Torsdag: Udden har blivit en transithall

Han: Dagens observation. Rysk utbåt eller rörformad tidningsanka? Någonting guppar där ute och det måste dokumenteras.
Länge känner mig jag mig ensam på udden. Missförstå mig rätt:
– Jag njuter av ensamheten.
I höst har jag insett att jag bor vid en internationell flygplats där flight efter flight landar och lyfter söderut. De senaste veckorna har tusentals gäss använt udden som en transithall på väg söderut. Ett nytt inslag är den stora mängden av vitkindad gås.

Den vitkindad gås (Branta leucopsis) är mindre än den vanliga kanadagåsen. Kompaktare, korthalsad och med distinkt svart, vit och grå fjäderdräkt. Vacker. Den häckar främst i Arktis men sedan 1970-talet även i Skandinavien. Eftersom allt hänger ihop i vår lilla värld upptäcktes det första häckande paret i de delar av Norrlands inland som jag kommer ifrån.
Och vid samma tid (1952) som mina föräldrar flyttade upp till Blåsjöfallet för att bli en del av de vattenrallare som gav Sverige vattenkraften. Sedan dess har även detta vitansikte häckat allt längre söderut för att nu använda udden som transit för vidade semesterresor neråt Nederländerna och Tyskland.
– Så kan det gå.

Enligt internationella naturvårdsunionen IUCN anses beståndet vara livskraftigt. Men arten är strikt skyddad i EU. I Sverige har beståndet minskat med 30–50 % det senaste decenniet. Antalet reproduktiva individer uppskattas till fem-sextusen och beståndet anses trots minskningen vara livskraftigt.

Men som vanligt är historien intressantare än nutid när framtiden känns osäker. Långt in i medeltiden var det ett mysterium hur en del fågelarter plötsligt kunde dyka upp och försvinna med årstidsväxlingarna. Många fantasifulla förklaringar lanserades.
Den walesiske munken Giraldus Cambrensis (Topographia Hiberniae publicerad ca 1188) gav den här förklaringen:
– Gässen utvecklas ur långhalsar.
Just det, det lilla kräftdjur besläktade med havstulpaner som vi ibland äter på Mallorca som en delikatess, percebes. På latin heter långhälsen Lepas anserifera (anser = gås). Även engelskans ”goose barnacle” (långhals) och ”barnacle goose” (vitkindad gås) kommer från Giraldus Cambrensis teori.

Förvisso finns en viss likhet mellan långhalsar och gässens huvud och hals, men teorin är tokigare än så. Eftersom långhalsar växer på allt som flyter trodde man att den vitkindade tillhörde växtriket. Vilket hade det goda med sig att vidskepliga människor fick äta den under religiösa fasteperioder eftersom gåsen alltså inte var kött.
Egentligen snodde Giraldus sin tes från ett arabiskt sändebud vid ett av de germanska furstehoven, som i i början av 1000-talet skrev att ”En man kom till en kung med ett stycke trä, på vilket redan början till ägg hade bildats. Kungen befallde att man över det skulle bygga en ställning som en bur och sänka ned denna i vatten, och den fick stå ute vid stranden, tills fåglarna hade lossnat från träet inne i buren.”

Föreställningen att den vitkindade gåsen föddes som knoppar på ett träd höll sig förvånansvärt länge. Långt in på 1800-talet förekom notiser i engelska tidningar om att en sjökapten påträffat ett ”gåsträd”, som till och med ställdes ut till allmänt beskådande.
Så fantasifulla sjökaptener har vi inte idag. Vi får nöja oss med antivaxxare och Trumpister.

PS: I övrigt kan jag berätta jag nu har tagit med sjätte Covidspruta plus en spruta mot influensan.

Hon: Okej, det är riktigt skitväder ute. Ösregn och halv storm. Pålandsvind! Men det var en fantastiskt vacker soluppgång imorse, även om solen knappt hann upp förrän den försvann igen. Lämnade den blåsiga udden direkt efter frukost för att leverera kryddor till min gamla bästis från första klass, Lise. Hon bor ett par mil in i skogen västerut. Jag blev kvar där halva dagen. Vi hade så mycket att prata om. Kul! Ses snart igen.