Lördag: burr… till och med torskryggen levereras djupfryst

Hur många grader är det idag?

Hon: jodå, jag badade ändå. Och duschade plus tvättade håret i uteduschen som värms upp av solen. Det vattnet var ännu kallare!

15,5 inne vid bryggan…

Tänk vad det förändras fort, för en dryg vecka sedan var det pålandsvind och 24 grader i vattnet. Men det var å andra sidan jolmigt, nu känns det friskt. Men det får gärna komma upp ett par grader till…

Han: Och nu blir det reklam. För idag kom grabbarna från fiskbilen ut till udden. Och som vanligt dyker de upp när jag är som hungrigast. Alltså lät jag mig även denna gång luras att bärga hem en rejäl fångst av både torskrygg, tonfisk och dessutom två kilo fina små rödingsfiléer.
– Klart jag känner mig som en storfiskare!

Storfiskre.

Hon: och så kom mormors lilla sötnos till udden. Imorgon ska vi vattna! Ikväll hann vi bara med middag.

Tandsprickning på gång, ajjj, bara isglass som går ner. Mormors moussaka fick nobben…

Första stora och mogna auberginen är skördad. Den blev alltså moussaka, och så lammfärs också förstås! Och lite squash.

Fredag: Idag har vi planterat ett träd – återstår 1 999 miljarder

Han: Om alla fredsälskande människor planterade ett träd skulle världen bli bättre – särskilt för dem som äger Blekingeplantan och andra handelsträdgårdar.
– Skämt å sido.Sant är att träd suger upp koldioxid från luften. Om mänskligheten bestämde sig för att plantera 2 000 miljarder träd (2 000 000 000 000) skulle våra gemensamma koldioxidutsläpp nollställas och alla som vill kan åka till Thailand utan att flygskam.

Plantorna skulle kosta runt 540 miljarder euro, vilket är mindre än till exempel USA:s årliga militärkostnader. Men efter Putins invasion av Ukraina tycker många kanske att just de pengarna fyller sin funktion.
Uppriktigt sagt: Idag har vi planterat ett träd. Jag erkänner att den gropen grävde jag utan att tänka på varken världsfreden eller på koldioxidutsläppen.
– Vi hade tröttnat på att vårt persikoträd bakom Margaretas stuga även i sommar dragit på sig någon slags svamp – man undrar vad persikoträd pysslar med när vi andra somnat med händerna på täcket.

Alltså åkte vi till på Blekingeplantan och köpte en prydnadsapel (Malus Red Sentinel) för 650 kronor. Ett litet välväxt träd med rundad krona (men vårt är långt som en stör och kronan spretar rakt upp).
Bladen är mörkgröna och glänser, sägs det.
– Rosavita blommor under försommaren som sedan blir till små orangeröda äpplen som fåglarna älskar enligt expertisen.
Blommorna lockar dessutom till sig humlor och bin och sedan lever vi alla i sus och dus tills någon lus tar flyttar in i kronan.
Den som överlever får se.

Hon: vilken usel bild du tog på det planterade trädet… mina två från bilen gör det ju nästan mer rättvisa 😉

Som synes har vi handlat mer än trädet…

Jodå, vi handlade mycket mer grejer än trädet på vägen hem från min faster och farbror, som ju var dagens egentliga mål.

Biltema passerar man på vägen hem från Ronneby, ligger precis utanför Karlskrona, och det åker man ju inte bara förbi. Där inhandlades diverse saker, bland annat två solstolar till torpet som var det vi egentligen skulle ha… bara! Såpbubblor, diskställ, bevattningsslangar, sekatörer, blockljus, cyklop mm mm slank också med.

Attanäs gårdsbutik är ett måste också, bara en liten omväg.

Köttreserverna behövde också fyllas på, och mjölhyllan. Lite ”närodlad” ost och yoghurt slank med också.

Mjöl inhandlat på Smaklöken i Jämjö
Och ännu mer kött…och ost och yoghurt, och…

Torsdag: städ- och avresedag!

Mia, kommer att sakna dig…

Hon: idag åkte senaste veckans sommargäster hem och huset var i stort behov av en storstädning. Det var alltför länge sedan och huset har haft många gäster sedan dess. Ja det kanske inte blev en storstädning precis, men bättre en liten än ingen!

… dig med Bengt!

Imorgon ska vi åka och hälsa på min faster och farbror i Ronneby, det var också alltför länge sedan!

Han: Även om jag fått igen min stol känns det lite tomt. Ibland behövs det är uggla för att få syn på vad sker under det som synes ske på udden.

Onsdag: Samling kring Kiosken

Skeppeviks Kiosk 1956.

Han: Kiosken byggdes i november år 1955 i anslutning till den badplats som spontant uppstått bland enar och betande kor i Skeppeviken, känd under namnet ”Skepauick” från år 1557 och ”Skepparawik” år 1820.

Bygget sker samtidigt som Sovjetunionen i den stora välden sänder upp Sputnik 1, T-Centralen i Stockholm invigs och kvinnliga trafikvakter, så kallade lapplisor, börjar tjänstgöra på Stockholms gator (samtidigt som det svenska kyrkomötet säger nej till regeringsförslaget om kvinnliga präster).
Till tidens tecken hör också att Ingmar Bergmans film Smultronstället har svensk premiär i vilken huvudpersonen sätter sig i sin nya bil för att köra ut ur Stockholm via Slussen på den nya motorvägen vidare ut på landsbygden söderut.

Kiosken var en kommunal angelägenhet som kostade skattebetalarna i Söderåkra kommun 2 115 kr. Detta som ett led i politikernas ambitioner att inte bara verka för medborgarnas vård, skola och omsorg utan även för deras fritid.
År 1957 tar kommunen beslutet att bygga ”fritidsområde Skeppevik”. Ett arrendeavtal tecknas på hela fastigheten Björkenäs 1:1 på tio år med bonden Johansson i Lafsakulle.
Ytan uppgår till tolv hektar och kostnad per år: 3 600 kr.

Kiosken år 2014 …

”Kiosken” blir ett nav i stugområdet och den campingplats som växer upp i viken. Så småningom byggs en större kiosk med handelsbod och restaurang som 1967 övergår i privat ägo. Detta efter att arrendeavtalet löpt ut och kommunen succesivt insett att vad gäller medborgarnas fritid vet medborgarna bäst hur de vill ha det.

Och Kiosken vill vi ha! Därav denna blogg.
67 år efter att politikerna i sin godhet byggt oss en kiosk samlas vi fortfarande här och firar.
Till dagens middag serverar Jinjun sin goda asiatiska buffé ….

… och idag blev det fest igen.

Min största tomat är nu ännu större…

Hon: efter 11 timmars sömn är jag på banan igen och har skördat, planterat nytt, vattnat och fixat med plantorna. Känns bra, haft väldig ångest över att jag inte riktigt haft tid med dem och nästan gett upp ibland. Men nu så. Full fart!

…och den är inte ensam!
Och en ännu större beta än senast är skördad. En polkabeta tror jag.

Han igen: Och just när vi tänkte gå och lägga oss dök gubben i månen upp. Inte bara full, dessutom gjorde han sin sista spektakulära uppvisning för i år som superfull. Det vill säga han är cirka 14 procent större än vanligt och dessutom lyser 30 procent starkare.

Årets sista superfullmåne. Foto: Bengt Uggla.

Tisdag: bokläsardag!

Hon: Efter en skojig kväll blir det inget gjort förutom vila och bokläsning. Om då en av gästerna dessutom är författare och lämnar en hög trave med böcker efter sig, är ju även en trött dag en bra dag!!

Tack Anna! Och tack bästis-Richard för att du tog med Anna hit. Så glad ni träffats. Ses snart igen. Kanske vi tar en tur förbi Kivik och ser hur ni har det. Lite stressigt och fullbokat B&B här i juli, men kanske en fin hösthelg om ni är nere.

Richard och Anna.

Han: Varken gästernas eller böckernas fel, men mest blev tisdagen en vilodag i skuggan. Som när man var barn och de vuxnas litterära samtal blev ett mummel och snart övergick i drömmar som en duktig manusförfattare möjligen skulle kunna förvandla till både Rederiet, Pelle Svanslös Julkalender, Lilla Jönssonligan och stjärnkuppen  och tv-aktuella Tisdagsklubben.

Måndag: Därför är han värd en staty på udden

(Uppdaterad 01:35)

Demokratiskt.

Ballota nigra,
Thlaspi arvense,
Fallopia convolvulus,
Aegopodium podagraria, 
Convolvulus arvensis,
Geranium robertianum,
Stellaria media.

Han: För något år sedan ville en pöbel riva alla hans statyer och säga vad man vill om Carl von Linné. Men på en punkt var han väldigt demokratisk – även ogräset fick fina latinska namn.

Och vem vill inte hellre heta Ballota nigra än Bosyska eller Bonässla – för att inte säga Stinkmynta.
För så heter hon på ren svenska.
Nåja, lite doftar hon kanske.
– Ganska mycket, faktiskt. Ungefär som fuktiga cigarettfimpar.
Morgonen efter.

Vackert ogräs.

Vacker är hon. Men trädgårdslitteraturen låter ibland som folkhemmets gamla rasbiologer. Bland stinkmyntans karaktärsdrag nämns ”underläppens stora och breda mittflik och de smala borstlika skärmbladen”.
Blomman trivs i ruderatmark, vilket kommer ur latinets rudera, ruin. En gammal torpblomma, med andra ord?
– Inte riktigt.
Snarare nånting helt annat: ”Ruderatmark är mark som ofta störs av mänsklig verksamhet, typ upplagsplatser för schaktmassor, i hamnar, på industritomter och soptippar.”

Och hon är en produkt av sitt ursprung: ”Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning, sådana växter som ofta benämns som ogräs.”Ogräs, alltså. Men vackrare än de flesta fina och dyra rabattblommor.
– Som dessutom importerats från främmande länder.
Och tack vare Linné med fina latinska namn.
Rättvist tycker jag och om jag skulle få för mig att resa en staty på udden vet jag vem jag skulle hylla.

PS: Nu måste jag sluta för nu kom det ytterligare sommargäster. Även på den punkten är våra ogräs lika oss människor:
– Olika trivs bäst tillsammans.  

Anna, Mia, Kerstin, Uggla och Richard flockas under samma tak.

Hon: fanns det ingen bild där jag inte såg helt galen ut, även om jag känner mig lite sån 😉

Kvällen började med regnskurar och middag under markisen (precis som igår). Faktiskt ganska mysigt, tyckte vi alla. Men efter regn kommer sol:

Fin kväll, på alla sätt. Godnatt!

Söndag: landat (även mentalt) på udden

I torsdags kväll: Solnedgång i Skagen…

Okej, han skrev om solnedgången i gamla Skagen på bloggen igår, men han visade faktiskt ingen bild på alla människor som bevistade den

I fredags kväll: tillbaka på udden, tack Bomme för skjutsen, och tack Kinna för supertrevligt sällskap i baksätet. (Och för magiska dagar i Skagen, förstås!)

Notera vattenmassorna som strilar ned från den bågnande markisen

Söndag kväll: middag i lä under markisen på udden. Ja, det regnar…

Största betan hittills är skördad…
…den blev välkomstmiddag (plus kyckling och lite annat grönt från trädgården) för Ugglorna
Annikas supergoda chutney blev pricken över i… (kan jag få receptet?)
…och vinet föll också gästerna i smaken

Han: Och där satt vi och ugglade tills mörkret föll över Bergkvaras Manhattan, för att citera Uggla som även tog bilden:

Lördag: Semester från semester gick naturligt över i en arbetsdag

Även jag har gjort det.

Han: Det var ett tag sen. Det beror på natt vi haft semester från semestern och lämnat udden för en annan udde – Grenen i Skagen. Underbart, förstås. På hennes bucket list stod att bada i ett riktigt hav. Det fick hon, vilket betyder att även husse tidigt en morgon gick mot sitt mandomsprov.
Och sedan gjorde vi som alla andra badgäster, vi samlade utanför Solnedgångskiosken och såg solen gå ner.

Solen går ner även i Danmark.

Tillbaka i verkligheten: Jag vet att det är lördag och alla vettiga människor är lediga. Men säg det till Tomek och Krzysztof, för äntligen har våra verandadörrar kommit till ateljén (”Leverensproblem” är det nya svarat).
– Alltså blev det arbetsdag fast det är vilodag, vilket i mitt fall betyder att jag sett arbete utföras.

Dagen började med att jag hade en vägg. Och eftersom ingenting är enkelt började grabbarna med att förstärka balken i taket på ladan.
– Sedan gick det fort.

Som en dans, faktiskt. När vi gav upp var klockan 18:30 och där jag hade en tom vägg sitter nu en dubbeldörr som ger ljus. Finlir på måndag, men nu är lördagkväll även för en hårt arbetande pepperazzi får sin eftermiddagsdrink

Att bygga med stöd av det feodala hjälpverbet ”låta” andra bygga.

Hon: stugbytardag är det också. Vinkade adjö till Kinna och Bomme som fortsatte hemåt mot Stockholm, checkade in barndomskompisen Mia i torpet efter att städat lite snabbt. Sängen var redan bäddad. Snabbt hem för att dammsuga och bädda i före detta ateljén, numera titulerad friggeboden, för Ugglorna som anländer från Gotland vid midnatt. Förberedde också Chateau Margareta inför måndagen då Richard och Anna kommer och hälsar på en natt.

Efter att gått igenom planteringarna (som bästaste Ancy skött till perfektion) och vattnat ytterligare en gång (det blåser hård vind som torkar ut) plockade jag av så många röda vinbär jag orkade. Rensade dem och gjorde en paj och marmelad. Lite jordgubbar slank också med. Helt klart en arbetsdag!

Paj!
Marmelad!

Onsdag: morgondopp och turistande på en annan udde

07:30. Badrocksavstånd…
till morgondopp i Atlanten!

Hon: dagen börjar med ett morgondopp i höga vågor. Helt underbart!!! Sedan klarade vi av två museum, smörrebröd på Bröndums och så givetvis det klassiska besöket på grenen

Han: För egen del kom jag till Skagen för Krøyers skull. Men de var inte hemma. Däremot var det en massa andra som också följde deras fotspår ut på Grenen där två hav möts – Skagerrak och Kattegatt.

En modern Skagen.

Men skam som den som ger sig. Plötsligt var det bara haven och jag – ja okej, en fotograf. Att två hav möts är ett naturfenomen som vi bara kan uppleva på några få ställen i världenvilket skapar våldsamma strömförhållanden som man känner av om man står med en fot i Skagerrak och en fot i Kattegatt.
– Märklig känsla när vågorna kommer in från var sin sida av det smala näset,

Även om Marie Krøyer inte var här i sin vita långklänning var jag omgiven av trevliga människor hela dan. Dessutom hade jag tur att träffa på en av de gamla profilerna. Hemma hos Anchers får jag plötsligt syn på den gamle konstnären.

Still alive!

Och när vi pratat en stund om gamla tider gjorde vi som de gamla konstnärerna – vi gick till Brøndrums och tog en smørrebrød och en pilsner.
– Bra?
– Hver gang!