Fredag: Grönt är skönt

Hon: kavel går bättre än drejning på keramiken, men jag har ändå lyckats få ihop två skålar. Den första jag gjorde blev okej, då satt lärar-proffset Gith bredvid.

Nästa gjorde jag helt själv, vilket syns. Helt oformlig,

Och räddad precis innan total kollaps… men han tycker den är fin. Och lite charmig är den allt, ha ha. Och vi gillar ju grönt. Matchar omgivningen. Men ska nog testa att stänka lite blått ovanpå på det gröna nästa gång.

Och på kommande fyra extralektioner, innan sommaruppehållet, är det just drejningen jag ska öva på. Har jag tänkt. Sista ordinarie lektionen hade vi i onsdags. Då blev det ytterligare en kavlad mugg och tallrik gjord…

Trots att vi redan har varsin mugg till morgonkaffet…

Han: Grönt är skönt och så tänker hon. Ibland undrar jag hur han tänker. Han är helt övertygad om att min fru älskar honom mer än hon älskar mig.
– Och ska jag verkligen vara med när de går in i sovrummet?

Man kan inte se in i någon annan hjärna för att förstå vad andra drömmer om. Tack och lov, men visst märks det även på våra katter att det våras på udden.
– Alla säger att det har med ljuset att göra.

Andra vårtecken: Medan hon flyttar ut citronträdet i solen hör jag grönfinken i tallarna bakom Margaretas stuga. Och i onsdags både såg och hörde jag årets första bofink borta hos Ismans.
– Att människokolonins ”sommargäster” börjar återvända är för övrigt även det ett vårtecken.

Dessutom: Som en sympatiåtgärd för Ukrainas folk går scillan på sjösidan redan i blått och vintergäck i gult.
Och så sent som i går morse hälsade skrattmåsen att hen är tillbaka.

Har du förresten någonsin hört en skrattmås skratta?
– Trodde väl det.
Skrattmåsen är mindre och smärtare än fiskmåsen och ser ut som om den doppat huvudet i mörk choklad. I ett avseende liknar den oss människor – den uppvisar en ringa grad av könsdimorfism.
Vilket inte står för ännu en könsidentitet (jfr debatten om kvinna vs. ”individ med livmoder”) utan bara betyder att hanar och honor är lika varandra, åtminstone på håll.
Vad gäller sex befinner sig även denna art i samma nedåtgående trend som dagens homo sapiens, den föder allt färre barn.
– Sedan 2020 upptas skrattmåsen på svenska Artdatabankens rödlista över hotade arter, som nära hotad (NT).

Men tills vidare; på en punkt skiljer vi oss åt:
– Skrattar gör varken herr eller fru Skrattmås, även om de heter larus ridibundus på latin, vilket kort och gott betyder ”skrattande mås”.

I själva verket inskränker sig ”skrattet” till ett skränigt ”krii-arr”. Namnet kan den o-skrattande måsen skylla på Carl von Linné. När han publicerade sin Systema Naturae (1758) hade Carl aldrig sett en skrattmås, eftersom den inte häckade i Sverige på 1700-talet. Däremot hade vår store vetenskapsman läst Mathurin Jacques Brissons Ornithologia, där Linnés franske kollega beskrev skrattmåsen och den sotvingade måsen som kusiner i en och samma måsart (= Gavis ridibunda) och Linné gjorde det enkelt för sig.
– Den sotvingade måsen heter ”Laughing gull” på engelska eftersom den till skillnad från skrattmåsen verkligen har ett skrattande läte.

Och vår skrattmås heter ”Black Headed Gull” på engelska, vilket jag tror att hen tycker är ett bättre namn på en mås med brunsvart huvud som inte skrattar.
Så kan det gå om man uppträder med lånta fjädrar.