Hon: första knoppen på mina ”lite-senare-än-vanligt” satta chiliplantor, hurra!!!

Dessutom på en Rokotopeppar, och det i grevens tid. Eller förmodligen för sent ändå, jag satte fröna i slutet av december, och enligt min gamla ”chili-bibel” bör de sättas i oktober-november…

Attans, aldrig satt någon Rokoto förut, borde läst på. Första åren jag odlade lusläste jag den här boken:

Och givetvis finns Brown Rocoto, den sorten jag satt, också med bland de 222 sorterna. Tror jag ska ägna resten av eftermiddagen med att färska upp mina chili-kunskaper. Även om det är i senaste laget…

…. sant och intressant, men nu byter vi perspektiv:

Han: Jag ringer min syster i Sundsvall. Vi pratar om det vi alla pratar om dessa dagar. Om det hemska som hänt i Örebro. Eller: Som alla andra spekulerar vi kring varför han gjorde det. Samtidigt pågår SM i skidor. I bakgrunden hör jag jublet när Ebba Andersson går i mål på 20 kilometer och min svåger säger något.
– Han är från Sundsvall, upprepar min syster.
– Det visste jag inte. Jag trodde han var örebroare?
– Nej, han är från Njurunda.
– Mördaren?
– Jaa? … eller vänta, Tore pratar visst om damlandslagets nya tränare, Tony nånting…

Jag fattar fortfarande inte hur fotbollslandslagets Tony Gustavsson hamnade i vårt samtal. Men vi enas om att det är tur att jag inte är journalist längre.
– Eller privatspanare på a-sociala medier.  

Det är förmodligen en skröna, men den innehåller en poäng: En dag kom en av Sokrates elever och sa upphetsat till sin lärare:
– Vet du vad jag hörde om en av dina vänner …
– Vänta nu, avbröt filosofen. Innan du berättar vill jag testa ditt skvaller med de tre filtren.
– De tre filtren?
– Korrekt, innan du pratar om andra är det viktigt att du tänker efter vad du ska berätta.

Sokrates test kallas för ”De 3 filtren”. Den gamle filosofen ställer tre frågor och på modern journalistsvenska utspinner sig följande dialog:

Har du kollat ​​om det du ska berätta för mig är sant?
– Nääää, det har jag inte hunnit för jag hörde det alldeles nyss.
Så du vet inte om det du ska berätta för mig är sant. Då ställer jag en andra fråga: Det du vill berätta om min vän, är det något bra?
– Nej tvärtom! För det jag hörde …
Så, du vill alltså berätta något negativt om någon, något som du inte vet om det är sant?
– Jamen, alla pratar om det och …
Vänta, nu måste jag fråga: Vilken nytta tror du att jag kommer att ha av att veta det du ska berätta om min vän?
– Det vet jag inte, men jag har hört …

Sokrates ord flyter upp i mitt huvud efter fyra intensiva mediedygn om det fruktansvärda som hänt i Örebro.
Kanske beror det på att jag bott tio år i Örebro och att våra stora barn växte upp nära Risbergska skolan (Solhaga och Oxhagen).
– Kanske beror det bara på att jag har blivit en grinig gubbe. En föredetting som blivit alltmer kritisk mot mitt gamla journalistskrå.
Men när journalistflocken lyfter från Örebro för nya hemskheter, ser jag fram emot att Aftonbladet, TV4 och andra redaktioner granskar även bjälken i sitt eget öga.
Till dess rekommenderar jag dagens avsnitt av Medierna på P1.

PS: Ibland blir det bara roligt. Plötsligt tittar hon i andra soffan upp från paddan:
– Vad roligt, Sofia har fått en flicka.
– Va, jag visste inte att hon var med barn. Jag visste bara att hon hade får.
– Det vet du väl, de har ju tre pojkar och nu blev det en flicka.
– Kul, då måste jag ringa min lillasyster och gratulera …
(Skratt)

En sak du bör veta: Jag har tre systrar. Min lillasyster har tre flickor‚ en har samma namn som en svensk prinsessa.
– Vår Sofia var visserligen en prinsessa i sin morfars ögon, nu är hon fårbonde på Alnön utanför Sundsvall.