Måndag: Mästare kommer (nästan) alltid tillbaka

Han: Idag är hon upptagen med alla göromål på udden. Så vi låter tankarna flyga inomskärs. Det här har jag ägnat dagen åt att tänka på:

”They never come back” hette en gammal film om en boxare som kom tillbaka för att ställa saker tillrätta. Historien till trots blev uttrycket en sanning i boxningsjournalistiken.
– Detta trots att det var en lögn redan när Floyd Patterson kom tillbaka och knockade Ingo Johansson i returmatchen (1960).

Även Muhammad Ali visade att uttrycket var falskt under ”The Rumble in the Jungle” mot George Foreman 1974. Sugar Ray Leonard pensionerade sig 1982, men gjorde comeback och besegrade Marvin Hagler för att bli världsmästare igen fem år senare.
Även George Foreman pensionerade sig efter att ha förlorat mot Ali och Jimmy Young (1977), men gjorde en legendarisk comeback och blev äldste tungviktsmästaren genom tiderna (45 år) när han knockade Michael Moorer 1994.
– Lägg till Lennox Lewis, Evander Holyfield och ukrainaren Wladimir Klytjko (Klitschko), som tog en paus från boxningen 2005–2008 på grund av skador, kom tillbaka och försvarade WBC-titeln fram till sin självvalda pensionering år 2012.
– Han är numera borgmästare i Kiev.

Aktiv i motståndet mot Putins imperialism är även brorsan Wladimir, rankad den bästa europeiska boxaren genom alla tider. Efter 24 segrar i rad (varav 21 KO) förlorade Wladimir oväntat mot Ross Puritty, men kom tillbaka och försvarade sin titel fem gånger (!) innan han la handskarna på hyllan år 2017.  
– Efter sin boxningskarriär har även han varit politiskt aktiv i kampen för demokratin i Ukraina.

Nåväl, det var en etymologisk bakgrund till ett uttryck som saknar relevans. Vad jag egentligen vill uppmärksamma är en motsatt tes:
– Mästare kommer alltid tillbaka!
Detta på förekommen anledning.
För i veckan flöt tre levande bevis upp i tidens medieskvalp.
– Samtliga råkar vara personer jag under ett långt liv räknat som vänner.
Ni andra får därför ursäkta om jag tar deras återkomster personligt.
– Det känns i hjärtat.
Faktiskt med samma värme som när Floyd Patterson sopade golvet på Ingemar Johansson på Polo Grounds i New York när jag var tio år.

Come Back Kid 1: Ingen läskunnig torde ha missat att Aftonbladets ledning har sparkat ”en av våra mest hyllade medarbetare”, som ”haft en avgörande betydelse för Aftonbladet”.
– Vem?
– Staffan Heimerson förstås.
Sveriges meste världsreporter som Aftonbladet nu sparkar efter 62 år i tidningens tjänst men som reser sig på åtta.
– Av ledningens recension låter det som om detta tvärtom vore en grabb att satsa på, skriver han i sitt galghumoristiska svar på uppsägningen.
Där det även framgår att mästaren redan är tillbaka.
– Nu som medarbetare i Expressen.

Heimerson har bevakat och överlevt 34 krig runt om i världen. På hemmaplan har han däremot räknats ut förr. Sparkad från Aftonbladet blev han så sent som år 2017 under den mediala häxjakten som förstörde Metoo#-rörelsen.
Den gången slog han tillbaka med stridspamfletten ”Punkt. Slut?”.
– Staffan, vi visste alla att det bara var ett semikolon.

Come Back Kid 2: En mer oväntad återkomst stod en annan gammal kompis för i veckan som gick. Det tackar jag vår granne inåt viken – snickaren Per Åke Bramstedt, Höjdhopparn kallad – som under vår korta kryssning i Östersjön berättade om galningen i Kanal5:s Renoveringsdrömmar.
Efter ett långt liv som proffs med hammare i handen, vägrar Höjdhopparn titta på alla dessa husprogram som tv-kanalerna öser över oss.
– Men den här knäppgöken kan jag inte låta bli att titta på.

Nej, det handlar inte om ”arge snickarn” Anders Öfvergård – även han en Come Back Kid – utan om en knäppgök som Öfvergård försöker hindra från att riva en fin herrgård med sin hämningslösa entusiasm.
– Vad heter han?
– Christian Wollter.
– Wollter, har han flutit upp!!!

Lång historia kort: Under en galen tid i den mediala förr-i-tiden-tiden umgicks vi. Till det mest minnesvärda hör en högoktanig segling Gotland Runt under kapten Ugglas ledning som redan i Sandhamn under Wolters ledning blev en toxisk hyllning till livet (läs = vin, kvinnor och sång och en rosa fjäderboa som blev kvar i ruffen).
– Omtumlande?
Efter att sett ett avsnitt av Renoveringsdrömmar inser jag att den resan bara var en prolog till det vi får uppleva på tv-skärmen.
– Puss och kram, Christian! Kul hade vi och roligt att dig tillbaka på land.   

Come Back Kid 3: Det ser ut som en tanke att Cristina Stenbeck återkommer till Kinnevik samtidigt som TV-serien om pappa Jan gör succé på SVT.
Hennes come-back är efterlängtad: ”Cristina Stenbeck återtar kommandot i det pressade investmentbolaget Kinnevik.
– Äntligen!, utropar de flesta i sfären runt det anrika maktbolaget och aktien lyfter.”

Som vanligt kommer de mediala tyckarna med goda råd om vad hon måste göra för att få koncernen på fötter. Att hon kommer att golva en och annan i canvasen tvivlar ingen på.
Som sin pappas dotter förväntar jag mig framför allt att Cristina Stenbeck kommer att sopa ut de råd som förståsigpåararna vid ringside kommer med.
(Du vet var den här galärslaven finns om du skulle behöva PepTalk)

PS: I kväll visar SVT sista delen av serien om Jan Stenbeck. Om du undrar hur det gick sen bör du veta att Kinnevik inte längre vad det var. När Jan dog mitt i steget 59 år ung, hade han satt fem (5) nya miljardbolag på börsen: Tele2, Millicom, Metro (världens största dagstidning, enligt Guiness rekordbok); Transcom och MTG med TV3, RixFM, Viasat/Viaplay mm).
– Det har ingen annan svensk affärsman lyckats med, varken före eller efter Stenbeck.

Lägg till Comviq och ett antal mindre projekt som Z-TV, tidningen Z, kulturtidskriften Moderna Tider, den rosa gratistidningen Finans-Vision, m fl.
”Our Group” var samlingsnamnet och det vildvuxna konglomeratet styrdes av Jan Stenbeck.
– Idag har alla koncerner och bolag sålts av eller lagts ner.
Strategin har ändrats, fokus ligger på investeringar i andra entreprenörers startups; en strategi som inte uppskattats av börsen.
– Därav jublet när Cristina Stenbeck nu gör come-back.
Förhoppningsvis har man inte för stora förhoppningar.

Ett sista personligt minne efter två decennier i Our Group: På initiativ av Moderna Tiders första chefredaktör Göran Rosenberg och med Cristina Stenbeck som finansiell motor gick några av det gamla gänget ihop för att möjliggöra att Kungliga Biblioteket skulle kunna digitalisera MT:s hela utgivning (1990 – 2002).
– Ett 30-årsjubileum i mediemarginalen som i sig bekräftar att mycket har hänt (och inte hänt) efter Jan Stenbecks tid.
Alla mästare kommer inte tillbaka.