Lördag: skördetid på udden …

Hon: det kommer bli bättring med bloggandet framöver, jag lovar. Ska bara till Stockholm en sväng till, 7:00 går tåget imorgon bitti.

När jag mellanlandar på udden går all tid åt att försöka komma ikapp, och idag blev det löken som kom upp. Mest för att det ska bli storm och ösregn i flera dagar med början imorgon eftermiddag. Lök ska skördas när det är torrt, och de var stora nu (speciellt rödlöken) men har inte direkt visat tecken på att vissna. Men det känns bra att de är uppe!

Dessutom har tomaterna äntligen börjat mogna på allvar. Lite väl fort går det bara, hinner inte med att förädla dem till ketchup, chutney och sås. En del åker med upp till barnen i Stockholm, en del ner i våra magar och resten i frysen. Men i nästa vecka, då…

Han: Först vill gärna säga att jag gillar hennes lökar, stora är välformade. Detta även om de nu åter tagit över min skrivarstuga och ateljé.

Även i övrigt har dagen gått i nostalgins tecken. På förekommen anledning läser om en gammal text:
”Det var inte det här livet som tog livet av Dylan Thomas”. I en vilstol med knäppta över magen, siesta i lä vid havet och än en gång flyter meningen upp i dit huvud. Det måste vara någonting du hört någon säga på en uteservering. Eller i ett sånt där ögonblick, när 2:ans buss just stannat vid en hållplats och i den tystnad som uppstår hör du plötsligt allt som sägs omkring dig och långt senare upptäcker du att en mening stannat kvar och flyter upp när du är på väg att somna med bruset från havet i bakgrunden:
– Det var det här livet som tog livet av Dylan Thomas.
Du kan för ditt liv inte komma på var du fått det från. Det kan ju inte vara det här livet som tog livet av Dylan Thomas. En av vår tids mest nyskapande poeter – och mest alkoholiserade – dog definitivt inte i en vilstol vid havet. Efter en barrunda i New York avled han av en hjärtinfarkt i armarna på en tillfällig älskarinna. Hans sista sluddrande ord lär ha varit, I’ve had eighteen straight whiskies, I think that’s the record.
Du hör att Uggla tar en bild och du säger som du brukar säga:
– Så här ska vi ha det när vi har det som sämst”.

Texten skrev jag i februari 2017 när Uggla och jag var gräsänklingar på udden. Pratade med Uggla idag. Han mår inte så bra.  Men även det kan man skratta åt om man är vänner.
– Skål broder!