Han: Det här med att kommunicera är inte så enkelt som det låter. Ibland förstår jag faktiskt inte alls vad hon vill.
– Hon?
– Ja, jag har kommit på att Ensamma hägern där ute är en hon. Vem trodde du att jag syftade på?
Apropå att formulera sig så vi andra förstår så är våra serietecknare underskattade. De spar på orden och seriesidan har blivit tidningarnas viktigaste kultursida:
Av gammal vana läser jag DN Kultur varje dag. Men, när jag vädret är bra och jag missat någon av redaktören Björn Wimans drapor ger Lars Mortimers ”Hälge” en kort och koncis sammanfattning:
Dagens självinsikt: Ja ja, jag inser att jag skriver i vattnet. Glöm mina långrandiga klagolåtar om Cirkus Trump & Putin här på bloggen. Här en genialt kort sammanfattning av vad jag velat säga de senaste veckorna:
Å andra sidan. Efter gårdagens drabbning i Vita Huset har kanske skiknivån nått bäst före-datum. Det är kanske hög tid att inse att det finns andra sätt att säga vad man tycker.
I Omfamningarnas bok (Lindelöws, 1989) berättar Eduardo Galeano historien om några kristna missionärer som besökte en hövding hos en indianstam i den paraguayanska delen av Chaco.
Hövdingen, ”en lugn och tystlåten tjock man” lyssnade tålmodigt på missionärernas religiösa propaganda.
Efteråt tar hövdingen god tid på sig innan han kommenterar budskapet.
Sedan säger han:
– Det här river. Det river ordentligt. Och det river skönt.
Därefter lägger han till:
– Men det river inte där det kliar.
Ungefär så. Är det detta hon försöker säga mig?
peppekerstin.blog 
Publicerat av