Lördag: Skärpning!

Hon: varit jättedålig på att blogga senaste tiden, men barnbarn, vänner och planteringar har helt enkelt gått före. I alla fall barnbarn och vänner. I trädgården ligger jag väldigt efter och chili och tomater behöver större krukor, alternativt planteras ut.

Betor och zucchini kom i alla fall ut på grönbete efter att kompisarna Kinna och Bomme lämnade udden strax före lunch igår. Men mycket återstår.

Han: Ja, det är det jag säger till henne:
– Att äga en trädgård att veta att hon kan göra 1000 saker men ändå veta att det finns en sak till hon måste göra.

Även jag vet att jordelivet inte är enkelt. Hur ska man förklara att en gul solhatt (Echinacea purpurea) egentligen bör kallas för röd rudbeckia?
Det anser nämligen SKUD att den gula solhatten ska heta. Om du undrar vem det är; bokstavskombinationen heter på tydlig svenska: Svensk kulturväxtdatabas.

Fråga inte mig varför man krånglar till det. Hur man än vänder och vrider på det så kommer Havsträdgårdens minsta planta att senare i sommar förhoppningsvis ge solgula blommor, som påminner en man nyss hemkommen från en grekisk strand om … tja, gula solhattar.

Eftersom kriget fortsätter. Till de nya bosättarna på mitt befriade område hör nu även tuvrör (Calamagrostis Acutiflora), ett vackert prydnadsgräs som jag fått av Ancy.
Plantan ser inte mycket ut för världen, men tuvröret kan bli över en meter högt med robusta och smala blad.
– Som gjord för en havsträdgård.

Apropå att ha någonstans att bo, noterar vi att regeringen äntligen satsar på att bygga nya bostäder – för de kriminella.
Kriminalvården får 1,3 miljarder av Tidöpartierna för att tredubbla antalet fängelseplatser från 9 000 ska bli 27 000 celler.
– Det skulle göra Sveriges invånare till Europas näst mest inspärrade folk efter turkarna.

Visst blir man stolt över att vara svensk? I vår egen kommun sätter det politiska styret sitt hopp till att ett nytt fängelse i grannkommunen ska ge trakten den injektion bygden behöver.
Slutsats?
Ett parti går till EU-valet med parollen ”Mitt Europa bygger murar”. Vi föreslår att de andra i kvartetten enas om parollen:
– Det är knarkgängen som bygger landet!