Han: Det blev inte mycket till semester för traktens skomakare. Åtminstone om vi tror på den gamla myten.
”Stängt mellan hägg och syren” lär det ha stått på skomakarnas dörrar så här års.
– I år betydde det max 1,5 vecka här på udden, för nu blommar vår syren.
Inte undra på att det inte finns några skomakare kvar.
Igår hävdade jag att rödstjärten har en djärvare kostym än de snofsigaste kändiskvinnorna på Metropolitangalan.
– I fågelvärlden är det hanarna som är påfåglar, inte honorna.
Men som (en) man ropar får han svar. Länge trodde vi att det var göken vi hörde, men det var det inte.
Det visade sig vara en mycket märkvärdigare röst.
Härfågeln räknas till de fyra svenska ”praktfåglar” (tillsammans med kungsfiskare, biätare och blåkråka) som länge varit fågelskådares våta dröm.
Och plötsligt gick han där och pickade under grannarnas tall.
– Eller han och han, om jag förstått den samlade bokkunskapen rätt så är härfågel en av få arter som bär unisex fjäderdress.
Tyvärr hann jag inte fånga den med kameran, men hade jag hade varit kvar i min pojkvärld hade jag sagt att hen såg ut som en indianhövding i arméjacka, fast gyllengul.
Under 1800-talet var härfågeln en ganska vanlig häckfågel i sydöstra Sverige, men i början av 1900-talet försvann den. På 1980-talet fanns åter häckande härfåglar på Öland och Gotland. Efter 2001 har ingen trolig eller säker häckning rapporterats från landet, förutom en lyckad häckning i Västmanland 2008 och Skåne 2017, enligt Artdatabanken.
Arten rödlistas som ”Nationellt utdöd” (RE) 2010 ”eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet”.
Men med tanke på klimatförändringarna ökar chanserna att vi får se härfåglar oftare.
– Om nu det är något att glädjas över.
På udden har vi i alla fall inte sett denna praktfågel förut. Enligt Axel Kielland, min tålmodige lärare i pippikunskap, är den ”osedvanlig”. ”Grattis! Den är lika grann som sällsynt”, skriver magister Gunnar Eriksson i Skåne.
Som den ansvarskännande medborgare jag är har jag förstås rapporterat besöket till Artdatabanken.
PS: Min barnsliga association till Sitting Bull är egentligen inte så tokig. I klassisk kinesisk poesi framställs härfågeln som en budbärare från himlen, som medför nyheter om våren och förnyelse.
Men i svensk folktro (präglad av småländska Krösa-Major) har härfågeln betraktats som ett tecken på krig och elände, elände. Dess läte har tolkats som en varning, typ: ”Upp! Upp! Upp! Ut! Ut!”.
– Lyssna här.
Om hon tror på myten är oklart. Om du saknar hennes noteringar här på bloggen så beror det på den förbannade blåsten (11 s/m i byarna från NO) och att hon har bitit av en tand. Somliga ser även det som ett omen.
Hon: … och för att jag faktiskt igår var helt däckad av en barnbarns-bacill. Inte ofta jag ger mig och lägger mig i sängen en hel dag, så idag är jag på benen igen, men fortfarande inte på topp. Ny krona är i alla fall på plats intill visdomstanden. Nu sätter jag mig och läser i lä. Återkommer imorgon.
Ps: och om det inte varit för mig och kompisen i grannhuset hade soffliggarna (båda männen, Kalmar FF spelade…) missat den vackra härfågeln.
peppekerstin.blog 
Publicerat av