Hon: Tänkte plantera ut vitlöken idag. Lite tidigt kanske men förra året satte jag sent och det blev inte bättre lökar av det, utan för små som vanligt.
Kom på att jag hade ett par förpackningar kokosfiber och tänkte att det är ju bra som jordförbättring och kanske gör jorden lite luftigare och inte så blöt för vitlöken, om det nu blir mycket regn innan frosten kommer. Jag tror kokosfiber är det nya ”svarta”.
Men fy tusan vad jobbigt det var att få den lilla och lätta kokosplattan att bli jord. Det blir alltså 10 liter av en platta på typ 15×15 cm. Man blandar med vatten och knådar den med fingrarna så den löses upp. Tog så mycket energi och tid att någon vitlök kom aldrig i jorden. Inte idag i alla fall…
Han: Hon odlar för framtiden, vilket i sig är en motståndshandling. Jag nöjer mig med att notera att vi idag har haft fint besök på udden.
– Steglitsen!
Eftersom vi följer vidrigheterna på nyhetssändningarna ser jag det som ett tecken i tiden. Få fåglar är omgivna av så många myter, så stora känslor och vars besök tillskrivs ett så tungt symbolvärde i europeisk kultur.
Den stora mytbildningen kring steglitsen är knuten den kristna legenden. Da Vinci, Rafael och Michelangelo förebådade Jesus blodiga död på korset i sina verk där Johannes (senare känd som Döparen) skrämmer sin kompis Jesus med en sprattlande steglits – en symbolisk lek som förebådar den senares korsfästelse där en steglits enligt myten förbarmar sig över den döende gudssonen genom att befria honom från en vass tagg från törnekronan – varvid en droppe blod för alltid ger fågelns dess karaktäristiska röda panna.
En fin historia om en fin fågel, alltså. Och som författaren och litteraturkritikern Henrik Johansson påpekar i en mycket läsvärd essä: Genom att steglitsen drar ut taggen blir den också en symbol för en djurisk medmänsklighet – den lindrar lidandet, den personifierar den gyllende regeln: allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Tänkvärt, eller hur. Vi behöver inte tro på allt det där och ändå tycka att steglitsens besök påminner oss om nåt viktigt.
Behovet av medmänsklighet.
peppekerstin.blog 
Publicerat av