Han: Ännu ett säkert vårtecken på udden: Sallaten är redan grön!
Jag skriver ”sallaten” och inte ”salladen”, för att jag menar sallat, närmare bestämt parksallat.
Jag bortser alltså från den ständigt pågående diskussionen mellan mat- och språkvårdare om att sallat = växten och sallad = maträtten. I Svenska Akademiens ordlista heter det att sallad är både en ”typ av grönsak” och en ”maträtt”, medan sallat bara är en ”typ av grönsak”.
– Använder du sallad i båda betydelserna så följer du dessutom både akademiens ordlista och Språkrådets rekommendation.
En onödig strid alltså, som så mycket annat. En fajt är däremot nödvändig:
– När parksallaten börjar sticka upp sina gröna blad, blir man både glad och arg. Glad, för det är ett säkert tecken på att våren äntligen är här.
Snart kommer den att visa upp små blåvioletta blommor på långa stänglar. Iögonfallande söta; om jag inte redan var bränd av så söta blommor, skulle jag låna en formulering av Marcel Proust:
– Hon skiljer sig från en ännu gråbrun omgivning ”som en ung flicka i balklänning skiljer sig från den övriga familjen”.
Så förtjust är jag inte, inte förtjust alls förresten. Snarare arg, på det sätt som jag tror lustmördare känner.
– Jag hämtar alla vassa mordredskap jag har i sjöboden.
För parksallat är ett odrägligt ogräs som sprider sig snabbt och i princip är omöjlig att bli av med om du väl bjudit in henne.
Lactuca macrophylla är en invasiv art, en rysk trädgårdsväxt på rymmen, identifierad i Sverige år 1921 i Vaxholm. Den blommande plantan liknar cikoria och infördes förmodligen av någon amatör som trott att man gjort ett klipp.
– Det gjorde hen inte.
Om du låter dig förföras av de falska flickorna i blåvioletta balklänningar en sommar, kommer du nästa år upptäcka att de kvävt alla dina andra plantor effektivare än vad din kirskål gör.
– Been there, done that.
Min havsträdgård, anlagd förra våren, var oansenlig men påminner nu mest om det potatisland det en gång var.
Efter massakern ångrar jag mig förstås. Hannibal Lecter har rätt. Somliga är för onda för att få leva.
– Andra är för goda för att inte ätas upp.
För så är det också: Jag borde ha använt kniv och gaffel, inte hacka och spade. I likhet med kirskål går parksallat utmärkt att äta som sallad. Bladen smakar lite bittert, som cikoria eller rucola, men blir mildare i smaken om inte solen kommit åt dem.
PS: Apropå invasiva arter. Lägg begreppet ”Patrimonialism” på minnet. Ska vi förstå Trump & Musk bör vi börja där.
Ett tips: Är du trött på alla omtugg i svenska medier – kolla in den amerikanska tidskriften The Atlantic.
– Intressantaste analyserna just nu.
peppekerstin.blog 
Publicerat av