Måndag: Nu när alla har vunnit behövs en kanon för politiker

Han: Dagen efter EU-valet framställer sig alla partiföreträdare som vinnare. Och det är klart att man blir rörd över att alla verkar vara så nöjda. Efter att ha hört alla segerintervjuer 15 gånger om surnar någonting inom mig till.
– Lite märkligt är det, eller hur?
Sanningen är ju att en mycket, mycket MYCKET STOR majoritet av oss väljare inte har röstat på alla dessa självutnämnda vinnare.

Förr, kära barn och barnbarn, kallades såna segrar för Pyrrhussegrar.

Kanske är det bra med en kulturkanon som somliga politiker vill ha, men en sak är klar:
Efter EU-valet är det dags för en kanon för politiker.
Inom den katolska liturgin betyder kanon en accepterad lista av bibeltexter. I en överförd betydelse, som i kulturkanon, betyder kanon ett urval av vad som anses vara föredömliga verk.
– Den fungerar som en måttstock att förhålla sig till.

En föredömlig måttstock att hålla sig till är vad våra politiker behöver.
– Sämre valrörelsen än den som äntligen är slut har jag aldrig upplevt.
Och jag har levt länge.

Nu när alla har vunnit behövs en kanon för politiker. Den kan bli mycket kort:

1. Sluta läs mellan raderna – där står inget!
Ta fasta på vad dina motståndare säger och gör och bygg din argumentering på det.
Skippa skitpratet om vad andra ”egentligen” menar och tillskriv dem inte åsikter som de inte har eller har haft.

2. Ta fasta på dina motståndares bästa argument – inte de sämsta!
Lyssna på dina motståndares tyngsta argument för sin ståndpunkt och bemöt dem om du är oenig i huvudsak, inte i bisak.

Det räcker så. Om jag uttryckt mig oklart föreslår jag ni politiker läser vad redan Aristoteles skrev om fallasier.
– Kanonbra texter som bör ingå i en kanon för politiker!
Bedrägliga argument och vilseledande argumentation kallas inom retoriken för fallasier. Att argumentera med fallasier kallar eristik, efter Eris som är osämjans och splittringens gudinna inom grekisk mytologi.

Eristik är en härskarteknik som går ut på att man inte är intresserad av att övertyga andra om varför man har rätt, utan att vinna debatten genom att fördumma motståndaren, fördjupa oenigheterna och bevara splittringen.
– Känner vi igen det?
Ja, det är där vi står dagen efter EU-valet.
– Alla har vunnit, somna om Pyrrhus!