Onsdag: Swift såg det redan i Luggnagg

Han: ”Undrar vad Idioten har hittat på idag?”
Sen sist har jag ägnat mig åt en rullande opinionsmätning. När jag småpratar med nån granne inåt viken, gubbarna på Återvinningen, personal på Systemet eller andra kunder på Tempo i Gökalund, smyger jag i förbigående in ovanstående fråga.
Resultatet: 9 av 10 vem jag syftar på. Den 10:e är under 3 år eller har svans.
– Intressant, eller hur?
Se där, även du fattar vem jag pratar om.

Glöm det, vi pratar om något intressantare: På udden blåser det 12 m/s i byarna från nordost som får +1° att kännas som -3°. Grått och ogin luftfuktighet.
Kort sagt: Ett underbart innesittarväder.
– Läsväder!
Eftersom det står samma saker i dagens tidning som i gårdagens (utom kultursidans Hälge och Hagbard!) ägnar vi oss idag åt dagsaktuella sagor från förr.
– Barn i alla åldrar, nu blir det sagostund!

Donald Trumps svärson Jared Kushner hävdar som bekant (?) att om vi vill förstå USA:s president bör vi läsa Lewis Carrolls barnbok ”Alice i underlandet” från år 1865.
– Enligt svärsonen är det den märkliga katten Cheshire som är Trumps alter ego.
Observera att Kushner konstaterar detta med respekt och beundran för sin svärfar,

Om du glömt historien så faller Alice ner i kaninhålet. Hon faller, faller länge och efter det är ingenting sig likt. Där i mörkret dyker katten upp till synes från ingenstans och skapar förvirring med sitt bisarra flin och turkosa ögon och försäkrar Alice att alla i Underlandet är galna, inklusive han själv.
Syftet är att göra Alice förvirrad: ”Cheshirekatten är en ständigt leende katt som kan teleportera efter behag, snabbt försvinna eller gradvis lösas upp i luften och lämna bara ett brett leende vid avskedet. Alice kommenterar detta med att hon ofta sett en katt utan smil, men aldrig tidigare ett smil utan katt” (Wikipedia).

Det finns andra sagor. I Jonathan Swifts satiriska sagoverk Gullivers resor besöker hjälten ett antal bisarra länder, varav besöket i Lilleputtlandet är den mest lästa historien i svenska hem.
Mindre känd, men inte mindre skarp, är beskrivningen av Gullivers visit i kungadömet Luggnagg där han hamnat efter ett skeppsbrott.

Gulliver, som är van vid att visa respekt och behandlas med respekt på sina resor, förväntar sig en hövlig och formell audiens hos kungen.
– Det är bara ett problem.
Inför audiensen informeras Gulliver om en förödmjukande sedvänja i Luggnagg:
– Alla som ska träffa kungen, en monark med absolut makt, måste krypa på magen över golvet och slicka dammet framför kungens tron som en gest av underkastelse.

I förväg har kungens tjänare förberett golvet på olika sätt. Om den besökande är en hög, vänskapligt sinnad dignitär har man skurat golvet; om den besökande däremot anses fientlig strör man däremot ut extra smuts, damm eller rentav gift på golvet.
Inte heller finns det någon möjlighet för gästen att göra sig fri från den uppslickade smutsen, eftersom det är belagt med dödstraff att hosta, spotta eller torka sig om munnen i härskarens närhet.  

Gulliver, som är stolt och van vid västerländska seder, blir förstås chockerad men inser att han måste följa de bisarra lokala traditionerna för att inte förolämpa kungen.
– Han förstår att kungen inte ser honom som en jämlike eller ens som en värdig gäst; snarare som en underlägsen varelse som måste underkasta sig.
För att komma vidare på sin resa har Gulliver inget val.

När han får sin audiens följer han därför de beskrivna ritualerna och kryper på magen över golvet. Trots att han finner det extremt förnedrande; han slickar också dammet från golvet framför tronen, som seden bjuder.
När besökaren kommit några meter från tronen förväntas han resa sig sakta på knä, dunka pannan sju gånger i golvet och uttala den mobbades insmickrande hälsning: ”Måtte ers himmelska majestät överleva solen i elva och ett halvt månvarv.”

Efter denna förnedringsakt visar kungen att han gillar Gulliver. Han ger honom lite pengar och låter gästen till och med stanna i palatset för att vila ut inför den fortsatta resan.
Enligt sagan stannar Gulliver i Luggnagg i tre månader, men bestämmer sig sedan för att det nog är säkrare för honom att fortsätta resan hem till fru och sina barn.

Där slutar sagan. Behöver det sägas att kapitlet om Gullivers audiens hos kungen av Luggnagg publicerades år 1726.
– För 300 år sedan tilläts dåtidens enväldiga makthavare fortfarande att uppträda som svin.

PS: Gullivers resor finns att köpa på nätet, här. Annars blir gamla sagor som nya på Youtube:

Hon: mår illa bara jag ser karln. Hur kan någon vara så frånstötande i hela sin uppenbarelse och ändå ha så många dyrkare. Ofattbart!

Nu till något mycket trevligare, tomater! Satte 18 sorter för ca två veckor sedan, och tre till i förrgår. Det blir 21 sorter. Fullt tillräckligt, hade sållat lite för att få plats med alla inne under uppdragningen. Och för att sedan även ha tid att sköta dem. Jag har ju inte satt ett frö av vardera utan i snitt tre (eller kanske fyra…).

Men när han kom tillbaka från Stockholm i söndags hade snäll kompis skickat med ett kuvert med nya roliga sorter. Klart jag var tvungen att sätta även dem. 12 sorter till. Det blir alltså totalt 33 stycken. Ja gånger tre då, typ 100 plantor. Minst! Och sen kommer jag säkert sätta tjuvskott som vuxit sig stora dessutom. Hjälp!!!

Nu snart keramikkurs. Testade att glasera för första gången förra veckan. Två olika tekniker. Undrar om Gith hunnit bränna dem…? Spännande! Jag var nog lite slarvig, men jag har en mugg kvar att glasera. Gör om, gör rätt ;).