Hon: har varit inne på lasarettet i Kalmar idag och röntgat ländryggen och höften. Haft typ ischias, hur nu det känns … i något drygt år, så kanske lika bra kolla upp det.
– Förmodligen något man får leva med, men ändå.

På hemvägen åkte vi förbi Vågen (loppis) i Bergkvara för att hitta på något kul i det disiga och råkalla vädret. (Istället för att åka direkt hem och göra någon nytta). Och där fyndade jag både en potta och en barnstol.

Speciellt glad är jag för barnstolen, tycker den var så fin! Och en mer säker och modernare för de mindre barnbarnen har vi redan på udden. Men det behövs två, minst…

Egentligen borde jag ju åkt direkt hem och skolat om tomatplantorna som trängs fyra stycken i vardera planteringsplugg. Det är väldigt trångt nu… Men stå i växthuset i detta väder är inte kul. Stå och jorda ner i köket vägrar jag! Håller tummarna för sol imorgon.

Jag satte även en del tomater något senare, och de kan gott stå kvar ett tag till i pluggarna. Några av dem var (minst) tre år gamla microdwarf-fröer som jag inte hade mycket hopp om, men nu har de tittat upp allihop. Så himla kul!
Han: Fin barnstol! Jag tycker om färgen och formen och framför allt tycker jag om att hon fick ögonen på den i Vågens dragiga lada.
– Men, även om vi ofta tänka lika, så triggar våra hjärnor ibland igång på olika saker.
När jag, efter en eftermiddagslur i soffan med P1 i örat (lyssnade på Vetenskapsradion om vårdträd men vaknade med att min gamle chef Jonas Bonnier pratade med Christer Sjögren om religiösa sånger), ser att hon skriver om stolen vill en nyvaken nörd som irrar omkring i min hippocampus (namnet kommer från grekiskans hippokampos som betyder sjöhäst) genast ta reda på barnstolens historia.
Så efter en halvtimmes grävande journalistik (= 13 alternativa sökord på Google) hittar jag:
– Nada!
Vårt minne är kort (vilket för övrigt var gårdagens bloggämne, om du minns?) och det enda intressanta jag hittar är att Ikea nån gång när Kamprad ännu vandrade omkring bland oss gjorde en kopia på hennes gamla barnstol.
– Jag vet det tack vare att Öja Västermo skytteförening för några år sedan sålde två kopior på Facebook!
Lika som bär? Absolut!
– I samma bemärkelse som inskränkta européer alltid tyckt att ”kineser äro lika som bär”.


Publicerat av