker, kungligheter, höga ämbetsmän och andra kändisar gjorde i sovrummet. Därför fick svenska folket aldrig läsa i tidningen att den hyllade statsministern Per Albin Hansson levde med två familjer samtidigt.
– Ingen reporter skickades ut till Per Albins radhus i Bromma för att ta bilder.
Ingen redaktör kom ens på tanken att låta sina djupast grävande journalister undersöka om statsministern möjligen hjälpt sin älskarinna att skaffa bostad eller kanske till och med fixat ett välbetalt jobb åt henne.  

Förändringen kom på allvar med internet och klickjournalistiken. Jag vet, för jag var med att vända perspektivet mot vad som hände i sovrummen. Det är inget jag stolt över, även om jag då tog en kostsam fällning i Granskningsnämnden (möjligen flera?) som en merit eftersom det genererade fler artiklar.
– Men en bra sak är att jag idag känner igen lössen på gången.
Det är därför jag är helt övertygad om att det var sexet som drev drevet kring Löfving.

Nu när polischefen tagit livet av sig inleds en självkritisk diskussion om journalistiken. Som väntat försvarar sig de ansvariga redaktörerna med det vanliga mantrat:”media måste bevaka makthavare”.
– Visst, men bevakning handlar inte bara vad man skriver, utan även om mängden artiklar och storleken på rubrikerna.
Därför tror jag att en bra utgångspunkt för en självkritisk granskning är att ansvariga utgivare ställer sig frågan:
– Hade vi satsat lika mycket tid och utrymme på Löfving om vi inte visste att det pikanta snusket skulle öka antalet klick?

Det händer andra konstiga saker där ute, bortom udden. Jag har alltid retat mig på att om man följer vägskyltar i en främmande stad lämnas man alltför ofta i sticket när skyltarna upphör där man bäst behöver dem.
– Men här är det åtminstone klara besked.
En granne inåt viken, Ekholm, skickar ovanstående bild från den stora världen.

I Amerikat händer det också konstiga saker. Åtminstone finns det konstiga djurvänner:

     
Sist men inte minst konstaterar vi att det brittiska förlaget Puffin backar för kritiken och låter den döde Roald Dahl behålla sina egna böcker som han skrev dem, inklusive ”fula” ord.
Däremot bör levande barnboksförfattare, förskollärare och inte minst alla föräldrar med småtjejer sluta lura sina barn. – Efter gårdagens hovrättsdom måste snippan omgående sorteras ut ur svenska språket eftersom varken pedofiler eller domare fattar vad ordet betyder.
Det finns ju ändå andra, ”fula” ord, för det kvinnliga könsorganet som den manliga domarkåren säkert förstår innebörden av.

Söndag: Som planerat…

Hon: äntligen kom solen fram igen så jag kan stå i växthuset och plantera om de åsidosatta chiliplantorna. Förmiddagen gick till jobbjobb men löftet jag gav plantorna i förrgår är infriat. Två proppfulla planttråg är omplanterade. Fler återstår men de får vänta någon dag till, ser ut att bli mer sol i veckan.

Upptäckta också den första utslagna chiliblomman. Fantastisk liten chiliplanta, så mycket knoppar redan. Jag vet inte vad den heter, fick en chilifrukt av Kristina (vän och granne) i höstas. Tack!!! Hon visste inte heller vad det var för sort. I sommar får jag göra en grundligare sökning på Google och smaka av dem ordentligt.

Men nu är det dags för söndagsvila i eftermiddagssolen, alla fyra är samlade.

Han: Ja idag kom våren tillbaka, vilket alltså betyder både vila och arbete. Hämtade in en korg ved redan 06:30, eller snarare restvirka från grannarnas nybygge intill. Brinner bra och det behövs för det vara bara 14 grader i vardagsrummet
Sedan odlingsbäddarna, just in time som man allt arbete tenderar att bli nu för tiden.

I övrigt har jag lyssnat på sportradion (Vad vore vi utan våra damer!) och simulerat arbete. Och så fick vi besök av vårens första havstrut som visade varför inlandsisen lämnat kvar några stora stenar utanför udden. Larus marinus betyder ”måsen som tillhör havet” och det bekräftas härmed.

Fredag: Krig är bara en förlängning av politiken

Han: Denna dag och alla andra dagar: ”Kriget är bara en fortsättning på politiken, men med andra medel”. Det konstaterade redan den preussiske officeren Carl von Clausewitz och det är det vi ser idag:
– Åtta år efter den olagliga ryska annekteringen av Krim (2014) och ett år efter invasionen av Donbas står det fortfarande ryska trupper inne i Ukraina. Inte för att Putin är galen, utan för att kriget är en fortsättning på Putins expansionspolitik.

Det är skillnad på politik och politik. Sedan andra världskrigets slut har inga utländska trupper ockuperat områden i Ryssland. Inte heller ukrainska.

Nu till dagens arbete: Redan julafton för Per Bolund och alla miljöpartister som fortfarande är miljöpartister! Inte? Men visst är det lite roligt att Sveriges värsta kärnkraftsregering gör det Miljöpartiet och Socialdemokraterna aldrig gjorde:
– Får ändan ur vagnen när det gäller vindkraftsutbyggnaden till havs.
”Sverige behöver all fossilfri el vi kan få för att framför allt industrin och transportsektorn ska klara klimatomställningen. Därför är jag glad över att kunna gå vidare i beredningen av ytterligare två havsvindparker i Sveriges ekonomiska zon, sa klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari igår.  

Regeringen uppmanar därför länsstyrelserna här i Kalmar län och i Västra Götaland att sätta fart. Därmed är fyra parker under beredning. I de andra fyra ärendena har länsstyrelserna redan lämnat förslag på beslut till regeringen.
– Tyvärr betyder det att även gubben på udden måste få ändan ur morgonsoffan.
En av de vindkraftsparker som regeringen gett klartecken är Södra Victoria, sju mil sydost om Öland.
– Långt bort, tänker du?
Vindkraftsparker är inga isolerade öar bortom horisonten. Den utbyggda vindkraften innebär också nya ellkablar i vatten och på land. Och från just Södra Victoria ska det dras en tio mil lång elkabel som ska landas ”i ett område längs kusten strax söder om Bergkvara”, närmare bestämt ”i Björkenäs, vid Gate udde alternativt Skäppevik”.

Det tyska energibolaget RWE är vag i sin vision, men för oss som bor här är den exakta platsen för brottet betydelse.
– RWE vill bidra med 6–8 terawattimmar (TWh) el per år till den svenska elförsörjningen. Det tackar vi för, men till priset av att de får placera ett landtag (det heter så) någonstans här i vår idyll.
Inget som Per Bylund behöver grubbla över hemma i Stockholm. Men som luggsliten ordförande i vår stugförening är det något jag måste formulera ett yttrande över.
Den 28 februari går samrådstiden ut.

Hon: Pust, eländet på udden tar aldrig slut känns det som. Men när jag ser nyheterna och påminns om hur de har det i Ukraina så skäms jag verkligen över att gnälla över detaljplaner och vindkraftskablar …

Annars bara jobbar jag för tillfället, med ett jobbjobb, plantorna får klara sig bäst de kan på egen hand för tillfället. Men på söndag ska det bli sol, då blir det en paus för omplantering ute i växthuset och annat trädgårdsfix.