Han: Så här års är naturen som färglagd av ett barnbarn som fått nya färgpennor. För en gubbe på en udde är det naturligtvis inte så enkelt. Delvis beror det på att jag parallellt med att gå runt i vår trädgård läser ett mycket inspirerande manus om just färger, colours.
– Problemet är att texterna är som ett rävgryt – jag hittar många ingångar men ingen utgång.
Alltså är jag kvar i författarens manus även när jag ser mig omkring bland alla färger på udden.
I filosofisk mening kan färger nämligen beskrivas ur flera perspektiv. Detta beroende på vilken filosofisk inriktning man följer.
Här är några sätt att förstå vad det egentligen är vi ser:
1. Realisten om färger: Realister hävdar att färger är verkliga egenskaper hos objekt i världen, oberoende av observatören. Den amerikanske filosofen John Searle har argumenterat för en form av ”direkt realism”, där perceptionen ger oss tillgång till världen ”sådan som den är”.
Även fysikalisten Alex Byrne är en modern filosof som har försvarat idén att färger är objektiva egenskaper hos objekt. Byrne argumenterar för att färger kan förstås som specifika fysiska egenskaper, t ex som ytors förmåga att reflektera ljus av vissa våglängder.
2. Idealisten om färger: Idealister, som exempelvis George Berkeley, menar att färger inte existerar utanför vår upplevelse av dem. Färger är mentala konstruktioner som uppstår när vi upplever världen. Utan en betraktare finns det ingen färg.
3. Fenomenologi: Inom fenomenologin, som utvecklades av filosofer som Edmund Husserl, studeras färger som en del av den direkta mänskliga upplevelsen. Färger är något vi upplever och det är denna upplevelse som är primär.
– Hur färger framträder för oss är centralt för att förstå deras natur.
Poeten Johann Wolfgang von Goethe hade åsikter om mycket, inte bara om andras fruar. Citatet ”Färger är ljusets gärningar och lidanden” kommer från hans verk Färglära (tyska: Zur Farbenlehre), publicerad år 1810. Goethe betonar färgernas ”dynamiska och upplevelsebaserade natur” i motsats till Isaac Newtons mer statiska och matematiska synsätt när han oombedd plockade isär regnbågens färger.
4. Fysikalism: Fysikalisterna hävdar att färger är fysikaliska fenomen som kan förklaras genom vetenskap.
– Färger är ljusvåglängder som reflekteras från objekt och registreras av våra ögon och hjärnor. Färgupplevelsen kan därför reduceras till en fråga om fysik och biologi.
Trist men ganska begripligt.
4. Färger som kvalia: Om du är på det humöret kan du följa en mycket smal stig in i ditt eget huvud. Färger kan nämligen beskrivas som ”kvalia” eller qualia, vilket refererar till ”de subjektiva upplevelsernas kvalitativa aspekter”.
Dvs hur det känns att se en blommas specifika färg, att känna smärta eller att höra en specifik ton. I filosofiska diskussioner används qualia för att beskriva ”de inneboende och individuella kännetecknen av våra sensoriska upplevelser som inte kan kommuniceras eller fullständigt förstås objektivt”.
– Fattar du?
6. Det sociokulturellt perspektivet: En annan filosofisk infallsvinkel är att färger är ”en kulturell konstruktion”. Betydelsen och uppfattningen av färger kan variera mellan olika kulturer och historiska perioder.
– Detta perspektiv betonar hur vår förståelse av färger formas av språkliga och kulturella faktorer.
7. Pragmatikern om färger: Pragmatikern anlägger ett ”socialkulturellt perspektiv” på uddens blommande träd och blommor.
Pragmatismen är en filosofisk riktning som betonar handlingens och erfarenhetens betydelse för betraktaren.
– För pragmatikern är färger kategorier som hjälper oss att navigera och förstå världen.
Färger är inte nödvändigtvis något objektivt eller subjektivt, utan något praktiskt som vi använder för att kommunicera och agera.
Reklamfolket och grafiska designers fattar vad jag menar:
– Rätt färgval ökar vår uppmärksamhet i butiken och påverkar våra köpbeslut.
Nu vet du det också. Blir du uppspelt, köpsugen eller allmänt förvirrad av den färgglada naturen så beror det antagligen på att du inte riktigt vet vem du själv är.
Hon: Nöjer mig med en bild på honom plåtande den stora fina vallmon. Färgcirkeln var det tråkigaste jag visste, den skulle man igenom var gång ny lärare började eller teckningskurs startade. Jag ville ju bara teckna… apropå ovan.
peppekerstin.blog 
Publicerat av