Hon: Tomt i dubbel bemärkelse då. Iggy saknas farmor förstås, men jag syftade faktiskt mest på att all chili som stått framför fönstren äntligen fått komma ut. Sånt har jag tid med när det blir en tillfällig lucka i sommarens strida ström av sommargäster. Och det behövs. Luckor alltså…

Nytt hem för inomhus-plantorna blev den uppfräschade gången och pergolan under vinrankan. Chilin har inte avhärdats alls så jag hoppas skuggan som rankan ger ska räcka. Det är söderläge så förhoppningsvis räcker ändå ljuset till för att plantorna ska må bra. Mmmm, de behöver nya och större krukor, men det har jag ont om nu. Alla är upptagna.

Jag hann också läsa morgontidningarna och äta frukost i lugn och ro. Fastnade mest för Anita Goldmans artikel i DN. Den var spot on!!

Fastnade lite extra för sista stycket så om du inte orkar läsa hela, läs utsnittet ovan!

Han: Tomt kanske. Men inte tyst. Sitter på sjösidan och tittar ut över Fimpan. Ångestfyllda skrik och skrän, ty två stora havsörnar har just flugit in över fågelön för att kalasa på eider- och måsungar.
– Kanske borde jag åka ut och prata örnarna tillrätta?

Jag inser att det är feltänkt.Föreställningen om att alla varelser är goda innerst inne och bara behöver lite uppmuntran för att visa det vittnar om en längtan hos oss människor.
– Vi begår misstaget att tro att de vilda fåglarna och djuren är som vi, men i verkligheten har djur instinkter och när de följer dem händer det till och med att de attackerar människor.

Om detta skriver Nina Solomin i en krönika i Fokus. Ett klassiskt exempel skildrats i dokumentären Grizzly Man av Werner Herzog. Den handlar om Timothy Treadwell som levde med grizzlybjörnar i ett naturreservat i Kanada. ”Han kom dem nära både fysiskt och psykiskt, gav dem namn och fick klappa dem på nosen. Tills han en dag inte fick det längre. Det finns en ljudinspelning av hur bjässarna tuggar i sig Treadwell och dennes flickvän.”

Antropomorfism kallas det med ett fint ord, detta att vi tillskriver djur mänskliga egenskaper.
– Men ett större problem är vi gör samma misstag med människor, konstaterar Solomin: ”Vi vill så gärna att alla ska vara goda innerst inne, eller åtminstone följa ungefär samma moral som vi själva. Ett exempel på den typen av missbedömning är hur västliga ledare hoppades att Putin hade samma psykologi som en västlig demokrati, det vill säga som de själva.”

Sant. Efter 489 dagars krig i Ukraina inser de flesta européer att de hade lika fel som Timothy Treadwell.
– Prat räcker inte ens för att stoppa örnarna på Fimpan.

PS: Kan en längtan efter det normala efter Putin bli det som förändrar Ryssland i grunden?
Vilhelm Konnander, Rysslandskännare och initiativtagare till den digitala samtalsarenan Tisdagsklubben reflekterar över vad som krävs. Läsvärt!