Tisdag: rädda det som räddas kan…

Hon: kom hem från kvavt Stockholm till kylig udde med stormbyar och prognos utan ljusning. Bara att försöka rädda det som räddas kan…

Plockade först av en del av citronträdets citroner så inte grenarna går av i stormbyarna, samt skördade så många tomater jag orkade. Borde ut och ta flera, även de halvmogna…

Men först frysa in de mogna små så de inte blir dåliga. Sen in med en plåt med de stora tillsammans med lök, chili, örter, vitlök och paprika. Och så lite olja och vinäger på det.

Blir supergod bas i vinterns bolognese:

Kaka till frukost måste också bakas. Blev en mjuk pepparkaka. Mmm, det är lite höstligt så det borde passa dagens mood:

Jo, fröer från tomaterna har jag också tagit. Trist som tusan men bara att göra. Köksbordet är nu helt ockuperat…

Årets chilikryddor är förstås också på gång och ett gäng fröpåsar är fixade!

Nej nu orkar jag inte mer. Får ut och skörda resten av tomaterna imorgon, trots SMHIs utlovade ”ihållande regn.”

Han: ”När riksdagen stängde för sommaren så var det ett förlorat riksdagsår vi la till handlingarna, konstaterar förra S-ministern Lena Hallengren och två andra kamrater i riksdagen. ”Vi har den lataste regeringen på 50 år!”

Det kan man tycka. Men det är första gången jag hör någon politiker definiera politik på det här sättet: ”Under första riksdagsåret har de endast lagt 91 propositioner – det lägsta sedan enkammarriksdagen infördes 1971. Genomsnittet de senaste tio åren är 164 propositioner. Till och med 2018/19 när regeringen inte kunde tillträda förrän i slutet av januari så lades fler propositioner än i år. Inte heller ser regeringen ut att planera att göra så mycket framåt. De har startat en tredjedel så många utredningar som ett genomsnittligt år…” (insändare Barometern 8 juli).

Kanske ska vi medborgare se det positiva i utvecklingen. Politik är inte längre bara att vilja, som på Olof Palmes tid. Det är att tillsätta utredningar.