Helgen: Spännande vecka med tyst vakenhet och medveten frånvaro

Somliga dagar känns det som om du inte får nåt vettigt gjort. Men se upp! I bästa fall har du till och med gjort din största insats mot klimatförändringarna genom introverta happy hours!

Han: Och inte blir det mycket skrivit här heller. Sen sist har jag ägnat mig åt medveten frånvaro, tyst vakenhet, introverta happy hours, ett antal timmar i uddens tysta bokklubb och jag funderat på att anmäla mig till Space-out.
Dessutom har jag lyssnat på Leonard Cohen på kvällarna och P1 på dagarna.
– Och man lär sig mycket om man inser poängen med att vi fått två öron, men bara en käft.

Därför vet jag nu att ”medveten frånvaro” inte längre betyder att vi skolkar, utan att vi kopplar bort verkligheten omkring oss för att göra ingenting.
– Vilket är det bästa vi kan göra för en hållbar utveckling här på vår enda planet.

Tyst vakenhet är också bra för klimatet, åtminstone enligt den evigt vakna Maja Aase, som i Spanarna (18:50 min in i programmet!) fått mig att inse att fler bör göra som jag.
– Inte minst Greta och alla klimataktivister.
För att inte tala om de tiotusentals delegater som flög tur och retur till Baku i Azerbadjan för att prata om vad vi (inte) bör göra för att havet inte ska stiga upp till vårt soldäck.
– Att göra ingenting alls är nämligen den mest hållbara insats vi kan göra för klimatet.

Så här förhåller det sig: Enligt Maja är jag inte lat och oföretagsam. Inte heller bara introvert och höstdeppig som min pappa blev när mörkret sänkte sig över Norrlands inland.
– Tvärtom!
Härom dagen följde jag med henne på hennes dagliga långpromenader för att uppleva skogens mysterier.
– Det var kärleksfullt gjort av henne.
Visserligen sa jag inte det, överhuvudtaget sa jag nog inte mycket alls.

Nu vet jag att det var 10 060 steg av tyst vakenhet, dvs produktiva men hållbara dagdrömmar i fredlig samvaro med min omgivning.
– Det är finare än du tror, nästan som Gift vid första ögonkastet.
Introvert happy hours heter det på nysvenska och när solen går ner redan 15:25 blir det många happy hours på udden. Det känns bra.
Särskilt nu när jag fattar vidden av vår insats.
För de få timmar när även hon, Durasellkaninen, kopplar av och ligger där i den andra soffan med sin bok, då är vi en tyst och hållbar cell i en världsomspännande rörelse, the Silent bookclub.

Det ska jag berätta när hon kommer hem (hon extraknäcker i helgen som Farmor och Mormor). Det är därför jag tagit mig samman och nedtecknar dessa noteringar. Det känns bra. Just nu sitter jag här i min skrivarstol och tittar på havet, det vill säga jag ägnar mig åt medveten frånvaro.
– Fast vem vet, kanske tränar jag inför nästa års Space-Out Competion?
För uttrycket ”space-out” betyder inte längre att du inte bryr dig om omgivningen som det står i gamla ordböcker.
– Space out är en internationell tävling i Hong Kong där deltagarna tävlar om att sitta stilla i 90 minuter utan att göra något alls.

Nu vet du det också. Somliga kamrater har med entusiasm anslutit sig till min rörelse, som Doktor Bomme som gjorde en stor insats under veckans tysta 24-timmars hållbarshetsdemonstration.

Men jag är ingen vardagshjälte. Det händer att jag gör o-hållbara saker. Även om jag gärna skyller ifrån mig på mina kamrater. T ex tvingade pojkarna i Bad Boys med mig till simbassängen i fredags.
– Det var kul, men lite stojigt.
Å andra sidan tror jag att vi löste de flesta av världsproblemen. Sen åt vi Wallenbergare på Möre Golfbana.

Och härom kvällen drog Maxe och Blomman med mig på en helkväll med unga entusiastiska musikelever på Kulturskolan i Torsås.
Mycket bra.
– Så inspirerande att jag till och med börjar tvivla på att att tyst vakenhet och medveten frånvaro verkligen är det världen behöver.
Framförallt insåg jag att det bästa man kan göra för andra är skratta åt sig själv.