Söndag: Ett öde värre än döden

Trollsländan har 80 000 ögonfasetter, vilket ger den skarpaste synen bland alla insekter – men det hjälper inte alltid.

Han: Det finns många obskyra klubbar. Härom dagen erkände jag medlemskap i en vänsterorganisation, trots att jag inte riktigt kvalat in. På förekommen anledning söker jag mig nu till Trollsländeföreningen.
– Varför?
– Förmodligen för att Marx hade rätt. Varat bestämmer tänkandet. Det vill säga, har man bosatt sig på en udde börjar man snart bry sig om det som är viktigt på en udde: Havet, vindarna, fåglarna.

Företeelser man tänker mindre på när man sitter vid sitt favoritbord på Stureplan; förr alltid Bord 100, nu Bord 46 (se där en notering som även den bekräftar Marx tes).
– För att inte tala om att döden är ständigt närvarande.

Härom dan hittade vi en död sparvhök utanför Margaretas stuga. I morse räddade jag en förvirrad koltrastunge från ett öde värre än döden, nämligen att bli levande uppäten. Ungen gjorde som Ikaros, dvs struntade i sin pappas varningar om att ta det försiktigt på den första flygturen.

Det är svårt att lära sig flyga.

På förekommen anledning är jag nu djupt engagerad i trollsländornas liv. Detta mitt intresse väcks när när jag städar stugan (min tur) och en vacker trollslända passar på att göra hembesök.
– Det händer ibland, men den här vägrar lämna lokalen.
Emellertid, förblindad av min godhet lyckas jag till slut fånga in den och bär ut den utmattade lilla flygaren till den gula rosen (som än en gång står i blom).

Blågrön mosaikslända, hane. Mums för lärkfalken.

Goda intentioner kantar vägen till helvetet och det är först efteråt som jag drar mig till minnes vad Isman berättat. Borta vid fågeltornet hade han upptäckt massor av stora trollsländor.
– Sen fick han syn på de två lärkfalkarna och såg genast sambandet.
Lärkfalkar älskar trollsländor, de jagar i flock och kan ses fånga stora sländor i flykten, snabbt knipsa av vingarna och sluka kroppen innan den faller till marken.
Jag vet, du ryser vid tanken.
Naturen är grym, ett faktum som våra djurrättsaktivister ofta blundar för.
– När hörde du någon kräva att rovfåglarna måste bli veganer?

En trollslända gör ingen sommar, men hur vet vi att falkarna borta vid Fågeltornet vet att vår slända är den enda som sökt skydd på udden?
Undrar signaturen ”Att en rovfågel (duvhök) slår en annan rovfågel (sparvhök) verkar rättvist, men att en rovfågel (lärkfalk) klipper vingarna av en liten slända i flykten känns fel”.

Har jag rätt eller har jag rätt?

Konserten, en av Bengts oljor nu i Bergkvara.

PS: Nu ska jag publicera protokollet från stugföreningens årsmöte på vår nya hemsida. Sedan åker jag in till människobyn för att sitta vakt på Bergkvara konsthall. Bengt Rindner har kallats ”en konstens kammarmusiker”. Det är sagt med respekt. Det finns konst som man genast känner igen som konst. Detta av samma skäl som man känner igen kvalitén hos en duktig kammarmusiker som kan de stora verken och tycker om att spela dem.
I mina ögon är Bengt Rindner en sådan målare.
– Som sagt, varat bestämmer vad vi tycker är viktigt.

Hon: … som att se Garpen när man äter frukost på altanen:

Sådärja… snart i hamn:

Dagens bröd: surdegslimpa på diverse svårjästa kulturarvssorter, fullkorn och av både råg och vete. Och så lite manitobamjöl för att säkra upp. Kryddat med kummin och anis samt en skvätt mörk sirap.

Publicerat av

Lämna en kommentar