Han: Det är inte bara hundar som behöver rastas. Idag har vi tagit en långpromenad längs havet, från Örarevet norrut förbi Stufvenäs Gästgifveri.
– Det stavas fortfarande så.
För här kliver in i den del av den svenska historien som visas i kvällens avsnitt av ”Historien om Sverige”.
Stufvenäs dyker upp på historien år 1546 då Gustaf Wasa i ett av många brev ger kronobonden Joen Fierse rätt “att uppbygga och fullborda den gard Stufvenäs han påbörjat bygget av”.
År 1553 befaller kungen Fierse, nu kungens fogde över Värnaby rättardömme, att på Wärnanäs anlägga en avelsgård och under gården lägga Södra Värnaby, Stufvenäs och Nässjökvarn ”hvilket allt han skulle bruka”.
– Så blev det. Men under det Nordiska sjuårskriget (1563-1570) brände danskarna godset år 1564, men det återuppbyggdes av Gustav Vasas son Johan III och 450 år senare åker vi dit när vi vill bada i pool utomhus och äta lunch på vänners vis.
På vägen hemåt gick vi längs ”den tusenåriga vägen”, som enligt de informativa skyltarna under 1000 år anses ha används för gränstrafiken mellan dåvarande Sverige och Danmark och när vi kom hem pratade jag med mina tre systrar på telefon och sedan åt vi hennes hemlagade köttbullar, dito potatismos och råröda lingon som Neta Isman skänkt oss; en gammal fin svensk tradition att göra lingonsylt på, utan kokning och socker och som även Gustav Vasa lär ha uppskattat.
(Om du är lagd åt det hållet kan du fundera över en vettigare meningsbyggnad).
peppekerstin.blog 
Publicerat av