Onsdag: En text om ett spindelnät

Han: Kändes inte som jag riktigt landat från min resa tillbaka i tiden innan hon flög till Stockholm i morse. Någon måste ju ta hand om barnbarnen när dagispersonalen har planeringsdag, typ. Lämnade alltså mig med ansvaret för omvårdnaden av hennes två växthus och 40 soldränkta längdmeter odlingssängar.
– Tjena!
Det är 26 grader varmt och solen tycks ha lagt till vid vår brygga. Nu är klockan halv åtta och jag känner mig som en sliten 29-åring.
Dessutom är jag jourhavande redaktör för denna blogg.
– Så vad ska vi skriva om, säger jag till katterna som tittar åt ett annat håll.

Ser mig omkring, får syn på ett spindelnät i motljus. Vackert. Vad skriver man om ett spindelnät? Man tänker och man tänker för man vill ju vara lite märkvärdig och i förbigående gärna blotta sin litterära bildning och sen kommer (en) man på att ibland är det klokt att gå över ån efter vatten, lägga lök på laxen och kasta glas i stenhus istället för sten i glashus.
– Att jag inte tänkte på det! Nu för tiden finns det ju artificiell intelligens!

Tänkt är gjort IRL Så här kommer nu dagens lilla historia från gubben på udden assisterad av lilla fröken ChatGPT: En gång på en avlägsen udde, där de litterära varelserna flockades, bodde en spindel vid namn Arachne (se fotnot).
– Hon var en mycket ambitiös spindel. Dessutom älskade hon att läsa.
Arachn hade fascinerats av de odödliga orden hos Shakespeare, känt känslorna i Brontë-systrarnas romaner och fascinerats av Edgar Allan Poes gåtfulla värld.

Arachne hade ett brinnande begär att skapa en spindelväv som skulle hylla de klassiska bokverk hos tyckte om att spinna sitt nät kring i uddens alla bokhyllor. Hennes mästerverk skulle bli en magisk väv som förkroppsligade allt hon älskade med litteraturen.
– Och det blev det.
I mitten av spindelväven fanns en broderad scen från ”Romeo och Julia”, där spindeltrådar skapade en fängslande bild av den tragiska kärleken mellan de unga älskarna. På den ena sidan av väven fanns en tyllklänning, som förmedlade Jane Eyres starka och självständiga ande. Och på den andra sidan hade hon flätat in Edgar Allan Poes korp som satt på en penna och hoade ”Nevermore”.

Väven var enastående och spindeln var nöjd med sitt verk. Men vad hon inte visste var att när natten föll och månskenet föll över udden, skulle något magiskt hända. Ord från de klassiska verken skulle börja dansa och leva inuti spindelväven, och karaktärerna skulle kliva ut och leva sina egna äventyr.
Självaste Macbeth skulle gå i en cirkulär dans med den galne Hattmakaren från ”Alice i Underlandet”, medan Frankenstein skulle bygga snöslott med Emma Bovary.
Spindelväven blev ”ett fantastiskt litterärt nöjesfält där karaktärerna från alla tiders litteratur minglade och hade en festlig tid” (chatGPT har lite lustig meningsbyggnad). Och så fortsatte det, natt efter natt, med spindelväven som en portal till den fantastiska världen av litteratur.

Arachne var den stolta designern som hade skapat denna underbara föreställning, där litterära varelser samlades för att leva ut sina berättelser i en helt ny dimension.
Och om du någonsin skulle vandra över den udden och stöta på en spindelväv som glittrar i solnedgången, se noga efter.
– Kanske kan du höra ekot av Shakespeares verser eller skymta en karaktär från en favoritroman som smyger runt i spindeltrådarna.
För den spindelväven har nu blivit en blogg, ”där ord och fantasi får liv och lämnar oss med en känsla av äventyr och glädje” (lite pretto är hon verkligen!).

Fotnot: Arachne är en figur i den grekiska mytologin. Enligt sagan (Wikipedia) är hon en flicka som förargade gudinnan Athena genom att skryta över att ha vävt en gobeläng som sades vara vackrare än något som gudinnan kunde väva.
Eftersom Athena, liksom alla Zeus barn, ärvt hans svartsjuka kunde hon inte hålla raseriet tillbaka. Hon slet och rev i gobelängen tills det bara var trasor kvar av den en gång så vackra gobelängen. Arachne, som sett allt, rusade ut på udden och hängde sig i sina strumpebandshållare (?).

Athena skämdes över vad hon gjort och gick fram till liket och rörde lätt vid det.
– Fortsätt att väva min tös, sa gudinnan, men nu får du väva alldeles ensam. Din tråd kommer att bli tusen gånger finare och tusen gånger så elegant, men mycket få kommer att stanna för att se på dina verk, och ingen, misstänker jag, kommer någonsin att jämföra dig med oss odödliga.
Och just då, strax innan Årets Mästerkock VIP börjar, kryper en liten spindel ur Arachnes klänning och började genast att spinna sig en silkestråd som nu visas i motljus på en udde i Kalmarsund.

Gud, vad jag är bra. Vi, du och jag Chatta.