Torsdag: Ett glas med vår generations svar på Bellmans Ulla Winblad

Han: Min vecka börjar på torsdagar. Det beror på att min tidräkning är kopplad till min gröna dosett med dagens piller.
– Ur den tar jag tre piller till frukost och ett till middag.
Med början torsdag.
Att det blev just torsdag beror på att jag köpte min pillerask på apoteket en onsdag och alltså började mitt välorganiserade pillerliv dagen efter, en torsdag.

Jag drar alltså inga långtgående slutsatser av detta faktum. Tiden är som vi vet relativ.
I den svenska almanackan är torsdag veckans fjärde dag.
Det beror bara på att söndag anses vara veckans sjunde och sista dag.
– Numera.
För den ordningen är också relativ.För det första är 7-dagarsveckan ett relativt nytt påfund. Under antiken hade atenarna 10-dagarsvecka och i det romerska imperiet förlängde man veckan till åtta dagar.

Revolutionärer och imperiebyggare vill gärna att historien skulle börja med dem.
Under franska revolutionen infördes en särskild revolutionskalender med ändrade månads- och veckonamn samt en vecka om tio dagar.
I Stalins Sovjetunionen experimenterade man på 1930-talet med 5-dagarsvecka.
7-dagarsveckan ansågs opraktisk ur ekonomisk synvinkel.
– I en 5-dagarsvecka skulle människor kunna arbeta i skift och produktionen aldrig avstanna.
Folkligt motstånd gjorde dock man återgick relativt snabbt till 7-dagarsveckan.

Tiden är som sagt relativ och även veckodagarnas ordning är relativ. Först år 1972 blev dagens kalender internationell standard och numera börjar veckan med dagen vi kallar måndag.
I traditionell kristen och judisk tideräkning var söndag däremot veckans första dag.
Det är lite lustigt i sig.
– Detta eftersom skapelseberättelsen enligt Gamla testamentet försöker göra troligt att Gud skapade världen på sex dagar för att sedan vila på den sjunde.
Inte undra på de religiösa sekterna redan från början fick nåt att bråka om:
Kristna = söndagen är kyrkodag.
Judar = lördagen är sabbaten.
Muslimer = fredagen är den stora bönedagen.

På persiska och kurdiska kallas söndagen yek, ”den första dagen” efter veckans första som är lördag. Dusjanbe, huvudstaden i Tadzjikistan, har fått sitt namn från persiskans ord för måndag, ordagrant ”andra dagen”.
”Söndagsbarn” brukar man kalla framgångsrika personer.
– Den myten har sina rötter i antiken, då barn som föds på en söndag ansågs ha övernaturliga krafter.
Måndag däremot anses vara en otursdag i många kulturer. Därav uttrycket ”måndagsexemplar” här hemma.

I den romerska kalendern namngavs veckodagarna efter olika gudar. Torsdag kom att bli Jupiters dag – ”dies Iovis”. En benämning som gått i arv i nästan alla de latinska dotterspråk och gömmer sig även i vår torsdag efter Tor, åskguden som även var mänsklighetens och gudarnas beskyddare. 
Det senare tycker jag ger en plausibel historisk kontext till varför min vecka börjar på en torsdag.
– Utan min dosett skulle jag inte må så bra som jag gör.

Apropå att vår tid är relativ:  Härom dagen reste jag tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1960-talets första hälft.  Detta för att träffa gamla polare från Strömsund på ett releaseparty för Anders Sundelins nya bok om Kjell Höglund.
– Musiklegenden som började sin karriär i denna metropol, inbäddad i vårt gäng och i vår tid.

Det var kul att återse så många kända ansikten från förr (även om jag blev lite häpen över att vi en gång tiden var jämnåriga). Tillbaka till framtiden, om man säger så.
Framför allt fick jag äntligen svar på frågan som gäckat oss alla sedan dess – nämligen vem var hon var som Kjell diktade om i sin underbara ”Jag hör hur de ligger med varann i våningen ovanför”.
– Vår generations motsvarighet till Bellmans Ulla Winblad, plötsligt stod hon där på scenen och sjöng sin egen sång.

Hon heter Inger Olsson, bor på Möja med sin Åke, ”min älskling” – samma snubbe som Kjell inte riktigt ville kännas vid i visan, förälskad som han var.
Och Inger visar sig vara precis så där levnadsglad som jag alltid vetat att hon skulle vara.
– Dessutom kom vi på att vi i ett senare liv tillhört samma vänster kring tidningen Gnistan och FNL-grupperna.
Klart att jag är starstruck.
– Skål Inger, och tack för ett mycket trevligt barhäng!

Hon: och medan han var i storstan har jag hängt med den här stiliga mannen!

Vi har tagit långa, raska promenader och det mår man också bra av utan dosett, därför fick han allt hänga på idag. Tror nog lite frisk lantluft och en stärkande promenad var precis vad som behövdes efter allt barhäng…

Men vissa hade bråttom hem så promenaden blev inte lika lång som de andra dagarna, men ändå hyfsat lång.

För övrigt har det blåst halv storm senaste dagarna. Filmen ovan tog jag i förrgår morse efter att kört honom till flyget. Tyckte det blåste hårt då med tanke på flygresan, men sen blåste det bara upp mer och mer. Fortfarande styv kuling!