Onsdag: Väderleksrapport – och en lektion i sex

(Uppdaterad 13:42, 12:26, 11:45)

Han: Vi visste att det skulle blåsa upp och det blåser upp. Pålandsvind i upp till 21 sekundmeter i byarna känns i hela huset, särskit i badrummet.
16 grader i vardagsrummet när hon tänder brasan. En minusgrad känns som -10° enligt SMHI när jag hämtar in mer ved och hämtar tidningarna.
På nyheterna säger man att det ska komma 25 cm snö. Men det nya nya är att hon lämnat kallraset vid fönstret för värmen mellan värmepumpen och den brinnande brasan i öppna spisen.

Innesittarväder för människor. Jag har varnat Goof från att hålla sig borta från udden idag (det återstår att byta en hängränna i Chateau Margareta) och till och med hon inser att idag är det vilodag.
Men alla stannar inte hemma.

Gräsänder är ett konstigt släkte. De finns i hela landet, med undantag för fjällkedjan. Så länge det finns tillgång till öppet vatten verkar de trivas.
– Till och med när det blåser styv kuling.
På det nya årets 3:e dag är gräsänderna de enda sjöfåglarna här på udden.

Som alla andra pippifåglar pippar de först till våren och börjar lägga ägg under mars-april. Men det märkliga med gräsänder är att de bildar par redan under hösten och den allvarsamma leken pågår även om vågorna går höga.
Parningsleken är ofta en brutal process, där flera hanar hjälps åt att uppvakta en hona.

Det har vi sett tidigare i vinter. Men eftersom innesittarväder betyder läsväder fördjupar jag mig i ämnet.
Det visar sig gräsanden inte är en vanlig anka även på andra sätt.
– Uppriktigt sagt verkar de ha ett ganska skruvat sexliv.
Till skillnad från de flesta andra fåglar har hanen en penis, som kan bli upp till 40 cm (!) lång i utfällt läge.
– Den är dessutom korkskruvsformad, med moturs rotation.
Men det är inte hela sanningen. Honans kön är spiralformad – men hon är skruvad åt motsatt håll än hanen.
Genetiskt verkar det vara ett försvarssystem.
Jag läser hos kunnigare bloggare: ”Ibland gör hannarna allt de kan för att mer eller mindre tvinga honor till parning. Som ett resultat av den konflikten har honorna inom vissa grupper utvecklat ett komplicerat spiralformat könsorgan som gör det svårt för hannarna att para sig med honan utan att hon samarbetar.”

Och även om parningen mer påminner om en våldtäkt verkar honan kunna försvara sig, åtminstone undvika befruktning av den oönskade hannen: ”Hos människor och däggdjur överlever inte spermier mer än något dygn när de lämnat hannen men fåglar är annorlunda. De spermier som letat sig upp till honans äggledare hamnar i små förvaringsrör, där de lagras tills det är dags för befruktning. Varje gång en äggcell avlossas och ska befruktas portioneras några spermier ut från dessa rör och tar sej hela vägen till äggcellen (minst 40-50 cm i en and och det är kurvigt hela vägen).”

Förmodligen har gräsänderna där ute en aning om detta. Men nu vet du vad jag vet.
– Tack vare att det blåser småspik där ute.
(Har du inte har viktigare saker för dig under ovädret kan se vad som väntar våra gräsänder i vår redan här och nu)

PS: Jag hade förstås fel. Hon tog inte chansen att vila, istället städade hon en garderob. Och Goof, den knäppgöken, hade redan varit här innan jag uppmanade honom att stanna inomhus.
– Dagens andra jobb är också klart, sms:ar han.
När man kan sitta inomhus och läsa om anksex?