Hon: gässen har samlats en tid utanför oss men idag är det verkligen den stora flyttdagen. Streck på streck har flugit över oss hela dagen.

Det är ett jäkla kacklande faktiskt, ha ha. Imorse till och med vaknade jag av det. Hägern hjälpte också till…

För övrigt har jag spetsat den första satsen limoncello med lite av den 96-procentiga spriten snälla vänner tog med hem från rivieran. Zesten låg i lag på enbart vanlig vodka. I nästa sats blir det bara den starka, men givetvis ska den uppblandas med vatten och socker.
– Om ungefär en dryg månad, sedan ska den stå och dra lika länge till.
Ska bli så spännande att se hur de blir framåt jul. Två år sedan jag senast gjorde limoncello på egna citroner, den blev supergod, men aningen svag. Det råder vi bot på i år ;).

… och i väntan på det vänder vi inomskärs

Han: Ser verkligen fram emot citrondrickan, hade behövt ett glas redan igår. Första frågan under SVT:s partiledardebatt:
– Ser ni fram emot den här partiledardebatten?
– Ja! sa alla deltagarna och tryckte på den gröna mentometerknappen.
Alla utom en.
– De andra ljuger, sa Jimmie Åkesson och alla skrattade.

Jag ljuger om jag påstår att jag hade några förväntningar.
– Ändå blev jag besviken.
Tv-sända partiledardebatter handlar helt enkelt inte om politik längre, det är verbal wrestling.
Eller bara ännu ett i raden av fjantiga lekprogram i den skattefinansierade televisionen.
– Behöver jag tillägga att hon valde att se ett program som bättre speglar verkligheten i Sverige idag: ”Tunna blå linjen”

Nu till något intressantare. Turnerande poeten Bruno K. Öijer inleder sin nya diktsamling med en tvårading:

jag skriver
alltså finns vi till

Formuleringen är naturligtvis en variant på 1600-talsmatematikern och filosofen Descartes cogito, ergo sum.
– Jag tänker, alltså finns jag.
Med det menade Descartes att även om vi tvivlar på allt annat kan vi inte tvivla på att vi existerar, eftersom tvivlet i sig förutsätter att vi existerar.
– Smart kille, eller hur Sope-Bengt?

Om ni andra undrar, allt jag skriver här skriver jag för vår granne Bengt Johansson, ”Sope-Bengt” kallar han sig själv eftersom han är en man som vet att han inte behöver uppträda med lånta fjädrar.
Det är en utvikning, jag skyller den på eftermiddagsdrinken, men Descartes kunde ha formulerat sig annorlunda, typ:
– Jag fryser, alltså finns jag till.
Han dog nämligen i sviterna av lunginflammation i ett februarikallt Stockholm året 1650 dit fransmannen kallats som lärare för vår drottning Kristina.

På förekommen anledning ansåg Descartes att Sverige var ”ett land där både människor och tankar fryser till is”.
Vilket väcker en annan tanke:
– Om det blir någon vinter den kommande vintern återstår att se.
Just nu skiner eftermiddagssolen på udden och så sent som för en vecka sedan rådde det fortfarande meteorologisk sommar här.

Det var en avvikelse från ämnet men tillbaka till Descartes ”Jag tänker, alltså finns jag”. Omvärlden får mig att tvivla på det mesta. Kanske är det därför jag köper Descartes djupsinniga ord, men att jag med stigande ålder personligen känner större samhörighet med Augustinus inlägg i den här debatten:
– Jag misstar mig, alltså existerar jag.

Även Augustinus hade åsikter om det mesta, skrev mer än han borde och insåg att han ofta hade fel i det han skrivit.
– Om det inte vore sånt slöseri med tid och pappersmassa skulle jag skriva ett samlande verk om mina samlade verk.
Arbetstitel: ”Även det hade jag fel om”.
Haha, jag hör vad du tänker:
– Vem skulle vilja läsa en sån torftig samling värk?!
Du har naturligtvis rätt, betrakta det som en utvikning.

I sina Bekännelser konstaterar Augustinus ”att det endast är nuet som är verkligt, framtiden är ännu inte verklig och det förflutna är inte verkligt längre.” Även om kristendomens viktigaste tänkare var ute efter någonting annat, så är det en träffande sammanfattning av vår tidsanda.

I filmen ”The apprentice”,får den unge Donald Trump tre råd som han konsekvent följt sedan dess:

√ Anfall!
√ Förneka allt – medge inga fel.
√ Även om du förlorat – utropa dig till segrare.

Efter debatten med Tamala Harris, som både opionsmätningar och bettingbolag visade att han förlorade, förklarar Trump obekymrat, ”Jag vann. Alla säger att jag vann”.
– En inställning som möjligen gör honom till vinnare 5 november.

Vid närmare eftertanke är Trumps tre budord en bra sammanfattning även av gårdagens partiledardebatt. Men även det är en utvikning, om än en nödvändig sådan. Men vad jag egentligen ville säga med alla dessa ord är bara detta:
– Bruno K. Öijers korta inledningsdikt i nya diktsamlingen ”Växla ringar med mörkret” (Wahlström & Widstrand) höjer sig över både Descartes och Augustinus sentenser i ett viktigt avseende.
I en tid av självgod narcissism placerar han sin egen existens i en kollektiv gemenskap, ett vi:

jag skriver
alltså finns vi till

Inte undra på att det tog tio år att komma fram till den enkla meningen.