Fredag: Spik i väggen kan visa sig vara en kvinna med solglasögon

Han: Min målarkompis Bosse försöker få mig att börja måla igen. Jag gör vad jag kan. Idag hängde jag upp en sax och voila!
– En spik i väggen blev en kvinna med solglasögon.

Som vi brukar säga när vi säger som det är: Jag älskar att vara konstnär. Det är det jävla målandet jag har svårt för.

Apropå illusioner. Bianka, Världsvan, Umgås, Trycksvärta, Öland, Brudtärna, Stackarskrake … det dyker upp många märkliga sjöfåglar så här nära havet.
Särskild i Anders Forsells färgglada fälthandbok Kryss(t)ade fåglar – svenska (o)befintliga fåglar i fält.
– Fick boken härom dan som tack för en fågelteckning.
Möjligen en gåva för att fördjupa mina bristfälliga kunskaper i ornitologi, ständigt avslöjad här i bloggen.
Mycket inspirerande!

Boken sponsras av Skogsmossens bryggeri vars motto lyder: ”Hellre en bärs i handen än tio fåglar i skogen”. För egen del arbetar (?) jag under eftermiddagsdrinken med serien ”The Lonely Heron Hunter Boot Selection” (på ren svenska: Ensamma hägerns stövelsamling).
– Mycket oklart om stövelmärket är intresserad av att sponsa projektet.
Varumärket är mest känt bland kvinnor på Stureplan.

En bra idé för dig som bor inåt viken och gillar konst på riktigt: Kolla in Bengt Rindners målningar på Konsthallen i Bergkvara.

Kortrecension: Någon har kallat Rindner för en ”konstens kammarmusiker”. Det är sagt med respekt. Det finns konst som man genast känner igen som konst av samma skäl som man känner igen kvalitén hos en duktig kammarmusiker som kan de stora verken och tycker om att spela dem.
I mina ögon är Bengt Rindner en sådan målare.

PS: Om du inte tror att du tänder på kammarmusik. Lyssna på det här i stället.
– Mönsterås Bluesband är kammarmusik i mina öron.

PS2: Kvinnan i mitt liv åkt till Stockholm, hon har fått en roll som farmor och mormor i en nygammal pjäs. Därför kan jag öppet erkänna att jag länge undrat vart hon tog vägen: