Söndag: Anteckningar från en solstol

Han: Åter på udden. Mulet, plus 8 grader, svag pålandsvind. Inga solstolar? Revet ligger kvar, men ännu inga surfare. Däremot sjöfågel. Katterna är som vanligt lite tjuriga när vi (matte) varit borta.
– Och även hon följde med hem.
Skönt!
Så hur sammanfattar (en) man en bloggfri vecka vid ett annat hav?

Bland annat detta tar han med sig hem: Han har under veckan frivilligt gått 73 507 steg och ändå bara sett några kvarter närmast strandpromenaden Paseo de las Canteras, inklusive två utflykter med buss till gamla stan och ett antal besök på de mycket välskötta offentliga inrättningarna på stranden.
Mest intryck: Vågorna vid surfingstranden!
– Framför allt inser han att han skulle vara en förlorad själ i universum om inte hon hållit koll på gator och torg och appar och tagit honom dit han inte visste att han ville vara.

Uppriktigt sagt. Det här har varit hennes vecka. Det enda han har behövt ha koll på är att två solstolar + bord och parasoll kostar 9 euro. Cash.

Men låt oss börja från början: Direkt efter att planet lyfter från ”Kalmar-Öland Airport” (undrar hur mycket kommunen fick betala för denna re-branding?) njuter han lika mycket som han brukar göra av bricklunchen ombord. Nåt varmt, nått kallt, nåt torrt, omöjliga matredskap i naturnära material, två whisky, rött vin i älskvärda små flaskor.
Och en avslutande GT.
– Livet när det är som bäst!

Som vanligt tar han en bild på säkerhetsinstruktionen. Den som alltid inger denna fina känsla av falsk säkerhet.
– Som dessutom är uppenbart lögnaktig. Åtgärden går inte att efterleva eftersom stolraderna sitter för tätt och även en normallång (1948 års män) bara får plats att nicka innan han slår pannan i stolen framför.

Resan är allt, målet intet. Det visar sig att (en) man även kan bli serverad födelsedagsfrukost i hotellsängen. Åtminstone om man har en snäll personlig assistent. Som dessutom som vanligt tog med honom på Nobelmiddagen.
(Medges, han somnade vid desserten.)

Framförallt kommer han att minnas allt gott vi ätit. Särskilt den nyfiskade – och nygrillade – duradan på La Macarema,
– Den fisken dog inte i onödan!

Dessutom det otroligt möra och bordsgrillade köttet på El Novillo, den uruguayska krogen som inte ens kapten Uggla lyckats få ett bord på. Förklaring?
– Tur och hennes småländska envishet.

Snygg och snäll är hon också, min personliga assistent och reseledare.

Bäst i test är också gambas al ajillo och croquetas variadas på Paparazzi vid Colon Playa.
Mest spektakulärt: Bordsgrillad chorizo på Bodegón Don Juan Pachichi, Las Palmas förmodligen mest populära hål i väggen.

Berätta inte var du läste det först, men bästa drinken (GT) intas i baren hemma hos Erica & Frank af Petersens i gamla stan. Det huset vinner för övrigt pris som ett av de vackraste vi sett.
– Tack för att vi fick komma! Och som Rick säger i Casablanca: ”I think this is a beginning of a beautiful friendship”. 

Res själv! Franks bilder kan du se här.

Och apropå drycker: Att det finns mer Hierbas i vår del av den lilla byn Port de Pollenca på Mallorca än i hela Las Palmas (det är också det enda som han saknar). Serveringspersonal tycks tro att det är samma sak som Jägermeister.
– Vilket det i och för sig nästan är, detta eftersom båda innehåller anis, enbär och andra kryddor som gör gott och som bara dricks av män som vet att de är män, dvs gubbar.
Men hos Pablo på Cerveceria Las Buenas Pulgas (Paseo Las Canteras 84) njuter han ett sista glas av den ädla drycken och en av hennes presentcigarrer.
Pris per glas: 4,80 euro.

Han noterar att när väderapparna där hemma säger att det regnar här då betyder det att det faller två (2) droppar på vårt blåvita solparasoll. 
Den svala Kanarieströmmen gör klimatet behagligare än i Sahara några tiotals mil österut. Men närheten till Afrika gör sig påmind. Det som vi på Mallorca kallar ”Siroco” kallas här La Calima. Det är den ockrafärgade sanden som ibland vintertid blåser in från Sahara. Dammet kan ställa till problem, som i januari 2022 när flyget stoppades över Gran Canaria. Men nu märker vi under några dagar av den som ett magiskt dis (tycker i alla fall han).

Bland andra iakttagelser: Topless är på väg tillbaka som strandbeklädnad även för kvinnor. Alternativ tolkning:
– Det var länge han låg en vecka på en solstol.
Alternativ tolkning2.0:
– Man ser det man ser och lägger märke till det man lägger märke till.

Badmodet verkar vara särskild utbredd bland blonda kvinnor i 50-75 års åldern, däribland även skandinaviska dito. Vilket osökt får mannen i solstolen att erinra sig historien. Och eftersom män av någon anledning (läs: en lyckad pr-kampanj) antas tänka på Romarriket varje dag börjar vi där.
Efter att romarriket erövrat norra Afrika skickade romarna delar av den erövrade befolkningen i exil till Kanarieöarna. Där utvecklade de strandsatta sin egen kultur. I en reseberättelse från 1100-talet sägs att befolkningen hade långt blont lockigt hår och kvinnorna var oerhört vackra.
– Än idag sprids föreställningen att de kan ha varit skandinaver, vikingar.

En vandringssägen förstås, anpassad till turistnäringen. Kanarieöarnas urbefolkning, guancherna, härstammar från Nordafrika. Teorin har bekräftats genom DNA av arkeologer, varav flera är knutna till Stockholms universitet.
Urbefolkningen utrotades av européerna efter 1400-talets kolonialism, möjligen det första folkmord som vår högstående kultur bidragit med.

Tillbaka på stranden tänker mannen vid havet även en stund på vad människor gjorde i sina solstolar innan mobilen fanns. Vilket är en ganska meningslös fråga att ställa sig eftersom alla ändå skulle söka svaret i sin mobil.
– Alltså gör han det.
Svar på frågan får han inte, eller kanske. Han hittar en studie gjord på University of Essex som visar att vi använder mobilen för kommunikation, men inte på det sätt vi tror.

I studien iakttog man människor som kommunicerar två och två med och utan en mobil synlig i närheten. Resultatet av studierna visade tydligt att blotta närvaron av en mobiltelefon ”hämmade upplevd tillit och empati”.
– Detta trots att mobilen inte användes och inte ens placerats i personernas direkta närhet utan i periferin.
I testet, som gjordes år 2012 när forskarna fortfarande ställde sig såna frågor, fick personerna prata om både ytliga och mer intima ämnen där forskarna noterade att störningen blev större ju personligare ämnet var. ”När man bytte ut mobilen mot en bok upplevdes däremot mer närhet och tillit.”

Slutsats genom okulär besiktning: Ganska få läser böcker i Las Palmas solstolar.

Las Palmas är i första hand är de små gränderna och torgen några kvarter in från strandpromenaden. Nästan inga turister, glatt julfirande lokalbefolkning. Favorittorg: Edison, uppkallad efter glödlampans uppfinnare Thomas Alva Edison.
– Mest upplyst del av torget: Cerveceria Edison.
Men missa inte hålet i väggen intill, Bistrot Lumière. Här serverar mycket trevligare personal det bästa av alla världar samtidigt.
– Typ Daiquiri Colada (smakar som du anar: Daiquiri + Pino Colada) och Margarita negra. Vilket står för en Margarita med mycket stark chili istället för lättsmält salt runt glaskanten.
Även hon fick tårar i ögonen.

De reser med böcker och han får födelsedagsböcker som hjärngymnastik. Eller dela sin frånvaro av åldersnoja med?
– Tack kompisarna i Södra Kärr!
Redan de första raderna i Ulf Lundells Vardagar 9 väcker tankar att när han blir så gammal som författaren ska han också börja gnälla om allt, särskilt på service på hotell och krogar
– Redan på sidan 13 viftar surgubben från Österlen med ett varningens finger åt vännerna på Sturehof. ”What comes up kan verkligen komma ner”.
Den som lever får se. Liksom hur länge det dröjer innan Lundell dyker upp i Så ska det låta.

Även Agneta Pleijel får honom att tänka på livets gång. Hon inleder sin nya Sniglar och snö med ett ledmotiv lånat från poeten Werner Aspenström: ”Snigeln är strävsamt på väg genom trädgården/ Och lämnar ett slemspår efter sig”.
Den enda meningen skulle en äldre man kunna spinna många tankar kring.
– Men längre kommer han inte innan hon lägger beslag på romanen eftersom hon läst ut sin egen favoritbok redan dag tre (Santa Montefiores 536 sidor tjocka Sånger om Kärlek och Krig).

Oväntat många hör förresten av sig digitalt med anledning av hans födelsedag. En gammal kompis gratulerar till att även jag fyller ”helrör”. När barnen ringer berättar jag om detta gamla uttryck.
– Pappa, du vet väl att dina gamla helrör numera bara innehåller 70 cl på Systemet, påpekar den beskäftige yngste sonen.
Allt fast förflyktigas, som Marx sa.
Men vad säger denna okända krympning om män i vår ålder?
– Å andra sidan. Innehåller inte helrören i taxfree 100 cl?

Han märker att den käcka frågan ”Hur känns det egentligen att fylla 75?” får honom att vilja svara genom att återge Harrys blandade känslor i Hemingsways Snön på Kilimanjaro. Författarens möjliga alter ego Harry ligger i sin tältsäng och väntar på döden. Han råkade få en skråma på ett ben och nu har kallbrand.
– Vad Harry tänker där han ligger och pysslas om av sin vackra fru?
Svaret: Harry är förbannad över att han fördärvat sin talang på fruntimmer och sprit och dåliga historier. Förbannad över att han har sparat sina bästa historier för att han varit rädd att han inte skulle få ihop dem på slutet. Berättelser som därför aldrig blev skrivna och som det nu är för sent att skriva. ”Nu skulle han aldrig komma att skriva det som han hade sparat tills han visste tillräckligt för att kunna skriva det bra.”

Många historier kommer förvisso att förbli oskrivna även för mannen i solstolen. Å andra sidan skiner solen, boken är bra (Lena Andersson är jävulskt elak i sin Studie i mänskligt beteende!) och hon i stolen intill är ovanligt vacker i sin blommiga sharong.
– Snart är det lunch också.

Vidare. Många intressanta människor träffar vi längs strandpromenaden. En del verkar ha funnits där länge.

Ernest Hemingway kom aldrig till Gran Canaria, vilket inte hindrar att han gett namn både till en gata och en krog (Harrys Room). Hemingways kapten på Pilar Gregorio Fuentes (1897 – 2002) som påstås vara förlagan till den gamle fiskaren Santiago i Den Gamle och havet lär däremot ha varit född på grannön Lanzarote.
Helt sant är dock att det var på Kanarieöarna som Francisco Franco Bahamonde, mer känd som generalissimo Franco, förberedde det spanska inbördeskriget mot en demokratiskt valda regeringen.

Om Olof Palme satte några fotspår här i sanden är oklart. Även han har fått en gata uppkallat efter sig, inklusive ett gigantiskt mausoleum (?).

Föresten, vet du varför Christofer Columbus seglade västerut? Därför att om han hade seglat österut skulle han ha upptäckt Frosinone, en liten skitstad i Italien som idag har drygt fyrtiotusen invånare.
Förmodligen sant, även om det är författaren Umberto Eco som påstår att det är sant.
– Sant är Columbus år 1492 kastade ankare i Las Palmas hamn på väg västerut för att hitta en ny väg till Indien.
Efter att ha ”upptäckt” Amerika passerade hjälten också Las Palmas. Ett kort besök som självklart är värt ett museum, Casa de Colón i gamla stan (Jfr Greta Garbo Museum i småländska Högsby, där stjärnans mormor bodde men där Greta aldrig satte sin fot)

Tillbaka till framtiden upptäcker vår man i sin solstol att han går passgång som en gammal snaggad kamel på hennes videos. Särskilt när han ska ta sig ut i havet – hon kräver att han ska bada varje dag. Hon säger att det är 20 – 21 grader, minst. Han tänker att han tycker om att bada i Pollencabukten där det är 26-27°, men doppar sig i vågorna gör han.

Vänner som följer henne på Instagram påstår att han med sin nya frisyr påminner om Picasso i sin randiga tröja. En okej iakttagelse, som dock korrigeras när de upptäcker hans fåniga lilla hatt.
– Det är ju Vanheden i Jönssonligan, haha!

Nåja. Först och sist kommer han att minnas: Havet! Och han vet varför. Det finns cirka 1 400 miljoner kubikkilometer vatten på jorden, men han inser att i vissa omtumlande ögonblick känns det som att allt detta vatten samlat sig i en enda våg som drabbar just honom. 
– Hon älskar det!

Tillbaka i sin solstol tänker han att det finns många märkliga tankar om havet. I Den gamle och havet skriver Hemingway att den åldrige Santiago tänker på havet som ”la mar”, vilket är vad fiskarna kallar henne på spanska. ”Ett givmilt och tolerant, ibland våldsamt, alltid oberäkneligt femininum, som när hon är elak inte rår för det, ty månen påverkar havet på samma sätt som den påverkar en kvinna.”
– Man ska vara man och sitta bakom en skrivmaskin för att se saken på det sättet, eller hur?

Det mesta som författare skriver om havet är hittepå. Det är till att börja med inte ens havet som kastar sig över henne.
– Det är vågorna.
Havet ligger där det ligger, möjligen rör det sig lojt och sävligt runt på samma plats, inte olikt en man som betraktar sin kvinna som leker med vågorna.
Och det stannar inte där.
– När hon lyckligt berättar hon olika vågorna är, får han lust att säga att även det är fel.
Att sanningen är att de till synes mest individualistiska vågorna finns en förutsägbarhet. Att hon inte ser det med blotta ögat, men han ser det för att han vet att det är matematiskt bevisat: Fram till en given punkt växer en våg, vilken våg som helst där ute, men när vågen blir sjundedelen så hög som avståndet till nästa våg bryts den över sitt eget krön.

Det säger han förstås inte eftersom det skulle låta avundsjukt, gubbsurt. Men han vet vad han vet:
– Vågorna ger intryck av att vara individualister, men de rör sig framåt i flock och kopierar äldre vågor så förutsägbart att det ryms i en matematisk formel: En våg, vilken våg som helst där ute, rör sig framåt med en hastighet som är drygt två gånger roten ur vågens längd.

Det säger han alltså inte. Däremot måste han påpeka att hon köpt minst 16 liter vatten på flaska under veckan och i förbigående lägger han till att vi svenskar statistiskt sett gör av med 140 liter vatten per dygn inklusive bad och dusch och trädgårdsbevattning.
– Men det märkliga är att ingenting av detta förändrar något när det gäller havet.
Havet ligger där det ligger och mängden vatten på vårt gemensamma klot förblir detsamma.
Så har förblivit under 5 miljarder år.
Inklusive under denna vår vecka i Las Palmas.

Skönt att veta, eller hur? Liksom att när allt kommer omkring är det samma hav som följt med oss ända hem till udden.
Enda skillnaden är att änderna badar näck.

(The End)