Tisdag: Mellan dikt och verklig kamp om territorium

Han: Riksdagens talman har publicerat sina favoritdikter. Han brukar prata på vers. Under ett besök i Helsingfors reciterade Andreas Norlén alla 28 verserna i Johan Ludvig Runebergs dikt ”Sven Dufva” – utantill.
Han har även läst Harry Martinsons ”Aniara” under ett tal om Förintelsen och Försvarsmakten har fått höra Esaias Tegnérs ”Det eviga”.
Nu har förlaget Max Ström bett honom välja ut sina 100 bästa dikter under 500 år, vilket har resulterat i antologin ”Talmannens guide till svensk poesi”.
– Det är väldigt spännande, livet går väl ut på att utvecklas på olika sätt, säger talmannen och poängterar att han inte har en litteraturvetares kunskaper.
– Jag har närmat mig det här med stor ödmjukhet.

Jag vill inte verka ogin (som de poeter som inte heller kom med i antologin). Men, hade riksdagens högste ämbetsman valt dikter som citerats i riksdagen så hade han tagit med en dikt av … ja, av mig.
– Jo, det är faktiskt sant.
”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit”, säger Pilatus till judarna i min pappas bibel. Inte heller jag kan sudda i historien. I januari år 1979 presenterar dåvarande ordförande CH Hermansson och andra fyra ledande partimedlemmar i det som då hette Vänsterpartiet Kommunisterna en riksdagsmotion där argumenteringen delvis baseras på en dikt.

Nerikes Allehanda berättade om bakgrunden (13 jan 1979): ”Det är dock inte Röde Herman, Lasse Werner, Eivor Marklund, Nils Berndtson eller Jörn Svensson som tagit fram skaldegåvan. Motionen, som kräver omedelbara åtgärder för att förhindra att konkurser utnyttjas för ekonomisk brottslighet, bygger på ett poem av örebroaren Peppe Engberg.
Denne, som tidigare varit klubbordförande i ett företag, som uppenbarligen använt konkursinstitutet på ett mindre snyggt sätt, ger igen med bl.a. följande rader”, som även i tidningen återges med den konstiga radbrytning som bara poeter uppskattar:

Genom konkursen försätts du i det himmelska tillståndet
att du befrias från alla dina utgifter. Vad gäller
dom där satans pengarna som
du redan lagt i företaget, kan du ta det kallt; konkursförvaltaren (som är vald med omsorg och delar advokatkontor med din styrelseordförande
och som fortsätter att driva ditt företag under konkurstiden)
kommer att se till att du får ut minst 1,5 miljoner i s k prioriterade fordringar.

Kanske inte Martinsson eller Runeberg eller ens Tegnér och jag blev heller aldrig poet. Att ovanstående dikt användes av ett parti som jag betraktade som en politisk motståndare (sovjetvänner) gjorde inte saken bättre. Men kanske är det kul för barnbarnen att veta att någonstans i riksdagens arkiv finns en dikt av deras ödmjuke morfar och farfar?
– Eller hur, ungjävlar!

Tillbaka till Havsträdgården (se söndagens blogg). Jag anade att Sokrates död skulle fånga hennes uppmärksamhet. Tyvärr är det inte Sokrates filosofi som upprör (”Det enda jag vet är att jag ingenting vet – och det gör mig till den klokaste mannen vid liv”) utan odörten som tog livet av honom.
– Ordern var kort: Den måste bort!

Därmed var kriget igång. I ett blixtanfall utplånas mattan av den giftiga örten. Som alla ockupanter motiverar jag det med att anfallet är ”en nödvändig försvarsinsats” för att säkra Havsträdgårdens gränser (alt. barnbarnen).
De gängliga och ihåliga stänglarna kapades vid fötterna.
Tyvärr blev det nödvändigt att även massakrera de unga ljusgröna skott av vresdros som nu frilagts på slagfältet.
Kort kommuniké, typ: Även de vilda vresrosorna hotar att återta den mark jag har förklarat som min.
Dessutom har Naturvårdsverket stämplat den som terrorris … jag menar invasiv!

För att förstärka gränsen har jag dessutom rest en mur, en palissad i trä.
– Som jag är beredd att bygga på för att avskräcka utomstående.
Som en extra varning mot inkräktare har jag befäst ingången med en staty.
En Väktare.
– Min väktare har en egen historia, hemfraktad från Provence i ett tidigare liv för över 30 år sedan.
Skulpturen för tankarna till ett längre europeiskt (mänskligt) kulturarv och knyter an till både myten om S:t Göran och Draken och ”Svärdet i stenen”, en av legenderna om kung Arthur och riddarna av runda bordet.

Hade inte Blomman och Melvin ringt (vi simmar en gång i veckan) hade jag förmodligen utropat min trädgård till Mitt land, med en egen flagga, historieskrivning och bidrag till Eurovision.
Nåja, vid närmare eftertanke kunde det missförstås av bröderna Johansson i Lafsekulla.
– Trots allt är det de som äger marken här på udden.
Om sanningen ska fram var de här till och med före vresrosen.

Hon: Själv håller jag på med det ätbara på udden… kollade in och vattnade vitkålen idag. De står ju lite trångt, men en av dem håller i alla fall på att knyta sig till ett huvud. Första året jag planterar vitkål, är lite av ett experiment. Bara kålmasken håller sig borta så blir det nog fler gånger.

Purjolök är också första året, satte ut de första i en pallkrage idag. Hoppas jag gjort rätt!

Okej, jag har lite blommor på gång också, föll ju för trenden och köpte två Dahlia-lökar för ett par veckor sedan. Lite osäker på om jag planterade dem rätt, men det verkar som om en håller på att komma upp. De står i det kalla växthuset. Kul!