Han: Härom veckan ramlade jag ur sängen. Det är inte så kul som det låter. Det gjorde ont, jävligt ont, för vår säng är 1,10 meter över markplan (pga att jag monterade sängen fel och jag därför sover på en sarkofag).
Fel! Egentligen ramlade jag inte, jag kastade mig ur sängen eftersom jag hade en mardröm om att något, oklart vad men muränaliknande väsen, angrep mig från hennes sida av sängen.
– Vilket osökt gör att jag kan berätta en historia som jag tycker är ganska dråplig.
Den handlar om Putin, den stackars idioten som fått känna på sin egen bittra giftkur.
En historia som cirkulerar i Ryssland går så här:
– Putin vaknar i en mardröm 14 dagar efter ukrainarnas förödmjukande anfall i Kursk. När han tittar han upp ser han sin föregångare Stalins spöke som undrar:
– Vad hände?
– Nazisterna har angripit oss i Kursk, klagar Putin. Mina generaler och soldater flyr och det känns för jävligt. Vad skulle du ha gjort i mitt ställe?
Stalin kliar sig i mustaschen, medveten om att Pulin saknar skäggväxt. Sedan säger han:
– Ta det lugnt tavaritj, gör som jag gjorde år 1943. Kalla in ukrainarna, de är våra bästa soldater. Och be sedan amerikanarna om mer vapen.
PS: Slaget vid Kursk år juli 1943 kallas världens största pansarslag. Tusentals tyska och sovjetiska stridsvagnar och hundratusentals soldater drabbade samman i en kamp som definitivt skulle avgöra hur kriget utvecklas de kommande åren.
Kursk var också namnet på den ryska ubåt som år 2000 sjönk med 111 mans besättning.
Nu till något roligare. Har återvänt efter trevlig dagar med mycket skratt. Först träffade jag ”Tian”, vårt yngsta barnbarn tills vidare. Bekräftar en tes vi upprepat i sommar:
– Hade vi vetat hur trevliga barnbarnen är skulle vi ha hoppat över ett steg.
Därefter den årliga kräftskivan, denna gång på Sturehof. En av få föreningar jag av begripliga skäl fortfarande tillhör och den enda där man öppnar champagneflaskorna med svärd.
– Och vem passar bäst stå för klassiska sabreringen om inte gängets hedersordförande, Carl Jan.
Förutom kräftor serveras gamla historier som alla hört, särskilt Tomas Bolmes. Till vickning serveras även varmkorv, som vanligt donerade av Korvakademins Janne Scherman.
Tack Pelle och Sturehof, tack Bertil för att håller ihop ett kul gäng (26:e året!).
– Och det var bara slutet på början av min helgresa.
Dessutom fick jag vara med om ett mycket trevligt i 80-årskalas i familjen.
– Grattis Anna Beata!
Sedan vaknade jag hos goda vänner som visade att Gnosjöandan även lever på Östermalm.
– Om du undrar hur man gör äppelmos så vet jag det nu:
Och resan avslutas som vanligt med en kontemplativ lunch i ensamhet på favoritkrogen.
Det var väl allt jag hade att rapportera.
– Så har vi det när vi har det som sämst.
peppekerstin.blog 
Publicerat av