Fredag: Tillbaka till rutinerna … utan guds hjälp

Hon: kom igen matte, två gånger i veckan var det, och nu kan du inte skylla på barnbarn-baciller längre! Jag är redo…

Mmm, detta var igår, idag har jag träningsvärk. Körde ett nytt pass, kändes inte som om det hade något bra flow, nästa gång blir det ett av Lulu Lemons pass. Men kanske inte det jobbigaste än:

Idag blev det en långpromenad, men inte genom skogen. Blåser sjukt hård vind, typ 18 sekundmeter i byarna. Ville inte få en gren i huvudet. Eller ett helt träd för den delen. Ganska varmt dock, 17-18 grader.

Om man nu väljer sig en gud – varför väljer man en småaktig gud som inte gillar kvinnor som sjunger?

Han: Haha, Vilda är rolig. Hon lever ett fritt liv här på udden. De flesta i vår värld har det sämre. Inte sällan beror det på gudarna.
– Det är mycket jag inte förstår.
Men en sak förstår jag inte alls: Om nu människor skapat sig en gud, varför gör man honom så småaktig och ogin?

Ta det här med talibanerna i Afghanistan, landet vi glömde när USA gav upp försöken att rädda det till västvärlden. Trots löften till omvärlden om att föra en mindre kvinnofientlig politik är läget nu värre än någonsin.
– Nu räcker det inte med att kvinnor måste täcka sina kroppar och ansikten, de ska inte höras!
Talibanstyret har klubbat en lång rad moraliska regler som ligger i linje med sharialagar. Bland annat klassas kvinnliga röster klassificeras som ”intima”, vilket gör att de får inte längre höras offentligt i landet.
– De får inte sjunga eller ens läsa högt ur böcker om de riskerar att höras ut på gatan genom öppna fönster.

I måndags höll skådespelerskan Meryl Streep ett uppmärksammat tal i FN:s generalförsamling. Hon sa:
“A cat may feel the sun on her face. She may chase a squirrel into the park… A bird may sing in Kabul, but a girl may not, and a woman may not in public.
This is extraordinary. This is a suppression of the natural law. This is odd …”

Ja, det är knäppt, knasigt. Konstigt. Om nu människor vill tro på gudar, varför väljer man att tro på gudar som är så småaktiga?
– Griniga, arga, ogina, härsklystna, självgoda och framför allt så förbannat kvinnofientliga!
Jag fattar inte det.
I alla de stora religionerna hävdar man trots allt att gud har skapat människan till sin avbild.
– Inklusive kvinnorna. 
Så varför i herrans namn uppträder han som en skitstövel när det gäller hälften av sina avbilder?
– Om det nu är han.

Kan det vara så enkelt att det är män som skriver historien, inklusive historien om vad deras manliga gud tycker och tänker om män.
– Och kvinnor.
Det börjar redan med Abraham. Denne stamfader till alla de tre abrahamitiska religionerna – islam, kristendom och judendom har gått till historien som en fin människa.
Visserligen gjorde han både sin fru och sin unga slavinna Hagar på smällen, hoppsan! Det slutade med att han fördrev både Hagar och deras gemensamma son Ismail ut i öknen.
– Detta på sin frus uppmaning, för övrigt en av få gånger som en kvinna tar ton i Gamla testamentet.
Kanske den enda gången.

Lite dåligt samvete hade Abraham visserligen, men han hade sin gud och Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.” (1 Mosebok 21).

Sagt och gjort, bort med frillan och hennes grabb. Men denne djupt troende hedersman nöjde sig inte med det. När familjen flydde till Egypten i början av Abrahams karriär förnekade han även sin fru Sara.
Detta för att skydda sig själv: ”När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj /gammal stavning/: ”Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig.Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna, och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats” (1 Mosebok 12).

Vilken hedersknyffel, eller hur? Som tack för att han lämnade sin fru i kungens harem blev Abraham rikligt belönad (”Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.”) Lite missundsam var Abraham kanske, för hans gud ”lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull.”
– Det tycker nu farao var orättvist gjort, för det var ju han som hade blivit förd bakom ljuset av Abraham: ”Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? Varför sade du: ‘Hon är min syster’, så att jag tog henne till hustru?
Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!” Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde …”

Intressant liten historia ur religionernas värld, eller hur. Men vad lär vi oss egentligen av den?
– Ligg runt, men skit sedan i eventuella barn?
– Skyll på andra när du ligger risigt till, ljug och låna i värsta fall ut din fru mot pengar och gentjänster så kommer även Gud att göra tummen upp för dig?
Alla vettiga människor ställer sig naturligtvis frågan:
– Varför blev Gud inte förbannad på Abraham istället?
Det är ju han som av feghet och med lögner ställer till det både för sig själv och sin fru.

Och såna gubbar vill de vi ska tro på!? Jag vet, jag bortser ovan från vad Sara tyckte om sin hallick till man. Men redan på den tiden tyckte guds uttolkare att kvinnan ska tiga i församlingen.
– Men du Vilda har tur att det varken i Bibeln eller i Koranen stipuleras vad honkatter får och inte får göra.
Hoppas och tror husse i alla fall.

Hon: nej i kattvärlden är det honorna som bestämmer. Äter först och håller koll på flocken. Samt ser till att det finns mat på bordet. Heja Ludde och hans manliga kompisar. Ni är en förebild som backar upp era honor och låter dem ta plats även om de bara väger hälften så mycket.