Onsdag: Det hjärtat är fullt av idag

Han: Hon trodde förstås att jag hade glömt vad det är för dag idag. Icke så! Efter 500 meter i simbassängen tog Blomman, Melvin och jag vägen förbi Tempo i Gökalund och resten är historia.
Visserligen har firandet av Alla hjärtans dag sitt ursprung i den medeltida anglosaxiska ungdomsseden att bilda par den 14 februari.
– Men jag firar att hon fortfarande står ut med mig.
Tack för det, älskade fru i tredje äktenskapet.

För egen del jag har fått ett nytt arbetsbord. Hon tyckte att det gamla såg överbelastat ut, vilket jag håller med om. Det är nya bordet är större, framför allt har det en extra hylla för alla böcker.
Snyggt är det också, med en målad emaljskiva.
– Eller är det fajans?
Motivet är under alla förhållanden signerat Johan Sjöstrand.

Bordet stod ursprungligen i Margaretas stuga, dolt under en större skiva i faner. Eftersom vi kollar Antikrundan på SVT googlade vi förstås på namnet och fann följande fakta efter mycket lite grävande journalistik:

”John Sjöstrand, född 29 augusti 1875, död 30 juni 1948 i Kalmar, var en svensk tekcknare, målare och kakelmålare.”
Han föddes i Stockholm av ”okända föräldrar” (det står faktiskt så på Wikipedia)och kom till Kalmar som fosterbarn. John gifte sig med Maria Sjöstrand och ^”var från sekelskiftet verksam som kakelarbetare och avancerade senare till kakelmålare vid Sandbäcks kakelfabrik i Kalmar. Han utbildade sig vid företaget till en skicklig fajansmålare och var verksam vid företaget i över tre decennier.”

Därefter ägnade han sig helt åt fri konstnärlig verksamhet och medverkade som tecknare i dagspressen med ett stort antal teckningar med stadsmotiv och äldre segelfartyg.
– Ett antal av hans teckningar samlades och utgavs i boktrycken Kalmarbilder1925, Gamla Kalmarbilder 1927–1940 och Det Kalmar som gått och går”.
Bland John Sjöstrands offentliga arbeten märks dekorationsmålningar i Odd Fellows lokaler i Kalmar, samt i den numera rivna Christoffersalen på gamla hotell Witt i Kalmar.

Sjöstrand medverkade i olika samlingsutställningar i Kalmar, han finns representerad på bland annat Kalmar konstmuseum och Kalmar läns museum och om du vet något mer om min nya bordsgranne så hör gärna av dig.

Hon (till han): tack mitt ❤️!

Och medan grabbarna simmade tog Tina och jag en blöt långpromenad i Grisbäck. Längsta jag gått sedan jag blev förkyld, skönt trots att jag blev sjöblöt. Och trevligt hade vi, pratade i mun på varandra, mycket att komma i kapp med efter resor och flunsor!

Han, igen: En hjärtesak till innan eftermiddagsdrinken serveras. ”Lönenivån i ekonomin förändras när utbudet av eller efterfrågan på arbetskraft förändras. En hög efterfrågan pressar lönerna uppåt medan ett utökat utbud av arbetskraft sätter press nedåt på lönerna.”

Så brukar det heta från marknadsekonomerna. Det betyder att det måste vara en JÄVLIGT STOR brist på direktörer i det här landet!
– För det måste väl vara förklaringen till att direktörerna i de stora svenska bolagen tjänar i snitt sexiosju (67!) gånger mer än anställda i deras fabriker, vård- och skolkoncerner mm.

Eller tänker jag fel? Det märkliga är ju att Arbetsförmedlingen och alla yrkesvägledare tycks ha missat dessa hårt efterfrågade administrativa chefer. För enligt statistiken är det helt andra jobb där efterfrågan är mycket mycket större än tillgången.
T ex:
Anläggningsarbetare och anläggningsmaskinförare
Betongarbetaare, murare och målare
Mjukvaru- och systemutvecklare
Systemanalytiker och IT-arkitekt
Poliser
Buss- och spårvagns- och lastbilsförare
Elektriker
Barnmorska
Förskollärare
Läraryrken
Sjuksköterska
Socialsekreterare

Konstigt, ingen direktör så långt. Kan det var så enkelt att det inte är konkurrens och marknadskrafter som styr lönerna bland de som mest patosfyllt hyllar kapitalismens grundprincip?
– Kan det till och med vara så att det lilla kompisgäng av direktörer och styrelsemedlemmar i Sverige tillhör ett skrå där feodala regler fortfarande gäller?

PS: Jag noterar för övrigt att i SVT:s serie om Sveriges historia missade man också att diskutera hur Sverige under industrialiseringen på 1950- och 60-talen lyckades så bra.
– Trots att toppdirektörerna på den tiden bara tjänade tio till 20 gånger mer än fabriksarbetarna.