Han: Det sägs att de har en veckad hjärnbark ger dem en överlägsen förmåga att analysera, memorera och lösa problem. Att man säger så kan bero på att många som har vittnat om deras intelligens är människor som också har en veckad hjärnbark.
Eftersom vi med Protagoras (ca 485-415 f.Kr) tes om homo mensura betraktar människan ”som alltings mått” vill vi ju gärna tro att andra varelser är kloka när de är lika oss och inte när de har svans eller t ex lorenzinska ampuller, ett organ som gör att vithajar kan känna av elektriska fält som är 1 mikrovolt och uppfatta blodsockerämnen i så svaga koncentrationer som en (1) på 10 miljarder.
Det bor en gammal kråka på udden. Jag vet inte om det beror på den veckade hjärnbarken, men jag känner samhörighet med henne.
– Kanske är det åldern?
Kanske beror det på hur vår relation inleddes. Hon blev änka samma vinter som katterna och jag flyttade hit ut.
Det senare vet jag eftersom jag fann hennes partner liggande på rygg utanför vår dörr, stelfrusen med slutna ögon och tarsen vinklade till försvar mot döden.
Hon satt högt uppe i den lutande tallen och tittade på när jag begravde den stela kroppen. Det var grå och kylig dag, som gjord för konstiga tankar.
I livet är en människa och hennes kropp samma sak. När vi skakar hand med någon hälsar vi på henne, inte på hennes kropp. ”Men döden ändrar allt”, konstaterar Paul Auster (Att uppleva ensamhet, En bok för alla, 1982). ”Detta är X:s kropp, inte detta är X. Syntaxen är helt annorlunda. Nu talar man om två saker istället för en och underförstår att människan fortsätter att existera – men bara som idé, som en samling bilder och minnen i andra människors tanker. Vad kroppen beträffar är den inte mer än ben och märg, ett stycke ren materia”.
Jag vet inte om den gamla kråkan tänkte så, men det räcker att jag gjorde det när jag grävde ner i komposten det som var – eller hade varit – hennes livskamrat.
– Därav marginalanteckningen, ”Kråkan!”
Till saken hör också att även honom hade jag känt i ett antal år, om än som sommargäst på deras udde.
– Kanske är det till och med honom jag tänker jag på när jag fem år senare fortfarande serverar henne gårdagens bröd när vi äter frukost.
För det gör jag. Och det vet hon, även om hon låtsas att vi inte känner varandra. Dag efter dag pågår detta spel. Och hur vet jag att det är hon, kanske du undrar.
– Det beror på att hon alltid bär den gamla tysk-romerska dubbelörnen på bröstet.
Egentligen var det bara det jag ville berätta:
– Det är inte på alla uddar i Kalmarsund som det bor en gammal luggsliten kråka som vaggar omkring med en skabbig version av det habsburgska väldets symbol tecknad över det grå bröstet. Men det gör hon.
Ingen pratar längre om Huset Habsburg nu för tiden. Men under 700 år var det Europas dominerande dynasti. Ett imperium som växte genom krig på slagfältet och fredsuppgörelser i kungliga sängkammare och som vid sitt zenit blev ”ett välde där solen aldrig gick”.
Bara här i Europa inlemmas 25 procent av befolkningen i imperiet. Men som alla imperier som expanderar genom krig och förtryck gick det åt helvete även för det habsburgska väldet. Drömmen om Griff nach der Weltmacht (grepp om världsherravälde) blev till slut en mardröm även för den härskande klicken.
I det perspektivet framstår vår gamla kråka och hennes luggslitna dubbelörn inte bara som en symbol över det lilla livets förgänglighet, utan även som en påminnelse om att inte heller imperier varar för evigt.
PS: I framtiden kommer någon möjligen att läsa ovanstående som en marginalanteckning gjord på den 495:e dagen av Rysslands expansionskrig år 2023. Den personen vet då förmodligen att Vladimir Putin redan år 2000 återinförde dubbelörnen som symbol för det ryska imperiet.
Hon: förbereder Chateau Margareta för nästa efterlängtade småbarnsfamilj. Av den som nyss var här kom igår ett bud med en Murikka (stekhäll). Det behövs på udden så att jag kan göra paella i uteköket. Tack älsklingar!!!
Men någon gasoltub, som måste till för att den ska gå att använda, har vi inte på udden. Bara att fara in till Bauhaus och köpa en, med gas. Bäst att spänna fast den ordentligt. Bredvid bilbarnstolen som vi också fick. Det behövdes också på udden. En godkänd, inte en från Vågen för 250 kronor som vi föreslog ;). Hoppas nu cyklarna och hjälmen från söndagens loppisrunda får godkänt…
peppekerstin.blog 
Publicerat av