Torsdag: Idag tar vi kompledigt

Han: Som vanligt är det i de små formaten jag speglar mig i. Efter ett dygn i huvudstaden känner jag som vanligt igen mig i Hälge. Denna gång veckan efter älgjakten:

Inte så att det var en trist jakttur. Inte en minut! Ibland räcker det att boka ett bord med utsikt över Stureplan: Förutom frukost ensam bland vänner på favoritkrogen; lunch med ett nyförlovat par med husplaner (Sippmikk!); stockholmsnabbt puss-på-kinden-möte med utväxling av målarduk och därefter middag med kär väninna på fransk visit vid samma bord.

Hilma hade bara en svaghet som konstnär: Hon var kvinna. därför tog det 50 år innan vi förstod hennes storhet.


En trevlig marinad avbruten endast av en rask promenad till och från Moderna museet på Skeppsholmen. En stilla och trevlig tidsresa tillbaka till den konstens framtid som Hilma af Klint upptäckte långt innan Picasso och Braque gjorde världen kubistisk – dessutom i ett avspänt sällskap med tre generationer Corsello.  

Ingenting av detta fanns i min kalender tolv timmar tidigare. Tillbaka till jakttornet på en sen middag dök dessutom en sextontaggare upp vid vårt bord. Detta i form av en väl bibehållen HHA, mångårig boss och vän i den division av Jan Stenbecks legendariska mongolhär som förr-i-tiden-tiden kallades OurGroup.
– Mycket trevligt återförening!

OurGroup 2022.

Och senare, sent men inte för sent, lagom fluffigt grädde på moset: Att få somna in i soffan hos yngsta sonen som äntligen blivit stor nog att ta hand om en trött far på jakt efter … ?
Ja, oklart vad. Men idag kräver jag som Hälge:
– Kompledigt!

Hemkomst.

Hon: känner att jag också behöver kompledigt efter flera sömnlösa nätter på grund av kommunens (föreslagna) nya detaljplan för Skeppevik. Istället för skogen vi har som ”backdrop” idag kommer vi se treplans familjehus, 11 meter höga!! Återkommer säkert mer i detta ämne framöver, men nu till dagens förströelse istället för de sysslor jag borde ägnat mig åt men inte orkat:

Ur senaste Elle!

Alltså, snacka om att jag inte tappat min trendkänslighet trots flytt från storstan ;).

Dagens morgonoutfit:

Träskor och raggsockor

När jag cyklade och hämtade morgontidningarna imorse. Pyjamas nerstoppade i sockorna!

Dagens besökibynoutfit:

Träskor och raggsockor

När jag åkte upp till byn idag för att gå på ICA, systembolaget och kommunkontoret (mmm, gällande nya deljplanen…). Med jeansen nedstoppade i sockorna, förstås!

Tisdag: en dag framför diskbänken…

13:28. Limoncello på g…

Hon: två och en halv timme tog det att skala bort zesten från de små orangea citronerna. Och när det väl var gjort hade det börjat dugga och blåsa hårt ute. Bara att ge upp och inse att det blir en dag inomhus!

11:00

Och på med en hela kronvodka. Nu ska det hela stå i en månad, mörkt och svalt, typ i en garderob. Sedan tar man bort skalen och i med sockerlagen. En månads väntan till. Avsmakning i mitten av januari alltså.

13:18
Ps. Vad göra med dessa…?

Fick bli ett 20 minuters yogapass efter allt citronskalande framför diskbänken för att orka med ytterligare några timmar stående på samma ställe för att mala kryddor…

Först vanliga chiliblandningen…
… sen nya fiskkryddan, men inte idag, pust!

Och avslutar vi innedagen med en mörk ”experimentlimpa”. Den blir det avsmakning av redan i morgon bitti. Och den ser faktiskt ganska god ut, utanpå i alla fall…

Måndag: Tillvaratagande

Hon: idag skördade jag nästan alla citronerna på mitt Limone Rosso-träd. Sorgligt, men det var hög tid om de inte ska torka ihop.

Ganska många…

Frågan är om jag ska testa att göra Limocello, trots att det blir pilligt att skala bort zesten eftersom de är mycket mindre än en vanlig citron.

…men inte så stora

Och smakar de tillräckligt mycket… de är inte lika sura som en vanlig citron, men doften på skalet är magiskt! Men vad gör jag med resten, saft kanske.

Skalperade och utslängda!

Skalperade också de sista basilikakrukorna som började se hängiga ut. Inte så konstigt, de har levererat sedan i försomrars. Och en ganska rejäl burk blev det:

Funderar också lite över oliverna som börjat mogna, det är i och för sig inte så många som är tillräckligt stora att göra något av, men det vore allt lite roligt att se om jag lyckas lägga in dem så de blir ätbara. Hur man nu gör. Får googla!

Trädet är i alla fall bra stort, växer som sjutton. Undrar om jag vågar plantera ut det till våren… mandelträden klarar sig ju bra. Om inte måste det definitivt få en större kruka.

Stort träd i liten kruka

Han: Jag tröttnar aldrig att läsa om hur hennes dag varit. ”Tillvaratagande” är också en rubrik som passar in på mitt bidrag till dagens blogg. Än en gång skapar en spionaffär stora rubriker i Sverige. Sveriges möjligen grövsta fall av spioneri någonsin ledde i veckan till åtal.

Säkerhetspolisen misstänkte i åratal att det fanns en mullvad i säkerhets- och underrättelsetjänsterna – men man lyckades inte få stopp på spioneriet. Först efter 4 år och 8 månader hade man tillräckligt på fötterna för ett gripande och den 20 september 2021 slog Säpo till mot Peyman Kia i en gryningsräd. Av förundersökningen framgår att han har läst mängder av känsliga underrättelserapporter från Säkerhetspolisen och Försvarsmakten som han saknade behörighet för under åren då han jobbade på de två myndigheterna.

Det har hänt tidigare och nu händer det alltså igen. En som inte är förvånad, om än bedrövad, är Bengt Nylander. I en blogg den 22 januari 2022 berättade jag om min gamle kompis från förr-i-tiden-tiden.
På ett plan är det en banal historia. Efter ett långt arbetsliv i en och samma firma har en man gått i pension. Vad ska han göra nu?
Framför allt: Vad har han egentligen uträttat?
Han har sällan pratat om sitt jobb med andra än sina arbetskamrater (och en och annan redaktör).
Inte ens med sin fru, kanske var det därför hon skilde sig från honom.
– Och som de flesta män som blivit pappor har ungarna naturligtvis alltför ofta undrat varför han så ofta prioriterat jobbet framför dem.

Kanske är det sista som får tanken att bli verklighet:
– Jag ska skriva en bok och berätta vad jag pysslat med hela mitt liv. Och varför!
Åtminstone är det så jag minns vårt första samtal om boken. Förmodligen för att han frågade mig som journalist om hur man skriver en bok och jag gav honom det enda råd jag kunde komma på:
– Innan du börjar – bestäm för vem du skriver. Det hjälper dig att hitta en form, ett språk och inte minst att sålla viktigt från oviktigt.
Så fick det bli.

Det fanns många hemligheter att berätta. Det blev en bok. Och sedan blev det ännu en bok.
– Nej, det är inga barnböcker för barnen hann bli vuxna innan pappa avslöjade vad han egentligen hade sysslat med när han sa att han åkte till kontoret.
Att pappa Bengt så ofta dröjt sig kvar på jobbet berodde på att han under 25 jobbade inom Säpo där han slutade som polisintendent och chef för det svenska kontraspionaget.
– Den enhet som nu sett till att bröderna Kia nu står åtalade för att ha sålt ut försvarshemligheter till ryska GRU.

Våra vanligaste medier spekulerar om hur det hela gått till när man avslöjar en spion. För den som förstå hur det går till rekommenderar jag Bengt Nylanders ”Det har inte berättats” och ”Säpo inifrån”.
“Historien upprepar inte sig själv, men den rimmar” är ett citat som ofta tillskrivs Mark Twain. Fan tro’t. När det gäller ryskt spioneri Sverige verkar oroväckande mycket upprepa sig.  

PS: Eftersom denna blogg flyger lågt kan jag tillägga att även en numera gubbe på en udde förekommer bland det som kanske inte borde ha berättats i det som nu berättas ännu en gång.

Söndag: Lyckad premiär med Korvens oförtrutet runda vänner

Hemmansägare Blomqvist, KORV:s lokala ordförande, visar novisen Maxe Axelsson.

Han: Det torde ha framgått att jag kommit ut ur garderoben och öppet erkänt mitt Korvberoende.Jag tillhör inte KorvAkademien, så fin är jag inte. Där sitter Ulf Elfwing, Christina Möller, Jan Scherman, kändiskocken Roland Persson och andra flottiga typer.

Men jag har under ett antal år tillhört det grovmalda huligangänget av wannabees som flockas kring Akademin och ibland händer det stora i det lilla.

Det stora som hände i helgen i lilla Södra Kärr är att det inte bara stoppades korv utan att det även organiserades Smålands första lokalavdelning av K.O.R.V.


Initiativet till till K.O.R.V.  (Korvens Oförtrutet Runda Vänner) togs av Magdalena Ribbing, känd som Sveriges främsta expert på etikett och folkvett och alltså även Korvvett.
– Frid över hennes minne, jag hade henne faktiskt till bordet på min första K.O.R.V-middag.
Sällskapets syfte är ”att med alla till buds stående, ehuru dock lagliga, medel vårda bevara och utveckla Korvtraditionen såväl vad gäller tillverkning som regelbundet intagande.” Och vid det historiska mötet i Södra Kärr svor sex hungriga män med god smak

att verka för att Korv officiellt proklameras, och accepteras, som svensk nationalrätt.

– att särskilt uppmärksamma Korvtillverkare, Korvdistributörer och inte minst kroghållare, som har den goda smaken att med viss regelbundenhet behaga upptaga Korv, jämte lämpliga tillbehör, i sina menyer. Med självklarhet under rubriken ”Dagens rätt”, men med fördel även under avdelning ”Gastronomiska höjdare” e dyl. i ”a la carte-menyn.

– att årligen fira Alla Korvars Dag den 12 mars samt verkar för att det blir så kallad ”röd dag” i almanackan. 

– att verka för att Korv alltid stavas med stor bokstav.


Nu vet du det. Under lekfulla former under hemmansägare Roland ”Blomman” Blomkvist stränga ledarskap intogs en gourmémiddag med tre sorters Korv, coleslaw och hemmosad potatis.
Det stora provet bestod, vid sidan av en omfattade ölprovning, av en komplett och framgångsrikt genomfört Korvstoppning baserad på ett gott lagarbete samt ett antal kilo köttfärs, bogfläsk, skinka och en hemlig kryddblandning med fänkål som bas.  

PS: Jag förstår om du blir sugen. Medlem kan alla bli som räknar Korv som en gastronomisk delikatess och därmed vill verka för föreningens syfte, samt erlägger den fastställda årliga medlemsavgiften (100 kr). Läs mer här.


Apropå kulturdebatten om V-ordet noterar jag att i K.O.R.V:s stadgar noteras att ”Till hedersmedlem kan utses person som genom handel och vandel gjort ( eller förväntas göra ) utomordentliga och extraordinära insatser, vilka påvisbart gagnar sällskapets syften.”
I en framtida runa förväntar jag mig att Akademin noterar att jag genom värvningen av detta sköna gäng visat prov på föredömlig handel och vandel.

Hon: trött man följde med på loppis men orkade inte köpa något, trots massvis av hans typ av grejer. Då fattar man att det var ett rejält kalas…

Mormor/farmors typ av grejer 😉

Men jag (chaufför även idag) hittade ytterligare ett loppisfynd för de små semesterfirarna på udden. Nu finns det både skottkärra och trehjuling när de kommer. En rejäl trehjuling dessutom. Typ min årgång 🙂

Lördag: sovmorgon!

Hon: efter en fredagsaw som övergick i middag, och slutade med dans till gamla godingar, sov vi ända till halv tio imorse. Så skönt! Men hela den fina ”sommardagen” försvann i ett nafs. Och nu är han på herrmiddag. Jag ligger i sängen framför tv:n och designar etiketter till min nya chiliblandning:

Etiketter skickade på tryck!

Eller ny och ny, jag gjorde ett par burkar förra året också, men inte många. Gav barnen varsin och behöll en själv. Hade inte direkt någon tanke på att göra den i år alls, men helt plötsligt efterfrågades den av sonen som sa att hans var slut för länge sedan, och att de använde den ofta. Speciellt till heta räkor.

Fin färg…

Så bara att börja mala. Använder mest Aji Amarillo, en peruansk chili som framförallt används i ceviche, och Hot Lemon som smakar citron och är perfekt i Gambas Ajillo. Sen blandar jag i en och annan övrig smakförhöjare.

Tycker årets blandning blev himla god faktiskt. Så nu får den egen etikett, både till den stora och lilla burken, och kanske säljer jag några till och med…

… och fler burkar ska malas!

Fredag: Katter har inte nio liv – men de får oss att leva varje dag tills vi dör

Svartsjuka. Väggmålning på restaurang KB nära Stueplan, Stockholm.

Han: Problemet med att leva ett behagligt liv är att man lätt blir hemmablind och lätt glömmer att kärlek är något man har till låns.
– Jag tänker förstås på våra katter.
Under många år målade jag nästan bara katter (som bilden ovan). På senare tid känns det som jag tagit dem för givna.

Vilda och Ludde har nu varit hos oss i snart åtta år. Det betyder att de tillhör de tålmodigaste bland de tålmodiga jag delat bo med under längst tid i ett ombytligt liv.
– Visserligen är det inte min förtjänst.
Det är henne de älskar. De låter mig klappa på dem, även om de undrar varför.
Särskilt Vilda.
Men ändå.

Så har vi det.


Igår lärde jag mig att kattälskare inte har nåt att hämta i Bibeln. Det till skillnad från andra stora religioner.
I det förantika Egypten ansågs katten vara ett heligt djur. Den egyptiska kärleksgudinnan Bastet var en kvinna med katthuvud. Att döda en katt var förenat med dödsstraff även om det var en olyckshändelse. Även katter mumifierades och begravdes när de dog och kattälskare blir lätt lite knäppa:
– Om en katt dog i det gamla Egypten så visade ägarna sin stora sorg genom att raka av sig ögonbrynen.


Islam har en trevligare och tolerantare inställning än kristendomen (erkänn att det är länge sen du läste den meningen på sociala medier). I Koranen berättas att en kvinna kom till paradiset enbart för att hon under sitt liv gav en törstig katt vatten och det framgår att profeten själv, Mohammed, ägde katter.
– Att imamen av Kairo lät sig porträtteras tillsammans med sin katt är en tankeställare.

Den irakiska skribenten Haneen Jameel (Religionen, hunden, mamma och jag) konstaterar: ”Katternas hemvist duger bra för änglarna och bönerna går inte förlorade även om katten spinner vid ägarens fötter under bönestunden. Detta kanske beror på att katten håller sig ren på egen hand.”
Renhet är en av grundstenarna enligt islam, men till skillnad från katter betraktas hundar som orena djur och ska därför hållas utomhus.

När det gäller vår gammelsvenska kristna tradition är inställning dubbel. Å ena sidan finns det legender om hur en katt hjälpte till att rädda Noaks ark från att bli överfylld med råttor. I det Nya testamentet kallas Jesus för ”lejonet av Juda” och i Gamla testamentet formulerar Simson en gåta som inkluderar ett kattdjur i positiva ordalag, men även det ett lejon.
Samtidigt har vanliga katter sedan medeltiden förknippats med otur och till och med de onda krafterna, Djävulen. Under häxjakten här i Sverige (1668-1676) jagades även katter och kvinnor kunde dömas för häxeri bara för att de ägde en katt.
– Särskilt svarta katter som våra förknippades med olycka och otur.

Nu för tiden kan forskningen visa att människor mår bra i kattens sällskap. Gerulf Rieger vid Institute for applied Ethology and Animal Psychology i Schweiz har visat att det räcker med blotta närvaron av en katt för att minska ångest, depression, rädsla och melankoli.
Det är en myt att katter har nio liv, men sant är att hjärtpatienter som har en katt hemma lever längre än medpatienter som saknar katt.
– Och manliga kattägare har bättre kärlhälsa, där särskilt blodfetter och dåliga kolesterolvärden tycks förbättras tack vare husdjuret.

Som vanligt slår forskarna in öppna dörrar. Gubben på udden är ett levande bevis. Hur sant det är avslöjas nästa vecka när jag både ska besikta bilen och genomgå min årliga besiktning på vårdcentralen i Torsås.

PS: För att inte bidra till dålig stämning mellan katt- och hundvänner vill jag berätta att vi tycker om hundar. Som Skrot, en familjemedlem i huvudstaden, här på krogen. Dessutom har jag redan berättat för katterna att Eddie är på väg över på fredagsdrink.

Torsdag: Sommaren är här…

I växthuset idag. Dörren öppen…

Hon: har ju märkt att det är varmt, men att vi fortfarande har sommar hade jag ingen aning om! Men enligt dagens DN så har vi det, och i Norrland är det vinter. I Stockholm höst. Tre årstider har vi i Sverige just nu med andra ord…

Men enligt Wetter Online kommer hösten i nästa vecka…:

Frågan är vad min självsådda tomatplanta som står i det kalla växthuset tycker om det, den verkar ju tro att det är vår:

Tomat på g!
Och många blommor och knoppar har den!

Mitt lilla citronträd har också fått fnatt och har en massa knoppar.

En och annan kan komma även vintertid, men inte så här många:

Limone Rosso med vårkänslor

Kaprifolen har också en massa knoppar som är på väg att slå ut. Ska man glädjas eller förfäras…?


Han: Intressant notering om de tre årstiderna. Annars märks det att vi går mot mörkare tider. Katterna har flyttat in i stugan igen och sover länge på dagarna. Även om de som vi gärna dröjer oss kvar i den nedgående solen.

Svarta katter på solvarmt tak.

Det finns ungefär 1,4 miljoner katter i Sverige och fler än 700 000 hushåll äger en eller flera katter. Häromdagen uppmärksammades att en lokal legend gått till de sälla jaktmarkerna.

Det handlar om Torsåsbornas kelgris, 17-årige Ludde som somnat in. Ludde, som alltså inte ska förväxlas med vår svartvita Ludde på udden, höll till i byns centrum hela dagarna, berättar Barometern.

Det märkvärdiga med Ludde var att som alla tvåbenta oftast använde övergångsstället när han skulle undersöka vad som hände på andra sidan Allfargatan.
– Han var så fin, kelig och omtänksam, berättar personalen i kattmatsbutiken för Barometern.
Torsås enda kattmatsbutik var föga överraskande Luddes speciella favoritbutik.

Ludde satt på trappan varje morgon när Carina och personalen skulle öppna butiken. ”Då ville han komma in, kela en kort stund och ha lite mat.”


Ludde den äldre hängde i byn med sin yngre kompis Gustaf som nu tycks ha axlat legendens fallna mantel.
– Och att även han använder övergångsstället utanför Systemet kan jag vittna om för det var där vi senaste hälsade vi på varann.

700 000 kan inte ha fel.

Som sagt, katter är inga vanliga hundar. Till dagens stora filosofiska nyheter hör att katten trots det helt lyser med sin frånvaro i Bibeln, vilket författaren Ola Larsmo uppmärksammar mig på i dagens avsnitt av Som fan läser bibeln på P1. Detta till skillnad från många av de stora religionerna i världen där katten har en given plats i gemenskapen.
– Och så undrar prästerskapet varför allt färre söker livets mening i kyrkan.

Onsdag: Höststädningen fortsätter … och nu hissar vi blågult igen

Hon: så himla mycket att fixa ute nu, det mesta döööödstråkigt. Men klippa buskar och häckar tycker jag är ganska kul. Och ännu roligare när man helt plötsligt ser saker över dem…

Annars har jag mest hållit på och rensat ut i växthusen. Inte kul! Otroligt mycket mögel i år. Förmodligen eftersom jag snålat på elen och inte haft på värmefläkten alls. Behövs ju inte för kylan, det är varmt, men fukten!!

Dagens chiliskörd, även gröna…

Skördade också en rotselleri, de börjar få lite form och storlek nu, men så mycket större blir de nog inte. Morötter drog jag också upp några, mest pyttesmå, borde gallrat bättre och satt fröna tidigare. Nästa år, då…

förmiddagen regnade det, då bakade jag några knäckebröd åt honom, vet inte precis om han var värd det… inte just då i alla fall. Nu ser han lite gladare ut, serverade honom just en bubbeldrink.

Han: I längden gick det inte. Argumenteringen var för skruvad. De nationalistiska krafterna på udden köpte helt enkelt inte pratet om den slitna vimpeln var en konstinstallation till stöd för Ukraina.
Det blev till att åka till affärn och köpa en ny vimpel.
– Hur lång är flaggstången?
– Förlåt?
– Vimpeln ska vara en tredjedel av stången.
– Jaha, vilket universitet gick du på, säger jag imponerad.
– Livets hårda skola.

Jag slås ofta att människor vet så mycket mer än jag om saker jag tror att jag vet något om. Det gäller särskilt på landet. Enligt Riksarkivet ska den svenska vimpelns längd vara en tredjedel av flaggstångens höjd.
– Behöver jag säga att min slitna vimpel inte höll måttet?

”Vimpeln är avsedd att pryda flaggstången då flaggning inte sker och får vara hissad dygnet runt,” skrivit Riksarkivet och på den punkten har jag varit en rättskaffens medborgare.
– Jag har flaggat varje dag sen jag flyttade ner med katterna. Eftersom det alltid blåser på udden har jag därför förbrukat sex vimplar på fyra år.

Däremot levde jag länge i den uppochnervända världen. Vimpeln är blå och gul – men vet du vilket fält som ska vara neråt?
Det var Målar-Johan som i förbigående påpekade att jag vänt världen upp och ner.
– Tänk att himlen är blå, sädesfälten gula.
På en punkt råder ingen tvekan. På allmänna flaggdagar bör vimpeln undvikas, då hissas den svenska flaggan. Och på denna punkt är vi nationalkonservativa:
– På udden accepteras inget postmodernt mellanting, här gäller Riksarkivets regel till hundra procent: ”En så kallad korsvimpel är inte godkänd och är även historiskt felaktig – avstå från användning.”

– Ner med korsvimplarna alltså!
Torsås kommun är en av de kommuner där de nationalkonservativa krafterna gick fram mest i landet. Ironiskt nog säljs nästan bara de historielöst nysvenska korsvimplarna här i trakten.
– Är det så att det svenskheten oftast reduceras till något som fladdrar i blåsten?

Bör halas omgående.


Tisdag: Gärna en kanon – men vi behöver ingen stalinorgel

(Uppdaterad 18:17)

Han: Först avslöjande bilder från ett arbetsläger. Hon var inte riktigt lika nöjd som jag över hur grabbarna sopat igen spåren efter nedgrävningen av fiber. Och jag klagar inte. Hon är vacker när hon är arg:

Nu till någonting helt annat: Första gången jag läste om kravet framföras trodde jag att det var en del i det politiska spegelkriget. På senare år har trumpistiska ideér ekat även här och kravet på kanoner i skolorna lät som en sån idé.
Innan jag hann tycka i frågan insåg jag att när betoningen flyttas i tangentbordets riktning blev krav på en kanon mindre våldsamt om än lika laddat.


Till en början var kulturredaktörerna reflexmässigt emot, eftersom förslaget kom från ett parti som kulturredaktörerna reflexmässigt är emot.
Sedan dess har stormen mojnat. Allt fler kulturredaktörer gillar tanken på en kanon eftersom de insett att finkulturella länder som Frankrike och Storbritannien har kanons. Det har visat sig att Sverige är ett av de få länder i Europa som saknar en litterär kanon, det vill säga en lista med goda svenska litterära verk som alla svenskar bör ha läst.
– Åtminstone ungarna i skolan.
Bör en sådan litteraturlista finnas? Bör det finnas flera olika litteraturlistor? Kanske en för skolan och en annan för människor som vill bli svenska medborgare? Och om vi hyvlar osten från ett annat håll:
– Borde det finnas en kanon för alla gammelsvenskar som aldrig läst en bok sen de fick Kalle Anka & Co i julklapp år 1972?

För handen på hjärtat: Om det finns ett problem så är det inte att vi medborgare behöver hjälp vilka böcker vi bör läsa först, utan att det är så många av oss som aldrig läser en enda bok!


Vi befinner oss på ett sluttande plan: Mellan år 2007 och 2017 har andelen elever som läser fem sidor eller mer av sammanhängande text på papper eller skärm under en skoldag minskat från 44 till 8 procent i årskurs 6, och från 31 till 6 procent i årskurs 9.
Dessutom har andelen elever som inte läser en hel sida skönlitteratur under en vanlig skoldag ökat drastiskt; från 44 till 81 procent i årskurs 6 och från 62 till 87 procent i årskurs 9. Det visar en ny rapport skriven av Mats Tegmark, Monika Vinterek och Tarja Alatalo som forskar i pedagogiskt arbete.I Sverige växer andelen 15-åringar som ­aldrig läser av lust näst mest i hela OECD, enligt en ny sammanställning och min slutsats är därför:
– Politikerna älskar stora reformer, men i stället för att fundera över hur vi ska bygga en stalinorgel med 16 kanonrör bör staten fokusera på hur vi ska få ungarna att läsa en enda bok av lust.

Inte rätt metod här heller.

Det har funkat för tidigare generationer: Tolkien och Harry Potter. För egen del bidrog Bengt Anderbergs antologi med kända författare Kärlek 1 – 6 absolut till läsglädjen i den ålder när läsintresset formas. Jag saknar även Ulf Lundells Jack i diskussionen om i vilken en svensk kanon bör riktas. Jag tror många problemgrabbar i förorterna skulle känna sig. Framför allt skulle de kanske inse att man behöver inte bli kriminell bara för att man är arbetslös och rökt på.

För egen del läser jag just nu Henrik Tikkanen. Vem? ”Det har sagts att det inte finns någon i Sverige som skriver som Tikkanen och banne mig om det inte är sant. För också cynismen, poserna och den ibland alltför briljante elakheten täcker ett levande inre där människor plågas, lider och skriker efter värme och kommunikation”, skrev den inte helt obekante författaren PO Enqqvist om en nu bortglömd friskytt.

Kanske har du som läser böcker läst Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga? Makens Mariegatan 26 Kronohagen är århundradets kärlekssaga.

Hon: ja ilska är bra, och hårt arbete ersätter både yogan och långpromenader…

Och det bara under arbetstiden…

8713 steg har jag alltså gått medan jag rättade till och jämnade ut det tjocka lager av (tung…) sand de stjälpt ut. Då är inte stegen innan eller efter arbetspasset med. Dagen började dessutom med en cykeltur för att hämta tidningen, om man går är den sträckan 2000 steg. Det var för övrigt då jag förstod att jag måste göra något åt de tjocka lager grus som låg liksom i högar här och var. Jag slirade och det var sjukt tungt att cykla. Fick stå upp! Nu är jag helt slut. Drygt fyra timmars gympass utan paus!

Ps. Jag var alltså inte arg på gruset eller vägarbetarna, ilskan bara gav styrkan och orken 😉

Måndag: elva timmars sömn behövdes…

Hon: efter en hel natts sömn (egentligen en och en halv natts…) så är jag tillbaka både mentalt och fysiskt på udden.

Tisdag (kväll):

Bagageinlämning på Ruddammen. Kusinerna Alice och Iggy hinner träffas en kortis i morbror/pappa Adams famn

Varit i Stockholm hela fem dagar och fem nätter för att träffa både stora och små älsklingar.

Onsdag:

heldag på Skansen tillsammans med älsklingen Alice!
Jodå, vi hälsade på Sir Vääs, förstås!
I upp- nedförsbackar, med vagn…

Torsdag:

konstoch scenmuseet med farmors lilla teaterapa Iggy.

Fredag:

Skansen, igen…
Alltså, sälarna… kärlek!!!
…!!!

Lördag:

födelsedagslunch för älsklingsdottern MeliÅhléns Citys italienare (ja vi gillar italienare…)

Regnigt, vi bestämmer oss för familjehäng och lek inomhus i Ruddammen. De små kusinerna föll pladask för varandra:

Kusin-kärlek!!!

Lördag kväll tillbringade jag ensam med min dotter Meli och son Adam. Lyx!!!

Födelsedagsmiddag för mina stora älsklingar på Lilla Ego. Bara vi tre!!!
Avslutar med drink på ”nya” Tennstopet Grill. (Supertrevlig bar och personal)!

Hann även med två middagar på krogen med goda vänner. Vänner är också viktigt att hinna med. Bättring på det framöver, lovar!

Torsdag kväll tillbringades på Wahlgren/Ingrosso-familjens senaste skapelse Olli tillsammans med före detta kollegor, och bästisen Mia
Gudomlig ragu på fänkåls-salsiccia!
Fredag kväll tillsammans med bästisarna (sedan mer än 30 år) Gunnar, Staffan och Magdalena (utanför bild, bredvid mig i soffan) på söders nya italienare Gazza.
Mmm, en Italiensk Pinot Noir hade de, väldigt god!

Söndag (hemresa):

Söndag morgon: Vi hinner med en liten lekstund innan tåget går 10:22.
farmors resväska är bra till mycket…


Han: 1842 dömdes den amerikanske upptäckresande Charles Wilkes för ”omoralisk kartografi” – han hittade på en ö i havet som inte fanns.
– Visst är det underbar idé?

En massa möjligheter öppnar sig. Kan man hitta på en ö bör man t ex kunna bestämma vilka som bor där (bara snälla och glada människor!), vilka lagar och regler som gäller och inte minst att ö-rådet redan denna helg infört en reform där alla som spelar på travet får 7 rätt – ungefär som att alla hushåll i Sveriges elområde 3 och 4 får elbidrag även om man haft ett fast pris under 0,75 kr/kWh.
– Bara för att man inte är en Dubbelvinnare ska man väl inte missgynnas?

Bara 32 kronor? Varför hade jag inte alla hästar hemma??