Måndag: Vilken kväll vi mammor fick…

(Om pappa Bertils värdträd, se längst ner i bloggen)

Hon: Vilken underbar morsdags-kväll det blev! Firade tillsammans med mammorna från Södra Kärr, även deras män fick vara med förstås. Och han :). Och Hjalmar och Gibson!

Idag hårt arbete igen! Till exempel sätta tjuvskott från tomaterna i vatten…

Och även plantera de tjuvskott som har fått rötter. Det kommer att bli mycket tomater på udden i sommar. Lite orolig för att chilin ska få plats att växa också…

Som tur är har jag ett stort tomatland kvar att plantera ut plantor i. Tack han för att du har rensat bort allt ogräs!! Och det var mycket.

Första tomatlandet är redan fullsatt:

Han: Inte bara mammorna blommar, nu blommar oxeln. Den har funnits där sedan hon var liten, planterad av pappa Bertil på 1970-talet.
– Oxeln är ett träd, men det tillhör släktet rosväxter (Rosaceae).
Virket är hårt och användes förr i tiden till hjulaxlar, kugghjul, block och annat som krävde hållbarhet (i ordets gamla betydelse, innan det blev en överideologi).
– Någon äldre än jag har berättat att förr-i-tiden-tiden användes virket till tumstockar.
Kanske var det min morfar. Han ägde ett litet sågverk.

Vår oxel har status som vårdträd. Vad det betyder?
– Ett svar är att det torde stå kvar där det står, även när nästa generation tagit över udden.
Enligt Nina Burton, författare och ledamot av Vetenskapsakademin, har det alltid funnits en nära relation mellan hus och träd: ”I virket till väggar, golv och tak ligger ju trädminnen, och ved kan ge rum en ombodad värme. Bredvid hus planerades förr också ett vårdträd för att rötterna skulle suga fukt från grunden medan trädets själ värnade huset.”

På den svenska landsbygden började man plantera vårdträd under slutet av 1800-talet. Vanliga arter att plantera som vårdträd var lind, alm, ask och lönn. Men det förekommer också så kallade ”bärande träd” som rönn, kastanj, vaknöt, ek – och oxel.
– Som vanligt spann man en väv av vidskepelse kring viktiga praktiska saker (som att driva fukt ur grunden).
Redan då trodde människor hellre på fake news än fakta. Sagorna berättar om att hustomten eller gårdens skyddsandar bodde i eller under husets vårdträd, alltså gav lymlarna fan i att skada vårdträdet.
– Förmodligen finns det trådar långt bakåt i tiden. Redan  Adam av Bremen (upptäcktsresande och reseberättare, död före år 1095) berättar om träd som ansågs vara heliga bland nordborna.

Uddens vårdträd är en oxel (Sorbus intermedia) eller ”svenskoxel”, en hybridart av träd i familjen rosväxter som förekommer naturligt endast i Norden. Carl von Linné ville ge den artnamn suedecia, men det blev Sorbus intermedia.
efter latinets ”mellanstående”, ”osäker” (se Trädgårdsakademins ordlista).
– Som så mycket annat ”typiskt svenskt” har även oxeln invandrat; bland anfäderna hör tyskoxeln (S. torminalis).
De flikiga löven påminner om ekens, men skiftar i blågrönt och är ludna på undersidan.
Blommorna och bären däremot liknar rönnens, som oxeln också är släkt med.
– Multikulti, alltså och en egenskap som vuxit fram under 12 000 år är hållbarheten och tålighet med blåst.

Pappa Bertil visste vad han gjorde när han valde oxeln som vårdträd för stugan på udden.