Han: Vad skulle jag vara utan er läsare? Förmodligen skulle jag känna mig som en bättre människa. Åtminstone om jag slapp Ekholm, en glädjeförstörande besserwisser bortåt sjöängen till. Han brukar påminna mig om när jag har fel och fel hade jag när jag härom veckan tackade regeringen för att jag tillhör vinnarna i budgetspelet (formulär 1A i den svenska mediebevakningen).
– Jag gladde mig för tidigt.
Eller om du måste veta; jag kollade inte en bra story.
Regeringen sänker priset på snus i nya budgeten. Men inte min dosa snus. För jag snusar det tobaksfria innesnuset fina människor snusar på Stureplan och regeringens skattesänkning gäller bara tobakssnus. Hade jag grävt där jag står (som det heter på journalistspråket), hade jag kunnat läsa innantill (grävjobb på journalistmål handlar oftast om det).
I regeringens pressmeddelande står det: ”För tobakssnus finns dock skäl att i stället sänka skatten. Skatten på tobakssnus är i dag klart lägre än skatten på cigaretter och röktobak, eftersom cigaretter och röktobak bedöms utgöra en större hälsofara. Denna skillnad bör återspeglas ytterligare och det finns därför skäl att sänka skatten på tobakssnus med cirka 20 procent. Det innebär att priset på en dosa snus förväntas sänkas med ca 3 kronor.
Dessa ändringar omfattar dock inte skatten för tobaksfritt snus eller e-vätskor som bedöms ligga på en lämplig nivå i dag.”
Så var det med den saken. Tack Ekholm! Behöver jag berätta för er andra att han naturligtvis tillhör vinnarna? Efter 65 års snusande väljer han fortfarande det skadliga tobakssnuset, nu skattesubventionerat.
– Vad jag däremot nu ska tacka regeringen för vet jag inte längre.
Nu till veckans andra besök. Hans sort må vara den ende nu levande släktingen till den utdöda arten Neovison macrodon, som sista gången observerades år 1894 i det vilda. På grund av tanklösa pälsfarmare och snälla men korkade! djurvänsaktivister finns hans kusiner och kusiners kusiner numera i nästan hela Sverige.
”Vår” mink begriper det inte heller, men han är inte välkommen på udden.
– Inte för att han skulle bry sig om han begrep.
I likhet med vargen och björnen är minken ett rovdjur som dödar när den är hungrig och mördar när den är på det humöret. Den här minken simmar runt udden för att hitta fågelungar, vuxna fåglar, kräldjur och fisk. ”Mördarminken” alltså, som det skulle heta på journalistspråket.
I Jaktförordningen hanteras minken som en invasiv art. Men den står ännu inte med på EU:s lista som en främmande art som människan infört i Sverige, även om diskussioner har förts om att föra upp den på listan. Eftersom jag saknar både bössa och vapenlicens nöjer jag med att än en gång rapportera hans närvaro för andra gången i sommar till Artportalen via Rapportera invasiva arter (artfakta.se)
Hon: fast han är rätt söt. Problemet är väl bara att han är inte ensam, och finns det två finns det snart hundra. Typ…
Och så blir det lite om tomater, som jag nyss fick höra är det är det jag brukar komma med efter hans (underförstått…) mer intressanta inlägg ;).
Ganska nöjd med att ha lyckats med mina piennolo-klasar av Principe Borghese i år! De brukar annars ruttna ganska omgående och bli angripna av tusen bananflugor. I år struntade jag i att förvara dem ute först (som de gör i Toscana), hängde dem direkt inne trots värmen. Och det verkar funka. Än så länge… Tror det är för fuktigt ute hos oss, även i friggeboden där jag också testat att ha dem.
Fasen, skulle ha visat en bild på hur de såg ut först, när nästan alla var helt omogna, men jag verkar inte ha tagit någon… så nu vet jag inte heller hur länge de hängt! Men måste vara minst en månad.
Dagen började med frukost i solen ute, och slutar med drink på samma ställe. Underbar dag, bleke från morgon till kväll. Men nu är det lite fuktigt och börjar redan skymma…
peppekerstin.blog 
Publicerat av