Han: Författaren Victor Hugo hävdade att Gud skapade bara två saker perfekta:
– Kvinnan och rosen.
För egen del tror jag mer på att det finns en anledning till varför även rosor har taggar.
Besökare på udden undrar hur vi lyckas med våra rosor. För det gör vi uppenbarligen. Min insats i trädgården är begränsad, men när det gäller rosorna erkänner jag mig skyldig. Om vi bortser från de vilda vresrosorna har jag planterat alla rosorna på udden – inklusive ”Mammas ros” som jag var tvungen att rädda huset ifrån och som nu får geriatrisk vård i en pallkrage vid sjöboden.
Kanske kommer tanten tillbaka.
– Några av de första rosorna jag planterade har faktiskt återuppstått efter tio år i dvala.
Så hur lyckas man med rosor? Mitt självgoda svar är inte det svar du vill ha:
– Om du ska lyckas med rosor – gör så lite som möjligt.
Gör absolut inte som det står i böckerna.
Eller förresten:
– Tänk barnuppfostran! Inte som du hade bestämt dig för att uppfostra dina barn, utan som det blev.
Ungefär så här:
1. Kolla in en ros du gillar. Köp den! Lyssna inte på dem som säger ”är inte den här finare/ kraftigare/ rakare/ etc…”.
– När det gäller rosor ska du verkligen följa ditt hjärta.
2. Hitta en plats där du vill att rosen ska stå – förmodligen betyder det att du måste strunta i trädgårdsböckernas råd om antal soltimmar, vindkänslighet, norr och västerläge.
3. Gräv en grop. Den behöver absolut inte alls vara så stor och djup som det alla säger (inte bara Småland är stenigt). Häll i en hink vatten och några spadar bra jord (behöver inte vara rosjord).
– Trampa till runt roten, häll en extra hink vatten över rosen och önska den lycka till.
Sen är det klart. Om rosen överlever den första sommaren har du lyckats. Det är här parallellen med barnuppfostran kommer in:
– Visst kommer du att ha ångest över att du gjort för lite när de växte upp.
– Men det gick ju ganska bra. Det blev folk av dem också!
Och inte bara det:
– De blev vackra.
Välväxta och längre än du.
Och bäst av allt. Varje sommar kommer de tillbaka hit till udden några dagar eller några veckor.
Det räcker.
Ibland kommer de flera gånger och somliga blommor ända in i november.
Ett tips till: I böckerna står det att du ska låta din värsta fiende klippa ner dina rosor.
– Gör inte det!
Nöj dig med att klippa bort torra grenar på våren.
– Men låt rosen växa i fred.
Eller för att formulera det på ett sätt som de flesta begriper:
– Behandla dina rosor som du önskar att din partner ska behandla dig.
Och vice versa.
Hon: ja nu har vi fantastiska rosor på udden, de blommar för fullt. Några blomblad ramlade förstås av i nattens åskoväder, men nya knoppar är på gång.
Idag åkte de sista midsommarfirarna och det blev alldeles tyst på udden. Farmor är förstås lite ledsen men kissarna klappade bilen ;). Och planteringar och plantor blir nog också glada för lite mer uppmärksamhet.
Rödbetor och fänkål har jag börjat skörda, till exempel. Så glad för att äntligen ha lyckats med att få upp fina fänkålsknölar!!! Fjolårets rödbetor var nog däremot snäppet finare, och större, än årets. Men jag är ganska nöjd ändå!
peppekerstin.blog 
Publicerat av