Han: ”Idag är första dagen i ditt liv”. Somliga dagar känns den gamla reklamslogan sann. Jag har till och med badat i havet.
Att det dröjt beror inte på mig. Det beror på havet. Om El Nino sägs härja i de stora haven har genomsnittstemperaturen i Kalmarsund (Bergkvara) i juli pendlat mellan 14,6°C och 20,6°, med ett genomsnitt på 17,7 grader.
– Vilket betyder 2,2° lägre än medeltemperaturen för säsongen.
Hon har säkert rätt i att temperaturen är högre innanför revet utanför vår udde. Men ändå. Svensk sommar är en underbar tid, men för min del får klimatförändringarna gärna höja temperaturen på badvattnet några grader till.
Nu till mysteriet med den okända besökaren. Igår fick hon bevingat besök i sitt växthus:
Läsare gissade på såväl sånglärka som trädlärka och en ung rödstjärt. Men av allt att döma var det en annan gynnare som bet henne i handen.
– Det var den kraftiga, lätt böjda näbben som avslöjade förövaren.
Törnskatan är ”cirka 17–18 centimeter lång och väger 22–47 gram” (visst är det intressant med hur exakt begreppet ”cirka” används). Det latinska namnet är Lanius collurio – vilket betyder ”slaktare”. Somliga vill räkna in arten bland rovfåglar för det händer att den ger sig på mindre fåglar, kräldjur, möss och kräldjur.
– Sant är den trivs bland taggiga snår, där den inte sällan spetsar sina byten ”som levande matpaket” på på de vassa törnena.
Enligt expertisen har beståndet av törnskator i Sverige minskat sedan mitten av 1970-talet men beståndet hållit sig ganska stabilt under de senaste 10 åren. Antalet häckande par uppskattas till ungefär 26.000 – 34.000 par.
Som så ofta i fågelvärlden skiljer sig könen åt sig i färg. ”Hanen är omisskännlig med röd rygg, grått huvud med ’Zorromask’ och med rosa bröst”, skriver Lars Gejl i Norstedts Fågelbok. ”Honan är oansenlig i gråbruna nyanser”.
Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan och har grå näbb.
– Inkräktaren är alltså identifierad: En ung argsint tonåring alltså.
Och den omtänksamma damen som försökte rädda hen ur växthuset hade tur som bara fick ett bett i fingret. Ett gammalt folkligt namn på törnskatan är ”Niodödaren”, enär den ansågs döda nio byten innan den ger sig själv ro att äta upp det tionde.
PS: Hade tänkt skriva att det här var första gången jag ”hade” en törnskata (ornitologsvenska). Men som vanligt har jag fel. I Nordstedts Fågelbok läser jag min egen notering från augusti år 2019:
Till saken hör att jag fått boken av Axel (Kielland) som även är redaktör för boken.
peppekerstin.blog 
Publicerat av