Måndag: Udden tur och retur

(Uppdaterad 15:17)

Han: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var … havet”. Den gamle diktaren Stig Johansson får ursäkta att jag förvanskat hans välkända dikt ”Förlusten” (vilken förövrigt inspirerade förre finansministern Kjell-Olof Feldts memoarer ‘Alla dessa dagar…”, även han nyligen utcheckad ur gemenskapen).
Av någon anledning känns det som om jag än en gång återkommit till udden efter en lång frånvaro. Det kanske jag har också.

En sak är uppenbar. Att återvända till udden är att återvända till havet.
– Om jag inte visste bättre skulle jag få för mig att även havet varit borta nånstans och nu återvänder i all hast med svallande vågor för att sedan dra sig tillbaka till de gränserna vi kommit överens om.

Härom dagen steg havet till över 80 cm. I morse hade hon dragit sig tillbaka igen och återlämnat vår lilla badvik.

När jag skriver att havet stiger 80 cm betyder det att en tredjedel av vår tomt på sjösidan försvinner.
– Men som återuppstår igen när havet är på det humöret.

Även om vi lever som om vi äger naturen, så är den bara tills lån. Det fattar man när min Onödiga trädgård plötsligt blir en havsodling.

Jag vet, vi skriver ofta om havet. ”Det djupa, salta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. Oengagerat, bara sig självt. Det här är vad det ägnar sig åt till vardags, det behöver oss inte till något, det bryr sig inte om förhoppningar, rädslor – och inte ett dyft om våra beskrivningar.”
Så beskriver Morten A Strøksnes havet i Havsboken och så kan man tänka. Å andra sidan kan man tänka annorlunda. Till exempel kan man tänka att havet är ganska likt oss människor.
– Det har alltid varit någon annanstans, men det återkommer alltid.

Under deras stormiga äktenskap gav skådespelaren Richard Burton sin fru Elizabeth Taylor ett antal elaka smeknamn, bl a Old Snapshot och Quicktake.
Men det första han kallade henne var Havet, The Sea.

Nu till vår egen frånvaro från udden. Känns som veckor, men rör sig om dagar. Men viktiga ögonblick. Till exempel har vi än en gång varit tillbaka i Stockholm.
– Nej, inga barnbarn denna gång.
Vår kompis Gunnar bjöd på en mycket känslosam vernissage i Benhuset, Katarina kyrka.
Jag tänker inte recensera utställningen, den är för intressant för att trivialiseras. Du kan läsa om detta sorgearbete här.

Som sagt ingen barnbarnsjour. Vuxenlekar. Bott på hotel Kung Karl vid Stureplan, nära vännerna på Sturehof och böckerna på Hedengrens. Sköna timmar med min personliga assistent på tåget – som gick och avgick (nästan) i tid!

Resten är en sammanfattning av en 70-årig process som firas med mandomsprov i skogen, invigning av den nya bastun, nakenchock bland snöänglar och rock’n roll med vackra fruar.
– Det väsentliga:

Dessutom, apropå Burton & Taylor har vi firat en Pärlbröllopsdag (30-år).
– Nej, inte hennes och min.
Det dröjer, men man kan ha roligt även på andras bröllopsdagar.

Hon: jo, jag var också med, men bakom spisen! Vi ”fruar” stod för maten, den föll ”gubbarna” i smaken efter skjutande och bastande.

Och roligt hade vi, speciellt när vi såg bildbevis från nakenbadandet i snön…

Ps: och vissa dansade på bordet redan före tårtan, men varken det eller nakenchocken vågar vi publicera 😉